ÅNGEST

Ångest och fobier hos barn och tonåringar

Det är vanligt att barn och tonåringar känner oro och rädsla. Det är inte farligt att känna starka känslor, och det går över. Men om rädslan inte går över och påverkar hur barnet eller tonåringen fungerar i vardagen kan det vara ett ångestsyndrom. Då kan hen behöva behandling.

Den här artikeln riktar sig till dig som är förälder eller vårdnadshavare till ett barn som har ångest. Du kan läsa mer om ångest här. Du som är tonåring kan läsa mer om ångest på UMO.se.

Ordet barn syftar i den här texten på både barn och tonåringar.

Hur märker man på barn att de har ångest?

Det här är vanliga uttryck för ångest hos barn:

  • Hen börjar lätt gråta.
  • Hen får ofta utbrott.
  • Hen är rastlös.
  • Hen har svårt att somna.
  • Hen har svårt att koncentrera sig.
  • Hen är irriterad, drar sig undan eller är svår att få kontakt med.

Hen kan också plötsligt bli rädd för någonting, eller få svårt att göra någonting som hen tidigare har klarat. Det kan till exempel vara att sova borta eller vistas i en främmande miljö. 

Symtomen kan upplevas olika

Symtom på ångest kan upplevas olika för olika barn, och yttra sig på olika sätt beroende på barnets ålder. Det kan också kännas olika vid olika tillfällen.

Ett barn kan till exempel beskriva ångest så här:

  • Det känns som fjärilar i magen.
  • Det gör ont i magen eller man mår illa.
  • Hjärtat slår hårt och/eller snabbt.
  • Det känns som ett tryck över bröstet.
  • Det är svårt att andas.
  • Musklerna är spända, kroppen skakar eller darrar.
  • Det gungar och snurrar i huvudet.
  • Det känns som att det sitter en klump i halsen eller i magen.

Hen kan plötsligt bli kissnödig eller lös i magen, och behöva gå på toaletten ofta.

Ångest kan kännas i kroppen på många olika sätt. Symtomen beror på att hjärnans nervsystem släpper ut stresshormoner, viket påverkar flera organ i kroppen.

Ångestsyndrom hos barn och tonåringar

Ångestsyndrom är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser. Vilka besvär barnet får beror på vilken sorts ångestsyndrom det handlar om.  De här diagnoserna räknas till ångestsyndrom:

  • specifika fobier
  • paniksyndrom
  • agorafobi – torgskräck
  • separationsångest
  • generaliserat ångestsyndrom, GAD
  • social ångest, som tidigare kallades social fobi
  • selektiv mutism – ofrivillig tystnad

Ibland kan barnet ha besvär som stämmer in på mer än ett syndrom. Besvären kan gå över med tiden, men ofta behövs behandling.

Specifika fobier

Det kallas för specifik fobi när ångesten är kopplad till en specifik situation, plats eller sak. Det är ofta något av följande man är rädd för:

  • djur som spindlar, ormar eller hundar
  • åska, höga höjder eller mörker
  • blod och sprutor
  • instängda utrymmen som flygplan eller hissar
  • att sätta i halsen, kräkas eller få en sjukdom.

Vid kontakt med det som skrämmer kan barnet reagera med att fly, få utbrott eller börja gråta. Andra reaktioner kan vara att svimma eller bli helt stilla och apatisk.

Fobier behöver inte alltid behandlas och de kan ibland gå över av sig själv. Men sök hjälp i vården om besvären är svåra och påverkar vardagen.

Paniksyndrom

Stark ångest som kommer plötsligt och känns starkt i kroppen kallas för en panikattack. Man kan få hjärtklappning, svårt att andas, bli illamående, skakig, darrig eller kräkas. Man kan uppleva att man håller på att svimma, bli galen eller till och med dö.

Återkommande panikattacker kallas ibland för paniksyndrom. Då undviker man vissa situationer, platser eller miljöer av rädsla för en ny panikattack.

