LAGAR I VÅRDEN

Biobankslagen

Du kan behöva lämna prover när du undersöks i vården. Vanliga prov är blodprov, urinprov och vävnadsprov. Vissa prover sparas i en så kallad biobank. Proverna sparas framför allt för att din vård ska bli så bra och säker som möjligt.

Vad är en biobank?

En biobank är en samling prover som har tagits i vården och som sparas i mer än två månader. Proverna går att koppla till den person som de kommer ifrån.

I biobankslagen står det hur proverna får sparas och användas. Till exempel får dina prover bara sparas om du ger ditt samtycke till det.

Proverna sparas för din vård

De flesta prover som tas inom vården kastas efter att provet har analyserats. Det främsta skälet till att vissa prover sparas är att du ska få en säkrare vård och behandling. Den som ställer diagnos kan behöva jämföra ett nytt prov med ett tidigare sparat prov från dig. Så är det till exempel vid många infektionssjukdomar.

Sparade prover är också viktiga för att läkaren ska kunna välja rätt behandling. Ett exempel är om en person som tidigare har haft cancer får cancer en gång till. Då kan valet av behandling påverkas av om det är en ny cancer eller om det är ett återfall av den tidigare.

Genom sparade prover blir det också möjligt för vården att i efterhand kontrollera om ett tidigare svar från en analys eller en diagnos var korrekt. Biobankerna behövs också för utbildning av vårdpersonal och för arbetet med utveckling och kvalitet inom vården.

Biobanker används även vid forskning. Tillgång till prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga både folksjukdomar och mer ovanliga sjukdomar. Proverna kan också användas för att utveckla metoder för att upptäcka sjukdomar, eller för att pröva nya behandlingar och läkemedel.

PKU-prov på nyfödda

Ett så kallat PKU-prov tas på alla nyfödda barn i Sverige, med vårdnadshavares samtycke. Ibland kan provet tas även på äldre barn om det behövs. PKU-provet är ett blodprov som tas för att leta efter ett antal allvarliga medfödda sjukdomar. I biobankslagen står det särskilt om hur dessa prover får användas.

Personuppgifter och prover skyddas

De sparade proverna förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem. Personuppgifter som hör till provet noteras i journalen och i särskilda register. Alla personuppgifter skyddas av dataskyddsförordningen, sekretesslagen, patientsäkerhetslagen och patientdatalagen.

Prover från biobanker får inte lämnas ut i vinstsyfte, eftersom det är förbjudet att handla med prover från en människa.

Forskning ska godkännas

Alla forskningsstudier ska godkännas av Etikprövningsmyndigheten. Myndigheten gör en bedömning av hur viktig studien är jämfört med eventuella risker med studien. Då bedömer myndigheten bland annat om proverna kan användas i forskningen utan att den som har lämnat proverna påverkas negativt.

Du väljer själv om proverna ska sparas

Enligt biobankslagen ska du i samband med att du lämnar provet få frågan om du samtycker till att provet sparas i en biobank. Du ska också få information om hur provet kan komma att användas. Det är du själv som bestämmer om provet får sparas.

Ditt samtycke dokumenteras i din journal. Skulle du inte ge ditt samtycke ska det också dokumenteras. Då ska också en särskild blankett skickas in, en så kallad en nej-talong. Nej-talongen får du i samband med provtagningen.

Om du är tveksam eller ändrar dig

Du har alltid rätt att ändra dig, men ett prov som har förstörts är borta för alltid. Om du är osäker och vill tänka över ditt beslut kan det vara bra att samtycka till att spara provet tills du har bestämt dig.

Skicka in en nej-talong om du senare bestämmer dig för att provet inte ska sparas. Nej-talongen kan du få i samband med provtagningen. Du kan också ladda ner och fylla i en nej-talong på Biobank Sveriges webbsida.

På nej-talongen skriver du var provet togs, vilket datum det togs och vilken typ av prov det var. Sedan väljer du för vilka ändamål som provet får sparas. Kryssa nej på alla alternativ om du inte vill att provet ska sparas. Då förstörs provet eller så tas kopplingen till dig bort.

Den ifyllda och underskrivna nej-talongen ska skickas till den region där provet togs. På Biobank Sveriges webbplats finns adresser till de som tar emot talongerna.

Östergötland

Om du vill säga nej

Fyll i och skicka in en nej-talong, en samtyckesbegränsning för ditt biobanksprov, om något av följande stämmer:

  • du vill begänsa hur ditt prov får användas
  • du vill återta samtycke för ett sparat prov
  • du samtycker inte till att tagna prov sparas

Nej-talongen finns både på svenska och andra språk.

Skicka den ifyllda nej-talongen till:

Regionalt Biobankscentrum
Biobankssamordnaren
Universitetssjukhuset i Linköping
581 85 Linköping

Nej-talong för PKU-prov

Hos Biobank Sverige - Nej-talonger kan du också ladda ner speciella nej-talonger för PKU-prov.

När ett barn föds i Sverige tas ett blodprov som kallas PKU-prov. Genom PKU-provet går det att få reda på om barnet har medfödda ämnesomsättningssjukdomar eller sköldkörtelhormonbrist. Provet förvaras och hanteras i enlighet med biobankslagen.
Läs mer om PKU-prov

Kontakt vid frågor

Om du har frågor om biobankslagen och hantering av prover är du välkommen att kontakta:

Gunilla Bergström
biobankssamordnare
Telefon: 010-103 44 03
E-post: Gunilla.Bergstrom@regionostergotland.se

Camilla Hildesjö
biobankshandläggare
Telelefon: 010-103 20 21
E-post: camilla.hildesjo@regionostergotland.se 

Till toppen av sidan