Läkemedel vid långvarig smärta

Det finns olika typer av långvarig smärta:

• Vävnadsskadesmärta. Den här typen av smärta förekommer framför allt vid akut smärta, till exempel vid frakturer eller efter en operation. Annan vävnadssmärta är även vanlig, till exempel artros.
• Nervsmärta. Den orsakas av skada i nervsystemet, till exempel efter en olycka eller operation. Det kan också orsakas av sjukdomar som till exempel bältros, diabetes, stroke, multipel skleros som även kallas MS och diskbråck.
• Övriga smärttillstånd. Smärta på grund av att smärtsystemet blivit överkänsligt eller överbelastat. Exempelvis fibromyalgi, långvarigt ont i ryggen, ont i nacken, ont i muskler, irriterad tjocktarm som även kallas IBS och huvudvärk.

Ökad känslighet i smärtsystemet

När du har ont under en lång tid kan smärtsystemet bli känsligare. Det innebär att du lättare får mer ont och därför rör dig mindre. Orsaken är ofta att en person som har ont rör sig mindre. Det kan också bero på andra saker som att du som har långvarig smärta även kan ha sömnsvårigheter, nedstämdhet, oro, stress och ångest. Alla dessa faktorer kan göra att smärtsystemet blir mer känsligt.

För att minska överkänsligheten är det viktigt att du rör dig så mycket som möjligt. Man kan säga att ju mer du rör på dig desto bättre klarar du att hantera smärta.

När smärtan kommer plötsligt kan du behöva läkemedel under en begränsad period. Det kan till exempel vara efter en olycka. Vid långvarig smärta kan du också ibland behöva annan behandling som fysioterapi, kontakt med arbetsterapeut, psykologiskt stöd för att hantera smärta. Du kan också ibland behöva hjälp från särskilda mottagningar för smärta.

Vilket eller vilka behandlingar du får beror bla​nd annat på följande:

• Orsaken till smärtan. Är det till exempel smärta på grund av vävnadsskada eller nervskada? Eller är det smärta på grund av ökad känslighet i smärtsystemet?
• Hur svår du upplever att smärtan är.
• Vilka följder smärtan ger. En vanlig följd av smärta är till exempel sömnsvårigheter och påverkat humör.
• Din ålder.
• Om du har andra sjukdomar och besvär eller om du tar andra läkemedel.

Följande läkemedel används i första hand om du behöver ett komplement i behandlingen:

• Läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol.
• Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, NSAID. Dessa ska i de flesta fall användas under en kort period. 
• Vissa antidepressiva läkemedel.
• Vissa epilepsiläkemedel.

Det är viktigt att du tillsammans med din läkare utvärderar effekten av ett nytt läkemedel. Din smärta bör minska och behandlingen bör innebära att du kan vara mer aktiv. Fungerar inte läkemedelsbehandlingen får du sluta ta läkemedlet.

Läkemedel vid smärta orsakad av vävnadsskador

Paracetamol är ett vanligt smärtstillande läkemedel som du kan använda. Det har få biverkningar och kan användas av de flesta. Du kan köpa paracetamol receptfritt för behandling av tillfällig smärta. Du kan få paracetamol på recept om du behöver det under en längre tid.

NSAID kan lindra både smärta och inflammation. Tänk på att du endast ska använda denna typ av läkemedel regelbundet om en läkare har ordinerat det.

NSAID är inte lämpligt för alla. De kan irritera magslemhinnan med risk för magsår och blödning från tarmen. Läkemedlen kan också vara olämpliga för till exempel dig som har astma, hjärt-kärlsjukdom, njursvikt, ökad risk för blödningar eller är äldre.

Opioider används endast i vissa fall under en begränsad tid om du har långvarig smärta.

Läkemedel som kan hjälpa vid nervsmärta

Vid smärta som beror på skador eller sjukdomar i nervsystemet kan du behöva ett läkemedel som har effekt på nervsmärta. Det är läkemedel som används inom andra områden, som depression och epilepsi. Vid vissa nervsmärtor kan plåster som innehåller bedövningsmedlet lidokain eller kapsaicin fungera.

