TITTHÅLSUNDERSÖKNINGAR - SKOPIER

Koloskopi

Koloskopi är en undersökning. Läkaren undersöker tjocktarmen med ett koloskop. Det är en mjuk slang som förs in genom ändtarmsöppningen. Undersökningen kan till exempel visa om du har en inflammation, sår eller tumörer.

Många tycker att undersökningen är obehaglig eller pinsam. I så fall kan du prata med personalen om det. Det finns hjälp att få om det behövs, till exempel avslappnande läkemedel.

Förberedelser

Det är viktigt att du förbereder dig innan undersökningen. Tarmarna behöver vara tomma. Annars går det inte att undersöka ordentligt.

Du kommer att få information från mottagningen i god tid före undersökningen. Där står det vad du kan äta och dricka, och vad du ska undvika.

Tre dagar före undersökningen ska du undvika att äta mat med mycket fibrer. Det kan till exempel vara grovt bröd, rotfrukter, grönsaker och frukter.

Du får dricka laxerande medel

Dagen före undersökningen eller samma dag ska du dricka ett laxerande medel. Du får information från mottagningen. Där står det hur ofta du ska dricka medlet och vad du ska tänka på. Det är viktigt att du följer instruktionerna.

Det laxerande medlet gör att du får diarré. Det är för att tarmen ska bli tom. Du behöver ha nära till en toalett under den tiden som du ska ta det laxerande medlet.

En del tycker att medlet smakar illa och har svårt att få i sig det. Då finns det andra medel som du kan ta istället. Du kan också prova att suga på en halstablett eller karamell för att få en godare smak i munnen.

Ta inte vissa läkemedel en vecka före undersökningen

Järntabletter och vissa läkemedel kan göra det svårare att undersöka tarmen. Undvik att ta sådana läkemedel en vecka före undersökningen. Du får instruktioner från mottagningen om vad som gäller.

Vissa kan behöva förbereda sig mer

En del behöver förbereda sig mer innan undersökningen. Det kan till exempel handla om att ändra dos på ett läkemedel. Meddela mottagningen där du ska undersökas om något av följande stämmer in på dig:

  • Du tar insulin för typ 1-diabetes eller typ 2-diabetes.
  • Du använder blodförtunnande läkemedel.
  • Du har fel på hjärtats klaffar, ett medfött hjärtfel eller inopererad klaffprotes.
  • Du har haft en bakterieinfektion i hjärtats klaffar.

Meddela mottagningen så snart du har fått kallelsen till undersökningen.

Så går det till

Med koloskopet undersöks ändtarmen och tjocktarmen. Ibland undersöks även nedre delen av tunntarmen.

Koloskopet är ett instrument som består av en böjlig slang. Den är ungefär en och en halv meter lång, och en centimeter i diameter. Koloskopet är kopplat till en dator med bildskärm. På bildskärmen går det att se hur slemhinnorna ser ut.

Koloskopet styrs med små rattar. Med hjälp av rattarna går det att se åt alla håll i tarmarna. Det går att undersöka ändtarmen, tjocktarmen och den nedre delen av tunntarmen.

Du får ligga på en brits. I rummet finns koloskopet och en eller flera bildskärmar. Bildskärmen visar bilder från tarmarna.

Det är en läkare eller specialistsjuksköterska som gör undersökningen. Det brukar även vara två personer som hjälper den som gör undersökningen. De kan hjälpa till med exempelvis provtagningar och läkemedel.

Du får ligga på din vänstra sida till en början. Efter ett tag kan du behöva ligga på rygg eller ibland på höger sida. Det är för att koloskopet ska kunna föras fram i tarmen lättare.

Innan undersökningen får du en venkateter i armen eller handen. Det är en tunn slang som är insatt i ett blodkärl. I venkatetern kan du sedan få lugnande och avslappnande läkemedel om det behövs.

Om det känns pinsamt

Många tycker att det känns pinsamt eller obehagligt att göra en koloskopi. Det brukar kännas bättre om du berättar för läkaren eller specialistsjuksköterskan hur du känner.

Det kan hjälpa att tänka att det är viktigt att göra undersökningen för att utreda sina besvär. Och för läkaren eller specialistsjuksköterskan som gör undersökningen är det inga konstigheter, utan en vanlig del av arbetet.  

Du behöver inte känna dig naken under undersökningen. Du får ett lakan att ha runt underkroppen eller ett par byxor med hål där koloskopet kan föras in.

Lugnande och bedövande

Innan undersökningen kan du få lugnande läkemedel om du behöver.

Du får även en bedövande salva vid ändtarmsöppningen. Berätta för vårdpersonalen om du tidigare har fått en allergisk reaktion av lokalbedövning, till exempel hos tandläkaren.

Provtagning och behandling

Med hjälp av koloskopet går det att ta prover från slemhinnan. Då för man in en särskild tång genom koloskopet. Vävnadsproverna skickas till ett laboratorium för att undersökas i mikroskop.

Provtagningen gör inte ont eftersom slemhinnan saknar nerver som känner smärta.

Innan provtagningen kommer läkaren eller specialistsjuksköterskan att fråga dig om du samtycker till att proverna sparas för framtiden.

Så känns undersökningen

Ofta känns det som mest obehagligt när koloskopet förs in i ändtarmsöppningen. Det kan också kännas obehagligt när koloskopet förs fram i tarmen. Det beror på att tarmen sträcks ut.

Undersökningen kan göra ont, särskilt om tarmen är slingrig och det är svårt att föra fram koloskopet. I så fall kan du få smärtstillande läkemedel genom venkatetern. Läkemedlet verkar direkt.

