Bildundersökningar och röntgen

Undersökning med magnetkamera

En magnetkamera kan ta bilder av nästan alla organ i kroppen. Du blir undersökt för att läkaren ska kunna upptäcka sjukdomar, se skador och följa upp behandlingar. För att få tydligare bilder används ibland kontrastmedel som du dricker eller får med spruta.

Undersökningen gör inte ont och brukar ta mellan 15 och 45 minuter. Till skillnad från till exempel undersökningar med datortomografi används ingen röntgenstrålning. Därför kan du bli undersökt flera gånger utan risk.

Förberedelser

Norrbotten

Magnetresonanskamera finns vid fyra sjukhus i Norrbotten. För att minska din väntetid får du kallelse till undersökning vid det sjukhus i länet som har kortast väntetid.

Undersökningen har samma höga kvalitet oavsett var den utförs i länet. MR-undersökning under narkos utförs endast vid Sunderby sjukhus.

Du behöver vanligtvis inte förbereda dig på något särskilt sätt inför en undersökning, men det finns vissa undantag. Du kan behöva låta bli att äta eller dricka något fyra till sex timmar innan undersökningen om din mage ska undersökas.

Ibland kan tarmen behöva fyllas med vätska. Det vanligaste sättet är att dricka en saltbalanserad vätska som du får på röntgenavdelningen. Du kan även få ett läkemedel för att minska tarmrörelserna. På så sätt blir det mindre störningar på bilderna. Läkemedlet gör att du kan bli torr i munnen och få dimsyn under några timmar. 

Innan du undersöks

Innan du undersöks med magnetkamera får du svara på ett antal frågor, till exempel om du har en pacemaker inopererad eller om du har fått in metallsplitter i ögonen någon gång. 

Använd inte smink, hårvax eller liknande produkter om du ska bli undersökt i huvudet eller halsen. Anledningen är att det kan ge störningar på bilderna. 

Ibland behövs kontrastmedel

Du kan behöva få så kallat kontrastmedel i samband med undersökningen. Det är en vätska med ett ämne som gör att eventuella förändringar i kroppen syns tydligare när du undersöks. Den mängd kontrastmedel som behövs är liten, oftast motsvarande en matsked. Ibland behövs inget kontrastmedel, utan bilderna blir tydliga ändå.

Du kan få kontrastmedlet direkt i blodet. Röntgensjuksköterskan sätter då en liten tunn plastslang som kallas venkateter i ett blodkärl i armvecket eller på handen. Venkatetern sätts fast med hjälp av en nål, som sedan tas bort.

Du kan få dricka kontrastmedel om du ska få magens organ undersökta. I så fall får du göra det mellan en och två timmar före själva undersökningen. Kontrastmedlet påverkar inte njurfunktionen.

Du kan få kontrastmedel i ändtarmen om du ska få organen i bäckenet undersökta.

Viktigt om du har en njursjukdom

Innan du får kontrastmedlet kan du få lämna ett blodprov för att undersöka njurarnas funktion. Det beror på att kontrastmedel kan göra att dina njurar fungerar ännu sämre om du har en sjukdom som kraftigt har påverkat dem. Undersökningen med magnetkamera brukar genomföras utan kontrastmedel om du har kraftigt försämrad njurfunktion.

Magnetfältet drar till sig magnetisk metall

Alla som vistas i undersökningsrummet måste lämna magnetiska metallföremål utanför. Det kan till exempel vara smycken eller mynt. Det är nödvändigt eftersom det starka magnetfältet drar till sig magnetisk metall. Därför får heller inte rullstolar eller sjukhussängar finnas i rummet. 

Vissa föremål som nycklar, bankkort, mobiltelefoner, klockor och hörapparater får du lämna utanför magnetrummet. Det beror på att magnetfältet kan förstöra dem på olika sätt. Till exempel kan informationen i bankkortet raderas och elektroniken i mobiltelefoner kan påverkas.

Om du är orolig inför undersökningen 

Undersökningen gör inte ont, men vissa kan tycka att det känns obehagligt att ligga stilla en längre tid i det ganska trånga undersökningsutrymmet. På många sjukhus får en närstående följa med in i undersökningsrummet, vilket kan kännas lugnande.

Det är viktigt att du meddelar mottagningen i god tid innan undersökningen om du är orolig. Det kan hända att du kan få lugnande läkemedel på plats före undersökningen. Men det kan också vara så att du behöver få lugnande läkemedel utskrivet i förväg av den läkare som har skrivit remiss till undersökningen.