Agorafobi – torgskräck

Agorafobi är rädsla för att hamna på platser eller i situationer som är svåra att fly ifrån. Ibland kallas det torgskräck, men rädslan handlar inte enbart om öppna platser som torg. Ofta handlar rädslan om utrymmen som kan upplevas som instängda, som bussar, biografer eller köpcentrum.

Agorafobi kan ibland komma efter att något allvarligt har hänt, då man har känt en stark hjälplöshet. Ibland har man agorafobi samtidigt som paniksyndrom.

Separationsångest

De flesta barn är ibland oroliga och rädda för att bli lämnade eller övergivna av sina föräldrar eller närmaste, till exempel vid lämning på förskola eller skola. Men vid separationsångest påverkas hela tillvaron.

Det kan till exempel visa sig genom att barnet inte vill vara ensam i sitt rum eller sova i sin egen säng. Ofta uttrycker barnet en rädsla att föräldern kommer att dö eller försvinna.

Generaliserat ångestsyndrom, GAD

Att ständigt känna ångest och oro för en mängd olika saker, kallas för generaliserad ångest eller GAD. GAD är en förkortning av engelskans general anxiety disorder. Oron kan handla om allt från att till exempel klara av skolan och få bra betyg till rädsla för sjukdomar, olyckor, familjens ekonomi, krig eller naturkatastrofer. 

Det är vanligt att den som har GAD gång på gång anklagar sig själv för sina misstag. Eftersom oron tar mycket kraft och energi kan hen även visa tecken på nedstämdhet. Utöver oro och negativa tankar är det vanligt att ha ont i magen, spänningshuvudvärk, värk i axlar och nacke, sömnsvårigheter och att känna sig trött eller rastlös.

Social ångest

De flesta barn är i perioder mer eller mindre blyga. Men att känna stark ångest inför att få andras uppmärksamhet kan utvecklas till det som kallas social ångest.

Rädslan handlar om att bli granskad, avslöjad och göra bort sig bland andra människor och att andra ska uppfatta en som ful, klumpig, misslyckad eller konstig. Det blir då svårt att umgås med flera personer samtidigt, prata i telefon, räcka upp handen i klassrummet eller delta i sociala sammanhang.

Selektiv mutism

Selektiv mutism, eller ofrivillig tystnad som det även kallas, innebär att ett barn bara pratar i vissa trygga miljöer men är helt tyst i andra. Det vanligaste är att ett barn med selektiv mutism pratar hemma med familjen men inte i skolan.

Barn som börjar skolan kan ofta vara tystlåtna i början, men det brukar gå över efter cirka en månad. Selektiv mutism är när tystnaden fortsätter att vara ett problem. Oförmågan att prata är helt ofrivillig, och går inte att styra med vilja. Ibland kan barnet kommunicera genom att nicka, använda gester eller skriva lappar.

Ofta uppstår selektiv mutism i samband med en stressande händelse som en flytt, byte av grupp i förskolan eller skolstart.

Vad beror ångestsyndrom på?

Det är vanligt att känna oro och rädsla. Det är känslor och reaktioner som går över. För att det ska räknas som ett ångestsyndrom ska symtomen ha funnits i minst sex månader.

Det är oklart varför vissa barn och tonåringar utvecklar ångestsyndrom. Men det finns en medfödd rädsla hos alla för vissa hotfulla saker eller situationer, vilket är en sund och viktig reaktion. Det gäller exempelvis saker som finns i omvärlden sedan lång tid tillbaka, som åska, trånga utrymmen och farliga djur. När den här reaktionen sker utan att det är fara för livet, har rädslan övergått till ett ångesttillstånd.

Alla har olika känslighet när det gäller oro och rädsla, både på grund av medfödda egenskaper och erfarenheter från livet.

Det är vanligt att få ångest när något svårt händer, eller när det sker stora förändringar. Att flytta och börja i en ny skola eller att en närstående blir allvarligt sjuk eller dör är sådant som kan leda till ångest.

När och var ska jag söka vård?