Vanliga smärtstillande läkemedel som paracetamol och NSAID har mycket liten effekt om du har långvariga nervsmärtor. Detsamma gäller opioider.

Läkemedel vid överkänsligt smärtsystem

Det är oftast svårt att behandla smärtor med läkemedel när smärtsystemet blivit överkänsligt. Vissa läkemedel mot depression och eventuellt läkemedel mot epilepsi kan lindra smärtor. NSAID och paracetamol har oftast en mycket liten effekt.

Kombinera inte läkemedel på egen hand

Det är viktigt att du inte själv lägger till receptfria läkemedel om du har fått smärtstillande läkemedel ordinerade av en läkare. Många smärtstillande läkemedel liknar varandra. Det gör att den totala dosen kan bli för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan vara skadlig. Fråga en läkare eller på ett apotek om du är osäker.

Din förmåga att köra bil kan påverkas av vissa läkemedel. Du kan till exempel bli dåsig, yr eller se suddigt. Olika personer reagerar olika. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet och reaktionsförmåga. Läs mer om trafikfarliga läkemedel.

Kroppens förmåga att ta upp, bryta ner och göra sig av med läkemedel förändras med åldern. Olika organ i kroppen blir också känsligare för läkemedel. Det gör att risken för biverkningar ökar. Åldersförändringarna sker i olika hög grad och i olika takt hos olika människor.

Här kan du läsa mer om att ta läkemedel när du är äldre.

Paracetamol i första hand

Det är vanligt att läkaren ordinerar paracetamol i första hand på grund av de milda biverkningarna.

Om paracetamol inte lindrar smärtan tillräckligt, och om NSAID i tabletter visat sig vara olämpligt kan du pröva NSAID som kräm eller gel.

Opioder används endast i vissa fall vid långvarig smärta

Opioider som innehåller tramadol eller kodein ökar risken för biverkningar för dig som är äldre. Det är också osäkert hur stor effekten blir.

Det finns inga vetenskapliga bevis för att regelbundet intag av opioder hjälper äldre personer vid långvarig smärta.

I vissa fall kan din läkare tillsammans med dig behöva pröva ut en opioid för en kort tid och sedan utvärdera effekten.

Hur mycket opioider du kan använda beror på hur dina njurar fungerar. Dosen kan behöva sänkas om du har försämrad funktion i njurarna.

Äldre personer är känsligare än yngre för opioider, och kan därför lättare få biverkningar som trötthet, dåsighet, yrsel och illamående.  Opioider kan också öka risken för fallolyckor. De kan också påverka minnet och tankeförmågan, och i vissa fall orsaka förvirring.

Opioider är kraftigt förstoppande och hos äldre är förstoppning vanligt, även utan något läkemedel. Därför är det särskilt viktigt att alltid få läkemedel mot förstoppning samtidigt. Du kan även få svårt att kissa.

Du som är äldre bör undvika NSAID

NSAID medför ökade risker hos dig som är äldre. Risken för magsår och blödningar av NSAID ökar med åldern. Detsamma gäller risken för att läkemedlen ska försämra njurarnas funktion. NSAID kan utlösa eller försämra hjärtsvikt och motverka effekten av de läkemedel som används vid hjärtsvikt.

Din läkare avgör om du ska ha behandling med NSAID, till exempel vid en kraftig inflammation. Då bör dosen vara så låg som möjligt. Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt, helst inte mer än två veckor.

I första hand brukar smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol användas.

Paracetamol minskar smärta, men har ingen effekt på inflammation. Det är inte helt känt hur paracetamol dämpar smärta, men förmodligen minskar läkemedlet effekten av flera olika smärtframkallande ämnen som bildas i kroppen vid skador och inflammationer. Då dämpas även smärtan.

Vissa läkemedel med paracetamol innehåller även kodein för att förstärka den smärtstillande effekten. Hos de flesta människor omvandlas kodein till morfin i kroppen. Läkemedlet räknas då som en opioid och är olämpliga vid långvarig smärta.

Finns i många olika former

Paracetamol finns som tabletter, brustabletter, munlösliga tabletter, dospulver i flytande form och som stolpiller.

