Region Västmanland ställer in alla planerade operationer vid sjukhusen i Västerås och Köping. Personal på sjukhusen informerar berörda patienter om återbud via telefon.

Har du frågor kring din planerade operation? Kontakta då din mottagning eller klinik. Du hittar kontaktinformationen på din kallelse.  

Det är uteblivna leveranser av kritiska sjukvårdsartiklar som orsakat läget i Region Västmanland.


ATT MÅ DÅLIGT SOM FÖRÄLDER

Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk

Barn påverkas när en vuxen som står dem nära blir allvarligt sjuk. Barn behöver så tidigt som möjligt få veta vad som händer och prata om det. Om du vill kan du få stöd av vården i att prata med barnen.

Här kan du läsa om hur du som vuxen kan stödja och hjälpa ett barn som står dig nära. Du kan till exempel vara förälder och ha en svår sjukdom, ett missbruk, en psykisk funktionsnedsättning eller ha skadats allvarligt. Eller du kan vara närstående till en familj där en vuxen är svårt sjuk. I den här texten kallas alla exempel på besvär för sjukdom.

Du som är barn eller ung kan läsa texten När en vuxen i din familj inte mår bra. Du kan också läsa på sajten Våga berätta och sajten UMO.se.

Du som är vuxen kan läsa här om barn och sorg.

Barn behöver få prata och reagera

För att barn ska må bra både nu och senare i livet behöver de få reagera, känna, prata och tycka.

Barn i alla åldrar märker när vuxna inte mår bra. Berätta och prata med barnet. Annars finns risk att de drar sina egna slutsatser, blir oroliga, fantiserar eller tar på sig skulden.

Vanliga funderingar hos barn

Barn kan ha många frågor och funderingar. Några exempel är:

  • Vad heter sjukdomen? Vad betyder det?
  • Kan det hända mig? Kan jag också bli sjuk?
  • Vad händer nu? Vilken hjälp får den som är sjuk?
  • Kan den som är dålig dö? Kan jag dö?
  • Kan jag hjälpa till på något sätt?
  • Varför är jag så orolig, arg eller ledsen?
  • Varför känner jag ingenting?
  • Kan jag berätta för andra om sjukdomen?

Försök behålla era rutiner

Det är vanligt att barn funderar över praktiska saker, till exempel vem som lagar mat, vem som hämtar i förskolan eller skolan, vem som följer med till fritidsaktiviteter och vem som läser godnattsaga. Barn kan också oroa sig för familjens ekonomi eller för att behöva flytta eller byta skola.

Försök att behålla familjens rutiner och intressen så långt det är möjligt. Låt barnet få möjlighet att umgås med kompisar, göra roliga saker och fortsätta med aktiviteter hen har gjort tidigare.

Det är viktigt för barnet att få vara i förskolan och skolan som hen brukar. Det handlar bland annat om att det ska vara som vanligt så mycket som möjligt och om att barnet ska få träffa vänner.

Berätta i förskolan och i skolan

Berätta för någon personal som är viktig för barnet. Då kan de vara uppmärksamma på hur barnet verkar må. Det kan också vara skönt för barnet att någon vet. Berätta för barnet att du har berättat eller ska berätta. För barn som går i skolan bör du be dem berätta för dig vilka som ska få veta.

Berätta för barnet så tidigt som möjligt

Det är ofta bra om du som är sjuk själv berättar om sjukdomen eller vad som har hänt. Det hjälper både dig och barnet. Hen kan bland annat ställa frågor och att ni kan prata om situationen och sjukdomen tillsammans.

Ibland är det bättre att någon annan vuxen pratar med barnet eller att någon är med dig. Det kan vara svårt att veta hur man ska berätta och göra när man själv mår dåligt eller är i en kris. Det är vanligt att känna skuld eller skam över att ens mående påverkar barnet negativt, eller att inte orka eller kunna finnas där för barnet så som man vill. Det kan vara svårt att veta hur man ska bete sig.

Prata med barnet flera gånger.

Vårdpersonalen där du får din vård kan hjälpa till med hur du kan berätta. Läs mer under rubriken Söka hjälp och stöd.

Råd när du berättar för barnet

Här är några råd när du berättar för barnet:

  • Berätta om sjukdomen och vad som händer just nu. Anpassa informationen efter barnets ålder. Berätta rakt och enkelt om vad som har hänt. Säg vad sjukdomen heter. Var ärlig och tydlig så att barnet inte fantiserar eller gör feltolkningar. Använd inte omformuleringar eller undvikande svar.
  • Berätta inte allt, och inte på en gång. Var lyhörd för hur mycket barnet orkar. Samtal med barn är ofta korta. Se till så att det finns möjlighet att samtidigt göra något annat, till exempel att måla och rita. Har barnet ritat kan ni prata om teckningen.
  • Försök hitta det hoppfulla i situationen. Det kan till exempel vara att den som är sjuk får behandling, och att det finns andra vuxna som tar hand om barnet.
  • Ge barnet möjlighet att ställa frågor. Svara på det barnet vill veta så gott du kan. Att du inte vet är också ett svar.
  • Lyssna och låt barnet förklara hur hen känner sig eller uppfattar saker.
  • Säg att barnet får följa med nästa gång du ska träffa din vårdkontakt, om det är möjligt. Då kan ni ställa frågor tillsammans.
  • Se till att barnet har förstått. Barn kan ha ett behov av att prata om samma sak många gånger. Det är barns sätt att bearbeta sådant som är skrämmande eller svårt att förstå.
  • Barnet behöver få veta om och när viktiga förändringar sker.

