PET-kameraundersökning

Skriv ut (ca 2 sidor)

PET-kameraundersökning är en metod som används för att undersöka olika organ i kroppen, bedöma sjukdomstillstånd eller följa effekterna av en behandling. Vid undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera, som liknar en stor ring.

Skriv ut

PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi, som även kallas DT eller skiktröntgen.  DT avbildar kroppens anatomi och visar strukturella förändringar, till exempel tumörer. Kombinationen av PET och DT brukar kallas PET/DT eller hybrid imaging och hjälper läkaren att bedöma PET-bilderna. PET är en förkortning av positronemissionstomografi.

När får jag genomgå undersökningen?

När får jag genomgå undersökningen?

PET-undersökning används i följande fall:

  • Vid tumörutredning för att skilja mellan elakartade och godartade förändringar, samt för att se om tumörer har spridit sig i kroppen.
  • För att tidigt diagnosticera demenssjukdomar, till exempel Alzheimers sjukdom, och andra neurologiska sjukdomar.
  • Vid diagnostik av olika sjukdomsprocesser, till exempel inflammatoriska processer.
  • För uppföljning av läkemedelsbehandling eller kirurgisk behandling av olika sjukdomar, framför allt tumörer.

Om läkaren anser att du behöver genomgå en undersökning får du en remiss. PET-kameror finns på alla universitetssjukhus och vissa länssjukhus.

Fäll ihop

Förberedelse inför PET

Förberedelse inför PET

När du ska genomgå en PET/DT-undersökning får du i förväg instruktioner från avdelningspersonalen. Det är vanligt att inte få äta eller dricka något fyra till sex timmar före undersökningen.

Fäll ihop

Så går PET-undersökningen till

Så går PET-undersökningen till

Du får ligga på en brits som åker in i kameran, som liknar en stor ring. Du ska ligga stilla under hela undersökningen som tar 20 till 30 minuter.

Eftersom PET/DT-kameran är öppen på båda sidor om britsen är det ovanligt att den som ska undersökas känner obehag eller får cellskräck i samband med undersökningen. Du kan hela tiden att prata med personalen, som finns i rummet intill och kontrollerar att bildtagningen går som det ska.

Den substans som används mest för PET är fluorodeoxyglukos, FDG, som är en variant av glukos. FDG får du genom en nål i armen en timme före PET-undersökning. FDG tas upp av alla organ på samma sätt som vanlig glukos, vilket kroppen använder som energikälla.

Cancerceller och inflammatoriska celler behöver mycket mer glukos än friska celler. Därför tas en större mängd FDG upp i dessa celler. Detta registreras med hjälp av en PET-kamera. Om läkaren hittar någon tumörmisstänkt förändring i kroppen vid en röntgenundersökning eller datortomografi, går det att med PET se om det rör sig om en cancersjukdom och även om det finns tumörspridning i kroppen.

Fäll ihop

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Vid en PET-kameraundersökning tillförs kroppen små mängder av en biologisk substans, till exempel glukos eller aminosyror. Substanserna avspeglar olika biologiska eller sjukliga processer i kroppen eller binder sig till specifika strukturer.  Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne, som är en positronstrålande isotop.

Med hjälp av PET-kameran registreras isotopens strålning. Efter bearbetning av data får läkaren en tredimensionell bild som visar hur den märkta substansen har fördelat sig i hela kroppen eller i en del av kroppen, till exempel hjärnan. Det finns ett stort antal biologiska substanser som kan användas för PET vid utredning av olika sjukdomar.

Fäll ihop

Risker med PET

Risker med PET

De radioaktiva isotoper som tillförs kroppen vid en PET-undersökning ger en dos av strålning som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor. Även om stråldosen är liten bör du informera din läkare om du är gravid eller ammar.

Fäll ihop

Fråga om råd

Fråga om råd

Om du undrar över något inför PET-undersökningen kan du alltid kontakta den avdelning där du ska undersökas eller den läkare som har skickat dig till undersökningen.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 2 sidor)
Senast uppdaterad:
2017-03-28
Skribent och redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Irina Savitcheva, läkare, specialist i nuklearmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge