FUNKTIONSNEDSÄTTNING HOS BARN

Samhällsstöd till barn med funktionsnedsättning

Barn med en eller flera funktionsnedsättningar har rätt till stöd från samhället. De flesta insatser måste du som vårdnadshavare söka själv.

I denna artikel får du veta vilka typer av stöd som du och ditt barn kan få från samhället. Stöden förklaras utifrån vad lagarna säger.

Den som behöver stödinsatsen söker själv om hen är 15 år eller äldre. Det kan ske muntligt eller skriftligt. Om barnet är under 15 år eller uppenbart inte kan ansöka själv är det en vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare som ansöker om stöd.

Vad är en funktionsnedsättning?

En funktionsnedsättning gör att en person inte har samma fysiska, psykiska eller intellektuella förmåga som de flesta. En funktionsnedsättning kan uppstå som en följd av en medfödd skada eller sjukdom. Den kan också uppstå på grund av en skada eller efter en olycka.

En funktionsnedsättning kan man ha under en period eller för alltid och en person kan ha flera funktionsnedsättningar samtidigt.

Tre typer av funktionsnedsättningar

Funktionsnedsättningar grupperas så här:

  • En fysisk funktionsnedsättning innebär svårigheter att använda, styra, balansera och koordinera huvud, bål, armar och ben. Exempel på en sådan funktionsnedsättning kan vara cerebral pares, CP, eller ryggmärgsbråck.
  • En neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan innebära svårigheter som bland annat påverkar barnets sociala förmåga. Barnet kan till exempel ha svårt att läsa av och tolka andra människors känslor och ha svårt att koncentrera sig. Till denna grupp räknas till exempel autismspektrumtillstånd och Adhd. Känslighet för sinnesintryck som till exempel ljus och lukt brukas också ingå i denna grupp.
  • En intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning innebär svårigheter att ta emot, bearbeta och förmedla information. Det innebär att det krävs längre tid för att förstå och lära sig saker.

Skillnad på funktionsnedsättning och funktionshinder

Det är skillnad på funktionsnedsättning och funktionshinder. I denna artikel används funktionshinder om de begränsningar som en funktionsnedsättning orsakar. Ofta beror det på att omgivningen inte anpassas utifrån människors olika behov.

Ett exempel på ett funktionshinder är om ditt barn inte kan gå i trappor och det bara finns trappor i ett hus. Har huset en hiss finns inte längre funktionshindret.

Varifrån får vi stöd?

Ibland upptäcks funktionsnedsättningen redan vid födseln eller på barnavårdscentralen, BVC.

BVC brukar hänvisa barnet till en barnneurolog, barnpsykolog eller läkare på vårdcentral som undersöker ditt barn och ställer en diagnos.

En diagnos på en funktionsnedsättning kan också ställas senare när barnet går i skolan.

Elevhälsan

I skolan finns elevhälsan med skolsköterska, skolläkare, skolpsykolog, skolkurator och någon som har specialpedagogisk kompetens. Elevhälsan ska också stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål, enligt Skollagen.

På uppdrag av skolans rektor kan elevhälsan utreda orsaker till att ett barn har svårigheter i skolan, så att barnet får rätt stöd. Ibland behöver svårigheterna utredas mer. Då kan elevhälsan skicka en remiss till en specialistverksamhet, som till exempel till barn- och ungdomspsykiatrisk klinik, bup. 

Båda vårdnadshavarna måste vara överens om det ska göras en utredning utanför skolan.

Stöd från regionen och kommunen

Stödet till familjen beror på vilken funktionsnedsättning barnet har och hur mycket den påverkar barnets vardag. Som vårdnadshavare ska du få stöd hos kommunen eller regionen där ni bor.

Det är framför allt fyra lagar som styr vilket stöd ni har rätt till och vem som ska erbjuda stödet:

Utgångspunkten i stödet och hjälpen som ditt barn får från samhället är att hen ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt.

I följande kapitel får du veta mer om lagarna bakom stödet till barn med funktionsnedsättning.

Stöd enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL

I Hälso- och sjukvårdslagen står att de som behöver ska erbjudas habilitering av regionen. För barn med funktionsnedsättning innebär det att barnet ska kunna få hjälpmedel och tolktjänst för att klara av vardagen så bra som möjligt.

Hur habiliteringen går till kan organiseras på olika sätt i regionerna. Ofta finns det flera habiliteringsteam i varje region för att underlätta samarbete kring barnet och hens familj. Det kan handla om kontakter som behövs med till exempel skola, socialtjänst och Försäkringskassan.

Vården ska erbjuda habilitering

Barnets familj ska inte behöva ansöka om de insatser som familjen behöver. Det ska regionen erbjuda ändå, enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL. Läkaren eller psykologen som har ställt diagnos remitterar barnet till habiliteringen. Habiliteringen kan finnas på barnkliniken, på sjukhuset eller i egna lokaler.

