Det här är några vanliga symtom vid blodproppar.

Om blodproppen sitter i benet:

• Ena vaden eller benet svullnar och blir varmare. Ibland blir den även lite rosa eller röd. Färgändringen kan vara svår att se på mörk hud.
• Vaden kan vara öm och spänd om du klämmer på den.
• Du kan få värk i benet eller vaden, framför allt när du går och använder vadmuskeln.
• Ytliga blodkärl på benet kan synas tydligare och kan även kännas ömma.
• Benet kan kännas tungt.

Om blodproppen sitter i armen:

• Du kan få ont i armen eller axeln.
• Armen och ibland halsen kan bli öm, svullen, varm och röd. Rodnaden kan vara svår att se på mörk hud.
• Ytliga blodkärl på bröstkorgen och axeln kan synas tydligare.

De besvär man får av en blodpropp kan ibland vara lindriga. Då kan det vara svårt att upptäcka att man har fått en blodpropp.

Kontakta genast en vårdcentral eller en jouröppen mottagning om du tror att du har en blodpropp. Om det är stängt, ring telefonnummer 1177 för att få sjukvårdsrådgivning. Då kan du få hjälp att bedöma symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Det kan vara svårt att undvika flera situationer som ökar risken för blodpropp, till exempel operationer eller sjukhusvård. Läs mer om vad som ökar risken för en blodpropp i benet eller armen.

Det finns saker du kan göra för att minska risken för blodpropp.

Var fysisk aktiv och försök gå ner i vikt

Det är bra att vara fysiskt aktiv för att undvika blodpropp. När du använder vadmusklerna under till exempel en promenad pressas venerna. Det gör att blodet förs tillbaka mot hjärtat. Om du däremot inte använder vadmusklerna blir det sämre återflöde av blodet i benet. Det kan leda till att benet svullnar.

Du kan även minska risken för blodpropp genom att gå ner i vikt om du är överviktig. Läs mer om övervikt och hur du kan gå ner i vikt på 1177.se.

Använd stödstrumpor

Du kan använda stödstrumpor om du sitter stilla länge, eftersom de förbättrar blodcirkulationen och gör så att benen inte svullnar.

Stödstrumpor finns att köpa på apotek eller i affärer som säljer olika typer av hjälpmedel. Fråga om vilken storlek som passar.

Rör på benen under flygresor

Risken för blodpropp i benet är högre när man sitter stilla länge, till exempel vid en flygresa. Det är bra om du rör på fötterna och går omkring lite i planet när du har möjlighet. Du kan även använda stödstrumpor för att förebygga blodproppar.

Du som har en ökad risk för blodproppar kan få förebyggande behandling inför resan. Det kan till exempel vara om du har en ökad risk för blodproppar och tidigare har tagit blodförtunnande läkemedel dagligen.

Läkemedel vid operation

Inför en del operationer är det vanligt att få blodförtunnande läkemedel. De motverkar att blodproppar bildas under eller efter operationen. Behandlingen kan börja redan kvällen före operationen och sedan fortsätta under några dagar. Ibland kan du behöva ta blodförtunnande läkemedel i upp till en månad, till exempel efter en canceroperation eller höftledsoperation. Du får blodförtunnande läkemedel i form av en spruta eller tablett.

Läkaren börjar ofta med att mäta runt ena vaden och jämföra med den andra vaden. Läkaren känner också om ena vaden är varmare än den andra, och om vaden är öm eller spänd.

Om den misstänkta blodproppen är i en arm görs liknande undersökningar av armen. Läkaren tittar också ofta på axeln och bröstkorgen närmast armen för att se ytliga vener.

För att läkaren ska veta om det är en blodpropp behöver du genomgå en undersökning där venerna avbildas.

Ultraljudsundersökning

Om läkaren misstänker en blodpropp i en ven får du oftast genomgå en ultraljudsundersökning. Du behöver inte förbereda dig på något särskilt sätt och undersökningen gör inte ont.

Undersökningen kan visa om det har bildats en propp i ett blodkärl. Om du inte har en blodpropp kan undersökningen visa andra orsaker till svullnad.

De flesta blodproppar behöver genast behandlas med blodförtunnande läkemedel. Om blodproppen inte behandlas kan den öka i storlek eller lossna och hamna i lungan. När du har fått blodförtunnande läkemedel är det bra om du rör på dig för att hjälpa kroppen att lösa upp proppen.

Blodförtunnande behandling för att lösa upp proppen

Behandlingen med blodförtunnande läkemedel gör att blodet inte levrar sig lika lätt och förhindrar att proppen blir större. Kroppen får möjlighet att lösa upp blodproppen. Det minskar även risken för nya proppar.

Behandlingen pågår vanligtvis i tre till sex månader. Du kan behöva längre behandling om blodproppen är stor, om du har haft blodpropp tidigare eller om läkaren bedömer att risken för nya blodproppar är hög.

Behandling med tabletter eller sprutor

Den vanligaste behandlingen är blodförtunnande tabletter som med ett samlingsnamn kallas NOAK, som står för Non-vitamin K orala antikoagulantia.

