Njurinflammation – glomerulonefrit

Blodet renas i njurarna

Njurarnas främsta uppgifter är att rena blodet från olika ämnen som kroppen inte behöver, så kallade restprodukter, och att avlägsna överflödigt vatten. Restprodukter är ämnen som bildas när kroppens celler arbetar, eller när cellerna dör och ersätts av nya.

Blodet renas i blodkärlsnystan, så kallade glomeruli, som finns i njurarna. Salter och andra livsviktiga ämnen stannar kvar i kroppen, men överflödigt vatten och onödiga restprodukter lämnar kroppen som urin.

Njurarna är också viktiga för att blodtrycket ska kunna hållas på en bra nivå. De skapar även hormonet erytropoetin, som styr hur många röda blodkroppar som ska bildas, och aktiverar D-vitamin, som är viktigt för kalkhalten i skelettet.

Blodkärlen kan skadas

När blodet renas i njurarna sker det i små nystan av mycket små och tunna blodkärl som sitter i njurbarken, den yttre delen av njuren. Om dessa blodkärlsnystan, glomeruli, skadas försämras deras förmåga att rena blodet genom urinen. Istället stannar olika ämnen som kan vara skadliga kvar i kroppen. Skadan på blodkärlen kan också leda till att ämnen som ska stanna kvar i blodet, som proteiner och röda blodkroppar, läcker ut i urinen. En sådan skada kan orsakas av en njurinflammation som kallas glomerulonefrit. Förutom glomerulonefrit finns det också andra slags njurinflammationer som kan ge olika symtom beroende på hur skadade blodkärlen är och vad som orsakar inflammationen.

När man har en njurinflammation kan man också få för högt blodtryck. Det höga blodtrycket gör att de små blodkärlen i njurarna skadas ännu mer och fungerar sämre så att njurarnas reningsförmåga försämras ytterligare.

Oklar anledning till sjukdomen

Det är inte känt varför man får en njurinflammation. Den kan ibland komma efter en infektion, till exempel halsfluss. Andra inflammationssjukdomar som påverkar blodkärlen eller som innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen, som exempelvis sjukdomen SLE, kan också leda till en typ av njurinflammation.

Behöver ofta få behandling

Ibland går skadorna på njurarna tillbaka efter en tids behandling och återkommer inte. Men en del måste behandlas upprepade gånger med olika mediciner för att njurarnas funktion inte ska skadas. Ibland försämras njurarnas funktion gradvis trots att man får olika behandlingar.

Kan kräva dialys eller transplantation

En njurinflammation ger ofta inga symtom alls. Det gör att det ibland kan ta lång tid innan sjukdomen upptäcks och innan man får rätt diagnos. Om det har gått lång tid efter att inflammationen startade kan skadorna på de små blodkärlen i njurarna ha hunnit bli svårare att behandla och läka. Det gör att man kan behöva få behandling under lång tid, ibland under resten av livet.

En njurinflammation kan ibland leda till att man får svår njursvikt, vilket innebär att njurarna inte längre själva kan sköta reningen av blodet tillräckligt bra. Njurarnas funktion försämras allt eftersom och så småningom kan man behöva behandlas med dialys eller genomgå en njurtransplantation.

Om man vill bli gravid

Om man har en njurinflammation som kräver behandling och vill bli gravid bör man först diskutera det med sin läkare. Vissa läkemedel som används i behandlingen av njurinflammationer kan vara skadliga för fostret och under amningen och måste då undvikas under en period.

Många får inga symtom alls

Det är vanligt att man inte får tydliga symtom eller inga symtom alls. Därför upptäcks kanske inte sjukdomen förrän man lämnar ett blod- eller urinprov av någon annan anledning. Det kan vara i samband med en hälsokontroll eller när man lämnar prover för att utredas eller när man behandlas för någon annan sjukdom.

Svullna ben och fötter kan vara ett tecken

Ett symtom som kan bero på njurinflammation och som är så tydligt att man själv kan märka det är svullnader i underbenen eller i fötterna, så kallat ödem. Då har de skadade blodkärlen i njurarna släppt ut för mycket proteiner från blodet i urinen. Blod som har låg halt av protein kan inte behålla vätska utan en del av blodvätskan hamnar utanför blodkärlen.

Ansamlingen av vätska blir tydligast i de delar av kroppen som är närmast marken. Det är därför underben och fötter svullnar. Man kan också upptäcka att ögonlocken svullnar under natten och att ansiktet känns ovanligt svullet när man vaknar på morgonen. Ibland kanske man märker att man under kort tid har gått upp flera kilo i vikt. Man kan bli svullen i kroppen av andra orsaker än en njurinflammation.

Andra symtom kan vara att man känner sig trött under en längre tid, får sämre aptit eller att urinen skummar mycket när man kissar.

Man får lämna urinprov och blodprov

Om läkaren misstänker att man har en njurinflammation brukar man få lämna ett urinprov som kan visa om man har röda blodkroppar eller protein i urinen. Urinprovet kan undersökas på flera sätt. Ibland används särskilda testremsor, så kallade urinstickor, som doppas i urinen. De går att läsa av direkt och man får svar på en gång. Om läkaren vill ha ett mer detaljerat prov får man lämna ett urinprov som skickas till ett laboratorium för analys eller odling. Då brukar det ta några dagar innan man får svar.

Man kan också få lämna blodprover som kan visa om njurarnas funktion verkar vara påverkad. Det kan bland annat upptäckas genom att ett ämne som heter kreatinin finns i för höga halter i blodet.