Att tänka på när du använder paracetamol

Du bör använda den dos läkaren har ordinerat, varken mer eller mindre. Det finns risk för allvarliga skador i levern om du tar för hög dos.

Du bör undvika alkohol eller bara dricka små mängder. Det finns risk för att levern påverkas av paracetamol och den risken ökar ju mer du dricker. Vid hög konsumtion av alkohol ökar risken för skador på levern.

Tänk på att paracetamol kan finnas i både receptbelagda och receptfria läkemedel. Det är viktigt att ta reda på vad dina läkemedel innehåller så att du inte av misstag tar för hög dos.

Behandling under graviditet och amning

Du kan använda paracetamol när du är gravid eller ammar.

Biverkningar är ovanliga

Det är ovanligt med biverkningar om du använder paracetamol i rätt doser. Stolpiller kan ge irritation i ändtarmen och har långsammare effekt.

Exempel på läkemedel som innehåller paracetamol

• Alvedon
• Oparap
• Pamol
• Panodil
• Paracetamol
• Paracut
• Parapo
• Pinex
• Altermol som även innehåller kodein
• Citodon och Citodon Forte, som även innehåller kodein 
• Panocod, som även innehåller kodein
• Paracetamol/Kodein
• Norgesic som även innehåller det muskelavslappnande ämnet orfenadrin
• Paracut Comp som även innehåller koffein.

NSAID verkar genom att hämma ett ämne i kroppen som kallas cyklooxygenas eller cox. De kallas därför också cox-hämmare. När cox hämmas minskar kroppens bildning av prostaglandiner, som bland annat framkallar smärta och inflammation. Det leder till att både smärta och inflammation dämpas.

Finns i många olika former

Läkemedlen finns till exempel som vanliga tabletter, tabletter med modifierad frisättning, enterotabletter, kapslar och stolpiller.

Att tänka på när du använder NSAID

Det finns många olika verksamma ämnen i gruppen NSAID. Effekten av de olika läkemedlen är till stor del lika. Däremot kan biverkningarna skilja en del. Ibland kan det därför vara bra att byta från ett NSAID till ett annat. De kan också verka olika lång tid och doseras därför olika ofta för att effekten ska sitta i hela dygnet.

Ta inte flera olika former av NSAID samtidigt utan läkarordination. De liknar varandra och den totala dosen kan bli för hög. Då ökar risken för biverkningar och det kan till och med vara farligt. En del NSAID finns att köpa receptfritt. Vid långvarig smärta ska de framförallt användas under korta perioder.

Behandling under graviditet och amning

Du ska inte använda NSAID när du är eller försöker bli gravid utan att prata med en läkare. Under de tre sista månaderna av graviditeten ska NSAID inte användas alls.

Alla smärtstillande medel går över i bröstmjölken, men det finns inget som tyder på att de skadar barnet när du ammar. Prata med en läkare om du är osäker.

Biverkningar

NSAID kan ge magbesvär som illamående, ont i magen eller diarré. Läkemedlen kan öka risken för magsår. Risken för magsår kan minskas om du också tar läkemedel mot magsår, till exempel omeprazol eller esomeprazol.

NSAID kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke. Andra biverkningar kan vara huvudvärk, hudutslag eller yrsel.

Även om en del biverkningar är gemensamma för alla NSAID, kan det skilja i hur stor risken är. En del kan ha en lägre risk för magsår än andra, medan risken för hjärtinfarkt och stroke kan vara högre. För andra kan det vara tvärtom. Därför tar läkaren hänsyn till om du har eller har haft andra sjukdomar vid valet av NSAID.

Exempel på NSAID som används vid långvarig smärta

Läkemedel som innehåller celecoxib:

• Celebra
• Celecoxib.

Läkemedel som innehåller diklofenak:

• Arthrotec och Arthrotec forte, som även innehåller ett ämne som skyddar slemhinnan i magen
• Diclofenac och Diklofenak
• Dicuno 
• Ignorin
• Voltaren.

Läkemedel som innehåller etoricoxib:

• Arcoxia
• Coxolin
• Etoricoxib.