Om man är gravid, har vissa typer av cancer eller hög blödningsrisk används sprutor med lågmolekylärt heparin i stället för NOAK. När du behandlas med sprutor får du oftast lära dig att ta sprutorna själv hemma, kanske med hjälp av en närstående. Du kan också få hjälp av en sköterska om det behövs.

Ibland får man läkemedel som innehåller det verksamma ämnet warfarin. Den behandlingen gör att du behöver lämna blodprov regelbundet.

Blodförtunnande läkemedel gör att du blöder lättare

De blodförtunnande tabletterna och sprutorna innehåller ämnen som gör att blodet inte levras lika lätt som tidigare. Det innebär att du kan blöda lättare. Du kan till exempel lättare få blödande tandkött eller börja blöda när du rakar dig. Du kan också lättare få näsblod, blod i urinen eller mörk avföring.

Det är ovanligt men ibland kan blödningarna vara livshotande. Du ska kontakta en läkare genast om du får blod i urinen eller avföringen eller svår huvudvärk. Detsamma om du får någon annan plötslig blödning som är svår att stoppa.

Ibland behöver du vård på sjukhus

Det är vanligt att få behandling med blodförtunnande läkemedel i hemmet vid blodproppar i ben eller armar. Man kan ibland behöva vård på sjukhus om proppen är stor och ger allvarliga symtom, om man har en ökad blödningsrisk eller andra sjukdomar.

I sällsynta fall medför blodproppen allvarliga symtom trots den blodförtunnande behandlingen och behöver tas bort snabbare. Du kan få behandling med kateter, eller operation.

Berätta alltid för läkare om dina läkemedel

Du kan använda smärtstillande läkemedel med paracetamol om du har ont. Paracetamol ökar inte risken för blödningar.

Du ska alltid berätta om alla läkemedel och kosttillskott du använder för den läkare som skriver ut ett blodförtunnande läkemedel.

En ökad risk för blödningar kan däremot uppstå om du samtidigt tar smärtstillande antiinflammatoriska läkemedel som kallas NSAID eller cox-hämmare. En del NSAID som innehåller de verksamma ämnena ibuprofen och naproxen kan du köpa receptfritt. Även smärtstillande läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra kan öka risken för blödningar.

Det finns också en ökad risk för blödningar om du tar vissa andra läkemedel. Även naturläkemedel och växtbaserade läkemedel eller proteinrika kosttillskott kan påverka effekten av blodförtunnande läkemedel. Det gäller speciellt warfarin.

Du får en bricka med information

Du kommer även att få en liten bricka att ha om halsen där det står vilket blodförtunnande läkemedel du använder. Det är viktig information om du skulle bli sjuk eller råka ut för en olycka och inte kan berätta det själv.

Strumpa som en del av behandlingen

Du kan även få rådet att använda en stödstrumpa för att minska svullnaden, förutom behandlingen med läkemedel.

Strumporna finns i olika storlekar med olika hårt tryck och det är därför viktigt att du får rätt storlek. Det kan kännas lite obehagligt i början när du sätter på dig strumpan, men det ska inte göra ont.

Nya proppar kan bildas

Risken för att du ska få en ny blodpropp ökar om du redan har haft en blodpropp tidigare. Det gäller speciellt om du tillhör den grupp som har lätt att få proppar. Det är viktigt att du berättar för läkaren om du tidigare har haft en blodpropp, till exempel om du ska genomgå en operation.

En del får bara blodpropp en gång i livet, medan andra får nya blodproppar. För att minska risken för en ny blodpropp är det viktigt att du fortsätter ta ditt blodförtunnande läkemedel enligt läkarens anvisningar.

Det är sällan en blodpropp i en ven leder till stroke eller hjärtinfarkt, eftersom lungornas nät av små blodkärl hindrar proppen från att passera lungan. Dessa blodkärl kallas kapillärer.

Blodproppar kan leda till hjärtinfarkt eller akut hjärtsvikt om du får stora proppar eller flera små proppar som fastnar i lungorna. Blodproppar kan också orsaka akut hjärtsvikt om du redan har en hjärtsjukdom eller lungsjukdom, vilket gör att belastningen på hjärtat blir för stor.

Klaffarna kan skadas och du kan få bensår

Venerna i benen har en sorts ventiler som kallas klaffar. De hindrar blodet från att rinna bakåt. Klaffarna gör att trycket i fotens vener inte blir för högt när du står upp och att blod inte samlas så att underbenet och foten svullnar.

Om du har haft en blodpropp i benens djupa vener kan venens klaffar ha fått en skada som inte läker. Då rinner blodet bakåt och det samlas mer blod i benet. Det kan visa sig som svullnad och mörkare hud. Efter några år kan det hos vissa även leda till svårläkta bensår, oftast vid fotknölen på insidan av foten. Det kan du försöka förebygga med kompressionsstrumpor.

