LÄKEMEDEL UTIFRÅN DIAGNOS

Behandling av typ 1-diabetes hos barn

Behandlingen av typ 1-diabetes består av att kontrollera blodsockervärdet och att ta insulin. Insulin gör att cellerna kan ta upp det socker som finns i blodet. Diabetes typ 1 är en sjukdom som inte går över och barnet behöver därför få behandling hela livet. Det kan innebära en stor omställning, men med tiden kommer det att bli en naturlig del i tillvaron.

Barn som visar sin insulinpump. fotografi.
Med tiden kommer behandlingen att bli en naturlig del i barnets tillvaro.

I texten Diabetes typ 1 hos barn kan du läsa mer om sjukdomen.

Kontrollera blodsockervärdet

Blodsockervärdet är det mått som anger hur mycket socker som finns i blodet. Att kontrollera det är en viktig del i behandlingen, eftersom insulinet alltid doseras utifrån blodsockervärdet. Det är också viktigt att förstå hur blodsockervärdet påverkas av vad barnet äter och gör.

Blodsockervärdet anges med mmol/l, en förkortning för millimol per liter. Bra riktvärden är att barnet har ett blodsockervärde på 4–6 mmol/l på morgonen före frukost, och ett värde på 4–8 mmol/l ungefär två timmar efter en måltid.

Det finns olika hjälpmedel för att mäta blodsockervärdet:

  • Små sensorer som sätts fast i underhudsfettet och som mäter hela tiden.
  • Mätsticka och blodsockermätare, barnet behöver då stickas i fingret för att mäta blodsockervärdet.

Sensorer

Blodsockervärdet förs över till en liten monitor.

Det blir allt vanligare att barn får en sensor som mäter blodsockervärdet i underhudsfettet kontinuerligt. Sensorn är cirka en centimeter lång och sätts fast med en nål i underhudsfettet, ofta på överarmens utsida. Sensorn byts ungefär en gång varannan vecka.

Sensorn kan föra över värdena till en liten bärbar monitor eller till en app i en eller flera mobiltelefoner. Då kan ni se hur barnets blodsockervärden förändras utan att behöva sticka barnet. Det kan vara bra exempelvis under natten när barnet sover.

Det finns sensorer som kan larma om blodsockervärdet blir för lågt. Det finns också sensorer som samverkar med insulinpumpen. De kan stänga av insulintillförseln tillfälligt om det finns risk för att blodsockervärdet blir för lågt. Några sensorer kan också öka insulintillförseln när det behövs.

Sensorn och insulinpumpen underlättar behandlingen, särskilt för barn. Men det är viktigt att komma ihåg att de är hjälpmedel och att man fortfarande behöver ha kontroll över barnets blodsockervärde och vad hen äter.

Blodsockermätare och mätstickor

Blodsockermätaren visar blodsockervärdet.

Du eller barnet mäter själva blodsockervärdet med en mätsticka och blodsockermätare. Barnet behöver stickas när blodsockervärdet ska mätas.

Det finns flera olika modeller av blodsockermätare och mätstickor. Diabetessjuksköterskan kan visa de olika modellerna.

Behovet av insulin varierar

Insulin gör att cellerna kan ta upp socker från blodet och blodsockervärdet hålls på en bra nivå.

Insulin förstörs om det kommer i kontakt med maginnehållet. Därför måste insulinet sprutas in i kroppen med hjälp av en insulinpump eller med insulinsprutor. Insulinsprutorna ser ut som pennor och kallas därför för insulinpennor.

Insulindosen bestäms utifrån blodsockervärdet

Hur mycket insulin barnet behöver varierar under olika delar av dygnet. Det beror bland annat på hur mycket barnet rör på sig, vad barnet äter och hur mycket.

I början av behandlingen kan det vara svårt att förstå hur aktiviteter och mat påverkar blodsockervärdet. Det kan också ta tid innan ni lär er hur mycket insulin som behövs i olika situationer. Pröva er fram genom att kontrollera blodsockervärdet.

Behovet av insulin ökar när barnet blir äldre

Barnet behöver mer insulin när hen blir äldre. Det beror på att barnet växer. Behovet av insulin ökar också när barnet kommer in i puberteten.