Det går också att ansöka om habilitering själv eller via en anhörig.

Habilitering gäller all utveckling hos barnet

Habilitering går ut på att barnet ska fungera så bra som möjligt i alla delar av vardagslivet. Det handlar bland annat om medicinska insatser, anpassning av hemmiljön, utprovning av hjälpmedel, teckentolkstjänst samt stöd för att främja motorisk, språklig, psykisk och pedagogisk utveckling.

Habiliteringen är ofta organiserad som ett team med tillgång till bland andra läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped, psykolog och kurator. Till teamet är ofta en läkare kopplad.

Kuratorn har ansvar för samordning mellan olika myndigheter. Kuratorn kan ofta hjälpa till att fylla i vissa ansökningar, till exempel ansökan om omvårdnadsbidrag. Omvårdnadsbidrag söker du hos Försäkringskassan.

Stöd enligt Socialtjänstlagen, SoL

Socialtjänsten i den kommun där barnet bor har ansvar för att ge stöd till barn med funktionsnedsättning och deras familjer. Det kan ske på många sätt och det är Socialtjänstlagen, SoL, som styr hur stödet kan se ut.

Ni kan bland annat söka så kallat bistånd till livsföringen. Med det menas bland annat hjälp med ledsagarservice och avlösarservice, korttidsboende, kontaktperson och boende med särskild service för barn med funktionsnedsättning. Det kan också vara bistånd till kostnader för hemutrustning och resor.

Så här söker du stöd

Stöd enligt SoL söker du hos socialtjänsten i den kommun du bor i. Biståndshandläggaren är den person som sköter kontakten med dig. Hen bokar ett möte och göra en uppskattning av familjens behov av hjälp. Biståndshandläggaren utreder och beslutar sedan om ni har behov av det stöd som ni har sökt.

En ansökan om bistånd ska alltid prövas av kommunen. Enligt Socialtjänstlagen ska kommunen ta hänsyn till barnets behov av att få en så bra daglig tillvaro som möjligt.

Stöd enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS

Målet med stöd enligt LSS är att barnet ska kunna leva som andra. Stöd enligt LSS är mer omfattande än det som barn kan få genom annan lagstiftning som till exempel Socialtjänstlagen eller Hälso- och sjukvårdslagen.

Stöd enligt LSS söker du hos LSS-handläggaren i kommunen och i regionen där barnet bor.

För att ett barn ska omfattas av LSS finns dessa bedömningsgrunder:

  • Barnet ska ha en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
  • Barnet ska ha andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande. Funktionshindren gör att hen har stora svårigheter att på egen hand klara daglig livsföring.

Barnet kan ha rätt till flera olika stödinsatser om någon av beskrivningarna ovan stämmer in. Det är LSS-handläggaren som avgör vilka insatser det kan vara. Varje barn som har stöd enligt LSS har också rätt att få en individuell handlingsplan där alla stödinsatser ska samordnas.

Här står mer om LSS och vilka stöd som finns.

Stöd enligt Skollagen

Alla elever ska ges förutsättningar att utvecklas och nå kunskapsmålen i skolan. För att få stöd i förskolan eller i skolan krävs ingen funktionsnedsättning eller diagnos. Det är barnets och elevens behov som avgör. Stöd i förskola och skola ska i första hand ges i den grupp eller klass barnet vanligen går i.

Skolan ska ge barn med funktionsnedsättning särskilt stöd, enligt Skollagen.  Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att delta i undervisningen ska dessutom få det stöd de behöver för att funktionsnedsättningen inte blir ett funktionshinder. En elev kan till exempel behöva elevassistans som stöd.

Förskola

Barn som behöver särskilt stöd har precis som andra barn rätt att få plats i en förskola.

Du som vårdnadshavare kan tala om att barnet behöver stöd redan innan det börjar på förskola. Oftast behövs medicinska intyg på barnets behov av stöd.

Stödet ska i första hand ges i den grupp som barnet tillhör. Det betyder att den pedagogiska verksamheten i förskolan ska anpassas så att alla barnen i gruppen ska kunna delta och utvecklas i en trygg miljö.

I en del kommuner finns det förskolor som är särskilt anpassade för barn med funktionsnedsättning.

Grundskola och gymnasium

Har barnet svårigheter i skolan ska skolpersonalen ge stöd, så kallade extra anpassningar. Rektorn ansvarar för att behovet av stöd utreds. En utredning kan begäras av barnet, av dig, skolans personal eller någon annan, till exempel bup.

Om utredningen visar att barnet behöver särskilt stöd ska skolan ta fram ett åtgärdsprogram. Barnet och du har rätt att vara med i att ta fram ett åtgärdsprogram.

