Läkemedel vid benskörhet

Det finns flera typer av läkemedel som verkar på olika sätt.

Läkemedel som minskar nedbrytningen av ben:

• läkemedelsgruppen bisfosfonater
• läkemedel som innehåller denosumab
• östrogen, ett kvinnligt könshormon.

Läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben:

• läkemedel som innehåller teriparatid.

Läkemedel som stärker den nybildade benvävnaden:

• läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D.

Bisfosfonat i första hand

Vid benskörhet och ökad risk för benbrott är det vanligt att få ett läkemedel ur gruppen bisfosfonater. Det kan vara i form av dropp direkt i blodet eller som tabletter. Bisfosfonater har bra effekt när det gäller att förebygga benbrott.

Ibland används denosumab eller teriparatid

Denosumab används om du inte kan ta bisfosfonater eller om du har problem med njurarna. Du får denosumab som en spruta två gånger per år.

Teriparatid vid hög risk för benbrott

Du kan få teriparatid om du har mycket hög risk för benbrott. Då har du oftast flera sammanpressade ryggkotor och mycket låg bentäthet. Du tar läkemedlet som en spruta en gång om dagen. Behandlingstiden är som längst två år och därefter fortsätter behandlingen med en bisfosfonat eller denosumab.

Kalcium och vitamin D

Kalcium och vitamin D stärker skelettet och används oftast tillsammans med annat läkemedel mot benskörhet. Du kan också få behandlingen om du har brist på kalcium och vitamin D eller om du riskerar att få brist.

Östrogen

Du som behandlas med östrogen mot klimakteriebesvär behöver inte ta något annat läkemedel mot benskörhet så länge du tar östrogen.

Kontroll av behandlingen

Du bör träffa din läkare varje år för kontroll av blodprover och diskussion om fortsatt behandling. Ibland väljer läkaren att göra en ny bentäthetsmätning när behandlingen har pågått i två till tre år. Men oftast görs en ny mätning först ett par år efter avslutad behandling. Då kan läkaren bestämma om du är i behov av en ny period med behandling.

Läkemedel kan ge biverkningar

En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna efter en tid. Du bör kontakta din läkare om du har besvärliga biverkningar. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten på skelettet finns kvar efter avslutad behandling.

Zoledronsyra är en bisfosfonat som du får direkt i blodet som dropp en gång per år. Det är särskilt lämpligt med droppbehandling är om du har svårt att svälja och inte kan ta bisfosfonat som tabletter. Zoledronsyra kan också vara lämpligt om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens. 

Det finns flera bisfosfonater i tablettform men de som används mest är de som innehåller de verksamma ämnena alendronsyra eller risedronsyra. Det vanligaste är att ta en tablett en gång per vecka. 

Viktigt när du tar bisfosfonater 

• Ta tabletten på morgonen på fastande mage och minst 30 minuter innan du äter frukost.
• Svälj tabletterna med ett glas kranvatten. Läkemedlet fungerar inte om du tar det tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel.
• Sitt eller stå när du tar tabletterna och undvik att lägga dig ner i minst 30 minuter och tills du har ätit frukost. Det verksamma ämnet kan reta slemhinnan i svalget och matstrupen och risken ökar när du ligger ner.

Du ska inte använda bisfosfonater om du inte kan stå eller sitta upp i 30 minuter eller har svårt att svälja. Detsamma gäller om du har problem med njurarna.

Biverkningar av bisfosfonater

En del personer kan få besvär från magen, till exempel magont, illamående, sura uppstötningar, gaser, förstoppning eller diarré. Andra mer ovanliga biverkningar är huvudvärk eller ont i musklerna och lederna.

Vid droppbehandling med zoledronsyra kan du få influensaliknande symptom som feber, huvudvärk och muskelvärk de första dygnen efter behandlingen. Du kan förebygga besvären genom att samtidigt med behandlingen ta läkemedel som har effekt på dessa symtom, som smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol. Risken för att få influensaliknande symtom är störst efter den första behandlingen och brukar sedan minska.  

Kontakta läkare om det gör ont att svälja, gör ont bakom bröstbenet eller om du får halsbränna när du behandlas med veckotabletterna.

Det är mycket ovanligt men ibland uppkommer en speciell typ av lårbensbrott. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften. En annan mycket ovanlig biverkan är så kallad käkbensnekros. Det innebär att en liten del av käkbenet skadas. Du ska kontakta läkare om du får sådana besvär. Dessa biverkningar förekommer oftast hos den som har flera andra sjukdomar och som har behandlats mot benskörhet i många år.

Meddela din läkare om du planerar ett större tandingrepp i samband med att du ska börja med en bisfosfonat. Du kan då vänta med att starta behandlingen till efter tandingreppet för att undvika att läkningen i käken påverkas.

Exempel på bisfosfonater

Läkemedel som innehåller alendronsyra:

• Alendronat och Alendronat Veckotablett
• Fosavance, Fosastad och Adrovance som även innehåller D-vitamin.

Läkemedel som innehåller risedronsyra:

• Optinate Septimum
• Risedronat.

Läkemedel som innehåller zoledronsyra:

• Aclasta.

Det finns även andra bisfosfonater, men de brukar inte användas vid benskörhet.