Tänk också på detta:

  • Finns det flera barn i familjen är det bra att berätta för alla ungefär samtidigt, gärna vid samma tillfälle om det är lämpligt utifrån barnens åldrar. Om det inte är möjligt, låt det då inte gå för långt mellan samtalen.
  • Det kan vara bra att även prata med barnen enskilt eftersom de kan reagera olika.
  • Fråga vad hen tänker och känner. Hur barnet kan svara beror på ålder och mognad. Barn har ofta svårt att beskriva vad de känner, men kan ha lättare att svara på vad de tänker. Pressa inte, utan visa att du är öppen för barnets tankar och reaktioner.
  • Var ärlig om barnen frågar hur du som vuxen känner. Barn märker att de vuxna är annorlunda. De kan vara ovana vid att vuxna gråter. Tala om att det inte är farligt om du är ledsen och orolig, och att det inte är deras fel. Våga säga om du är ledsen, men försök alltid vara hoppfull när du pratar med barnet.
  • Försök förklara varför du reagerar som du gör och är som du är. Att det beror på måendet. Barnet behöver förstå och veta att det inte beror på hen om du är trött och inte orkar vara med barnet.

Vad barn förstår i olika åldrar

Vad barn förstår och kan hantera i en situation beror på ålder och mognad.

Här får du information och råd utifrån barns ålder. Det är en ungefärlig indelning och ett stöd för att prata och vara med barnet. Kom ihåg att barn är olika och att du känner ditt barn bäst.

Barn upp till ett år

De yngsta barnen kan inte förstå men känner av att stämningsläget hos vuxna förändras. Behåll lugn och trygghet genom att behålla vid de vanliga rutinerna och genom att bära barnet, prata och sjunga med hen.

Barn mellan 1 och 5 år

Barnet förstår inte allt som händer. Barn lever i nuet. Upp till cirka fyra års ålder ser de sig själva som världens centrum. De kan lätt tro att sjukdom, missbruk eller olyckor är deras fel. Familjen är den trygga basen i deras liv och de är rädda för att förlora den. Att vardagsrutiner rubbas kan vara lika skrämmande som att en närstående har en livshotande sjukdom.

Berätta vad som hänt på ett enkelt sätt och var tydlig med att det som hänt inte är deras fel. Lyssna på barnets funderingar och frågor.

Barn mellan 6 och 12 år

Barnet är mycket intresserad av hur verkligheten är och vill ha förklaringar till det som har hänt. Barn börjar allt mer förstå att det finns risker i livet och döden blir alltmer verklig. De kan vara rädda för att de själva eller någon annan i familjen också ska drabbas. Du kan behöva upprepa flera gånger att det är ovanligt att föräldrar eller barn blir allvarligt sjuka.

Barn 13 år och äldre

Barnet förstår helt och hållet vad det innebär att vara allvarligt sjuk.

Många säger att de inte vill ha stöd och det är lätt att tro att de inte oroar sig så mycket. Men att en närstående är sjuk kan vara mycket svårt att ta in, och det kan göra att de försöker undvika hur det känns. Oron kan i stället visa sig genom till exempel problem med sömnen och i skolan.

Respektera deras integritet och visa att du bryr dig och finns där. Tvinga inte på dem information och tröst och undvik bråk relaterat till sjukdomen.

Så kan barn reagera

Barn kan först behöva tid innan de kan ta till sig vad som händer. Den första reaktionen kan därför vara annorlunda än vad du förväntar dig. En del barn visar inte sina känslor och kan till en början verka helt oberörda eller vägra ta till sig svåra besked. En del barn har många frågor och en del frågar ingenting.

Vanligt känna allt från oro till skam och skuld

Barn kan reagera på många olika sätt. De kan växla mellan många olika känslor. Det är viktigt att barnet förstår att alla känslor är okej.

