SÅ FUNGERAR KROPPEN

Hjärta och blodomlopp

Hjärtat och blodomloppet har flera viktiga funktioner. Bland annat att transportera näring och syre till kroppens celler och att transportera bort koldioxid och avfall. Hjärtat och blodomloppet är också en del i kroppens immunförsvar och hjälper till att hålla kroppstemperaturen.  

Så är hjärtat uppbyggt

Hjärtat är ungefär lika stort som en knuten hand. Det är uppbyggt av en sorts tvärstrimmiga muskler som kallas hjärtmuskler. Andra tvärstrimmiga muskler i kroppen kan styras av viljan, men hjärtats rörelser kan inte påverkas av viljan.

Hela hjärtat omges av dubbla lager av bindväv, den så kallade hjärtsäcken.

Hjärtat består av fyra hjärtrum

Hjärtat har två så kallade hjärtrum på höger sida och två på vänster sida. Varje halva av hjärtat består av ett förmak och en kammare. Förmaken tar emot blod och kamrarna pumpar blodet vidare.

Hjärtat är uppbyggt av tvärstrimmig muskulatur som inte påverkas av viljan. Muskelcellerna bildar nätverk. Därför sprids nervimpulserna i en muskelcell snabbt till andra celler, och hela hjärtat dras samman.

Två typer av klaffar

I hjärtat finns klaffar, som öppnas och sluts samtidigt som hjärtmusklerna dras samman. Klaffarna gör att blodet förs vidare i rätt riktning. De stängs och då kan blodet inte rinna tillbaka.

Det finns två typer av klaffar:

  • Segelklaffarna som finns mellan förmaken och kamrarna i både högra och vänstra hjärthalvan.
  • Fickklaffarna som finns där lungpulsådern avgår från höger kammare, och där stora kroppspulsådern avgår från vänster kammare. Ett annat ord för stora kroppspulsådern är aorta.

Kranskärlen ger hjärtat näring och syre

Hjärtmuskeln får näring och syre från två kranskärl. Kranskärlen är små blodkärl som bildar ett nätverk runt hjärtat. De förser hjärtmuskeln med blod, syre och näring. Blodet leds sedan tillbaka genom kransvener.

Kamrarna pumpar blodet vidare

Kamrarna har tjockare väggar eftersom de pumpar blodet vidare. De utför alltså ett större arbete än förmaken. Höger kammare pumpar blodet till lungorna för syresättning, och kallas lilla kretsloppet. Vänster kammare pumpar det syresatta blodet ut till kroppen via stora kroppspulsådern, som även kallas aorta. Pumpandet av syresatt blod kallas stora kretsloppet. Störst kraft går åt till detta arbete, därför är muskelväggen i vänster kammare tjockast.

Hjärtat har fyra hålrum som består av två förmak och två kamrar.

Två typer av klaffar

Tack vare klaffar mellan förmaken och kamrarna, samt vid blodkärlen som går ut från hjärtat, förs blodet hela tiden vidare i samma riktning. Det finns fyra klaffar av två olika typer:

  • Segelklaffar finns mellan förmak och kammare i både höger och vänster hjärthalva. Klaffarna ser ut som tunna segel. Trådar längs seglens kanter fäster i muskelbuntar, som kallas papillarmuskler. När hjärtat dras samman pressas seglen ihop så att klaffen blir tät.
  • Fickklaffar finns där lungpulsådern lämnar höger kammare, och där aorta lämnar vänster kammare. Klaffarna tillåter bara att blodet pumpas ut ur kamrarna. Om blodet försöker ta motsatt väg stängs klaffarna automatiskt.

När klaffarna öppnas och stängs uppstår ett ljud som läkaren kan höra på bröstkorgen med hjälp av ett stetoskop. För varje hjärtslag hörs två toner.