Kontakta vården om ditt barn har sådana besvär att ångesten påverkar vardagen, och du upplever att situationen är svår att hantera. Detsamma gäller om du är orolig att besvären påverkar barnets utveckling.

Beroende på barnets ålder kan du kontakta något av följande ställen: 

I de flesta regioner finns mottagningar som har ett särskilt uppdrag att ta ansvar för barns och ungas psykiska hälsa. Det kallas för första linjens psykiatri. Det kan vara på en vårdcentral eller barnläkarmottagning och kallas ofta för samtalsmottagning.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177. När du kontaktar vården eller ringer 1177 kan du fråga vad som finns där du bor.

Behandling

Behandlingen anpassas efter barnets ålder och personliga mognad. Bedömningen och behandlingen blir oftast bättre om föräldrar eller närstående är delaktiga i vården.

Alla ska få vara med och bestämma om sin behandling. Det gäller även barn under 18 år.

Behandling av ångestsyndrom består av tre delar:

  • kunskap om ångest
  • kognitiv beteendeterapi, KBT
  • läkemedel vid behov

Kunskap om ångest

Behandlingen inleds med en grundläggande utbildning om ångest och hur den yttrar sig. Det kallas ibland för psykoedukation. Då får du och barnet kunskap om ångest och hur kroppen kan reagera när man blir rädd för någonting.

Det kan ofta hjälpa den som har ångest att förstå att hjärnan inte kan skilja på ett verkligt hot, och till exempel en skrämmande tanke.

Det ni lär er under utbildningen är både en del av behandlingen, och en förberedelse inför KBT-behandlingen. Det är viktigt att både barnet och du som vuxen är delaktig i behandlingen så mycket som möjligt.

Kognitiv beteendeterapi, KBT

Den behandlingsmetod som rekommenderas vid ångestsyndrom hos barn är kognitiv beteendeterapi, KBT

I terapin får barnet prata om de tankar, känslor och det beteende som hen tagit till för att undvika det som skapar ångest. Hen får också träna sig på att uppmärksamma kroppens olika signaler som kan vara tecken på ökad oro och ångest.

I terapin får barnet hjälp och stöd att närma sig de obehagliga känslorna, vilket gör att de minskar. Det sker stegvis i en metod som kallas exponering. I behandlingen ingår även att lära sig metoder för avslappning.

Det är viktigt att öva ofta. Det är viktigt att både du och barnet är delaktiga i behandlingen så mycket som möjligt. Behandlingen planeras individuellt för varje barn, men kan ibland ske i grupp.

Behandling med läkemedel

Ibland kan det behövas läkemedel som en del i behandlingen. Det kan till exempel vara antidepressiva läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen SSRI.

Det är viktigt att veta att det kan ta flera veckor innan dessa läkemedel ger önskad effekt. Under dessa veckor kan man till och med må sämre.

Det är vanligare att tonåringar får läkemedel, men det finns även vissa SSRI-preparat som kan ges till barn från sex års ålder.

Råd och stöd för sunda vanor

Ibland kan behandlingen även innehålla råd och stöd för att få sunda, regelbundna vanor. För att må bra är det viktigt att ta hand om grundläggande behov som att äta bra, röra på sig och få tillräckligt med sömn och vila.

Finns det en misstanke om att barnet eller tonåringen använder alkohol, droger eller tobak är det viktigt att berätta det för läkaren.

Att vara förälder eller närstående till ett barn med ångest

Ångest hos barn kan väcka starka känslor hos dig som vuxen. Du kan uppleva maktlöshet, skam eller oro. Ångest hos barn beror mycket sällan på ett dåligt föräldraskap.

Det första du kan göra för att hjälpa ditt barn eller tonåring är att skaffa dig kunskap, exempelvis genom att läsa böcker och artiklar om ångestsyndrom. Du kan vara ett bättre stöd om du har kunskap om barnets specifika problem.

Uppmuntra barnet att vara modig

Att fortsätta att undvika det som är förknippat med ångest förstärker syndromet. Uppmuntra därför barnet att ändå göra det som hen är rädd eller orolig för.