Här är några exempel på vad barn kan känna:

  • Barnet är arg.
  • Barnet tycker synd om den som är sjuk.
  • Barnet är ledsen eller rädd.
  • Barnet är orolig för hur familjen ska klara sig och hur hen ska bli omhändertagen.
  • Barnet är orolig för hur det ska gå för dig. Barnet vågar kanske inte lämna dig ensam och får svårt att gå till skolan.
  • Barnet tror att det är hens fel och känner skuld. Barnet kanske tar mycket ansvar för familjen och gör många av sysslorna hemma. Barnet kan också försöka att inte störa, att inte ta för mycket plats eller inte bråka.
  • Barnet skäms över sin situation, över att ha det annorlunda än andra, eller över den som är sjuk. Barnet kan låta bli att ta hem kompisar och försöker hindra dig från att komma till skolan eller fritidsaktiviteten. I bland skäms barnet också över sig själv.

Var uppmärksam på om barnet ändrar sitt beteende eller verkar må dåligt

Var uppmärksam på om barnet till exempel drar sig undan från familj, från vänner, är ledsen eller mycket argare än tidigare. Det kan också vara att barnet ofta har ont i huvudet eller magen, svårt att sova, eller har problem i förskolan eller skolan.

Läs texten När barn mår psykiskt dåligt, för att få veta vad du kan göra själv och var du kan söka stöd.

Det hjälper ofta barnet att få vara delaktig

Barnet kan ha lättare att hantera situationen om hen får vara delaktig i det som händer, och hjälpa till med det som hen klarar av. Det gäller till exempel om du är mycket på sjukhus. Låt barnet följa med till sjukhuset om hen vill. Men tvinga aldrig barnet, hen kanske vill skicka en hälsning bara.

De som arbetar på sjukhuset ska hjälpa dig att visa ditt barn hur det ser ut där och svara på frågor.

Du som förälder är viktig i barnets liv både före, under och efter tiden på sjukhuset.

Söka hjälp och stöd

Barnet kan få stöd och hjälp på flera sätt, utöver hjälp från dig.

Det är bra om det finns andra vuxna runt familjen som du och barnet kan få stöd av och prata med. Det kan till exempel vara vänner, släktingar eller en kompis förälder.

För barnets del kan det bland annat handla om det som har hänt eller om sådant som barnet tror att du blir ledsen eller orolig över att höra. De allra flesta vuxna hjälper gärna till om de får veta vad de kan göra.

Tveka inte att be om hjälp.

Säg till barnet att det är bra att prata med någon som barnet litar på om hen vill och behöver, och att du inte blir arg eller besviken för det.

Vården ska hjälpa dig med information, råd och stöd till barnet

Vårdpersonalen har ett ansvar att tänka på barnen.

Personalen på sjukhuset eller mottagningen där du har din vårdkontakt ska fråga dig om du har barn. Personalen kommer kanske att fråga hur du tänker att sjukdomen påverkar barnet och om du har berättat om den.

De ska också fråga om du behöver hjälp att ge information, råd och stöd till barnet. Du kan få hjälp av vårdpersonalen att prata med barnet. Du kanske vill ha stöd hur du ska berätta, eller ha personal med när du berättar. Om det är okej med dig kan personalen också själv prata med barnet utan att du är med.

Barnets funderingar är viktiga och hen ska alltid känna att det är okej att fråga.

Om personalen inte själva erbjuder detta kan du eller barnet be om det.

Vill du inte att barnet ska få veta något om din sjukdom kan inte vården bryta sin sekretess mot dig. Det kan finnas olika skäl till din tvekan. Men forskning visar tydligt att barn som får vara delaktiga i det som händer dig och andra i deras närhet mår bättre än de som hålls utanför. Det gäller även i mycket svåra situationer.

Om ditt barn behöver egen hjälp från vården

Ni kan få stöd och hjälp i vården genom att kontakta någon av dessa:

  • Sjukhuset eller mottagningen där du har din vårdkontakt.
  • En vårdcentral.
  • Elevhälsan på skolan. Läs mer om elevhälsan.
  • En ungdomsmottagning, om barnet är 13 år eller äldre.
  • Kommunens socialtjänst, som erbjuder stöd till familjer och enskilda. Kontaktuppgifter finns på kommunens webbplats.

Många mottagningar kan du kontakta genom att logga in.

På en del orter finns särskilda mottagningar som hjälper barn och unga med lindrig psykisk ohälsa. De kan bland annat finnas på en vårdcentral eller en barnläkarmottagning. De kallas exempelvis samtalsmottagningar för barn och unga, barnhälsa eller ungdomshälsa. De ingår i något som kallas första linjens psykiatri.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård för ditt barn.

Stöd via organisationer, religiösa församlingar, chattar och hjälptelefonlinjer

Kyrkor och frivilliga organisationer kan också ge stöd till barn när en förälder har det svårt.

Det finns många patientföreningar eller intresseorganisationer där andra med liknande erfarenheter ger stöd. Ofta kan du ringa, chatta och skicka frågor på mejl.

I texten När en vuxen i din familj inte mår bra finns tips för barn på texter och filmer om att ha en närstående som till exempel har en svår sjukdom eller ett missbruk. Även du som vuxen kan läsa för att få tips om hur du ska prata om det.

 

Till toppen av sidan