Skriv gärna diabetesdagbok

I dagboken kan ni skriva vad barnet har ätit och hur mycket insulin barnet har fått.

Anteckna barnets blodsockervärden i en så kallad diabetesdagbok. Har barnet en sensor kan du ladda ner värdena därifrån.

Med hjälp av dagboken kan ni se hur värdena varierar över dygnet. Då kan det bli lättare att förstå hur blodsockervärdena påverkas av insulindoser, mat och fysisk aktivitet.

Här är exempel på vad ni kan anteckna:

  • Vad barnet har ätit.
  • Hur mycket insulin barnet har fått.
  • Vilket blodsockervärde barnet har före och två timmar efter en måltid.
  • Hur mycket barnet har rört sig, till exempel om barnet har sprungit.
  • Barnets blodsockervärde på kvällen, innan barnet ska sova.

Mät blodsockervärdet ofta om barnet får en infektion eller skadar sig

Barnets blodsockervärde kan ändras om hen blir sjuk eller skadar sig. Mät blodsockervärdet ofta och dosera insulinet därefter.

Ofta behöver barnet mer insulin om hen får en infektion. Det kan gälla vid till exempel förkylningar och urinvägsinfektioner, och det är extra viktigt om barnet har feber.

Barnet kan behöva ta mindre insulin om hen får en magsjuka med diarré och kräkningar, eftersom det kan vara svårt att få i sig tillräckligt med mat. Men kroppens reaktion vid magsjuka kan också göra att blodsockervärdet stiger och att barnet då behöver mer insulin.

Kontakta diabetesteamet om du är osäker på hur mycket insulin barnet behöver. Läs mer om diabetesteamet längre ner i texten.

Sluta aldrig med insulinet

Fortsätt att ge insulin till barnet, även om barnet äter lite eller kräks upp allt. Mät blodsockervärdet oftare än vanligt och anpassa insulindosen utifrån värdet.

Kontrollera alltid blodsockervärdet om barnet kräks eftersom det även kan vara tecken på för högt blodsockervärde och ketoacidos. Det är ett allvarligt tillstånd som kan bli livshotande om det inte behandlas.

Läs om ketoacidos här.

Behandling med insulinpump

En del insulinpumpar fylls på innan de sätts fast.

En insulinpump är en liten insulinbehållare som doserar insulin till kroppen i små doser, dygnet runt. Med en insulinpump får barnet en jämn tillförsel av insulinet hela tiden och behöver inte sticka sig varje gång hen ska ta insulin.

Insulinpumpen fylls på olika, beroende på vilken modell barnet har. Vissa pumpar fylls på innan de sätts fast, andra genom att sätta fast eller byta små ampuller med insulin när pumpen sitter på plats.

Insulinpumpens basdosering styrs av ett schema som programmeras in i pumpen. Det går att öka eller minska dosen, om barnet behöver mindre eller mer insulin. Det kan till exempel vara när barnet ska äta, eller om blodsockervärdet är för högt.

Barnet kommer så småningom att kunna sköta pumpen själv, men till en början behöver en vuxen hjälpa till.

Många pumpar är vattentäta och går att koppla ifrån när barnet ska duscha eller bada.  

Två varianter av insulinpump

Barn visar sin insulinpump och ger sig själv insulin. Fotografi.
Insulinpump i form av en kapsel styrs trådlöst med en fjärrkontroll.

Det finns två varianter av insulinpump:

  • En som barnet kan bära i ett bälte utan att det syns utanpå kläderna.
  • En i form av en liten kapsel som fästs på huden.

Insulinpump som barnet bär i ett bälte

Insulinet förs från pumpen till kroppen genom en tunn plastslang som kallas kateter. På katetern sitter en liten nål som fästs i underhudsfettet på magen. Katetern ska bytas minst två till fyra gånger i veckan.

Pumpen är ungefär lika stor som en mindre mobiltelefon, cirka 5 centimeter bred och 8 centimeter lång.

Insulinpump i form av en liten kapsel

I insulinpumpen som är i form av en kapsel förs insulinet direkt in i kroppen genom en tunn nål. Kapseln klistras först fast på huden, därefter förs nålen automatiskt in i underhudsfettet med hjälp av en fjärrkontroll.

