Intensivvårdsavdelningar är utrustade för att du ska få så effektiv och noggrann vård som möjligt. Det finns mer avancerad teknisk utrustning än vad vanliga vårdavdelningar har. Specialutbildad personal finns alltid inne på rummen och övervakar tillståndet hos de som vårdas där.

Du som vårdas på en intensivvårdsavdelning är uppkopplad till olika apparater. Det innebär att du har mycket slangar och sladdar kopplade till dig. Det finns också skärmar och apparater som kan blinka och larma.

• Du kan exempelvis vara kopplad till apparater som:  
• Mäter hjärtats aktivitet och pulsen.  
• Mäter syrehalten i blodet.  
• Ger syrgas. 
• Hjälper njurarna att rena blodet.

Ibland behöver du vara nedsövd och få hjälp med din andning i en respirator. 

Om du inte kan äta själv kan du få näring direkt in i blodet, Näring kan också ges med en slang som går in i näsan eller munnen, och vidare ner till magsäcken  

Du som får intensivvård kan få intensivvårdsdelirum. Det kan visa sig genom att du: 

• Får svårt att koncentrera dig. 
• Får svårt att förstå vad händer som runt omkring dig. 
• Inte vet vilken dag det är eller var du är. 
• Höra och se saker som inte finns. 
• Blir arg, orolig och rastlös. 
• På andra sätt beter dig annorlunda mot hur du brukar.

Intensivvårdsdelirium kan komma snabbt och plötsligt, men är övergående.

Det är vanligt att om du får en dagbok om du vårdas i mer än tre dygn. I den skriver vårdpersonal och anhöriga. Dagboken innehåller också bilder.  

Många har få eller inga minnen från intensivvårdstiden. De minnesbilder som du har kan vara overkliga och ibland skrämmande. Syftet med dagboken är att göra tiden på avdelningen mer begriplig. Så att du bättre kan förstå vad som hände under din vistelse där. 

Det är vanligt att intensivvårdsavdelningar inte har någon fast besökstid. Du som är närstående kommer överens med personalen om när det är möjligt att komma på besök. Ibland uppmuntras du att ta med personliga tillhörigheter till den som vårdas. Personal kommer att berätta för dig vad som gäller där.  

Du kommer få regelbunden information under hela vårdtiden. Men ofta är det svårt att få svar på alla sina frågor på grund att läget snabbt kan förändras. Men personalen kan alltid förklara vad de gör och hålla dig uppdaterad om något nytt händer. 

För att orka vara ett stöd för någon annan är det viktigt att också ta hand om sig själv. Du behöver äta och vila. Ofta kan du få träffa en kurator om du har behov att få prata med någon, eller hjälp med praktiska saker som intyg eller hur du gör med räkningar. Det finns också möjlighet att prata med en sjukhuspräst.  

Närstående till någon som får en allvarlig sjukdom.  

Du flyttas till en vanlig vårdavdelning på sjukhuset när behandlingen är färdig på intensivvårdsavdelningen. En del upplever oro när man inte längre har vårdpersonalen omkring sig hela tiden eller inte längre är ständigt uppkopplad till apparater. Närstående kan också känna oro av förändringen.  

Är du orolig så prata med personalen om det, men den här övergången är en del av att bli friskare. Du kan se det som ett tecken på att du har blivit bättre och inte är lika sjuk som tidigare.

Det är vanligt att ha olika typer av besvär efter att ha fått intensivvård. Det kan exempelvis handla om saker som:  

• Minskad muskelmassa, aptitlöshet och viktnedgång. Försök att äta sådan som du tycker om. Ät små mängder men mer ofta.  
• Att den psykiska hälsan påverkas. Du kan känna dig nedstämd och orolig. Det är vanligt att ha svårt att koncentrera sig och att sova dåligt. Det här kan skapa humörsvängningar och irritation.  
• Att ha få minnen från intensivvårdstiden. Du kan också ha overklighetskänslor, overklighetsupplevelser och mardrömmar.  

Det tar tid att återhämta sig från en svår skada eller sjukdom och det är viktigt att du inte ställer för höga krav på dig själv. Att prata med närstående hjälper och oftast är besvären övergående. Men om du känner att du behöver kan du kontakta vårdcentralen.