Du kan bli sövd om du känner stort obehag inför undersökningen. För att du ska kunna bli sövd behöver läkaren som har skrivit remiss anmäla det i god tid innan undersökningen.

Undersökning av barn

Små barn upp till ungefär sex års ålder som ska undersökas behöver oftast få lugnande läkemedel eller bli sövda. Det behövs för att barnet ska ligga stilla under den långa undersökningen. 

Undersökningen går till på samma sätt som för vuxna. Narkospersonal finns med hela tiden om barnet behöver bli sövd.

Så går undersökningen till

Personen på britsen ska få hjärnan undersökt med magnetkamera. Därför sätter röntgensjuksköterskan fast en särskild kåpa över huvudet. Sedan åker britsen in så att huvudet hamnar i mitten av kameran, där bildtagningen sker.

Den vanligaste modellen av magnetkamera har ett undersökningsutrymme som ser ut som en tunnel med öppningar i båda ändarna. Tunneln är ungefär 150 centimeter lång, med en diameter på 60 till 80 centimeter. Vissa modeller är öppna även på sidorna och har kortare tunnel. Det finns också små magnetkameror med svagare magnetfält som används för att undersöka ben och armar. 

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna, så du får ha hörselskydd på under undersökningen. Du kan ta med öronproppar och ha under hörselskyddet om du är känslig för ljud. Det brukar även gå att få lyssna på musik när undersökningen pågår. Be personalen om hjälp så att hörselskyddet sitter på ordentligt innan undersökningen börjar. Var också beredd på att britsen vibrerar lätt under undersökningen

Viktigt att ligga stilla

När du undersöks får du ligga på en brits som skjuts in i magnettunneln. Varje bildserie tar mellan några sekunder och upp till flera minuter. En bildserie är ett antal bilder som avbildar ett organ på ett visst sätt. Ofta behövs flera bildserier för att kunna bedöma organet fullständigt. Under den tiden måste du ligga helt stilla, men mellan bildtagningarna får du ofta röra lite på dig. En röntgensjuksköterska sköter bildtagningen från ett rum bredvid. Du kan prata med röntgensjuksköterskan genom en mikrofon och en högtalare.

Under en vanlig undersökning tar magnetkameran mellan 100 och 500 bilder. Det brukar ta mellan 15 och 45 minuter. Undersökningen tar längre tid om du behöver använda kontrastmedel eller om det krävs mycket detaljerade bilder.

Hur mår jag efteråt?

När undersökningen är klar får du oftast lämna sjukhuset direkt. Kör inte bil eller något annat fordon under resten av dygnet om du har fått lugnande eller avslappnande läkemedel. Detsamma gäller om du har fått ett läkemedel som påverkar ögonen. Därför kan det vara bra att ha någon med dig.  

Du behöver dricka rikligt med vatten under det första dygnet efter undersökningen om du har fått kontrastmedel i blodet. Det beror på att medlet utsöndras genom njurarna och försvinner ur kroppen med urinen.

När får jag svar?

Svaret på undersökningen går till den läkare som beställde den. Du får sedan få veta resultatet vid ett läkarbesök, per post eller per telefon. Du brukar också kunna läsa svaret i din journal på nätet. När du får remissen kan du komma överens med läkaren om på vilket sätt du ska få svaret. Kontakta den läkare som skickade dig till undersökningen om du har frågor angående svaret.

Vad är magnetkameraundersökning?

Magnetkameraundersökning är en av flera undersökningsmetoder som används för att upptäcka sjukdomar och se skador i kroppen. Magnetkameran kan också användas för att se om till exempel en strålbehandling eller en operation har haft effekt.

Till skillnad från en röntgenbildtagning används inte någon röntgenstrålning när du undersöks med magnetkamera. Därför kan du undersökas flera gånger utan att riskera att påverkas av strålning.

Undersökningen kräver utrustning som inte finns på alla sjukhus och personalen måste vara specialutbildad. Därför skriver läkare vanligtvis inte remiss till magnetkameraundersökning om andra metoder kan användas. 

Magnetkameraundersökning kallas också för Magnetisk Resonans Tomografi, som förkortas MRT. 

