Att ge läkemedel till barn

Barn i olika åldrar omsätter läkemedel olika snabbt. Det leder till att dosen och doseringsintervallet kan variera. Omsätter betyder tar upp, fördelar, bryter ner och utsöndrar läkemedel.

Läkaren har valt läkemedlet och dosen med hänsyn till barnets sjukdom, vikt, ålder och andra eventuella sjukdomar. Att ge barn en lika stor dos som du själv använder för samma besvär kan vara farligt. En del läkemedel är helt olämpliga för barn.

Vissa läkemedel är anpassade för barn och vissa finns i barnanpassade doser, till exempel nässprej mot nästäppa och febernedsättande läkemedel som innehåller paracetamol. 

Barn upp till sex månader omsätter ofta läkemedel långsammare än äldre barn och vuxna. Det beror på att barnets organ inte är fullt utvecklade.

Barn mellan ett och tre år omsätter i vissa fall läkemedel snabbare än vuxna. Det kan betyda att dessa barn får en högre dosering per kilo kroppsvikt och dygn än barn i andra åldrar.

Ett läkemedel som är utskrivet på recept ska bara användas av den som fått receptet.

Du får anvisningar av läkaren, som också ska skriva på receptet hur barnet ska ta läkemedlet. Informationen på receptet skrivs på apoteksetiketten som sätts på förpackningen.

Läs också i bipacksedeln om hur barnet ska ta läkemedlet och om det är något speciellt du ska tänka på. För vissa läkemedel kan du ibland läsa i bipacksedeln att dosering saknas för barn. Det kan bero på att studier om läkemedlet inte har gjorts på barn. Det finns ibland erfarenhet av att använda läkemedel för andra sjukdomar, i andra åldrar och i andra doser än vad som nämns i bipacksedeln. Personalen på apoteket brukar tala om hur läkemedlet ska användas. Fråga alltid om du är osäker.

Rådgör med en barnavårdscentral eller en vårdcentral innan du ger receptfria läkemedel till barn yngre än sex månader.

Tänk på att förvara läkemedel oåtkomliga för barn.

Ge rätt dos av läkemedlet

Följ doseringsanvisningarna för att läkemedlet ska ge så bra effekt och så lite biverkningar som möjligt. Ger du barnet för låg dos kanske läkemedlet inte hjälper. Ger du i stället för hög dos kan barnet få onödiga biverkningar. Det kan också vara farligt för barnet att få i sig en för hög dos.

Det är lika viktigt att följa den rekommenderade dosen för receptfria läkemedel som det är för receptbelagda läkemedel.

Ge läkemedel med jämna mellanrum

Ge läkemedlet så jämnt fördelat över tid som möjligt för att få rätt effekt av läkemedlet. Tre gånger dagligen betyder tre gånger per dygn, det vill säga var åttonde timme. Ska läkemedlet ges en gång om dagen bör du försöka ge barnet det vid samma tid varje dag. Klockslaget behöver inte vara exakt samma, men du bör försöka hålla ungefärliga tider.

Att ge läkemedel tillsammans med mat och dryck

Vissa läkemedel ska barnet ta tillsammans med mat och andra ska ges mellan måltider. Viss mat kan påverka läkemedlets effekt. Exempel är mjölkprodukter eller grapefrukt.

Koppla till regelbundna vanor

Det är lättare att komma ihåg att ge läkemedlet om du gör det i samband med något som barnet gör regelbundet, till exempel när hen stiger upp på morgonen, borstar tänderna eller äter middag.

Behandlingen ska inte avbrytas

Även om barnet mår bra ska du aldrig avbryta eller ändra medicineringen i förtid, till exempel med antibiotika. En för tidigt avbruten behandling kan leda till att besvären kommer tillbaka.

Med tiden kan läkemedel brytas ner så att mängden av det verksamma ämnet minskar och mängden av oönskade nedbrytningsämnen ökar. Det kan också börja växa bakterier. Gamla läkemedel kan därför ge sämre effekt och mer biverkningar och ibland till och med vara skadliga. Detsamma gäller läkemedel som har förvarats felaktigt. Använd inte läkemedel som passerat utgångsdatum eller som har ändrat smak, lukt, konsistens eller utseende.

Ibland kan det vara svårt att få barn att ta läkemedel, vare sig det smakar illa eller inte. Men det finns en del knep att ta till.

Du kan med ord och kroppsspråk vänligt men bestämt visa barnet att hen måste ta läkemedel. Att distrahera, belöna eller berömma barnet kan fungera. Ta hjälp av kramdjur och låtsas att de också ska få läkemedel, eller hitta på en saga om någon som ska få samma läkemedel.

Det kan vara bra att låta barnet vara med och bestämma på vilket sätt hen ska ta läkemedlet. Var tydlig med att barnet inte kan välja bort läkemedlet. Barn i vissa åldrar kan bli mer medgörliga om de får välja hur det ska gå till. En del barn vill till exempel hellre själva hålla i skeden för att kunna välja i sin egen takt.

Även om barn kan vägra att svälja läkemedlet ska du aldrig försöka öppna barnets mun med våld eller hålla för näsan på barnet. Det är heller inte bra att försöka låtsas att läkemedlet är godis. Barnet kan efteråt känna sig lurad och protestera ännu mer nästa gång.

Ta hjälp av en vårdcentral, barnavårdscentral eller sjukvårdsrådgivning om du inte kan få i barnet läkemedlet. Du kan också fråga på ett apotek.