Så arbetar hjärtat

Även om hjärtats viktigaste funktion är att pumpa runt blodet i kroppen, så är det beroende av att ha en egen blodförsörjning. Därför har hjärtat två kranskärl. Kranskärlen är små artärer som kommer direkt från stora kroppspulsådern, aorta, där den lämnar vänster kammare. Kärlen förgrenas och bildar ett nätverk runt hjärtat. Kranskärlen förser hjärtmuskeln med blod när hjärtat vilar mellan slagen. Blodet leds sedan bort genom kransvener, som töms i höger förmak.

Kranskärlen transporterar blod till hjärtat när det vilar mellan hjärtslagen. Blodet leds in i hjärtats två kranskärl från stora kroppspulsådern. Kranskärlen förgrenar sig i ett nätverk runt hela hjärtat och förser hjärtats celler med syre och näring. Blodet leds sedan tillbaka till hjärtats högra förmak genom kransvenerna.

Blodomloppet

Blodomloppet är kroppens transportsystem. Tack vare blodomloppet, som även kallas cirkulationen, kan syre, näringsämnen samt olika hormoner och signalsubstanser föras runt i kroppen. Blodet cirkulerar i blodkärlen och tar med sig de olika ämnena. Blodet för även bort avfall som bildats vid ämnesomsättningen.

Blodkärlen bildar nätverk

Blodkärlen bildar ett sammanhängande nätverk i kroppen. De är huvudsakligen av tre slag: Artärer kallas de blodkärl som leder blodet från hjärtat. De har tjockare väggar än venerna eftersom artärerna innehåller ett tjockare lager av glatta muskelceller och elastiskt bindväv. Därmed blir artärerna töjbara och kan ta emot och föra vidare det blod som pumpas ut från hjärtat. De stora artärerna delar upp sig i allt mindre förgreningar som når ut i hela kroppen. Vener leder blodet till hjärtat. De tunna väggarna gör att kärlen kan tänjas och kan därför innehålla stora mängder blod. Venerna i nedre kroppshalvan har invändiga klaffar. Dessa hindrar blodet från att rinna baklänges. Små vener förenas med andra små vener till stora vener. Slutligen tömmer venerna sig i hjärtat. Kapillärer heter de minsta kärlen som förenar artärerna med venerna. Kärlen har ungefär samma diameter som en röd blodkropp. Kapillärernas väggar är mycket tunna och består bara av ett enda cellager. Därför kan vätska, näringsämnen och avfallsprodukter med lätthet passera till och från vävnaderna.

Muskler som ligger intill venerna hjälper till att pressa blodet tillbaka till hjärtat (1). Venklaffar hindrar blodet att rinna tillbaka när musklerna slappnar av (2). De vita pilarna visar i vilken riktning blodet rinner.

Artärerna för blodet ut i kroppen

Varje gång hjärtat pumpar ut blod i artärerna utvidgas de lite. Detta kan man känna i pulsen, till exempel vid handleden.

Eftersom artärernas väggar innehåller glatt muskulatur kan blodkärlens diameter ändras när muskulaturen dras samman eller slappnar av. Om aktiviteten ökar i kroppens "stressystem", det sympatiska nervsystemet, leder det till att kärlen blir trängre. Då minskar blodflödet ut till vävnaderna. Om aktiviteten däremot minskar får det motsatt effekt, det vill säga att kärlen vidgas och blodflödet ökar. Tack vare att blodflödet kan regleras genom enskilda kärl styrs blodet till de organ som för stunden bäst behöver det.