Kapseln kan placeras på överarmens utsida, magen, låren eller i den nedre delen av ryggen.

Insulinpumpen som är i form av en kapsel styrs trådlöst med fjärrkontrollen. Kapseln ska bytas var tredje dag.

Viktigt att kontrollera blodsockervärdet om barnet använder insulinpump

Kontrollera blodsockervärdet ofta om barnet använder en pump. Anledningen är att barnet snabbare kan få ketoacidos om insulintillförseln bryts, till exempel om pumpens kateter glider ut eller om nålen glidit ur sitt läge.

Ketoacidos är när blodsockervärdet blir för högt på grund av insulinbrist. Det är ett allvarligt tillstånd som kan bli livshotande om det inte behandlas.

Det är också viktigt att ofta kontrollera pumpens inställningar, så att barnet får rätt dos insulin vid rätt tillfälle.

Behandling med insulinpenna

Insulinsprutan ser ut som en penna och kallas därför insulinpenna.

Det finns två varianter av insulinpenna:

  • Engångspennor som är fyllda med en viss mängd insulin och kastas när de är slut.
  • Insulinpennor som du eller barnet laddar med ampuller som innehåller insulin. Ampullerna byts ut när de är tomma.

I ena änden av insulinpennan finns en nål. Insulinnålar är mycket tunna och injektionen känns därför nästan inte alls. Nålen ska bytas före varje ny injektion.

I andra änden på insulinpennan finns en doseringsknapp. Du eller barnet vrider på knappen för att ställa in den mängd insulin som barnet ska få. På pennan finns en skala som tydligt visar hur mycket insulin som sprutas in i kroppen.

Insulinet sprutas oftast i underhudsfettet på magen eller i låret. Effekten av insulinet kommer oftast lite snabbare om barnet tar sprutan i magen jämfört med om den tas den i låret.

Ta injektionen på olika ställen

Det är bra att ta injektionerna på olika ställen. Annars kan det bildas en fettansamling i underhuden om barnet tar injektionerna på samma ställe många gånger. Fettansamlingen gör att upptaget av insulin blir sämre.

Att ofta ta injektionerna på samma ställe skadar också vävnaden.

Det finns olika typer av insulin

De olika typerna insulin skiljer sig åt när det gäller hur snabbt effekten kommer och hur länge den sitter i.

Måltidsinsulin – snabbverkande och direktverkande insulin

Måltidsinsulin verkar snabbt. Det tas i samband med måltider och för att sänka ett för högt blodsockervärde. Insulinet har störst effekt efter cirka en halvtimme och upp till två timmar efter att barnet har fått sprutan.

Måltidsinsulin kan delas in i snabbverkande insulin och direktverkande insulin.

Snabbverkande insulin innehåller humant insulin, som är detsamma som kroppens eget insulin. Direktverkande insulin innehåller en så kallad insulinanalog. I en insulinanalog är insulinets uppbyggnad något ändrad, jämfört med kroppens eget insulin.

Basinsulin – långverkande insulin

Basinsulin har längre effekt än måltidsinsulin och verkar jämnare över dygnet. Det finns olika sorters basinsulin som har olika långa verkningstid.

Basinsulin används bara till insulinpennor och ska tas en till två gånger varje dygn.

Basinsulin kallas också för långverkande insulin.

Hur insulinet används

Barnet får både basinsulin och måltidsinsulin om hen använder insulinpenna. Det är vanligast att barnet får basinsulin en gång per dygn, oftast på kvällen. Före varje måltid får barnet måltidsinsulin.

Till en insulinpump används alltid direktverkande insulin.

Insulinkänning om barnet har fått för mycket insulin

Barnet kan få en så kallad insulinkänning om blodsockervärdet blir mycket lågt. Symtom på en insulinkänning är bland annat att barnet börjar svettas, darra, blir hungrig och får svårt att koncentrera sig.

Barnet kan få en insulinkänning om hen har fått en för stor dos insulin, har ätit mindre än vanligt eller varit väldigt fysiskt aktiv. Se därför till att barnet alltid har druvsocker med sig, för att snabbt kunna höja ett för lågt blodsockervärde.