Barn brukar kunna svälja tabletter från femårsåldern, ibland redan från tre års ålder. Det kan bli enklare att svälja tabletten om barnet får fukta halsen med lite vatten. Ett annat tips är att ge en trögflytande dryck att svälja ner tabletten med, till exempel nyponsoppa, fil eller yoghurt som innehåller fruktbitar. Jämfört med vatten kan en trögflytande dryck göra att tabletten blir lättare att svälja.

Det finns också ett tablettöverdrag som gör tablettens yta hal och döljer läkemedlets smak. Tablettöverdraget gör det lättare att svälja tabletten och finns att köpa på apotek. Du kan få tablettöverdraget utskrivet på recept.

Barnet ska inte svälja tabletter när hen ligger ner.

Ibland kan det ändå vara svårt att få barnet att svälja tabletter. Fråga läkaren om läkemedlet finns i någon annan form. Till exempel kan det vara lättare att ge tabletter som löser sig i munnen. Ibland kan barnet få stolpiller som förs in i ändtarmen.

Tänk på att du inte alltid får krossa eller dela tabletten även om den har en brytskåra. Fråga på ett apotek om tabletterna kan delas, tuggas eller krossas.

Illasmakande läkemedel i mat eller dryck kan ge avsmak

Blanda inte illasmakande läkemedel med mat, välling eller annan dryck som barnet får ofta. Det kan göra att barnet får avsmak för maten eller drycken efteråt. Blanda inte ut läkemedlet i stora mängder vätska eller mat. Det finns då en risk för att barnet blir mätt och inte får i sig hela dosen.

Du kan blanda ut tabletten i lite sylt eller äppelmos. Det kan till viss del dölja tablettens smak. Du kan också blanda ut tabletten i chokladsås, juicer med kraftig smak som svartvinbär eller lingon. Den kraftiga smaken kan dölja tablettens smak.

Många läkemedel till barn finns i flytande form. Tillverkarna har ofta försökt smaksätta med sådant som barn tycker om. Trots det kan vissa läkemedel smaka illa. Då kan det vara bra att ge en sked glass, eller något annat som barnet tycker om direkt efter läkemedlet. Exempel på läkemedel som kan smaka illa är penicillin. Det kan vara bra att förbereda barnet på att läkemedlet kan smaka lite illa. Barnet kan känna sig lurad om hen tror att det ska smaka gott.

Du kan också pröva att ge barnet flytande läkemedel i en dosbägare eller i en liten kopp som barnet kan tömma själva i egen takt. Samtidigt ger du beröm för varje liten klunk som barnet dricker.

Försök att avleda barnets uppmärksamhet genom att småprata. Det gör att många barn öppnar munnen automatiskt. Då passar du på att föra in en doseringssked. För in skeden ganska långt i munnen för att minska risken för att barnet spottar ut allting igen.

Droppar kan vara lättare att ge

Ibland är det lättare att ge läkemedlet i droppform. Droppar är mer koncentrerade och därmed är det en mindre mängd som barnet ska få i sig. Nackdelen är att de då kan smaka mer illa.

Det är viktigt att barnet får i sig rätt mängd läkemedel. Därför ska du alltid använda dosmått som är graderade i milliliter och inte en vanlig sked. Det finns flera olika hjälpmedel som du kan få på ett apotek.

En del läkemedel finns i form av pulver eller granulat, som är små korn. Vissa av dem kan du blanda med vätska, andra kan du strö över till exempel en sked nyponsoppa eller glass.

Läs i bipacksedeln vilket som passar bäst. Det är viktigt att barnet dricker ordentligt med vätska efter att ha tagit pulver eller granulat.

Om barnet kräks

Ibland kräks barn upp läkemedlet direkt och då är det bra att vänta en stund innan du gör ett nytt försök. Kräks barnet upp nästa dos också, kan det vara bra att fråga läkaren om du kan få byta till samma läkemedel i en annan form som till exempel droppar eller stolpiller.

Stolpiller är läkemedel som du för in i ändtarmen. Stolpiller är bra om barnet mår illa eller vägrar att ta läkemedlet genom munnen. Det går inte att göra stolpiller av alla läkemedel. Vissa får sämre effekt om de tas via ändtarmen till exempel penicillin. Det finns också flytande läkemedel i en behållare eller tub med en pip.

Försök få barnet att slappna av och inte spänna stjärten. Det är ofta bra om barnet kan ligga på mage om du ger läkemedel i flytande form. Eller så kan barnet gärna ligga på sidan med lätt böjda ben. För bara in halva pipen i ändtarmen på barn under tre år.

Näsdroppar och nässprej finns i flaska och endospipetter. De innehåller olika mycket av det verksamma ämnet och är anpassade efter olika åldrar. Fråga på apotek om du är osäker på vilken styrka på dropparna som barnet bör få.

Barn ska ibland ha en lägre dos än det antal droppar som finns i en endospipett. Då är det bra att droppa ut överflödet först. Läs i bipacksedeln om hur många droppar som bör droppas ut.

Det kan vara enklare att ge dropparna om barnet ligger på rygg.

Barn upp till sex år kan inte alltid hjälpa till med att dra in dropparna i näsborrarna. Då kan du sprida dropparna genom att vrida barnets huvud lätt från sida till sida.

En del läkemedel behöver inhaleras, det vill säga andas in. Det beror på att det verksamma ämnet ska kunna verka i lungorna.

Barn upp till sex år behöver särskilda hjälpmedel för att kunna inhalera läkemedel. Oftast används en andningsbehållare, även kallad spacer, med en andningsmask. Barnet kan då andas in läkemedlet från andningsbehållaren i sin egen takt.