Lagar i vården

Biobankslagen

Du kan behöva lämna prover när du undersöks i vården. Vanliga prov är blodprov, urinprov och vävnadsprov. Vissa prover sparas i en så kallad biobank. Proverna sparas framför allt för att din vård ska bli så bra och säker som möjligt.

Vad är en biobank?

En biobank är en samling prover som har tagits i vården och som sparas i mer än två månader. Proverna går att koppla till den person som de kommer ifrån.

I biobankslagen står det hur proverna får sparas och användas. Till exempel får dina prover bara sparas om du ger ditt samtycke till det. Prov som visar att du har en smittsam sjukdom kan sparas utan ditt samtycke enligt smittskyddslagen.

Proverna sparas för din vård

De flesta prover som tas i vården kastas efter att provet har analyserats. Det främsta skälet till att vissa prover sparas är att du ska få en säkrare vård och behandling. Den som ställer diagnos kan behöva jämföra ett nytt prov med ett tidigare sparat prov från dig. Så är det till exempel vid vissa infektionssjukdomar.

Sparade prover är också viktiga för att läkaren ska kunna välja rätt behandling. Ett exempel är om en person som tidigare har haft cancer får cancer en gång till. Då kan valet av behandling påverkas av om det är en ny cancer eller om det är ett återfall av den tidigare.

Genom sparade prover blir det också möjligt för vården att i efterhand kontrollera om ett tidigare svar från en analys eller en diagnos var korrekt.

Studera och förbygga sjukdomar

Biobankerna behövs också för utbildning av vårdpersonal och för arbetet med utveckling och kvalitet inom vården.

Biobanker används även vid forskning. Tillgång till prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga sjukdomar. Proverna kan också användas för att utveckla metoder för att upptäcka sjukdomar, eller för att pröva nya behandlingar och läkemedel.

Forskning ska godkännas

Alla forskningsstudier ska godkännas av Etikprövningsmyndigheten. Myndigheten gör en bedömning av hur viktig studien är jämfört med eventuella risker med studien. Då bedömer myndigheten bland annat om proverna kan användas i forskningen utan att den som har lämnat proverna påverkas negativt.

PKU-prov på nyfödda

Ett så kallat PKU-prov tas på alla nyfödda barn i Sverige, med vårdnadshavares samtycke. Ibland kan provet tas även på äldre. PKU-provet är ett blodprov som tas för att leta efter ett antal allvarliga medfödda sjukdomar. I biobankslagen står det särskilt om hur dessa prover får användas.

Prov som omfattas av Smittskyddslagen

Prov som visar att du har en smittsam sjukdom kan sparas i en biobank, som en del i arbetet med smittskydd.

Västmanland

Om du vill säga nej

Om du inte vill att dina prover ska sparas måste du fylla i en nej-blankett.pdf

Ifylld nej-blankett skickas till:

Biobankssamordnare
CIFU-Forskning
Ingång 29
721 89 Västerås

Personuppgifter och prover skyddas

De sparade proverna förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem. Personuppgifter som hör till provet skrivs in i journalen och i särskilda register. Alla personuppgifter skyddas av dataskyddsförordningen, sekretesslagen, patientsäkerhetslagen och patientdatalagen.

Prover från biobanker får inte lämnas ut i syfte att tjäna pengar, eftersom det är förbjudet att handla med prover från en människa.

Du väljer själv om proverna ska sparas

Enligt biobankslagen ska du i samband med att du lämnar provet få frågan om du samtycker till att provet sparas i en biobank. Du ska också få information om hur provet kan komma att användas. Det är du själv som bestämmer om provet får sparas. Det gäller inte prov som visar att du har en smittsam sjukdom. Det kan sparas utan ditt samtycke enligt smittskyddslagen.

Ditt samtycke skrivs in i din journal. Skulle du inte ge ditt samtycke ska det också skrivas in. Det gäller även om du vill begränsa hur ditt prov får användas. Då ska du skicka in en särskild blankett som kallas nej-talong.

Om du är tveksam eller ändrar dig

Du har alltid rätt att ändra dig, men ett prov som har förstörts är borta för alltid. Om du är osäker och vill tänka över ditt beslut kan det vara bra att samtycka till att spara provet tills du har bestämt dig.

Skicka in en nej-talong om du senare bestämmer dig för att provet inte ska sparas.

Skicka nej-talong

Nej-talongen kan du få i samband med provtagningen. Det finns en särskild nej-talong för PKU-prov.

Du kan också ladda ner och fylla i en nej-talong på Biobank Sveriges webbsida.

På nej-talongen fyller du i följande:

  • var provet togs
  • vilket datum det togs
  • vilken typ av prov det var.

Du kryssar ja för vilka ändamål som provet får sparas, till exempel vård och behandling. Kryssa nej på alla alternativ om du inte vill att provet ska sparas alls. Då förstörs provet eller så tas kopplingen till dig bort.

Vart ska nej-talongen skickas?

Du skickar den ifyllda och underskrivna nej-talongen till den region där du tog ditt prov. På Biobank Sveriges webbplats finns adresser till de som tar emot talongerna.

Tog du ditt prov hos en privat vårdgivare kontaktar du i stället den vårdgivaren för att få information om vart du ska vända dig om du vill ändra ditt samtycke.

Deltar du i en forskningsstudie och vill ändra ditt samtycke ska du kontakta den forskare som ansvarar för studien.

Läs mer på 1177.se

Din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en patientjournal. Det främsta syftet är att din vård ska bli så bra och säker som möjligt.

Tystnadsplikt och sekretess

Det är viktigt att du känner förtroende för den personal du möter när du kontaktar vården. Därför har alla som arbetar inom hälso- och sjukvården tystnadsplikt.

Till toppen av sidan