Näsan undersöks med ett så kallat ”nässpekulum”. Det är ett instrument som hålls vid näsan och som hjälper läkaren att se ordentligt in i näsan.

Här undersöks munnen för att titta på exempelvis halsmandlarna. Ibland räcker det att lysa med pannlampan, men oftast behövs även en tungspatel. Den ser ut som en liten pinne och kan hjälpa läkaren att knuffa lite på tungan för att kunna se bättre.

Ibland kan läkaren behöva titta in i näsan med en liten kamera. Kameran sitter på en tunn slang som är kopplad till en skärm. Det kan upplevas lite obehagligt, därför får barnet nässpray som bedövar. I väntan på att bedövningssprayen ska verka förklarar läkaren hur undersökningen går till.

Barnet får sitta i den vuxnes famn, ibland med stöd från undersköterska/sjuksköterska. Undersökningen tar endast någon minut, ofta snabbare än så.

När öronen ska undersökas fälls stolen bakåt. Barnet ligger antingen själv eller i förälderns famn. En ”örontratt” sätts i örat för att läkaren ska kunna se bättre med mikroskopet. Örontratten gör inte ont. Det är viktigt att ligga still, så att läkaren kan se ordentligt.

Ibland kan läkaren behöva peta bort vax eller suga rent i örat med en liten sug. Det gör oftast inte ont, men en del tycker att sugen låter högt.

I slutet av besöket belönas barnet med en titt i ”hemliga lådan”, som tack för tålamodet!