Prata med barnets läkare om barnet ofta får lågt blodsockervärde och ni inte förstår varför.

Insulinkänning kallas också för hypoglykemi.

Diabetesteamet ger vård och stöd

Barn som insjuknar i diabetes får vård på sjukhus. Där finns så kallade diabetesteam som består av sjukvårdspersonal med specialkunskaper och erfarenhet om sjukdomen. Ofta ingår följande personer i ett team:

  • En läkare som ansvarar för behandlingen.
  • En diabetessjuksköterska som bland annat visar hur barnet ska ta insulin och blodprover.
  • En psykolog som både du och barnet kan prata med.
  • En dietist som berättar hur mat påverkar blodsockervärdet och som ger råd i frågor om mat.
  • En kurator som svarar på frågor om ekonomiskt och socialt stöd.
  • En lekterapeut som hjälper barnet att bearbeta saker som kan kännas svåra med sjukdomen, till exempel rädsla för sprutor och stickor.

Diabetesteamet hjälper er i den omställning som sjukdomen kan innebära. De svarar på frågor och ger råd om hur ni kan hantera olika situationer i vardagen.

De kan också hjälpa barnet att förstå och acceptera behandlingen. Det är viktigt för att barnet ska kunna vara delaktig. Hur behandlingen går beror till stor del på barnets delaktighet.

Du kan alltid få stöd av diabetesteamet och fråga dem om råd när det känns svårt. Men det är du som vårdnadshavare som har huvudansvaret för att sköta barnets diabetes.

Barnet undersöks regelbundet

När barnet skrivs ut från barnkliniken har ni en regelbunden kontakt med diabetesteamet. Ni går på återbesök till läkaren och diabetessjuksköterskan flera gånger per år. De andra i diabetesteamet träffar ni när det behövs. Förutom återbesök har ni kontakt med diabetesteamet på olika sätt, till exempel genom mejl, telefon eller videosamtal.

Vid återbesöken bedömer läkaren hur behandlingen fungerar och barnets blodsockervärden kontrolleras. Barnet vägs och mäts för att se hur hen växer. Ni får också prata om hur vardagen ser ut, om matvanor och fysisk aktivitet.

Ungefär en gång per år får barnet lämna blodprov och urinprov, bland annat för att undersöka njurarna, sköldkörteln och för att se om barnet har utvecklat celiaki. Barnets blodtryck mäts också.

Från det år barnet fyller tio år kommer hen få ögonen undersökta minst vartannat år med så kallad ögonbottenfotografering.

Diabetesteamet kan följa behandlingen via datorn

Uppgifterna från barnets blodsockermätare och insulinpump kan föras över hemifrån och diabetesteamet kan då se dem, utan att behöva träffa barnet. På så sätt kan diabetesteamet ta del av barnets blodsockervärden och se hur insulinbehandlingen går mellan återbesöken.

Viktigt att du och barnet förstår vårdpersonalen

Det är viktigt att du och barnet, utifrån barnets ålder, förstår informationen ni får av vårdpersonalen, så att ni kan vara delaktiga i vården och ta beslut.

Om ni inte talar svenska kan ni ha rätt att få tolkhjälp. Ni kan också ha rätt att få tolkhjälp om någon av er har en hörselnedsättning.

Barnet behöver lära sig och förstå

För att barnet ska vänja sig vid behandlingen är det bra att berätta vad insulin är och varför hen behöver det. Förklara för barnet att kroppen behöver insulinet för att må bra och för att hen ska orka leka och göra andra saker.

Prata med barnet på hur hen mår när blodsockervärdet är lågt. Då kan barnet så småningom känna igen hur det känns och säga till en vuxen, eller själv behandla det.

Lekterapeuten kan hjälpa till

Tillsammans med lekterapeuten kan du hjälpa barnet att få en avspänd inställning till att ta insulinet. Olika leksaker kan göra det lättare för barnet att lära sig använda insulinpennorna. Barnet kan till exempel öva sig på att sticka på en nalle eller docka.

