Barn som kissar på sig på dagen

När urinblåsan blir full skickas signaler till hjärnan och barnet blir kissnödigt. Signalerna styrs av nervsystemet.

Blåsan töms genom urinröret. Runt urinröret finns muskler som öppnas när barnet kissar. Barnet styr dessa muskler med viljan.

Det finns flera orsaker till att barn kissar på sig. Ibland kissar barnet inte på sig, utan besvären kan i stället märkas genom att hen kissar väldigt ofta.

Det är ovanligt att barn kissar på sig helt okontrollerat, utan att märka att det händer och utan att kunna avbryta.

Vanliga orsaker är att

• nervsystemet inte är färdigutvecklat
• barnet glömmer att kissa
• barnet inte uppfattar kroppens signaler
• barnet har förstoppning
• barnet har svårt att tömma urinblåsan.

Nervsystemet som kontrollerar urinblåsan är inte färdigutvecklat

En av de vanligaste orsakerna till att barn kissar på sig dagtid är att nervsystemet som kontrollerar urinblåsan inte har utvecklats färdigt. Urinblåsan kan då plötsligt dra ihop sig utan att den är full, och barnet känner att hen måste kissa. Inom vården brukar det kallas för att barnet har en överaktiv urinblåsa, eller en överaktiv blåsa.

Hos vissa barn kommer en skvätt urin, medan andra barn har lärt sig att knipa eller att sätta sig på huk och trycka hälen mot urinrörsöppningen.

Barnet glömmer att kissa eller kan inte uppfatta kroppens signaler

En annan vanlig orsak till att barn inte hinner till toaletten i tid är att de inte kan ta emot signaler från flera håll samtidigt. De väljer bort den signal som inte är intressant. När barnet till exempel är upptagen av lek väljer hen mer eller mindre medvetet att inte gå och kissa.

Barnet har förstoppning

Det är vanligt att barn som har en förstoppning ofta känner sig kissnödiga. Det beror på att tarmens och urinblåsans nerver ligger nära varandra. Vid en förstoppning kan inte urinblåsan arbeta som den behöver. Den får inte heller tillräckligt med plats. Många kissar därför på sig.

Barnet har svårt att tömma urinblåsan

Ibland töms inte urinblåsan helt och hållet.

Det kan märkas på flera sätt. Barnet kan till exempel ha ett eller flera av dessa symtom:

• Barnet har svårt att komma igång att kissa.
• Barnet behöver krysta eller trycka på magen för att komma igång att kissa.
• Urinen kommer i småskvättar, barnet kissar ofta.
• Urinstrålen är svag.
• Det tar lång tid att kissa.

En vanlig orsak till att barnet inte kan tömma urinblåsan är att hen är att barnet inte ger sig själv tid att kissa klart.

En annan orsak är att en del barn med överaktiv blåsa lär sig att stänga musklerna i urinröret. Barnet gör så för att inte behöva kissa så ofta. Det gör att musklerna i urinblåsan får trycka ut urinen mot ett delvis stängt urinrör. Då kan urin bli kvar och urinblåsan blir inte helt tömd. Det gör att blåsan tänjs ut allt mer. Barnet känner då inte lika bra när hen behöver kissa. Musklerna i urinblåsan blir svagare och barnet kissar alltmer sällan.

Övriga orsaker

Ibland kan besvären bero på att det finns bakterier i blåsan. Barnet kan till exempel ha fått en urinvägsinfektion. Det är ovanligt men ibland kan besvären bero på medfödda missbildningar i urinvägarna och neurologiska skador.

Att barn kissar på sig går för det mesta över av sig själv. Men ibland kan barnet behöva undersökas.

Du bör söka vård på en vårdcentral eller en barnläkarmottagning om

• ditt barn tidigare har varit torr på dagen men börjar kissa på sig dagtid
• barnet kissar på sig varje dag
• du misstänker att barnets urinblåsa inte töms ordentligt.

Sök vård direkt på en vårdcentral, akutmottagning eller barnläkarmottagning om barnet kissar ovanligt ofta och mycket varje gång, samtidigt som hen är mycket törstig och kanske även hängig och trött. Det kan vara symtom på diabetes typ 1.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Om barnet kissar ofta och du misstänker att urinblåsan inte blir helt tömd är det bra om hen får tid att kissa ordentligt. Det kan vara bra att sitta ner och kissa för att låta det få ta den tid som behövs. En rekommendation till barn kan vara att först sitta och kissa. När barnet känner sig klar ska hen ställa sig upp i några sekunder, för att sedan sätta sig ner och försöka kissa igen.

Du kan prata med personalen i förskolan eller skolan för att göra det så bra som möjligt för barnet. Det kan till exempel vara att hen får hjälp att komma ihåg att gå på toaletten, eller att någon följer med och väntar utanför. Kom ihåg att prata med barnet innan ni bestämmer något tillsammans med förskolan eller skolan. Låt barnet vara med i samtalet om hen vill det.

Stöd till barnet

Det kan vara jobbigt för ett barn att kissa på sig. Ofta känns det svårare ju äldre barnet blir. Du som vuxen kan hjälpa barnet genom att inte skuld- eller skambelägga barnet för att hen kissar på sig. Att säga till, hota, skälla eller retas gör bara saken värre.