Några av de större artärerna är:

  • Stora kroppspulsådern, aorta, är den största artären, och utgår direkt från vänster kammare. Aorta har en diameter på ungefär 2,5 centimeter. Kärlet går först uppåt i en båge, och fortsätter sedan ned bakom hjärtat genom bröst- och bukhålan tills den så småningom delar sig i två grenar. En till vardera sidan av den nedre kroppshalvan.
  • Arm-huvudartären utgår från aortabågen och delar relativt omgående upp sig i två artärer. Den ena, höger nyckelbensartär, går till höger arm. Den andra, höger gemensamma halsartär går till höger sida av halsen och huvudet. Vänster gemensamma halsartär och vänster nyckelbensartär utgår direkt från aortabågen.
  • Axelartären är en direkt fortsättning av nyckelbensartären. Artären byter därefter namn ytterligare en gång till överarmsartären. I armbågen delas den upp till två artärer: strålbensartären som går på underarmens tumsida, och armbågsbensartären som fortsätter på underarmens lillfingersida. I handen har dessa båda artärer kontakt med varandra. De bildar två kärlbågar från vilka fingrarnas artärer utgår. När man ”tar pulsen” är det strålbensartären man känner vid handleden.
  • Den gemensamma halsartären delar upp sig på varje sida, i höjd med struphuvudet, till inre och yttre halsartären. Pulsen kan lätt kännas på halsen före det ställe där artären delar sig. Den inre halsartären förser ögat och hjärnan med blod, medan den yttre halsartären går till halsen och huvudet.
  • Revbensartärerna utgår från den del av aorta som passerar genom brösthålan. Blodkärlen går mellan revbenen och förser bröstkorgsväggen med blod.
  • Inälvsartären utgår från den del av aorta som går genom bukhålan. Artären delar upp sig och går till magsäcken, levern och mjälten. Från mjältartären utgår även små artärer till bukspottkörteln.
  • Övre och nedre tarmkäxartären utgår från bukaorta och förser tolvfingertarmen, tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen med blod.
  • Njurartärerna och binjureartärerna utgår också från bukaorta.
  • Gemensamma tarmbensartärerna kallas de två artärer som bildas vid bukaortas slut, nära fjärde ländkotan. Blodkärlen delar upp sig i lilla bäckenet till inre tarmbensartären som förser bäckenorganen med blod, och yttre tarmbensartären som fortsätter ner till benet.
  • Lårbensartären är en direkt fortsättning av den yttre tarmbensartären. På knäets baksida byter artären namn till knävecksartären. Den delar sedan upp sig i främre och bakre skenbensartären, som fortsätter ned i underbenet. Från bakre skenbensartären utgår vadbensartären till vadens muskler. De båda skenbensartärerna möts och bildar en blodkärlbåge i fotsulan från vilken tårnas artärer utgår.
  • Lungpulsådern utgår direkt från höger kammare. Den delar direkt upp sig till två lungartärer, en till varje lunga. Blodkärlen leder syrefattigt blod till lungorna där koldioxid avges och syrgas tas upp. Dessa artärer är alltså ett undantag från regeln att artärer leder syrerikt blod.

Om aktiviteten ökar i kroppens "stressystem", det sympatiska nervsystemet, blir kärlen trängre. Då minskar blodflödet ut till vävnaderna. Det kan man känna genom att till exempel fingrarna blir kalla. Om aktiviteten i det sympatiska nervsystemet däremot minskar får det motsatt effekt. Kärlen vidgas och blodflödet ökar, vilket medför att huden blir varmare.

Artärerna utgår från hjärtat och förgrenar sig i allt mindre blodkärl. Genom artärerna pumpar hjärtat ut syresatt blod i kroppen.

Venerna för blodet till hjärtat

Venerna samlar upp blodet ute i kroppen och leder det tillbaka till hjärtat. Vid muskelsammandragningar i armarna och benen trycks venerna ihop. Blodet pressas i rätt riktning tack vare klaffarna. Man brukar kalla fenomenet för muskelpumpen.

Venerna är antingen djupa eller ytliga. Ofta går två djupa vener bredvid varje artär. Blodkärlen har som regel samma namn, men undantag finns. De ytliga venerna motsvaras inte av artärer. Vener har ofta kontakt med varandra och bildar nätverk i kroppen.