Ofta blir barnet mindre rädd när hen får öva i en trygg miljö. Det är viktigt att barnet får känna att det går att påverka och förändra rädslan, om hen är rädd och orolig.

Barnet kan protestera när något händer i tillvaron

Även om barnet lär sig att ta insulinet och kontrollera sitt blodsockervärde kan problem och protester ibland komma senare.

Hur barnet protesterar beror bland annat på hens ålder och vad som händer i livet. Det kan vara att barnet börjar i en ny skola eller får ett syskon, eller om hen har det är svårt i skolan eller med kompisar. Ni kan då få stöd och hjälp av diabetesteamet.

Om du själv tycker att det är obehagligt med sprutor

Hur du själv reagerar på sprutorna påverkar barnets inställning. Barnet känner om du är rädd eller osäker. Det är bra om du då kan bearbeta din egen rädsla eller osäkerhet. Prata då med en annan vuxen och inte med barnet.

Hur mycket ansvar barnet kan ta beror på åldern

Barnet behöver olika mycket hjälp och stöd i sin behandling, beroende på hens ålder. En del barn behöver också fortsätta att få stöd, uppmuntran och strategier för att sköta sin behandling, även när de blir äldre.

Barnets rätt att bestämma själv i olika vårdsituationer hänger ihop med hens mognad. Ju äldre barnet är, desto viktigare är det att hen är delaktig i sin behandling.

Yngre barn behöver mer hjälp

Har du ett yngre barn med diabetes behöver du se till att det finns mat och insulin där barnet är. Det måste alltid gå att mäta sockervärdet och ketonhalten i blodet. Det måste alltid finnas en vuxen som kan kontrollera barnets blodsockervärde och ge insulin, om du inte kan vara där.

Närstående och förskolepersonal behöver veta att ditt barn har diabetes, och hur barnet reagerar när hen har lågt och högt blodsockervärde. De ska också veta vad de ska göra och vem de ska kontakta om de behöver hjälp.

Barn i skolåldern kan oftast ta insulin själva

Barn i skolåldern kan kontrollera blodsockervärdet själva, men behöver ibland hjälp att tolka värdet.

När barn kommer upp i skolåldern kan en del själva kontrollera blodsockervärdet och ta insulin. Men de kan behöva hjälp med att tolka värdet och veta hur mycket insulin de ska ta. De behöver också bli påminda om när de ska ta insulin och att mäta blodsockervärdet.

I den här åldern blir kompisar viktiga, och det är då bra om kompisarna vet lite om diabetes. Om barnet ofta är hemma hos kompisar är det bra om de vuxna där känner till barnets diabetes.

Barn i skolåldern behöver stöd och uppmuntran

De flesta tonåringar med diabetes sköter sina injektioner själva.

De flesta tonåringar tar insulin och kontrollerar blodsockervärdet själva. Men de behöver ändå få stöd och uppmuntran. Som tonåring kan det vara extra påfrestande att leva med en sjukdom som inte går över. Tonåringar vill oftast vara som andra, och då är det inte alltid lätt att sköta sin diabetes. Det är värdefullt att ha kompisar som kan stötta och som vet en del om diabetes.

I puberteten sker hormonförändringar som gör att barnet behöver mer insulin och det kan bli svårt att ställa in rätt mängd insulin. Det kan också hända att tonåringar gör uppror mot sin sjukdom. De kan till exempel strunta i att ta insulin eller att slarva med maten. Under de här åren är det extra viktigt att få stöd av sitt diabetesteam. Efter puberteten behövs inte lika mycket insulin längre.

Personalen på förskola och skola behöver veta

Ett barn med diabetes behöver extra tillsyn i förskolan och i skolan.

I en del kommuner kan en förskola få en extra resursperson, eller så kan barngruppen göras mindre. Men i många kommuner går det inte att få extrahjälp. Barn som har diabetes måste då få hjälp av den personal som finns på förskolan eller i skolan.

