Infektion och inflammation

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

En infektion innebär att kroppen har angripits av bakterier, virus eller svamp. För att försvara sig reagerar kroppen oftast med en inflammation. Området som är inflammerat kan bli svullet, rött, varmt och ömt. Feber, trötthet, muskelvärk, huvudvärk och minskad aptit är tecken på en mer spridd inflammation.

De flesta infektioner, som till exempel förkylningar och influensa, går över av sig själva inom en vecka och man behöver inte söka vård. Men det finns också mycket långdragna, återkommande eller livslånga infektioner, som exempelvis herpes och hiv.

Det är vanligast att en inflammation beror på en infektion, men det kan också finnas andra orsaker. Skador på kroppen, allergi mot något ämne samt en del sjukdomar kan också utlösa en inflammation.

Behandling

Bakterieinfektioner kan behandlas med antibiotika. Mot virus hjälper inte antibiotika, men det finns vaccin mot en del virus, samt medicin som gör det svårare för viruset att föröka sig. Svampinfektioner behandlas med svampdödande läkemedel.

Om en inflammation blir kraftig finns det flera typer av läkemedel som kan användas för att dämpa kroppens reaktion.

När ska man söka vård?

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning om man

• snabbt får hög feber, frossa och känner sig sjuk
• har svårt att andas eller väsande, pipande andning
• har svårt att få i sig vätska och därmed riskerar att bli uttorkad
• är förvirrad och känner sig omtöcknad
• har svår huvudvärk samtidigt som man har feber och är stel i nacken
• har väldigt ont i magen.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Visa mer

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Infektion är när kroppen angrips

Infektion och inflammation är ord som ofta används när man talar om olika sjukdomar. De hör ihop, men beskriver ändå två skilda tillstånd.

Infektion betyder att kroppen utsätts för ett skadligt angrepp av mikroorganismer som bakterier, virus eller svamp. Mikroorganismer som angriper kroppen kallas även för smittämnen.

En infektion innebär att ett smittämne passerar kroppens första skyddsbarriärer som finns i huden och i slemhinnorna. Det leder nästan alltid till att kroppens olika försvarssystem reagerar och sätter igång en inflammation. Däremot beror inte alla inflammationer i kroppen på en infektion. De kan även orsakas av andra skador, exempelvis sårskador i huden, eller kroppsliga reaktioner som till exempel allergier.

När kroppen angrips av parasiter som mask eller löss kallas det ibland felaktigt infektion. Angreppet ger samma symtom som en infektion och kan även orsaka en inflammation, men den riktiga termen är infestation.

Inflammation är kroppens reaktion

Ordet inflammation används när det finns olika tecken på att kroppens försvar har reagerat på en skada eller ett angrepp. Tecknen kan till exempel vara att det syns en rodnad eller att temperaturen stiger. Det är tecken på att blodflödet har ökat i området. Det kan också bli svullet eller göra ont. Inflammationen leder ofta till att det område i kroppen som är inflammerat fungerar sämre. Typiska symtom vid en inflammation är alltså att det

  • blir rött eller rosa
  • blir varmt
  • blir svullet
  • gör ont
  • att funktionen på den kroppsdel som är inflammerad inte fungerar som den brukar.

Kroppens egna skydd

Kroppen har flera möjligheter att skydda sig mot skadliga angrepp. Bakterier, virus och svampar är en del av människans naturliga miljö och skyddar ibland mot dessa angrepp. Framförallt bakterierna har en viktig del i kroppens beskydd

Hud och slemhinnor inklusive luftvägsslemhinnan täcks av ofarliga virus, svamp och bakteriesorter. De utgör kroppens normalflora och försvårar för sjukdomsframkallande mikroorganismer att föröka sig på slemhinnor och hud. I luftvägarna finns slemhinnan som producerar ett sekret där olika bakterier och virus fastnar. Där finns också flimmerhår som transporterar slemmet ut ur kroppen.

Även i tarmarna finns bakterier och slemhinnor som skyddar mot skadliga angrepp. Bakterierna i tarmarna är till antalet tio gånger så många som kroppens egna celler. På senare år har kunskaperna ökat om hur bakterier spelar en viktig roll för hälsan. Antibiotika kan skada tarmfloran, så därför är det bra att inte ta antibiotikakurer i onödan.

När det första försvaret inte räcker

Om kroppens egna försvar inte lyckas stoppa ett angrepp startas alltså en inflammation.