Några av kroppens större vener är:

  • Lungvenerna. De transporterar det syrerika blodet från lungorna till vänster förmak. Två lungvener kommer från varje lunga. Dessa kärl följer inte regeln att vener transporterar syrefattigt blod.
  • Ytliga vener på armar och ben som går alldeles under huden. Blodkärlen tömmer sig i djupare belägna vener i skulder- och ljumskregionen. Det finns inga artärer som följer dessa vener. De ytliga venerna hjälper till reglera kroppstemperaturen genom att blodet avger överskottsvärme när blodkärlen passerar nära huden.
  • Portådern. Den har inte heller någon artär som följer den. Portådern samlar upp blod från magsäcken, bukspottkörteln, mjälten och tarmarna, och för det vidare till levern där ämnen i blodet tas omhand.
  • Fingrarnas vener. De töms i underarmens vener, som fortsätter i form av överarmens vener, axelvenen och nyckelbensvenen.
  • Inre halsvenen, som samlar upp blod från huvudet och halsen, och tömmer blodet i övre hålvenen.
  • Yttre halsvenen. Den tar emot blod från bland annat nacken och halsens ytliga delar, och tömmer blodet i nyckelbensvenen.
  • Arm-halsvenen, som tar emot blod från nyckelbensvenen och inre halsvenen på varje sida. De båda sidornas arm-halsvener går ihop till övre hålvenen.
  • Övre hålvenen. Den samlar upp blod från hela övre kroppshalvan, det vill säga huvud, hals, arm och bröstkorg. Venen tömmer blodet i hjärtats högra förmak.
  • Tårnas vener, som tömmer blodet i vadens vener. De fortsätter som lårvenen och inre tarmbensvenen.
  • Yttre tarmbensvenen. Den tar emot blod från bäckenorganen.
  • Inre och yttre tarmbensvenen, som förenas till gemensamma tarmbensvenen. De båda gemensamma tarmbensvenerna går ihop och bildar nedre hålvenen.
  • Nedre hålvenen. Den tar emot blod från nedre kroppshalvan, det vill säga ben, bäcken och buk. Venen tömmer blodet i hjärtats högra förmak.
Venerna leder det syrefattiga blodet till hjärtat, och vidare till lungorna för att syresättas.

Kapillärerna är de minsta blodkärlen

I kapillärerna sker ett ständigt utbyte av näringsämnen och slaggprodukter. Totalt finns det cirka 100 000 kilometer kapillärer i kroppen. Genom kapillärernas tunna väggar avger blodet syre och näringsämnen till vävnaderna. Samtidigt gör sig vävnaderna av med koldioxid och andra avfallsprodukter från ämnesomsättningen.

Även en hel del vätska lämnar kapillärerna och blandas med vävnadsvätskan. Det mesta av vätskan sugs upp igen i slutet av kapillärerna. Den överskottsvätska som blir kvar i vävnaderna sugs istället upp av lymfkapillärer och förs tillbaka till blodomloppet.

Mellan de minsta artärerna och venerna finns ett nät av mycket små blodkärl som kallas kapillärer. De är så små att bara en röd blodkropp åt gången kan tränga sig igenom.

Stora kretsloppet når hela kroppen

Blodomloppet består av ett sammanhängande system av blodkärl. Men det brukar ändå delas upp i två delar: stora och lilla kretsloppet. Vid varje hjärtsammandragning pumpas lika mycket blod ut i stora och lilla kretsloppet.

Det stora kretsloppet är den blodcirkulation som når hela kroppen. Blodet som pumpas ut från hjärtats vänstra kammare, genom aorta och artärerna, når kapillärnät ute i kroppen. Där transporteras syre och näringsämnen ut i vävnaderna, medan avfallsprodukter från ämnesomsättningen tas upp av blodet. Sedan går blodet tillbaka till hjärtats högra förmak genom venerna.