Ger tvärsnittsbilder av kroppen

Människokroppen består till största delen av vatten och vattenmolekylen innehåller väteatomer. Med hjälp av väteatomerna tillsammans med ett mycket starkt magnetfält, radiovågor och avancerad datateknik skapar magnetkameran detaljrika tvärsnittsbilder. Magnetkameran kan ta bilder på längden, tvären och snedden.

Exempel på undersökningar

En magnetkamera kan avbilda nästan alla organ i kroppen. Det är vanligast att hjärnan, ryggen och de stora lederna undersöks. Mag-tarmkanalen, bäckenet, olika blodkärl, hjärtat och bröstet kan också undersökas.

Magnetkamera kan användas vid följande olika typer av skador och sjukdomar:

  • När huvudet ska undersökas vid exempelvis hjärntumör, epilepsi, stroke, hjärninflammation, multipel skleros (MS) eller sjukdomar i ögonen.
  • När ryggraden eller ryggmärgen ska undersökas vid exempelvis diskbråck, tumörer, skador på ryggmärgen vid olycksfall eller MS.
  • När magens organ ska undersökas vid exempelvis misstanke om tumörer eller andra förändringar i livmodern, äggstockarna, prostatan, levern, njurarna, binjurarna eller bukspottskörteln.
  • När armar eller ben ska undersökas på grund av exempelvis muskelbristning, meniskskada, senskada, tumörer, inflammation eller benmärgssjukdom.

När är undersökningen olämplig?

Det starka magnetfält som finns i undersökningsrummet drar till sig magnetiska föremål som består av järn. Magnetfältet påverkar också elektronisk utrustning och kan göra att utrustningen slutar fungera. Du ska därför inte undersökas med magnetkamera om något av följande gäller för dig:

  • Du har elektronisk utrustning inopererad i kroppen, till exempel pacemaker, insulinpump, cytostatikapump, elektroder för nervstimulering eller cochleaimpantat i örat. Ibland måste du undersökas med magnetkamera även om du har en pacemaker. Det är vanligt att pacemakern då måste ställas om både före och efter undersökningen av kunnig personal.

  • Du har fått magnetiska metallclips inopererade i stället för stygn. Clipsen som kallas kirurgiska häftklamrar finns kvar i kroppen och kan på grund av det starka magnetfältet ändra läge och skada vävnaden runt omkring. De clips som används idag är oftast inte magnetiska.

  • Du har metallsplitter i ögat eller i någon annan del av kroppen. Metallsplittret kan ändra läge och orsaka blödning eller annan skada.

Du får också fylla i en blankett före undersökningen så att personalen får reda på om du är opererad i hjärnan eller hjärtat. De behöver då också få veta om du har något elektroniskt eller magnetiskt material inopererat i kroppen. Det är viktigt att du fyller i de rätta uppgifterna i god tid före undersökningen. Då kan personalen ta reda på om du kan undersökas i magnetkameran utan risk.

Metall som inte är magnetisk går bra

Det går bra att undersökas om du har metall i kroppen som inte är magnetisk. Exempel på sådan metall är höftproteser och knäproteser, kopparspiraler, tandfyllningar och tandimplantat. Hörselbensproteser är oftast inte magnetiska, men äldre sådana kan vara det. Piercing ska tas bort, eftersom de kan värmas upp när undersökningen pågår. Tatueringar går oftast bra. Prata med personalen på avdelningen innan du kommer till undersökningen om du har frågor eller är osäker.

Ultraljud i stället om du är gravid

Det finns ingen vetenskapligt bevisad risk för att foster skadas om du är gravid och blir undersökt med magnetkamera. Men motsatsen är inte heller bevisad. Därför blir du oftast undersökt med ultraljud i stället om du är gravid.

När blir jag undersökt med andra metoder än magnetkamera?

Efter att din läkare begärt en undersökning med magnetkamera är det en röntgenläkare som mer i detalj bestämmer hur undersökningen ska göras. Ibland byter röntgenläkaren till en metod som passar bättre för dig. Vanliga metoder är röntgendatortomografiultraljud eller isotopundersökning.

Undersökning med isotop kallas även skintigrafi och innebär att du får en spruta med en svagt radioaktiv lösning. Lösningen fördelas i kroppen och kan studeras av läkaren med en gammakamera.

Påverka och delta i din vård

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du  förstå informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ och hur länge du kan behöva vänta på vård.

Även barn ska vara delaktiga i sin vård. Ju äldre barnet är desto viktigare är det.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du har en hörselnedsättning.

Till toppen av sidan