Cellerna i den drabbade delen av kroppen släpper då ut olika kemiska ämnen. Detta leder till att mer blod strömmar genom vävnaden och området svullnar på grund av att det ansamlas vätska. Även immunsystemets celler, de vita blodkropparna, aktiveras och börjar försvara kroppen mot angreppet och reparera eventuella skador.

Om det inte räcker, och smittämnet inte snabbt bekämpas, bildas antikroppar i blodet. Antikroppar är proteiner som kan binda sig till särskilda ställen på smittämnet. De startar försvarsreaktioner som förstör smittämnena.

När det bildas antikroppar utvecklar kroppen vad man kallar ett immunologiskt minne. Minnet gör att immunförsvaret reagerar snabbt om samma infektion kommer tillbaka senare. Hur bra det immunologiska minnet är varierar från person till person. Det beror också på vilket smittämne som ligger bakom infektionen.

En lokal infektion som sprider sig gör ofta att man får feber och ibland även svullna och ömma lymfknutor. Det här är tidiga varningstecken på försämring.

Olika typer av infektioner

Här följer en beskrivning av tre sorters mikroorganismer som är vanliga orsaker till infektioner:

  • Virus.
  • Bakterier.
  • Svampar.

Virus är mer svårbekämpade än bakterier

Skillnaden mellan bakterier och virus är främst att bakterier har en mer komplicerad uppbyggnad än virus.

Oftast består virus av en bit arvsmassa i ett hölje. Arvsmassan innehåller information som används för att göra nya viruspartiklar som gör att viruset ökar i mängd. Virus kan inte öka i mängd utan tillgång till levande celler, och de utnyttjar den infekterade cellens system för tillväxten. Därigenom blir de också svåra att bekämpa, eftersom ett läkemedel som angriper viruset också lätt kan skada kroppens egna celler som de växer i. Bakterier, däremot, har en egen unik cellstruktur, och kan därför angripas med hjälp av till exempel antibiotika.

Det är virus som orsakar förkylning och influensa. Det finns flera hundra olika typer av förkylningsvirus. Även influensaviruset finns det olika typer av. En del virus, som till exempel influensaviruset, har dessutom förmåga att förändra sin struktur. Det kan göra att kroppens immunsystem har svårare att känna igen viruset, och skyddar därför inte mot en ny infektion, även om man har haft en liknande virustyp tidigare.

Ett annat mycket vanligt virus är herpes simplex-viruset. Det kan ge munherpes eller herpes i underlivet. Viruset försvinner vanligen inte ur kroppen efter det första sjukdomstillfället utan finns kvar i nervrötterna. Det kan sen aktiveras och ge nya symtom senare i livet. Ett annat virus som kan ge livslång infektion är hiv.

HPV är ett virus som kan ge mycket långdragen infektion. Vissa typer av HPV gör att man får vårtor, och vissa andra typer av viruset kan ge cancer på livmodermunnen hos kvinnor. Man kan numera vaccinera sig mot de farliga typerna av HPV-virus.

Samma bakterie kan ge olika symtom

Bakterier kan visa sig på olika sätt. Ett exempel är den vanligt förekommande bakterien streptokocken. När den orsakar sjukdom handlar det oftast om halsfluss, men den kan också ge bland annat två typer av hudinfektion. Vanligast är rosfeber, erysipelas, som främst vuxna får, men ibland kan den ge även svinkoppor, impetigo, som är vanligast hos barn.

Streptokocker kan också orsaka scharlakansfeber, och i värsta fall kan man få en infektion i blodet som gör att hela kroppen allvarligt påverkas.

Bakterier är indelade i olika grupper, så kallade bakteriestammar. Vilken sjukdom man får beror på vilken typ av bakteriestam det är och hur den beter sig. Immunsystemet har svårare att försvara sig mot vissa bakteriestammar, och dessa kan då snabbt invadera kroppen och orsaka allvarliga sjukdomar.

Svampar är ett hot när de växer för mycket

Svampar finns vanligen i små mängder på och i kroppen utan att orsaka någon skada. Men om immunförsvaret eller bakteriefloran påverkas kan svampen växa ohämmat. Det kan bland annat ske efter en antibiotikakur. Till exempel får många kvinnor en svampinfektion i underlivet efter att ha använt antibiotika. En annan orsak till uppblossande svampinfektioner kan vara en förhöjd nivå av blodsocker vid diabetes.

Vid svåra sjukdomar då kroppen har ett kraftigt nedsatt immunförsvar kan svampar ge en spridd och allvarlig infektion. Även andra smittämnen som man normalt inte blir sjuk av kan ge allvarliga sjukdomar vid sådana tillfällen.

