Kroppsundersökningar och funktionstest

Hörselundersökning

En hörselundersökning kan göras om du upplever att din hörsel har förändrats på något sätt. Du kanske har svårare att höra än tidigare, eller så susar det eller piper i öronen. Ibland kan en hörselundersökning även ingå i en hälsokontroll.

En hörselnedsättning kan vara tillfällig eller bestående och ha många olika orsaker. Den vanligaste orsaken till nedsatt hörsel är att hörselorganen åldras.

Hörselundersökningar görs på alla nyfödda barn. Oftast testas även barn under uppväxten på barnavårdscentralen, BVC, och elevhälsan, men det kan variera mellan olika regioner och kommuner.

En hörselundersökning gör inte ont och du kan åka hem direkt efteråt.

Du kan behöva ta bort vax ur öronen

Västernorrland

Öronen behöver vara fria från vax inför hörselundersökningen. Du kan få information om att du behöver använda vaxlösande läkemedel innan undersökningen. Det finns både som droppar och sprej. Vaxet kan ibland tas bort i samband med undersökningen.

Du som misstänker att du har en vaxpropp bör kontakta vården innan undersökningen.

Så går undersökningen till

Vid en hörselundersökning kontrollerar audionomen bland annat att trumhinnan är hel och rör sig som den ska.

En hörselundersökning görs av en audionom. En audionom är specialist på hörseln. Hen utför utredningar av hörseln och hjälper till med utprovning av hörhjälpmedel.

Berätta om dina besvär

Vid besöket får du berätta om dina problem med örat och hörseln. Det här är exempel på frågor som du kan få svara på:

  • Har du nedsatt hörsel på ett eller båda öronen?
  • Har du ont i örat eller i öronen?
  • Känns det som ett lock eller som ett tryck inne i örat?
  • Känner du dig yr?
  • När började besvären?

Undersökning av trumhinnan

Trumhinnan sitter längst in i hörselgången. Den är viktig för hörseln.

Audionomen undersöker trumhinnan på olika sätt. Till exempel tittar hen på trumhinnan med en speciell lampa som förstorar upp, eller med ett så kallat öronmikroskop. Trumhinnans rörlighet undersöks också. Då blåser auionomen in luft i hörselgången med en liten gummiballong.

Trumhinnans rörlighet och trycket innanför trumhinnan kan också undersökas med en så kallad tympanometer. Det är en apparat som hålls tätt intill hörselgångens mynning. Med hjälp av en svag ton och en kort tryckförändring registrerar den om trumhinnans rörlighet är oförändrad eller minskad.

Tonaudiometri

Hörseln undersöks oftast med en undersökning som kallas tonaudiometri.

Då undersöker audionomen om det är skillnad på hörseln i höger och vänster öra med en så kallad stämgaffel. Den är i metall och ser ut som en gaffel med två pinnar och ett handtag.

Undersökningen kan också visa var skadan som ger en nedsatt hörsel finns i örat.

Så går en tonaudiometri till

Undersökning görs oftast i ett ljudisolerat rum. Rummet är stängt under mätningen men har oftast en glasruta så att du ser audionomen som undersöker dig. Du kan prata med hen via en mikrofon.

Du får sätta på dig hörlurar och lyssna på en serie toner med ett öra åt gången. När du hör en ton ska du trycka på en knapp.

Om det är stor skillnad mellan öronen kan du behöva få höra brus i det öra som har minst hörselnedsättning. Annars kan ljudet uppfattas av det örat, i stället för av det öra som undersöks.

I undersökningen brukar det också ingå en benledningsmätning. Då sätts en så kallad benledningstelefon mot skallbenet bakom örat. Det är en slags vibrator. Ljudet passerar då inte hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan ljudet leds direkt till snäckan i innerörat.

Resultatet visas i ett audiogram

Audionomen visar dig resultatet med hjälp av ett så kallat audiogram, där du kan se vilka toner du kan uppfatta.

Tonhöjden på tonerna kallas för ljudfrekvens och mäts i hertz, som står för antalet svängningar per sekund. Mörka toner har låg frekvens och ljusa toner har hög frekvens. Tonhöjderna som mäts ligger inom frekvensområdet 125-8000 Hz.

Hörselnedsättning mäts i decibel

De svagaste tonerna som du kan uppfatta kallas hörtrösklar och registreras i audiogrammet. Ljudstyrka anges i decibel, dB.

  • Upp till 20 decibel har du ingen hörselnedsättning.
  • Vid 30 decibel hörselnedsättning börjar du märka att du hör mindre än tidigare.
  • Vid 40 decibel hörselnedsättning har du svårt att höra svagt tal också på nära håll.
  • Vid 60 decibel hörselnedsättning har du svårt att uppfatta vanligt tal.
  • Vid 75 decibel hörselnedsättning har du svårt att uppfatta starkt tal även på nära håll.
  • Vid 90 decibel hörselnedsättning räcker hörapparater inte längre till för att förstärka tal. Du kan då inte höra vad människor säger även om du har hörapparat.