Läkemedel som innehåller ibuprofen:

• Brufen och Brufen Retard
• Ibumax
• Ibumetin
• Ibuprofen
• Ipren 
• Iprensa.

Läkemedel som innehåller ketoprofen:

• Orudis och Orudis Retard.

Läkemedel som innehåller nabumeton:

• Relifex.

Läkemedel som innehåller naproxen:

• Alpoxen
• Ipaflex
• Naprocur
• Naprosyn Entero
• Naproxen 
• Pronaxen
• Vimovo, som även innehåller esomeprazol som minskar risken för magsår.

Andra NSAID är till exempel:

• Alganex
• Meloxicam
• Tradil.

Opioider är ett samlingsnamn på morfin och morfinliknande smärtstillande medel. Opioider används endast i vissa fall under en begränsad tid om du har långvarig smärta. Vilken behandling du får beror på vilken smärta du har.

Vid vissa långvariga smärttillstånd är opioider inte lämpliga. Det finns ett flertal opioider, den vanligaste är morfin, oxikodon och buprenorfin.

Det finns inga vetenskapliga bevis för att det hjälper med långvarig användning av opioder vid långvarig smärta. Det finns en risk för toleransutveckling, beroende och allvarliga biverkningar av opioider. Toleransutveckling innebär att kroppen vänjer sig, och klarar mer. Det gör att du behöver allt högre doser för att få samma effekt som tidigare. Då finns en risk för att bli beroende av läkemedlen. Därför ska läkemedlen endast i vissa fall användas vid långvarig smärta.

Ibland kan man få opioder under en begränsad tid. Det kan vara till exempel om man har en kotkompression, svår artros eller före en operation.

Risk för beroende

Alla opioider ger hos de flesta så kallad toleransutveckling efter en tids användning. Det kan ske mycket snabbt hos ungdomar upp till 18 år och även hos unga vuxna upp till 25-års åldern. Detta på grund av hjärnans ökade känslighet. Det gäller oavsett dos och styrka, men ju högre dos du tar desto större är risken. Då finns en risk för att bli beroende av läkemedlen. Därför ska opioider användas så kort tid som möjligt.

Om du har blivit beroende kan du få så kallade abstinensbesvär om du slutar tvärt. Abstinens är ofarligt och går över på ett par veckor. Symtomen är till exempel oro, kallsvettning och diarré. Du kan också få mer ont, även på andra ställen såsom värk i benen. För att minska risken för abstinensbesvär är det viktigt att minska dosen gradvis när du ska avsluta behandlingen. Du kan behöva göra det tillsammans med hjälp av din läkare, som kan ge dig ett schema för hur du ska minska dosen.

Att tänka på när du använder opioider

Var alltid noga med att förvara dina läkemedel så att ingen annan kommer åt dem och att inte ge dem till någon annan. Det är speciellt viktigt att tänka på när det gäller opioider på grund av risken för beroende.

Alkohol kan påverka

Du bör inte dricka alkohol samtidigt som du använder opioider utan att först ha pratat med din läkare. Alkohol, sömnmedel eller andra läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet kan förstärka den dåsighet du kan känna när du tar opioider. Opioider tillsammans med alkohol kan öka risken för andningssvårigheter. Detsamma gäller om du tar för hög dos.

Behandling under graviditet och amning

Du ska rådgöra med din läkare om du behöver använda opioider när du är gravid eller ammar. Opioider kan användas under graviditet, men bör undvikas om det går. Långtidsbehandling och speciellt mot slutet av graviditeten, kan ge försämrad andning och abstinens hos det nyfödda barnet.

Biverkningar

Alla opioder har liknande biverkningar, men olika mycket. Muntorrhet, illamående eller dåsighet är vanligt i början av behandlingen.

Opioider gör att mage och tarmar rör sig långsammare. Därför är det mycket vanligt att få förstoppning. När du får en starkare opioid ska du alltid få behandling med laxermedel. Besvären med förstoppning avtar inte utan du måste fortsätta med laxermedel så länge du tar opioider.