Olika grad av smittsamhet

För vissa sjukdomar, som tuberkulos, krävs en tät kontakt med en smittad persons utandningsluft för att man ska bli smittad och sjuk.

Andra mikroorganismer smittar mycket lätt, som influensavirus och virus som ger vattkoppor. Dessa viruspartiklar kan hålla sig svävande i luften efter att man hostat och nyst, och sprids alltså genom luften. Man kan också bli smittad genom direktkontakt med luftvägssekret, så kallad droppsmitta.

Svampar har låg smittsamhet eftersom de vanligen ger infektion först om det finns någon bidragande faktor som gynnar svamptillväxt.

Inflammationer läker oftast

Efter immunförsvarets reaktion kan en inflammation oftast läka ut av sig själv, men ibland bildas var och inflammationen förvärras. Då måste man få mediciner, och ibland måste varbölden skäras upp så att varet kan rinna ut.

En del sjukdomar gör att man får en mer långdragen inflammation. Exempel på detta är reumatiska sjukdomar och tuberkulos. Det finns också infektionssjukdomar som ligger vilande i nervbanorna och ibland blossar upp i tillfälliga attacker, som herpes.

Andra orsaker till inflammation

Olika infektioner är den vanligaste orsaken till inflammationer, men all slags skadlig inverkan på kroppen, exempelvis värme, kyla, kemiska ämnen, sårskador, benbrott eller allergier kan utlösa en inflammation.

Kroppen kan också reagera med inflammation vid så kallade autoimmuna tillstånd. Det betyder att immunsystemet börjat angripa kroppens egen vävnad. Exempel är de reumatiska sjukdomarna, vissa typer av blodbrist och vissa former av struma. Det finns också sjukdomar där det ännu inte finns någon förklaring till varför inflammationen startar, som till exempel muskelreumatism, polymyalgia reumatica, MS och inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

När man har astma får man en inflammation i luftrörens slemhinna som spelar stor roll för hur svåra symtom man får. Om inte inflammationen behandlas hjälper inte den luftrörsvidgande medicinen man brukar ta mot besvären.

Besvär från muskler och senor är sällan inflammation

När man har besvär från olika delar av rörelseapparaten – som ont i nacken, axlarna, armarna och ryggen – används ganska ofta begreppet inflammation. Men det har visat sig att det oftast inte är fråga om inflammation vid denna typ av besvär.


Bland annat saknas de karaktäristiska tecknen, till exempel att det blir rött, svullet och varmt, och om vävnadsprov undersöks i mikroskop saknas även de typiska inflammationscellerna som oftast syns när det är en inflammation. Vävnaden är i stället blek och har väldigt få blodkärl och nerver. Denna typ av förändring brukar kallas degenerativ. Degenerativa förändringar är en del av den normala åldersprocessen i kroppens vävnader.

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

När ska man kontakta läkare?

Ofta läker en infektion av sig själv inom någon vecka och man behöver då vanligen inte få hjälp av sjukvården.

Däremot ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning om man får symtom som kan betyda att det är en mer allvarlig sjukdom. Dessa symtom kan vara att man

  • snabbt får hög feber, frossa och känner sig sjuk
  • har svårt att andas eller en väsande pipande andning
  • har svårt att få i sig vätska, och därmed riskerar att bli uttorkad
  • är förvirrad och känner sig omtöcknad
  • har svår huvudvärk samtidigt som man har feber och är stel i nacken, eller är slö och förvirrad
  • har väldigt ont i magen.

Hur läkaren ställer diagnos

När man får en infektion kan symtomen vara väldigt olika, beroende på vilken mikroorganism man smittats av och hur kroppen klarar av att hantera infektionen. Det räcker ofta med att beskriva symtomen samtidigt som läkaren gör en vanlig kroppsundersökning för att ställa diagnos.

Vanliga symtom som kan vara tecken på en inflammation är svullnad, rodnad, dunkande värk, värmekänsla och feber. Vid särskilt allvarliga inflammationer kan man gå ned mycket i vikt under kort tid och känna sig dålig på ett allmänt och diffust sätt.

Ibland får man lämna prover

Om sjukdomsbilden är oklar eller om man har fått en behandling som inte hjälper kan läkaren ta följande kompletterande prover:

Bakterie- och virusprov

Bakterieodlingar kan inom ett par dagar ge svar på vilka bakterier som har orsakat infektionen. Ett vanligt sätt att ta bakterieprov är med hjälp av en bomullspinne. Med pinnen berör läkaren det område där man har fått en infektion, exempelvis ett sår. Det tar några sekunder och gör inte ont. Pinnen stoppas sedan ner i ett rör och skickas till ett laboratorium. Det finns också snabbtester som kan påvisa bakterier, vanligast är ett så kallat streptest som visar om det finns streptokocker samt klamydiatest.