Du kan försöka hjälpa barnet så att det inte luktar, bland annat för att andra barn inte ska kommentera det. Du kan till exempel se till att barnet har med sig kläder för ombyte när hen är i förskolan, skolan, på olika aktiviteter eller hos andra. Med barnets tillåtelse kan du också tala med de lärare, ledare, släktingar eller vänner som ofta är med barnet och kan vara till hjälp.

Det är bra att försöka ta reda på hur ofta barnet kissar och i vilka situationer hen kissar på sig. Du kan även behöva fråga andra, till exempel personalen på förskolan eller skolan. Inför ett läkarbesök kan det vara bra att föra dagbok under några dagar.

Barnet behöver ibland undersökas av en läkare

Vid undersökningen får barnet och du först berätta om vilka besvär barnet har.

Läkaren kan behöva se urinrörsmynningen. Det går snabbt och gör inte ont. Hen kan också titta på reflexer genom att slå på hälsenan och titta på barnets rygg, ben och fötter.

Ofta får barnet lämna urinprov. Det kan till exempel visa om besvären beror på en infektion. Ibland får barnet också lämna blodprov. Det kan till exempel visa hur njurarna fungerar. Man brukar få svar på proverna inom några dagar.

Ofta får barn göra en så kallad urinflödesmätning. Undersökningen görs för att ta reda på hur barnet kissar. Barnet får kissa som vanligt men på en annorlunda toalett. Toaletten mäter hur mycket, hur snabbt och hur länge barnet kissar. Efteråt är det vanligt att läkaren undersöker om urinblåsan är tom. Det görs med hjälp av ultraljud.

Ingen av undersökningarna gör ont men kan ta lite tid. Ni kan behöva vara på mottagningen för undersökningarna i en timme eller lite längre. Det brukar vara bra om barnet är kissnödigt inför undersökningen, då kan undersökningen börja med att hen får göra en urinflödesmätning.

Ibland behöver barn genomgå en röntgenundersökning för att läkaren ska se hur urinblåsan tömmer sig.

Så kan du förbereda barnet hemma

Det är vanligt att ha funderingar och frågor inför besöket. Både du och barnet kan ha funderingar och känna oro. Det är då bra om du kan förbereda hen och även dig själv på vad som ska hända. Det är viktigt att barnet vet varför hen kommer på undersökningen.

Barn ska vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård. För att kunna vara aktiv i vården och ta beslut är det viktigt att ni förstår informationen ni får av vårdpersonalen. Ni har rätt att få all information ni behöver av vårdpersonalen.

Ställ frågor om ni inte förstår. Ni kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro. Om det behövs tolkning till andra språk kan ni ha rätt att få det. Ni kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.

Ju äldre barnet är, desto viktigare blir det att barnet själv deltar i diskussioner och beslut om behandlingen. Det blir särskilt viktigt under tonåren.

Barnet kan få behandling med bland annat blåsträning och avslappningsövningar. Ibland behövs medicin som hjälper urinblåsan att slappna av.

Blåsträning lugnar ner urinblåsan

Den vanligaste behandlingen är så kallad blåsträning. Den innebär att barnet får träna på att kissa innan hen är kissnödig. Det görs för att lugna ner urinblåsan, så att den inte drar sig ihop sig.

Barnet får lära sig hur urinblåsan fungerar och vad som behöver göras. Hen kommer överens med läkaren eller sjuksköteskan om att gå och kissa på bestämda tider med jämna mellanrum. Toalettbesöken anpassas till barnets dagliga aktiviteter. Hen får själv vara med och bestämma.

För att barnet ska bli motiverat behöver hen förstå varför hen måste göra vissa saker. Att föra dagbok kan få en del barn att tycka det blir roligare.

Avslappningsövningar kan hjälpa

Ibland får barnet träffa en så kallad uroterapeut, som är en specialutbildad sjuksköterska eller sjukgymnast. Barnet kan få lära sig avslappningsövningar och olika knep för att undvika att urinblåsan plötsligt drar ihop sig.

Ni ska få information om olika behandlingar

Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att ni förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var barnet kan få behandling. På så sätt kan ni vara med och besluta vilken behandling som passar.

Urinblåsan är som en elastisk säck, med väggar av muskler. När blåsan blir full skickas signaler till hjärnan om att du behöver kissa. Musklerna i blåsan skall vara avslappnade tills du viljemässigt bestämmer dig för att kissa.

Urinblåsan töms genom urinröret när du kissar. Runt urinröret finns muskler som det går att knipa med, för att kunna stoppa urinen. Med vilja kan du både avbryta och fortsätta att kissa.

Musklerna i urinblåsan behöver vara avslappnade under den tid som blåsan fylls. Knipmuskeln kring urinröret ska samtidigt vara spänd så att den stänger till. När urinblåsan är fylld ska musklerna i blåsan dra ihop sig för att få ut urinen. Då ska knipmuskeln vara avslappnad, så att den är öppen.

Nervsystemet styr hur samspelet mellan dessa muskler fungerar.

Hos barn är nervsystemet ibland ännu inte helt utvecklat. Det gör till exempel att signalen om att det är dags att kissa kan skickas utan att urinblåsan är full. Barnet känner sig kissnödigt och kissar.

Läs mer om hur urinvägarna och njurarna fungerar.