Det går att överklaga ett beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram till Skolinspektionen. Dit går det även att överklaga innehållet i åtgärdsprogrammet. Det går också att överklaga om du anser att skolan inte följer åtgärdsprogrammet.

Skolan ska informera om hur det går till att överklaga.

Grundsärskola och gymnasiesärskola

Grundsärskolan och gymnasiesärskolan är till för barn med betydande och bestående kognitiva funktionsnedsättningar, vilket innebär att barnet/ ungdomen inte bedöms kunna nå upp till grundskolans respektive gymnasieskolans kunskapskrav därför att hen har en utvecklingsstörning eller ett tillstånd som enligt skollagen jämställs med utvecklingsstörning.

Det är barnets hemkommun som avgör om hen får gå i grundsärskola. Innan barnet får en plats på grundsärskolan görs en utredning. Utredningen ska innehålla en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning.

Som barnets vårdnadshavare ska du gå med på att en utredning genomförs. Finns det två vårdnadshavare krävs att båda vill ha en utredning. Vårdnadshavarna bestämmer också gemensamt om barnet ska gå i särskola eller inte.

Undervisningen i särskola

Undervisningen inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan liknar den vanliga grundskolan. Barnen läser samma ämnen men i grundsärskolan finns större möjlighet att anpassa undervisningen till individen. Där finns till exempel fler timmar i de praktiska ämnena.

Ofta går barnet på en grundsärskola i en klass med andra grundsärskoleelever. Men ett barn kan också gå i en grundskoleklass men läsa enligt grundsärskolans läroplan.

Den obligatoriska grundsärskolan består av nio årskurser, men eleven har rätt att läsa ett tionde år.

Träningsskola

Träningsskolan är tänkt för elever som inte har möjlighet att uppnå kunskapskraven i grundsärskolan. I träningsskolan läser barnen ämnesområden istället för ämnen.

Träningsskolans kursplan är mindre teoretiskt inriktad än grundsärskolans. Kursplanen är mer praktiskt inriktad utifrån dessa fem ämnesområden:

  • Kommunikation utvecklar elevernas kunskap att samspela med varandra. De ges förutsättningar att kommunicera i olika sammanhang och med olika uttrycksformer.
  • Estetisk verksamhet innebär att eleverna utvecklar kunskaper om hur man kan skapa och gestalta med de olika estetiska uttrycksformerna bild, slöjd, musik, rytmik, lek och drama.
  • Motorik utvecklar elevernas rörelseförmåga och intresse för att vara fysiskt aktiva.
  • Vardagsaktiviteter hjälper eleverna att utveckla kunskap om vardagliga rutiner. Det ökar deras omvärldskunskap, om samhälleliga servicefunktioner och demokratiska processer.
  • Verklighetsuppfattning ska öka kunskapen om samband mellan människa och natur och ge elever förutsättningar att tolka, beskriva och påverka sin verklighet.

Det är vanligt att elever i träningsskolan har flera funktionsnedsättningar. Undervisningen är därför mycket individuellt anpassad.

Specialskola

Nästa alla barn med funktionsnedsättningar som hörselnedsättning, synnedsättning, blindhet eller språkstörning får sin undervisning i vanliga kommunala eller fristående skolor.

Förutom den vanliga skolan och särskolor, finns det även åtta så kallade specialskolor i Sverige. De är för barn som behöver att alternativ till den vanliga skolan. De drivs av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.

Specialskolorna tar emot elever från hela landet. Deras målgrupper är barn med följande funktionsnedsättningar:

  • dövhet eller hörselnedsättning.
  • hörselnedsättning och utvecklingsstörning.
  • dövblindhet.
  • synnedsättning och ytterligare någon funktionsnedsättning.
  • allvarlig språkstörning.

Specialskolan har tio årskurser och ska så mycket som möjligt motsvara den utbildning som ges i grundskolan eller grundsärskolan.

Om du vill överklaga

Beslut om insatser som beviljats enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och Socialtjänstlagen kan överklagas till domstol. Handläggaren som ni är i kontakt med ska berätta hur beslutet överklagas.

Om socialtjänsten i kommunen där du bor har fattat ett beslut som du inte är nöjd med kan du överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Får du avslag där kan du överklaga till Kammarrätten och till sist till Högsta förvaltningsdomstolen.

Även Försäkringskassans beslut överklagas i samma instanser.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är tillsynsmyndighet och ska se till att kommunerna och regionerna följer lagarna som styr deras verksamheter. Du klaga hos IVO om du inte är nöjd med besluten inom vården och socialtjänsten. 

Är du inte nöjd med skolans insatser kan skolan anmälas till Skolinspektionen.

Kontakta Diskrimineringsombudsmannen, DO, om du anser att ditt barn blir diskriminerat. Diskriminering av personer med funktionsnedsättning är förbjudet enligt lag.

Till toppen av sidan