Andra biverkningar som kan förekomma är till exempel yrsel, förvirring, buksmärta eller problem med att kissa.

Kodein kan orsaka gallstensbesvär och om du redan har sådana besvär kan de bli värre.

Tramadol kan ge ont i huvudet, svettningar eller kramper.

Exempel på opioider

Läkemedel som innehåller tramadol:

• Dolatramyl
• Gemadol
• Nobligan och Nobligan Retard, som är långverkande
• Tiparol
• Tradolan och Tradolan Retard, som är långverkande
• Tramadol.

Läkemedel som innehåller kodein tillsammans med paracetamol:

• Altermol
• Citodon
• Panocod
• Paracetamol/Kodein.

Läkemedel som innehåller kodein tillsammans med acetylsalicylsyra och koffein:

• Treo comp.

Läkemedel som innehåller buprenorfin:

• Buprefarm plåster, som är långverkande
• Bupremyl plåster, som är långverkande
• Buprenorphine plåster, som är långverkande
• Norspan plåster, som är långverkande
• Temgesic, som är kortverkande.

Läkemedel som innehåller morfin:

• Dolcontin, som är långverkande
• Morfin, som är kortverkande.

Läkemedel som innehåller oxikodon:

• Oxikodon och Oxycodone, som är kortverkande
• Oxikodon Depot, som är långverkande
• OxyContin, som är långverkande
• OxyNorm, som är kortverkande.

Oxikodon finns även tillsammans med ett annat verksamt ämne i till exempel följande läkemedel:

• Armoneve som är långverkande
• Targiniq.

Exempel på andra opioider

Läkemedel som innehåller fentanyl:

• Abstral
• Actiq
• Durogesic
• Effentora
• Fentanyl
• Instanyl
• Matrifen.

Läkemedel som innehåller tapentadal:

• Palexia Depot, som är långverkande.

Läkemedel som innehåller ketobemidon:

• Ketogan Novum.

Det finns två typer av antidepressiva läkemedel som kan lindra viss typ av smärta och de är följande:

• Tricykliska antidepressiva, TCA.
• Selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI.

Tricykliska antidepressiva har bäst effekt på smärta men de kan ge biverkningar, speciellt hos äldre. Du bör undvika tricykliska antidepressiva om du har förstorad prostata.

Antidepressiva läkemedel påverkar signalsubstanser som finns i hjärnan. Signalsubstanser är ämnen som behövs för att olika nervceller i hjärnan ska kunna kommunicera med varandra. Exempel på sådana ämnen är serotonin, noradrenalin och dopamin. Signalsubstanserna påverkar bland annat smärtregleringen och stämningsläget.

Doserna vid smärtbehandling är andra än vid depression och kan skilja sig åt beroende på varför du har ont.

Tricykliska antidepressiva, TCA

Det finns tre verksamma ämnen som används vid smärta, amitriptylin, nortriptylin och klomipramin.

Det är vanligt att du får börja med en mycket låg dos och sedan öka dosen långsamt en till två gånger per vecka.

Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI

Det finns två läkemedel mot depression och ångest, som också har effekt på nervsmärtor och långvariga smärttillstånd. De innehåller de verksamma ämnena duloxetin och venlafaxin.

Det är vanligt att du får öka dosen gradvis i början av behandlingen. Dosökningen behöver inte vara så långsam utan du kan komma upp till den dos du ska ta redan efter två till tre veckor.

När du ska avsluta behandlingen ska du sänka dosen gradvis. Prata med din läkare. Då minskar risken för besvär som beror på att du slutar med läkemedlet, så kallade utsättningssymtom. Exempel på sådana symtom är yrsel, illamående, svettningar, skakningar, myrkrypningar, domningar, slöhet, oro och sömnbesvär.

Alkohol kan påverka

Alkohol kan förstärka vissa biverkningar av antidepressiva läkemedel. Om läkemedlet till exempel ger dåsighet, kan den förstärkas av alkohol. Även reaktioner som förvirring har förekommit hos personer som har druckit alkohol vid behandling med antidepressiva läkemedel.