Talaudiometri

Talaudiometri innebär att du får höra talade ord som du sedan ska upprepa. Orden är enstaviga eller tvåstaviga och sägs med eller utan bakgrundsbrus. Dessa tester ger mer information om hur du hör tal i vardagslivet.

Talaudiometri med bakgrundsbrus genomförs oftast med hörlurar. Testet kallas även tal-i-brus-test eller brustest.

Ett öra i taget testas. En del kan ha svårt att höra vad någon säger när det är mycket ljud och buller runt omkring, även om tonaudiometritestet inte visar på någon hörselnedsättning. Då kan ett brustest ge en rättvisare bild av de besvär du har med din hörsel.

OAE, otoakustiska emissioner

När örat bearbetar ljud bildas det små rörelser. De kallas för otoakustiska emissioner, OAE. De här rörelserna testas på alla nyfödda barn för att så tidigt som möjligt upptäcka hörselnedsättningar.

Undersökningen går till så att du eller barnet får en särskild propp i hörselgången. Den proppen skickar in en rad klickljud i örat. Proppen har även en liten mikrofon som fångar upp de svaga svarssignalerna från örat. Om hörseln fungerar registreras OAE som svar på detta klickljud.

Undersökningen tar ett par minuter och känns inte. Du kan sitta eller ligga ner under tiden. Nyfödda barn brukar undersökas när de sover.

Lekaudiometri

Lekaudiometri är en form av tonaudiometri för barn. I stället för att trycka på en knapp när ljudet hörs får barnet lägga till exempel ringar på en pinne. Lekaudiometri används på BVC när barnet är fyra år.

När barn under tre år ska bli undersökta uppmärksammas barnets reaktioner på ljud. Det kallas observationsaudiometri. Barnet lär sig då att söka en belöning, till exempel att få se en rolig bild på en bildskärm när ljudet kommer.

Till små barn används ofta så kallade instickstelefoner i stället för hörlurar. Det är små plastslangar med skumgummi i änden som sätts in i hörselgången.

Obehag för toner kan också testas

En del personer reagerar på vissa ljud med obehag eller fysisk smärta. Det här testet görs för att ta reda på om du är extra känslig för ljud.

Ett öra i taget testas. Du får lyssna på toner som sakta blir starkare och starkare. När tonerna är så starka att det känns som att du inte kommer att tåla ännu en nivåhöjning får du trycka på en knapp.

Undersökning av hörselnerven

Du kan behöva fler undersökningar om läkaren eller en audionom misstänker att din hörselnedsättning beror på en nervskada.

En av dem kallas hjärnstamsaudiometri. Undersökningen kan visa om nervsignalerna leds fram som de ska, eller om det finns något hinder på vägen. När du gör det här testet kan du få sitta bekvämt eller ligga ner. Det är viktigt att du är avslappnad under testet. Det gör inget om du somnar eftersom mätningen går att göra utan att du medverkar aktivt.

Ibland kan du också behöva undersökas med datortomografi eller magnetkamera. Då tas detaljerade bilder på mellanörat, innerörat och hörselnerven.

Hörselsystemen och balanssystemen ligger tätt intill varandra och delar många funktioner. Därför kan även balansorganet behöva undersökas vid en hörselnedsättning. Det görs för att se om det finns en störning i balansorganet eller på balansnerven.

Barn sövs vid hjärnstamsaudiometri

En del barn behöver sövas i samband med undersökningen. Det kan bero på att barnet är yngre. Då kan mätningen göras medan barnet ligger helt stilla.

Under hjärnstamsaudiometrin fästs elektroder på barnets huvud. Öronen stimuleras av ett klickande ljud som gör att det låter i barnets öra. Hörselnervens aktivitet vid det klickande ljudet fångas upp av elektroderna och visas som en kurva på en datorskärm.

Undersökningen gör inte ont och tar ungefär en timme. De flesta barn kan åka hem samma dag. 

Det kan skilja sig åt hur man får resultatet av undersökningen. Fråga i samband med besöket vad som gäller.

Påverka och delta i din vård

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård. 

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning

Du som behöver hjälpmedel ska få information om vad som finns. Du ska också få veta hur du ska göra för att få ett hjälpmedel.

Barn ska ha möjlighet att vara delaktiga 

Det finns ingen åldersgräns för när ett barn kan ha inflytande över sin vård. Barnets möjlighet att vara delaktig hänger ihop med barnets mognad.

Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i sin vård. För att kunna vara aktiva i vården och ta beslut är det viktigt att du som vuxen och barnet förstår den information ni får av vårdpersonalen.

Ditt samtycke är viktigt

När du har fått information om vilka alternativ och möjligheter till vård du har kan du ge ditt samtycke eller på något annat sätt uttrycka ett ja. Det gäller även dig som inte är myndig

Du kan välja att inte ge ditt samtycke till den vård som du erbjuds. Du får också när som helst ta tillbaka ditt samtycke.

Till toppen av sidan