Lilla kretsloppet går till lungorna

Lilla kretsloppet kallas även lungkretsloppet. Hjärtats högra kammare pumpar blodet till lungorna genom lungartärerna. I lungorna tar blodet upp syre och gör sig samtidigt av med koldioxid. Det syresatta blodet går tillbaka till hjärtats vänstra förmak genom lungvenerna och fortsätter sedan till vänster kammare. Blodet går alltså genom hjärtat två gånger. En gång genom vänster hjärthalva på väg ut i kroppen genom stora kretsloppet, och en gång genom höger hjärthalva på väg till lungorna i lilla kretsloppet.

I det lilla kretsloppet transporteras blodet från hjärtat till lungorna för att syresättas. Blodet leds sedan tillbaka till hjärtat igen. Från hjärtat pumpas det syrerika blodet vidare ut genom artärerna i stora kretsloppet. I kapillärerna lämnar blodet syre och näringsämnen till vävnaderna ute i kroppen. Sedan leds blodet tillbaka till hjärtat genom venerna.

Två olika blodtryck

Med blodtrycket menar man det tryck som uppstår i kärlen när hjärtat pumpar ut blodet. När man får sitt blodtryck mätt brukar man få höra två värden, till exempel 120/70 mmHg. Värdet 120 kallas det systoliska trycket. Det är trycket som uppstår när hjärtat dras samman, och vänster kammare pumpar ut blodet i aorta.

Värdet 70 kallas det diastoliska trycket, och visar vilket tryck det är i stora kroppspulsådern, aorta, när hjärtat vilar. När man säger blodtrycket menar man som regel trycket i artärerna i stora kretsloppet. Trycket i artärerna i lilla kretsloppet är betydligt lägre. I venerna är trycket så lågt som 5–10 mmHg.

Blodtrycket varierar med åldern. Barn har lägre blodtryck än vuxna. Ett blodtryck som är högt hos en ung person kan vara lagom för en lite äldre person. Tidigare ansåg läkare att det lägre, diastoliska trycket, när hjärtat vilar, var det mest betydelsefulla när blodtrycket bedöms. Under de senaste åren har forskning visat att det framför allt är viktigt att behandla ett förhöjt systoliskt blodtryck.

Kroppen styr blodtrycket

Flera olika saker påverkar blodtrycket:

  • I aortabågen, där den gemensamma halsartären delar sig, finns små områden som känner av blodtrycket. Dessa skickar sedan informationen till en del i hjärnans förlängda märg som styr blodtrycket. Resultatet blir antingen att blodtrycket ökar eller minskar, beroende på vilket tryck som dessa områden fått information om.
  • I halspulsådern finns mottagare, receptorer, som registrerar hur mycket koldioxid och syrgas blodet innehåller. När det finns mycket koldioxid i blodet ökar blodtrycket för att mer blod ska nå lungorna, och där kunna göra sig av med koldioxiden.
  • I njurarna bildas hormonet renin när blodtrycket är så lågt att njurarna får för lite blod. Hormonet aktiverar ett annat ämne som stimulerar binjuremärgen till att bilda hormonet aldosteron. Resultatet blir att blodtrycket och blodflödet ökar.
  • I binjurarna bildas substanserna adrenalin och noradrenalin. Ämnena frisätts när det sympatiska nervsystemet stimuleras. Det leder till att blodtrycket stiger.

Fostrets blodomlopp

Hos fostret fungerar blodomloppet annorlunda. Under fosterstadiet används inte lungorna. Fostrets blod tar istället upp syre och avger koldioxid i moderkakan. Den ersätter inte bara lungorna hos fostret, utan även njurarna och mag-tarmkanalen. Det syrefattiga blodet når moderkakan via navelartärer. Syre- och näringsrikt blod lämnar moderkakan genom en navelven.

I fostrets hjärta finns två förbikopplingar eftersom blodet inte behöver nå lungorna. Dels finns ett hål mellan höger och vänster förmak. Dels finns ett extra kärl mellan lungpulsådern och aorta. Förbikopplingarna stängs när barnet föds.

Till toppen av sidan