Prata med din läkare om du har frågor om alkohol, som till exempel hur mycket du kan dricka samtidigt som du får behandling med antidepressiva läkemedel.

Behandling under graviditet och amning

Du ska inte använda läkemedlen när du är gravid eller ammar. 

Biverkningar

Risken för biverkningar är stor vid högre doser. Även lägre doser kan ge biverkningar så det är viktigt att läkaren utvärderar behandlingen så att du får en dos som fungerar bra.

Eftersom du får öka dosen långsamt tar det oftast flera veckor innan du upplever den smärtlindrande effekten.

Läkemedlet kan göra att du sover bättre och ska därför tas tidigt på kvällen. Då minskar också risken för trötthet på dagen. Många sover dåligt på grund av smärtan, så den första positiva effekten med medicineringen brukar vara bättre sömn.

Vanliga biverkningar är till exempel huvudvärk, illamående, förändrad vikt, svettningar, darrighet, sexuella besvär och problem med att kissa.

Muntorrhet

Du kan bli torr i munnen av många antidepressiva läkemedel, särskilt av typen TCA. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att du sköter dina tänder extra noga under behandlingen, och borstar tänderna med fluoridtandkräm och använder tandtråd. Läs mer om muntorrhet.

Exempel på antidepressiva läkemedel som används vid långvarig smärta

Läkemedel som innehåller amitriptylin:

• Amitriptylin
• Saroten.

Läkemedel som innehåller duloxetin:

• Aritavi
• Cymbalta
• Duloxetin.

Läkemedel som innehåller venlafaxin:

• Efastad
• Efexor Depot
• Venlafaxin.

Vissa läkemedel mot epilepsi har också en smärtlindrande effekt, framför allt på nervsmärta. Det är inte helt klarlagt hur läkemedlen fungerar vid nervsmärta men de minskar nervernas känslighet. Läkemedel som innehåller gabapentin och pregabalin är exempel på dessa läkemedel.

Undvik helst alkohol

För de flesta som behandlas med epilepsiläkemedel går det bra att dricka små mängder alkohol. Men var och en måste prova sig fram försiktigt. En vanlig biverkan hos många epilepsiläkemedel är att du blir trött. Alkohol kan öka den effekten så att tröttheten blir värre.

Behandling under graviditet och amning

Du ska inte använda läkemedlen när du är gravid eller ammar. 

Biverkningar

Vanliga biverkningar är yrsel, trötthet, huvudvärk, bensvullnad och svårt att samordna muskelrörelser.

Exempel på epilepsiläkemedel som används vid långvarig smärta

Läkemedel som innehåller gabapentin:

• Gabapentin 
• Neurontin.

Läkemedel som innehåller pregabalin:

• Brieka
• Lyrica
• Pregabalin.

Det finns en ökad risk för att bli beroende efter en längre tids användning med pregabalin. Det gäller framför allt om du har tagit höga doser samt om du har haft ett tidigare beroende. För att minska risken för abstinensbesvär är det viktigt att sänka dosen gradvis när du ska avsluta behandlingen.

Vid långvarig smärta i till exempel nacke och rygg kan överansträngning och snedbelastning ge mer eller mindre kraftiga muskelkramper som ökar smärtan. Då kan muskelavslappnande medel hjälpa tillfälligt under en begränsad tid.

De muskelavslappnande läkemedel som kan användas innehåller de verksamma ämnena klorzoxazon eller orfenadrin.

Behandling under graviditet och amning

Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du är gravid eller ammar.

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna är trötthet och yrsel.

Muntorrhet

Du kan bli torr i munnen av orfenadrin. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att du sköter dina tänder extra noga under behandlingen, och borstar tänderna med fluoridtandkräm och använder tandtråd. Läs mer om muntorrhet.

Exempel på muskelavslappnande läkemedel

Läkemedel som innehåller klorzoxazon:

• Paraflex.

Läkemedel som innehåller orfenadrin:

• Norflex
• Norgesic, som även innehåller paracetamol.

Du kan läsa om ditt läkemedel i den bipacksedel som följer med förpackningen. Du kan även söka upp läkemedlet på fass.se och läsa bipacksedeln där.