För att se insidan av tarmen tydligare behöver läkaren eller specialistsjuksköterskan ibland spruta in vatten eller blåsa in gas genom koloskopet. Det kan spänna i tarmarna under ett par minuter, och ibland kan det göra ont. Det kan också hända att du pruttar ut gas, men det brukar inte lukta något eftersom tarmen är tom.

Vissa tillstånd kan behandlas direkt

Det går också att använda specialinstrument genom koloskopet. Då kan man behandla olika tillstånd direkt. Här är exempel på tillstånd som kan behandlas direkt:

  • Små blödningar i slemhinnan.
  • Polyper som behöver tas bort.
  • Förträngningar som behöver vidgas eller behandlas.

Så lång tid tar undersökningen

Undersökningen kan ta en kvart till en timme. Hur lång tid det tar beror på vad som görs vid undersökningen och hur tarmen är veckad. Tarmen kan till exempel vara väldigt slingrig eller ha trånga ställen. Undersökningen tar då längre tid.

Barn behöver sövas

Barn som ska undersökas behöver ofta sövas. Förberedelserna kan då skilja sig något, men själva undersökningen görs på samma sätt som på en vuxen. Ni får mer information i kallelsen.

Sigmoideoskopi

Det kallas sigmoideoskopi om bara ändtarmen och den nedre delen av tjocktarmen undersöks.

Vid sigmoideoskopi behöver inte tarmarna vara tomma på samma sätt som vid en koloskopi. Du behöver alltså inte förbereda dig på samma sätt. Följ de instruktioner som du får inför undersökningen.

Så mår du efteråt

Magen kan kännas spänd och uppblåst efter undersökningen. Du kan också få magknip och prutta mycket. Besvären brukar försvinna inom några timmar.

Du kan äta och dricka som vanligt efter undersökningen.

Kör inte bil om du har fått lugnande eller smärtstillande medel

Du får stanna kvar på mottagningen i en timme om du har fått lugnande eller smärtstillande läkemedel. Beroende på hur du mår kanske du behöver ta det lugnt resten av dagen.

Vänta tills nästa dag med att köra bil, cykla eller annat som kräver koncentration. Din reaktionsförmåga kan vara nedsatt, även om du känner dig pigg.

När får jag svar?

Oftast berättar läkaren eller specialistsjuksköterskan resultatet direkt efter undersökningen.

Det kan vara svårt att ta till sig resultatet ordentligt, om du var mycket nervös inför undersökningen och kanske fick lugnande läkemedel. Då kan det vara bra att få resultatet utskrivet, eller ringa tillbaka till mottagningen nästa dag för att få informationen igen.

Det kan ta upp till några veckor att få svar på vävnadsproverna.

Varför görs undersökningen?

Den vanligaste anledningen till koloskopi är att man har problem med avföringen. Det kan vara ett eller flera av följande besvär:

  • Det blöder eller kommer slem från ändtarmen.
  • Du har ont i magen.
  • Du har problem med diarré eller förstoppning.

Du kan också undersökas om du har ont i magen och läkaren tror att det beror på en sjukdom i nedre delen av tunntarmen, tjocktarmen eller ändtarmen.

Uppföljning efter röntgen

Ibland kan röntgenbilder av tjocktarmen visa att du har polyper. En polyp är en form av utväxt i slemhinnan och ser ut som en knopp eller stjälk. Läkaren kan då vilja undersöka och ta bort polyperna med hjälp av koloskopi.

Koloskopi kan också göras om röntgenbilder varit svåra att tolka.

Du kan behöva undersökas flera gånger

En del tillstånd behöver undersökas flera gånger med koloskopi för att se hur de utvecklas. Det kan vara något av tillstånden nedan:

  • Inflammation i tjocktarmen eller i ändtarmen, på grund av tarmsjukdomen ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.
  • Polyper med cellförändringar i tjocktarmen.

Vad kan man se med koloskopi?

Undersökningen kan visa om du har något av följande:

  • Tarmfickor.
  • Inflammation i slemhinnan.
  • Sår i slemhinnan.
  • Trånga passager som gör det svårt för tarminnehållet att transporteras framåt.
  • Polyper och tumörer.
  • Lättblödande blodkärl.

Vävnadsproverna analyseras i mikroskop

De vävnadsprover som tas undersöks i mikroskop. De kan visa om det finns förändringar i slemhinnan som inte syns med koloskopet.

Bilderna kan sparas

Med hjälp av koloskopet går det att ta bilder och filmer på slemhinnan. Bilder som tagits vid olika tillfällen kan sedan jämföras, till exempel före och efter en behandling.

Komplikationer

Själva undersökningen brukar inte ge några komplikationer.

Det händer att det blir komplikationer om du i samband med koloskopin får en behandling. Exempel på behandling kan vara att man tar bort en polyp eller stoppar en blödning. Då kan det bli större blödningar eller bli hål på tarmen. Men det är mycket ovanligt med komplikationer i samband med en koloskopi.

Det kan synas lite blod första gången du bajsar efter en koloskopi.

Sök vård om det fortsätter att komma blod även kommande gånger då du bajsar.

Sök vård om du har ont i magen som inte går över eller om du får feber dagarna efter koloskopin.

När är undersökningen olämplig?

Det finns vissa tillstånd då undersökningen kan medföra en ökad påfrestning på hjärtat. Då kan man behöva vänta med undersökningen. Berätta för läkaren om du har något av följande tillstånd:

Påverka och delta i din vård

Som patient har du enligt patientlagen möjlighet att påverka din vård.

För att du ska kunna vara delaktig i din vård och behandling är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård och behandling.

Även barn ska vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är, desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.

Texten finns översatt - Other Languages

Här kan du läsa texten översatt till flera språk:

Suomeksi (finska)

Till toppen av sidan