Ett vävnadsprov från njuren kan ge svar

Om man har röda blodkroppar eller protein i urinen brukar nästa steg vara att man får genomgå en så kallad njurbiopsi, där ett vävnadsprov tas från njuren. Undersökningen görs på ett sjukhus. Genom att vävnadsprovet undersöks i laboratorium kan läkaren avgöra om det är en njurinflammation och vilken slags njurinflammation man har. Vävnadsprovet ger också svar på hur den bäst kan behandlas.

Man får oftast stanna kvar på sjukhuset i ett till två dygn eftersom det finns en liten risk för att få en blödning i njuren där provet har tagits.

Hur provtagningen går till

Man ligger ner och får först en venkateter, det vill säga en tunn plastslang, insatt i ett blodkärl i armvecket eller ovanpå handen. Det görs för att man snabbt ska kunna få läkemedel om det skulle behövas. Sedan får man ligga på magen och läkaren använder ultraljud för att kunna se njurens övre del. Läkaren sprutar in bedövningsmedel i huden där provet ska tas. Det kan göra lite ont men går fort över.

När huden är bedövad för läkaren in en tunn nål mot ena njuren och suger ut en liten bit vävnad. Det gör inte ont, utan känns bara som ett tryck. Man får sedan ligga kvar och vila en stund. Själva provtagningen tar några sekunder och hela undersökningen är klar efter ungefär 15 till 30 minuter.

Olika grupper av njurinflammationer

Läkaren analyserar resultaten av de prover som har tagits tillsammans med andra uppgifter som har betydelse. Det kan till exempel vara om man har någon form av sjukdom i blodkärlen, någon annan sjukdom som kan påverka njurarnas funktion eller om man nyligen har haft en infektion i kroppen. Ibland kan en njurinflammation komma efter en streptokockinfektion, till exempel halsfluss.

Beroende på vilka symtom man har och vad de olika provtagningarna visar kan njurinflammationer delas in i tre grupper.

• Njurinflammationer som kännetecknas av höga halter av protein i urinen och som vanligen ger symtom i form av svullna ben och fötter.
• Njurinflammationer som hör ihop med någon form av infektion i kroppen, exempelvis i halsen.
• Njurinflammationer som hör ihop med att man redan har någon blodkärlsjukdom eller en sjukdom som innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen, till exempel SLE.

Man får behandling med läkemedel

Behandlingen går ut på att skydda njurarna och motverka att njurarnas funktion försämras. Om det läcker ut protein i urinen får man läkemedel som sänker blodtrycket, eftersom det minskar läckaget av proteiner. En del kan också behöva ta medicin som minskar risken för blodproppar, eller medicin som sänker halterna av blodfetter om de är för höga.

Eftersom övervikt och rökning belastar njurarna brukar man få rådet att försöka gå ned i vikt om man är överviktig och att sluta röka om man är rökare. Det är också bra att röra på sig i den mån man orkar och klarar av.

Vätskedrivande medel minskar svullnaden

Om man har en njurinflammation som har lett till svullna ben och fötter behandlas man också med vätskedrivande läkemedel. Eftersom de driver ut vätskan ur kroppen måste man kissa oftare än vanligt och det kan hända att man rekommenderas att inte dricka så mycket vätska per dag. För att hålla reda på hur mycket man dricker kan man behöva skriva upp det. Ett annat sätt att mäta effekten av behandlingen på är att man väger sig varje morgon. Ofta känner man själv om vätskan i kroppen minskar eller ökar.

Kortisontabletter för att få bort inflammationen

För att själva inflammationen ska gå över kan man vid vissa typer av njurinflammationer få ta kortisontabletter under en tid. Hur länge man måste använda dem beror på vilken typ och hur intensiv inflammationen är i njurarnas blodkärl och hur mycket proteiner man har i urinen. I början är doserna ganska höga, men de minskas gradvis under behandlingens gång.

Övrig behandling

För vissa räcker det inte att ta kortisontabletter för att få bukt med njurinflammationen. Då kan man istället ibland få behandling med cytostatika, det vill säga olika former av cellgifter.

Om man har en viss typ av njurinflammation och om njurfunktionen är dålig kan man få kapslar som innehåller fiskolja, eftersom det finns undersökningar som har visat att fiskolja ibland kan stärka njurfunktionen.

När en infektion ligger bakom

När njurinflammationen beror på att man nyligen har haft eller har en annan infektion i kroppen och njurarna inte har påverkats räcker det oftast med antibiotika för att den ursprungliga infektionen ska går över. I och med det försvinner också njurinflammationen.

Ibland kan sjukdomen läka ut av sig själv

Om man har en njurinflammation som ger svullnader i underbenen men inte påverkar njurfunktionen så mycket kan sjukdomen ibland läka av sig själv inom ett till två år. Man behöver då ingen behandling. Om njurfunktionen fungerar sämre eller om läkningen inte kommer igång av sig själv kan man få behandling med kortison, ofta i kombination med cytostatika.

Biverkningar av behandlingen

Om man tar höga doser med kortison kan man få olika biverkningar, men de går över när dosen sänks. Man kan till exempel känna sig orolig, bli överaktiv, få svårt att sova, bli hungrig och äta mer än vanligt. Om man behandlas med kortison under lång tid förlorar skelettet kalk. Därför får man ofta samtidigt ta tabletter som innehåller kalcium och D-vitamin för att stärka skelettet igen. Andra biverkningar av att ta kortison under lång tid kan vara att man lättare får svampinfektioner, högt blodsocker och svullnader i ansiktet.

Om man behandlas med cytostatika har man ökad risk att få infektioner. Man kan också tappa håret och må illa. Det är tillfälliga biverkningar som går över efter behandlingen.

När man behandlas med kortison eller cytostatika under en längre tid och i höga doser får man regelbundet lämna blod- och urinprover. Det är för att läkaren ska kunna se hur kroppen reagerar på behandlingen och för att man ska slippa få allt för många eller allvarliga biverkningar av medicinerna.