Du kan gärna hjälpa barnet att förbereda sig inför det som är svårt, men försök att ställa lagom höga krav på vad hen ska försöka klara av.

Att öva sig på att göra saker trots att man har ångest kan också öka självkänslan.

Stärk barnets egen motivation

Det är viktigt att du tar barnets problem på allvar från början och inte tvekar att söka professionell hjälp när det behövs. Sök helst vård i samråd med barnet. 

Om barnet inte vill ha hjälp är det svårt att få behandlingen att fungera. Då kan du behöva inleda med att försöka motivera och försöka förstå vad barnet själv upplever som det största problemet. 

Det är vanligt att bli frustrerad och kanske till och med arg när barnet inte vågar göra vissa saker, särskilt om det hindrar vardagslivet. Det är inte konstigt att bli arg, men det kan vara bra att känna till att det inte hjälper att skälla på ett barn som redan känner rädsla.  

Sök hjälp för egen del

Det kan vara bra att prata med någon om du själv får svårt att klara av din vardag. Om du och ditt barn har kontakt med en barnpsykiatrisk mottagning kan du kontakta mottagningen för egen del. Du kan också kontakta vårdcentralen och be att få samtalsstöd.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177. Där kan du även få hjälp med var du kan söka vård. 

Prata med andra

Det räcker ofta att prata med någon som lyssnar för att få ett nytt perspektiv på problemet. Du kan till exempel kontakta en chatt- eller telefonjour.

Det finns även anhörigföreningar och ideella föreningar där du kan få kunskap och en möjlighet till värdefulla kontakter.

Dessutom kan du lära dig av andras erfarenheter när du delar med dig av dina egna. Här är två ställen du kan besöka: 

Skåne

Sök hjälp och stöd i Skåne

Hjälp och stöd för barn och unga

Mår du dåligt? Eller mår ditt barn dåligt? Du som är barn eller ungdom kan få rådgivning, hjälp och stöd i olika situationer.

Både sjukvård och socialtjänst kan hjälpa dig. Det finns också många stödgrupper, föreningar och organisationer som är bra att prata med. Alla som jobbar inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har tystnadsplikt. Inom barn- och ungdomspsykiatrisk specialistvård ges bedömningar och utredningar av tillstånd/diagnoser.

Nedan hittar du vart du kan vända dig om du behöver hjälp.

0-6 år

6-18 år

En väg in
En väg in är det telefonnummer barn och unga (0-18 år) med psykisk ohälsa, samt vårdnadshavare, kan ringa för hjälp eller rådgivning. Telefon: 020-51 20 20, vardagar 08.00-16.30.  

Första linjen 
Du kan även vända dig till Första linjen, som är en ingång till vård och stöd för dem, från 6 år upp till 18 år, med lättare problem. 

I din kommun

I din kommun kan du vända dig till elevhälsan. Via länken nedan hittar du stöd och hjälp för unga i Skånes alla kommuner.

Patient- och närståendeorganisationer

Patient- och stödföreningar kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation.

I Skåne finns många patient- och närståendeorganisationer för personer som har kontakt med psykiatrin. Där finns möjligheten att träffa andra i liknande situationer.

Telefonjourer

Om man inte vill prata med någon närstående kan det vara en bra början att tala med någon i en telefonjour.

Att vara närstående till någon som inte vill ha hjälp

Det betyder mycket att du som närstående eller förälder finns där för den som mår dåligt. Men om barnet själv inte vill ta emot behandling, kan du troligen inte få hen att göra det på en gång. Detta gäller även personer under 18 år.

Försök att respektera barnets önskan. Det du kan göra är att fortsätta prata om hur hen mår. Ta upp frågan om att söka hjälp vid flera tillfällen, men utan att kräva att hen gör som du säger.

Försök formulera vad du själv känner: ”Jag blir orolig när jag ser att du drar dig undan och inte umgås med dina vänner. Finns det något sätt jag kan hjälpa dig på?”

Till toppen av sidan