Denosumab minskar nerbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten av denosumab upphör när du slutar ta läkemedlet.

Du får läkemedlet som en spruta var sjätte månad.

Läkemedlet kan användas av dig som har passerat klimakteriet och har ökad risk att få benbrott. Det kan även användas av män som har ökad risk för benbrott och inte kan behandlas med bisfosfonat. Det kan också användas av män som behandlas för prostatacancer. Behandling av prostatacancer sänker halten av manligt könshormon, vilket ökar risken för benbrott.

Du kan få denosumab om du inte kan ta bisfosfonater på grund av biverkningar eller om du har problem med njurarna. Denosumab kan även vara ett alternativ om du har svårt att svälja tabletter eller om du har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Viktigt när du använder denosumab

Du ska inte använda denosumab om du har låg kalciumhalt i blodet. Det kontrolleras med ett blodprov innan du får läkemedlet.

Biverkningar av denosumab

Biverkningar som kan förekomma är smärtor i skelett eller muskler. Mer ovanligt är besvär från urinvägarna.

Du kan få infektion i huden, men det är mindre vanligt. Det visar sig som ett svullet, rött och ömt område på huden, vanligen på underbenen. Du ska då kontakta läkare.

Det är mycket ovanligt men ibland uppkommer en speciell typ av lårbensbrott. Tidiga symtom är att du får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften. En annan mycket ovanlig biverkan är så kallad käkbensnekros. Det innebär att en liten del av käkbenet skadas. Du ska kontakta läkare om du får sådana besvär. Dessa biverkningar förekommer oftast hos den som har flera andra sjukdomar och som har behandlats mot benskörhet i många år.

Meddela din läkare om du planerar ett större tandingrepp i samband med att du ska börja med denosumab. Du kan då vänta med att starta behandlingen till efter tandingreppet för att undvika att läkningen i käken påverkas.

Om njurarnas funktion är nedsatt har du en högre risk att få för lite kalcium i blodet. Detta kontrolleras med extra blodprover både före och efter du får ditt läkemedel. Vid behov kan du få extra tillskott av kalcium.

Exempel på läkemedel som innehåller denosumab

• Prolia.

Teriparatid liknar ett hormon som finns i kroppen, parathormon. Det stärker skelettet genom att stimulera de celler som bygger upp benvävnad.

Du tar själv läkemedlet som en spruta varje dag i 18-24 månader.

Du kan få teriparatid om du har svår benskörhet och mycket ökad risk för benbrott. Då är det vanligt att redan ha flera sammanpressade ryggkotor och mycket låg bentäthet. Du kan också få läkemedlet om du har fått flera nya benbrott trots att du behandlas med en bisfosfonat.

Du kan också få teriparatid om du av någon orsak inte kan ta några andra läkemedel mot benskörhet. Du som är kvinna kan bara få behandlingen efter klimakteriet. Behandlingen sköts av läkare med specialistkunskap.

Biverkningar av teriparatid

Biverkningar som kan förekomma är illamående, förstoppning eller diarré. Vissa kan få ont i armarna, benen eller ryggen. Några kan få ont i huvudet, bli yra eller trötta.

Exempel på läkemedel som innehåller teriparatid

• Forsteo
• Movymia
• Terrosa.

Det är vanligt att även få läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D när du behandlas mot benskörhet. Det stärker den nybildade benvävnaden. Kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet. Vitamin D ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Om det finns för lite kalcium i kroppen hämtas kalcium från skelettets benvävnad.

Att enbart använda kalcium och vitamin D i förebyggande syfte minskar inte risken för framtida benbrott, förutom bland mycket gamla personer med skört skelett.

Det räcker att bara ta vitamin D om du får i dig mycket kalcium med maten. Detta bör du diskutera med din läkare.

Viktigt när du använder kalcium och vitamin D

Innan du börjar med kalcium och vitamin D kontrollerar läkaren halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar. Om du har haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om du får i dig för mycket kalcium. Du ska alltid rådgöra med en läkare innan du börjar använda kalcium och vitamin D.

Biverkningar av kalcium och vitamin D

De vanligaste biverkningarna är besvär från magen, framför allt förstoppning.

Exempel på läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D

• Calcichew D3
• Calcichew D3 Citron
• Calcichew D3 Spearmint
• Cal-D-vita
• Kalcipos D
• Kalcipos D mite
• Kalcipos D forte
• Recikalc-D forte.

Följande läkemedel innehåller enbart vitamin D:

• Divisun
• Detremin
• Benferol.

Behandling med hormonet östrogen mot svettningar och vallningar i samband med klimakteriet ger också en benbevarande effekt så länge behandlingen pågår. Men östrogen används inte i första hand mot benskörhet. Det beror på att långvarig behandling i de doser som behövs för att förebygga benskörhet kan öka risken för bröstcancer och livmodercancer.

Du som behandlas med östrogen för klimakteriebesvär anses ha ett bra skydd mot benbrott. Därför behöver du ingen annan behandling för att förebygga benbrott så länge hormonbehandlingen pågår.

Du kan läsa om ditt läkemedel i den bipacksedel som följer med förpackningen. Du kan även söka upp läkemedlet på fass.se och läsa bipacksedeln där.