Blodprov kan tas på de flesta mottagningar
Blodprover kan tas på bland annat vårdcentraler, laboratorier, specialistmottagningar, privata läkarmottagningar och sjukhus. Provet kan tas av sjuksköterskor, läkare, biomedicinska analytiker och undersköterskor.
Så här går det till
Blodprov kan tas på olika sätt: kapillärt, venöst eller arteriellt. Utrustning och hur det går till skiljer sig åt vid de olika provtagningarna. De olika metoderna beskrivs senare i kapitlet.
Vissa blodvärden varierar under dygnet, bland annat järn och en del hormoner. Ibland kan man därför få ta proverna vid en viss tidpunkt, till exempel på morgonen. Om provet gäller analys av ett läkemedel som man använder regelbundet så ska blodprovet ofta tas innan morgondosen av läkemedlet.
När man lämnar ett blodprov brukar det kännas skönast att sitta eller ligga ner, oavsett vilket slags prov det är. Det är bra om man sitter ner i en stol och vilar cirka 15 minuter före provtagningen. Anledningen är att halten av många ämnen i blodet förändras vid rörelse eller stress. Om man tycker att sticket är obehagligt kan man få en lokalbedövning i huden med hjälp av bedövningskräm eller ett särskilt bedövningsplåster. Det sätts då på stickstället en till två timmar före provtagningen. Barn erbjuds alltid bedövning.
Innan man lämnar provet får man tala om sitt namn och personnummer och visa legitimation. Den som ska ta blodprovet kontrollerar att identiteten stämmer med uppgifterna på remissen och på de etiketter som klistras på blodprovsrören.
Ibland blir man tillfrågad om provet och tillhörande personuppgifter får sparas i en så kallad biobank för framtida vård och behandling samt för forskning och utbildning.
De flesta tycker inte att det gör ont
Om man inte väljer bedövning före blodprovstagningen så känner man förstås sticket och det kan kanske svida lite. De flesta som tar provet upplever däremot att sticket inte känns särskilt mycket. Om man väljer bedövning känns bara beröringen, inte själva sticket.
En del tycker att det är obehagligt med provtagningen. Man kanske blir illamående och får svimningskänslor på grund av att man är spänd och nervös. Därför är det skönt att sitta eller ligga under provtagningen. Om man vet med sig att man har lätt för att svimma så är det bra att tala om det innan provtagningen. Tycker man att blodprov känns mycket obehagligt kan det vara ett stöd att ha någon vän eller anhörig med sig.
Ibland ska man vara fastande
När vissa blodprover tas ska man vara fastande, det gäller bland annat när olika salter, vitaminer och blodfetter ska kontrolleras. Man får i så fall information om det före provtagningen. Fasta i provtagningssammanhang innebär att man varken ska äta eller dricka annat än vatten minst tio timmar före provtagningen.
Om proverna tas på morgonen kan man alltså äta som vanligt kvällen innan, men man ska hoppa över frukosten.
Det är bra om man undviker fet mat och alkohol dagen före provtagningen. Dessutom bör man också undvika kraftig fysisk aktivitet och avstå från rökning under dygnet innan provet tas.
Fastereglerna kan variera mellan olika laboratorier och beroende på vilka prover som ska tas.
Helblod, plasma och serum
Det blod som tas vid ett blodprov kallas helblod, oavsett om blodet tagits från en kapillär, ven eller artär. Med helblod menar man att blodet innehåller samtliga beståndsdelar som normalt finns i blodet, både blodkroppar och blodplasma. Helblod används exempelvis till
- hemoglobin, det vill säga blodvärdet
- HbA1c, som är ett sammanfattande mått på hur blodsockret har varit de senaste 2-3 månaderna
- DNA-analys.
Om blodkropparna separeras från blodet så kallas det som blir kvar för blodplasma. Rent praktiskt går det till så att en tillsats i provtagningsröret hindrar blodet från att levra sig, koagulera. Röret centrifugeras så att blodkropparna samlas på rörets botten och sedan kan blodplasman hällas av. Plasma är en svagt gulfärgad vätska som till 90 procent består av vatten. Resten är olika proteiner, salter och en del andra ämnen i små mängder.
Serum är blodplasma utan fibrinogen, som är ett protein som deltar i blodets levring, koagulation. Om blodet får levra sig och därefter centrifugeras så får man fram serum
Blodprov från en kapillär
Ett kapillärt blodprov tas med ett stick i fingertoppen, eller på hälen om det gäller ett litet barn. Att det kallas kapillärt beror på att de små blodkärl som provet tas från kallas kapillärer. Kapillärerna är som ett nätverk som förenar de större blodkärlen, som kallas artärer och vener.
Det går lättare att lämna provet om fingertoppen först värms, enklast genom att man håller handen runt fingret en stund. Sjuksköterskan, eller den som tar blodprovet, tvättar rent huden och när den har torkat sticks ett litet hål i skinnet. Bloddropparna samlas sedan upp i ett litet rör eller i en mätbehållare.
Blodprov från en ven
Venösa blodprover är vanligast. Det är oftast lättare att ta ett venöst blodprov och ger för det mesta ett mer rättvisande mätresultat än kapillär provtagning. Ett venöst blodprov tas oftast i en ven i armvecket eller på handens ovansida. Vener kallas de blodkärl som leder syrefattigt blod från kroppen tillbaka till hjärtat och lungorna
När huden tvättats ren med sprit och torkat sticks en provtagningskanyl in i ett blodkärl. Till kanylen kopplas ett rör med vakuum som gör att blodet sugs ut i röret.
Olika rör används beroende på vad som ska analyseras i blodet. Några av rören innehåller olika tillsatser som blodet ska blandas med innan det analyseras. Olika färg på rörens proppar markerar olika tillsatser.
Ibland används ett så kallat stasband som spänns åt runt armen för att blodkärlen ska synas tydligare. Ett stasband ser ut ungefär som ett skärp. När det dras åt hindras flödet i venerna, kärlen vidgas när blodet ansamlas och syns och känns därför bättre, vilket underlättar för den som ska sticka. Vid vissa blodprovstagningar ska stasband inte användas eftersom provresultatet då kan bli felaktigt. Man ska inte "pumpa" med eller knyta handen när provet tas eftersom det kan påverka resultatet vid vissa analyser.
Blodprov från en en artär
Ett arteriellt blodprov tas i en artär och kan behövas om läkaren vill undersöka hur mycket syre och koldioxid blodet, som kommer direkt från lungorna och hjärtat, innehåller samt blodets surhetsgrad (pH-värde). Artärer kallas de blodkärl som leder syrerikt blod från hjärtat ut till kroppen. Ett sådant prov tas av läkare eller en specialutbildad sjuksköterska eller undersköterska med hjälp av en spruta och en kanyl. Sticket görs i en artär vid handleden eller i ljumsken efter att huden har rengjorts. Provet kallas ofta för blodgas.
Få risker med blodprovstagning
Vanligtvis märker man inte mer av provtagningen än att man får en liten prick från stickstället som försvinner på någon dag. Ibland kan få ett litet blåmärke och känna sig öm på stickstället. Det är helt normalt och försvinner efter några dagar. Om man ändå upplever några besvär, eller om det inte ser bra ut där provet togs, ska man kontakta vården.