Det finns en något ökad risk för blodpropp vid graviditet. Det beror på högre halter av hormonet östrogen i blodet och att blodet cirkulerar långsammare när den växande livmodern trycker på venerna från benen.

Om du får en blodpropp vid graviditet ska du inte använda NOAK eller warfarin. I stället används sprutor med lågmolekylära hepariner under hela graviditeten och minst ett par veckor efter förlossningen. Därefter går det att byta till warfarin vid amning eller NOAK om man inte ammar.

Det finns ofta flera saker som tillsammans ökar risken till att man får en blodpropp. Risken ökar exempelvis:

• efter större operationer, speciellt efter canceroperationer i mage och bäcken.
• efter olycksfall, speciellt vid benbrott som kräver gips och minskar rörligheten.
• efter höftledsoperationer och knäledsoperationer.
• efter att man varit sängliggande under flera dagar.
• efter stillasittande, exempelvis vid långa resor.
• efter graviditet, förlossningar och användning av p-piller.
• om man har en PICC-line, central venkateter eller subkutan venport.
• i samband med svåra infektioner.
• vid hög ålder. Blodproppar i vener uppkommer i alla åldrar, men risken ökar mycket mer med åldern.
• vid kraftig övervikt.
• vid cancer, framför allt vid cellgiftsbehandling och operationer.

Man kan även ha en högre risk för blodproppar på grund av förändringar i blodet, som ofta beror på ärftlighet.

Vid operationer och olycksfall sker många förändringar i kroppen som bland annat gör att blodet levrar sig lättare än vanligt. Risken till att få en blodpropp ökar om man till exempel är stillasittande eller stillaliggande efter. Risken kan också öka på grund av eventuella skador på kärlen efter en operation, eller att man haft katetrar i blodkärlen.

Att det är högre risk för blodproppar i venerna vid graviditet eller efter en förlossning beror framför allt på hormonförändringar.

När du får en blodpropp levrar sig blodet och bildar en propp inuti ett blodkärl, men den löses inte upp igen som den ska. Proppen gör det svårare för blodet att passera genom blodkärlet.

Blodproppar är vanligast i benen, och börjar ofta i vaderna. De kan också bildas på andra ställen i kroppen, som till exempel i armarna. Men det är inte lika vanligt.

Blodpropparna kan ibland lossna, följa med blodet och fastna i ena eller båda lungorna.

Så bildas en blodpropp

Blodproppar kan ibland växa till när fler och fler blodplättar fastnar vid till exempel en skada på ett blodkärl. När andra blodkroppar fastnar i anslutning till blodplättarna blir proppen större och blodcirkulationen genom kärlet långsammare. Till slut kan blodkärlet bli helt tilltäppt av det stelnade blodet.

Då hindras blodflödet i benet och vätska pressas från blodet ut i vävnaderna runt venen. Det gör att underbenet och ibland hela benet svullnar och gör ont.

Blodproppar bildas oftast i benets vener

I venerna bildas de allra flesta blodpropparna i venklaffarna, en sorts ventiler som hindrar blodet från att rinna baklänges.

En blodpropp bildas oftast i de djupa venerna i vadmusklerna. En sådan blodpropp kallas djup ventrombos och förkortas ibland DVT.

Andra typer av blodproppar

Blodproppar som har bildats i vänstra delen av hjärtat eller i halsens pulsådror kan också följa med blodet, men inte via venerna. Den typen av blodproppar följer i stället med de så kallade artärerna, det vill säga de blodkärl som leder blodet från hjärtat och ut i kroppen.

De kan orsaka en stroke om de fastnar i hjärnans blodkärl eller en hjärtinfarkt om de fastnar i de små blodkärl som förser hjärtmuskeln med syrerikt blod. De kan också fastna i artärer som går till armarna eller benen, men de kan aldrig komma till lungorna.

Det finns också ytliga blodproppar som kallas tromboflebiter. Dessa bildas när du har en inflammation och ibland även en propp i en ytlig ven. Det kan kännas som en liten, öm förhårdnad alldeles under huden. Tromboflebiterna är i sig ofarliga, men kan i vissa fall sprida sig till de djupa venerna i ljumskar, knäveck eller armar och öka risken för blodproppar där. Det är vanligare att du får tromboflebiter om du har åderbråck, eftersom de uppstår i samma ytliga blodkärl.

Proppen kan följa med blodet till lungorna

En djup venpropp som upptäcks och behandlas tidigt är oftast inte farlig och ger inga bestående problem. En blodpropp i underbenets vener som inte behandlas och som växer sig större kan hindra blodcirkulationen allvarligt. En blodpropp i en ven kan bli flera decimeter lång. En sådan blodpropp i till exempel vaden kan öka i storlek och så småningom nå upp till lårvenerna och bäckenvenerna.

Blodproppar som bildas i benens eller bäckenets vener kan lossna, följa med blodet och fastna i ena eller båda lungorna. Om man får plötslig andnöd, hosta eller håll i sidan av bröstet när man andas kan det bero på att en blodpropp följt med blodet till lungorna och fastnat där. Läs mer om blodpropp i lungan.