Informera personalen om barnets diabetes

Personalen måste ha kunskap om vad det innebär att ha diabetes. Det är bra om du som vårdnadshavare har kontakt med några enskilda personer i personalen som har ansvar för barnet. De måste till exempel kunna göra följande:

  • Veta vad de ska göra om barnet får för lågt eller för högt blodsockervärde.
  • Se till att barnet äter och dricker.
  • Berätta för föräldrarna och andra vuxna om barnet har ätit en ny maträtt, lekt intensivt eller gjort annat som kan påverka blodsockervärdet.
  • Kontrollera blodsockervärdet och hjälpa till med insulinbehandlingen, i samråd med föräldrarna.

Diabetesteamet kan hjälpa till att lära personalen, men det är förskolechefens eller rektorns ansvar att se till att personal efter utbildning kan ta ansvar för barnet.

Ha gärna en skriftlig överenskommelse med personalen

Det är viktigt att personalen på barnets förskola eller skola, föräldrarna och diabetesteamet har ett bra samarbete. Det finns mallar för skriftliga överenskommelser som ni kan använda. Följande är exempel på vad som kan skrivas i överenskommelsen:

  • Vem som har ansvar för vad.
  • Vad som ska göras om barnet får en insulinkänning.
  • Vart barnet ska åka om något händer.

Förnya gärna dessa överenskommelser en gång per år.

Berätta gärna för klassen

När barnet går i lågstadiet eller mellanstadiet kan det vara bra om du och barnet berättar för klassen om sjukdomen. Ni kanske kan berätta tillsammans med skolsköterskan. På högstadiet och gymnasiet kan tonåringen själv berätta om sjukdomen.

Hälsa och livsstil vid typ 1-diabetes

Barn äter fiskpinnar. fotografi
Barn med diabetes kan i princip äta vad som helst.

Diabetes typ 1 är en sjukdom som till viss del beror på barnets vanor. Här nedan kan du läsa om vad barnet kan göra för att må så bra som möjligt.

Barnet kan äta som vanligt

Barn med diabetes kan i princip äta vad som helst, så länge man anpassar insulindosen efter vad maten består av. Vad som är bra mat vid diabetes är inte annorlunda än vad som är bra mat för alla.

Det är bra att äta regelbundet och att försöka fördela måltiderna så jämnt som möjligt över dagen. Barnet ska helst äta mat innan hen äter godis.

Sköt om tänderna

Det är viktigt att sköta tänderna och att gå regelbundet till tandläkaren. Barnet kan lättare få hål i tänderna om blodsockervärdet har varit förhöjt under en lång tid. Inflammationer i tandköttet kan också göra att blodsockernivån höjs.

Berätta för tandläkaren eller tandhygienisten att barnet har diabetes. Tandläkaren kan då ge er information om vad ni ska tänka på.

Barnet kan delta i alla aktiviteter

Ett barn med diabetes kan delta i alla aktiviteter i förskolan eller skolan, och i fritidsaktiviteter.

Fysisk aktivitet är extra bra för ett barn med diabetes. Det gör att blodsockervärdet sänks utan insulin, och barnet kan minska insulindosen. Barnet behöver också äta extra, för att blodsockervärdet inte ska bli för lågt. Hur mycket dosen kan minskas och vad barnet behöver äta beror bland annat på vad det är för aktivitet som barnet gör och hur länge barnet håller på med aktiviteten.

Prata med ert diabetesteam om hur barnet ska hantera insulindosen och vad barnet kan behöva äta extra av i samband med fysisk aktivitet.

Prata med ditt barn om riskerna med alkohol

Barn och ungdomar under 18 år ska inte dricka alkohol, men det händer. Det är då viktigt att tonåringar med diabetes vet att alkohol sänker blodsockervärdet. Ibland kan alkohol sänka blodsockervärdet mycket och göra att tonåringen får insulinkänning. Tonåringen kan i värsta fall bli medvetslös. Då behövs en spruta med glukagon som höjer blodsockervärdet.

Är tonåringen berusad är det viktigt att äta något med mycket kolhydrater innan hen lägger sig för natten.

En tonåring som har diabetes och dricker alkohol ska helst inte lämnas utan sällskap. Det är också väldigt viktigt att närstående och vänner till tonåringen vet vad de ska göra och vem de ska kontakta om de behöver hjälp. Det kan annars uppstå situationer som kan vara livshotande för tonåringen.

Till toppen av sidan