Om läkaren misstanker att man har blodförgiftning får man lämna ett blodprov som det sedan görs bakterieodling på.

Virusodlingar tar oftast längre tid. För flera vanliga typer av virussmitta, som till exempel körtelfeber, influensa och RS-virus, finns det snabbtest som ger svar inom några timmar.

Blodprover

Blodprover kan visa att kroppen har börjat bilda antikroppar mot vissa smittämnen. Sådana prover tar lång tid att analysera och ibland måste man lämna blodprov vid flera tillfällen. Man kan ha antikroppar i blodet som inte beror på en aktuell infektion, utan som är rester efter en infektion man har haft tidigare.

Om man har en inflammation, och läkaren vill ha information om hur kraftig inflammationen är, kan vanliga blodprover som ”sänkan” eller så kallad CRP ge vägledning. Proverna kan visa på förhöjda värden om man har en allvarligare inflammation. Antalet vita blodkroppar kan också vara förhöjt vid infektioner. Om man har en långvarig och kraftig inflammation kan det sänka blodvärdet genom att benmärgen inte bildar tillräckligt mycket nytt blod.

En analys av blodets proteiner görs ofta om det är svårt att förstå orsaken bakom inflammationen. Proteiner kan visa på typiska mönster i blodet för olika slags sjukdomar. Vid vissa typer av inflammationer, exempelvis ledgångsreumatism eller inflammation i sköldkörteln, kan olika blodprover visa om kroppen har bildat antikroppar som är vanliga vid dessa typer av sjukdomar.

Inflammationer behandlas olika

Man behandlas på olika sätt beroende på vad som är orsaken till inflammationen. Om den beror på bakterier behandlas man oftast med antibiotika. Det handlar då om att bekämpa själva infektionen. Har inflammationen till exempel orsakat en varfylld böld öppnar läkaren bölden så att varet kommer ut och såret kan rengöras. För att dämpa symtom som värk och svullnad kan man få inflammationsdämpande och smärtstillande mediciner. Ibland får man också antibiotika.

Ibland behöver kroppens reaktion och immunförsvar dämpas, då används kortison. Det görs för att immunförsvaret inte ska angripa sin egen vävnad. Ibland används även andra läkemedel som mer kraftigt påverkar och dämpar det egna försvaret. Exempel på sådana sjukdomar är ledgångsreumatism och Multipel skleros, MS.

Viktigt att rätt typ av antibiotika används

Om man har en infektion som beror på bakterier och behöver behandlas finns flera sorters olika antibiotika att välja mellan. Antibiotika fungerar genom att döda bakterierna eller hindra dem från att föröka sig. Det är viktigt att välja en typ av antibiotika som riktar sig direkt mot den typ av bakterier det gäller. Helst ska man undvika preparat som har en bred effekt mot många olika bakteriesorter. Annars störs kroppens egen flora av bakterier mer än nödvändigt och risken ökar för att bakteriestammar ska bli immuna, resistenta, mot läkemedlen.

Vaccination mot virus

Eftersom virus inte är uppbyggda på samma sätt som bakterier kan de inte behandlas med antibiotika. I stället används vaccinationer för att förebygga att man insjuknar, men också för att förhindra att viruset sprids. Det finns vaccin mot många virussorter, men hittills saknas vaccin mot vissa allvarliga typer, som exempelvis hiv.

För vissa virus, till exempel influensa, herpes och hiv, finns mediciner som har en bromsande effekt på virusförökningen.

Hur man skyddar sig mot smitta

För att minska risken att få infektioner kan man försöka undvika smitta på olika sätt. Oftast krävs direkt eller nära kontakt för att mikroorganismer ska överföras. Man kan tänka på att

  • hålla avstånd när någon hostar eller nyser
  • undvika folksamlingar i förkylningstider
  • använda handsprit
  • använda kondom som skydd mot sexuellt överförda infektioner
  • ha en god hygien kring livsmedel och kök
  • ha ett gott hälsotillstånd genom att äta bra mat, ha goda sömnvanor, motionera, vara måttlig med alkohol och inte röka eller använda droger.
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-01-07
Skribent:

Martin Enander, specialist i allmänmedicin, Sundsvall

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Jan Andersson, professor, Infektionskliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm