Benskörhet - osteoporos

Benskörhet upptäcks ofta när du får ett benbrott eller en spricka i ett ben. Det kan inträffa även i vardagliga situationer eftersom skelettet är skört. 

De flesta benbrott gör ont på något sätt, men inte alla. Ryggkotor som pressats ihop på grund av benskörhet kan ibland bara ge måttlig ryggvärk, som du kanske inte ens söker vård för. Det är vanligt att du har mest ont i början.

Du kan behöva utredas för benskörhet om du har minskat mycket i längd.

Kontakta en vårdcentral om du tror att du har benskörhet. Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Det finns olika sätt att minska risken för benskörhet.

Fysisk aktivitet

Du behåller skelettet så starkt som möjligt genom att röra på dig regelbundet. Fysisk aktivitet minskar risken för benskörhet. Det förbättrar skelettet, muskelstyrkan, koordinationsförmågan och balansen. Det minskar även risken för fall och benbrott.

Du kan välja det du trivs bäst med, men det är viktigt med en form av träning som belastar skelettet, helst ett par gånger i veckan. Du kan gärna kombinera med dagliga promenader eller jogging. Tänk på att även andra sysslor räknas, till exempel trädgårdsarbete.

Fysioterapeuter har särskilda träningsprogram för dig som har fått olika typer av benbrott. De har också särskilda rörelser för att stärka och stödja ryggen vid benskörhet. Du kan också få hjälp med övningar som förbättrar din balans.

Rökning ökar risken

Det är viktigt att inte röka för att förebygga benskörhet. Rökning ökar risken för benskörhet på flera sätt. Det finns till exempel ämnen i tobaksröken som har en negativ inverkan på uppbyggnaden av ben i kroppen.

Bra mat minskar risken

D-vitamin behövs bland annat för att du ska kunna tillgodogöra dig kalcium till skelettet. Du kan öka nivåerna av D-vitamin i blodet om du är ute i solen under sommarhalvåret och äter en varierad kost som innehåller kalcium och D-vitamin. Då får du i dig de näringsämnen som behövs för skelettet.

Det är viktigt att du ser till att få i dig dessa näringsämnen på annat sätt om du har en annan kost. Du kan även behöva anpassa din kost om du har genomgått en fetmaoperation, eller om du väger för lite. Du kan ta hjälp av en dietist om du behöver.

Barn och ungdomar kan påverka sin benmassa genom att äta mat som innehåller tillräckligt med kalcium. Exempel på kalciumrika livsmedel är mejeriprodukter, broccoli, ärtor, bönor och spenat. Det är viktigt för unga att röra på sig och att vara utomhus varje dag.

Vid läkarbesöket får du berätta om dina besvär. Läkaren brukar ställa frågor bland annat om din livsstil och om du har någon genetisk släkting som har benskörhet. Hen brukar också fråga om du använder läkemedel. Det görs för att ta reda på om du har en ökad risk att få benbrott i kroppen.

Läkaren frågar även om du har haft benbrott tidigare eller om sjukdomar som kan orsaka benskörhet. Svaren på frågorna kan sedan skrivas in i ett formulär som kallas FRAX. Formuläret gör det möjligt att räkna ut hur stor risk just du har att råka ut för till exempel ett brutet höftben inom de närmaste tio åren. Denna beräkning kan bara göras om du tidigare inte har behandlats med läkemedel mot benskörhet.

Läkaren gör också en kroppsundersökning och en särskild bedömning av hur ryggen ser ut och hur du kan röra dig.

Du kan få göra en röntgenundersökning av ryggraden om du har ont i ryggen utan någon klar orsak. Undersökningen görs för att läkaren ska se om det finns ryggkotor som tryckts ihop, och för att kunna utesluta andra skelettsjukdomar.

Bentäthetsmätning behövs ibland

Du får göra en bentäthetsmätning om läkaren misstänker att du har benskörhet.

Undersökningen sker med hjälp av två svaga röntgenstrålar som går genom kroppen medan du ligger på en brits i en så kallad DXA-maskin.

Du bör få bentätheten mätt efter ett benbrott om läkaren misstänker att benskörhet kan ha spelat roll.

Andra undersökningar

Benskörhet kan också vara ett tecken på en annan sjukdom eller en följd av behandling med läkemedel. Läkaren kan då göra en kroppsundersökning och ta en del blodprover för att kunna utesluta det.

Svaret på blodproverna kan i sin tur leda till ytterligare undersökningar, som utesluter andra sjukdomar. Det kan till exempel ske om läkaren misstänker att du tar upp näring dåligt från tarmen och är överkänslig mot gluten. Då kan utredningen leda till att du får ta prover från tarmväggen, som tas med ett speciellt instrument vid ett senare tillfälle.

Du kan få behandling med läkemedel som stärker skelettet och minskar risken för benbrott om du har benskörhet.

Du behöver ofta ta extra D-vitamin eller kalcium i tablettform när du får läkemedel mot benskörhet. Det finns sällan anledning att ta extra kalcium och D-vitamin för övrigt, bara om du har en konstaterad brist eller tillhör en riskgrupp som kan utveckla brist. Rådgör först med din läkare.

Orsakas benskörheten av en annan sjukdom ska du först få behandling för den sjukdomen. Är medicinering en orsak till din benskörhet får du diskutera med din läkare hur viktigt det är att fortsätta med samma läkemedel, och samtidigt få en behandling som skyddar skelettet.

Om du får behandling med kortisontabletter under tre månader eller mer kan du samtidigt behöva ta läkemedel som minskar kortisonets påverkan på skelettet. Prata med den läkare som påbörjat din kortisonbehandling. Det är viktigt att du inte själv avslutar eller ändrar din behandling med kortison.

Uppföljande bentäthetsmätning

För att kontrollera att din behandling fungerar görs ibland även en ny bentäthetsmätning ett par år efter att du har börjat få läkemedel. Men numera är det vanligare att du får göra en ny mätning ett par år efter avslutad behandling. Prata med din läkare om behovet av mätning.

Här är några tips för att ordna hemmiljön så att du minskar risken för att falla omkull och bryta ben i kroppen:

• Se till att golvet är fritt från lösa föremål, sladdar och annat som kan innebära en risk för att snubbla. Golvet ska vara jämnt men inte halt.
• Använd riktiga skor inomhus i stället för sockor eller mjuka tofflor.
• Ta bort små mattor och lägg halkskydd under större mattor.
• Se till att trappor har bra belysning och handräcken helst på båda sidor. Se till att det finns bra belysning om du behöver gå upp på natten.
• Se till att det finns handtag vid toaletten, duschen och i badkaret, och gärna en halkskyddsmatta.
• Ha med dig en trådlös telefon eller en mobiltelefon så att du slipper skynda dig till telefonen när det ringer.
• Undvik att göra saker där det finns risk att du ramlar och slår dig.

Du kan också använda käpp, rullator eller ha någon som följer dig när du går ut om du har dålig balans. Det finns halkbroddar att montera på promenadskor och stövlar, även infällbara. Gå helst inte ut när det är väldigt halt.

Tillskott av mineral och vitamin

Det är nödvändigt att du får tillräckligt med kalcium och D-vitamin för att kunna bygga upp ett starkt skelett.

I första hand ska du försöka få tillräckligt med kalcium genom maten och D-vitamin genom att vara utomhus under sommarhalvåret. Kalcium finns i mejeriprodukter som mjölk, filmjölk, yoghurt och ost, men även i bladgrönsaker som broccoli och spenat.

Det kan vara svårt att få i dig tillräckligt med D-vitamin genom maten och om du samtidigt är för lite tid i solljus finns det en risk att halterna av D-vitamin blir låga. Ett blodprov visar om du har brist och det kan då bli nödvändigt att ta extra D-vitamin i tablettform.

Rådgör med läkare innan

D-vitamin ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från maten i tarmen. Det är viktigt att du får halten av kalcium i blodet och njurfunktionen kontrollerad innan du börjar med extra kalcium och D-vitamin. Har du haft njursten kan risken öka för nya njurstensanfall om du får för mycket kalcium. Du ska därför alltid rådgöra med en läkare innan du börjar med tillskott av kalcium och D-vitamin.

Inuti många av kroppens ben finns benmärg där röda blodkroppar och andra celler bildas.

Benet är en levande vävnad som bryts ned och byts ut i en ständig anpassning till de krav skelettet utsätts för. Denna ombyggnad pågår hela livet och styrs av hormoner som bisköldkörtelhormon och könshormon. Viktigt för denna ombyggnad är att mängden D-vitamin och kalcium i kroppen är tillräcklig. Du byter ut hela ditt skelett under 10 till 20 år.

Vanligtvis finns en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben, men när du har benskörhet rubbas balansen och mer ben bryts ned än vad som återbildas.

Vanligt med benskörhet efter klimakteriet

Kvinnors skelett byggs framför allt upp under de första 20 levnadsåren. Hos män fortsätter uppbyggnaden i ytterligare några år och de får oftast en högre benmassa än kvinnor. De flesta behåller sedan i stort sett sin benmassa upp till 50 års ålder.

I samband med klimakteriet minskar mängden kvinnligt könshormon, östrogen. Detta hormon har många effekter i kroppen. Skelettet påverkas av östrogen på så sätt att benmassan bibehålls. När produktionen av östrogen minskar i samband med klimakteriet ökar nedbrytningen av ben. Benmassan minskar som mest under de första åren efter att mensen har upphört.

Kvinnor med lite mer kroppsfett efter klimakteriet tycks ha ett visst skydd mot benskörhet. Det beror på att kvinnor även efter klimakteriet kan tillverka ett östrogent hormon av det manliga hormonet androstendion. Detta sker i kroppens fettväv.

För de allra flesta är det bra med fysisk aktivitet för att förebygga benskörhet. Men unga kvinnor som hårdtränar i tävlingsklass kan få en minskad benmassa. Det beror framför allt på att den hårda träningen påverkar hormonbalansen i kroppen, vilket även visar sig genom att mensen glesar ut och kan försvinna helt. Detsamma kan även hända kvinnor med anorexi.

Brist på kalcium

Efter 70-årsåldern sker benförlusten i jämnare och långsammare takt, och är till exempel inte längre lika beroende av minskande nivåer av könshormonet östrogen.

Det beror bland annat på att äldre har lättare att få brist på D-vitamin, som behövs för att ta upp kalcium från tarmen. Då minskar mängden kalcium i blodet och kroppen kompenserar det genom att ta kalcium från skelettet. Har du för lite D-vitamin kan skelettet på sikt bli urkalkat på grund av detta.

Kvinnor har högre risk än män

Risken för att få benskörhet och olika benbrott kan öka av många olika anledningar. Till exempel har kvinnor en två till tre gånger högre risk än män, eftersom de har lägre benmassa från början och dessutom utsätts för den extra benförlust som sker efter klimakteriet.

En långvarig låg nivå av östrogen i blodet hos kvinnor kan till exempel bero på att mensen startade sent och att klimakteriet startade tidigt. Män som har låg halt testosteron i blodet har en ökad risk för att få benskörhet.

Risken för nya benbrott kan öka om du tidigare har haft benbrott på grund av benskörhet. Har du minskat i längd mer än tre centimeter före eller fem centimeter efter 70 års ålder kan det bero på en sammanpressning av kotorna i ryggraden. Det kan i sin tur bero på benskörhet.

Fler orsaker till att risken ökar

Det kan finnas andra orsaker till att risken ökar. Här är några exempel:

• Att du röker.
• Att du har druckit mycket alkohol under lång tid.
• Läkemedel som till exempel kortison, vissa medel mot epilepsi, långvarig behandling med det blodproppsförebyggande medlet heparin och anti-hormonella läkemedel vid behandling av bröstcancer och prostatacancer.
• Att du rör på dig för lite.
• Sjukdomar som till exempel ledgångsreumatism, anorexi, överkänslighet för gluten, sköldkörtel- och bisköldkörtelsjukdom.
• Brist på D-vitamin.

Ärftlighet spelar roll

Genetisk ärftlighet är en stark riskfaktor för att få benskörhet och benbrott. Ärftligheten påverkar bland annat mängden kalcium och andra mineraler i skelettet. Även kroppsbyggnad och balans påverkas av ärftlighet. Risken att du får benbrott är större om du har nära genetiska släktingar som har haft benskörhet och benbrott, till exempel föräldrar och syskon. 

Hur vanligt är benskörhet?

Benskörhet blir allt vanligare, delvis beroende på att människor lever längre i dag. I 70-årsåldern har drygt var tredje kvinna och var sjätte man benskörhet.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Du har också möjlighet att få en fast läkarkontakt på vårdcentralen.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning.

För att alla ska få en jämlik vård finns det nationella riktlinjer för vissa sjukdomar. Där kan du bland annat läsa om vilka undersökningar och behandlingar som kan passa bra vid sjukdomen.  

Riktlinjerna innehåller rekommendationer. Vårdpersonalen måste ändå bedöma vad som passar varje enskild patients behov och önskemål.  

Det är Socialstyrelsen som tar fram de nationella riktlinjerna. Riktlinjerna är skrivna för chefer och andra beslutsfattare, men det finns också versioner som är skrivna direkt till patienter. Där kan du läsa vad som gäller för just din sjukdom. 

Här kan du läsa patientversionen av de nationella riktlinjerna för benskörhet.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har tagit fram informationsmaterial riktat till osteoporospatienter.

Här kan du läsa SBU:s broschyr Att leva med osteoporos och mötet med vården. På sidan finns också en film du kan se.

SBU har också ett faktablad om benskörhet.