KROPPENS FUNKTIONER

Urinvägarna och tömning av urinblåsan vid ryggmärgsskada

Innehållet gäller Jönköpings län

För att kunna kissa/tömma blåsan samarbetar urinblåsan, hjärnan och slutarmuskeln. När blåsan är full, sänds signaler till hjärnan. Den viljestyrda slutarmuskeln runt urinröret fortsätter att vara sammandragen tills du medvetet bestämmer dig för att låta muskeln slappna av så att du kan kissa.

Vid en ryggmärgsskada skadas ofta transportvägen för nervimpulser mellan urinvägarna och hjärnan. Det gör att urinblåsan inte kan skicka signaler om att den är full. Hjärnan kan inte heller sända tillbaka signaler till slutarmuskeln så att blåsan kan tömmas.

Oavsett var på ryggmärgen din skada sitter så kan signalerna till blåsan och tarmen vara påverkad. Det hänger inte ihop med funktionen i dina muskler. Det kan alltså vara så att du kan gå men inte kontrollera blåsan och/eller tarmen.

Olika typer av problem med blåsan

Det finns två huvudgrupper av blåsrubbningar efter en ryggmärgsskada (och individuella variationer):

  • Övre neurogen blåsrubbning
  • Nedre neurogen blåsrubbning

Övre neurogen blåsrubbning (kallas också spastisk blåsa)

Vid denna typ av rubbning har urinblåsan en tendens att hålla kvar mindre mängder urin än före skadan. Musklerna i urinblåsan drar ihop sig ofrivilligt, spastiskt, och blåsan töms reflexmässigt.

Ofta töms inte blåsan helt, vilket beror på att samordningen mellan urinblåsan och slutarmuskeln inte fungerar normalt. Känseln i urinblåsan ofta störd så att du inte kan känna om blåsan är fylld.

Nedre neurogen blåsrubbning (kallas också autonom neurogen blåsa)

Urinblåsan lever ”sitt eget liv” eftersom förbindelsen mellan urinblåsan, det autonoma nervsystemet och reflexbågen av nerver till och från blåsan är bruten. Urinblåsan blir uttänjd och slapp och kan inte längre dra ihop sig. Tömning av urinblåsan sker inte förrän urinblåsan är överfull. 

Sätt att tömma blåsan

Flip-flow, en ventil som används vid tömning av urinblåsan.

För att ta reda på vilken typ av blåsrubbning, och vilket sätt som passar dig bäst att tömma blåsan på, undersöks av urinvägarna under din tid på sjukhuset. Det sker 2-3 månader efter skadetillfället.

Ren intermittent katetrisering (RIK)

En engångskateter förs in i urinröret 4-5 gånger varje dygn.

KAD

En kvarliggande kateter i urinröret tömmer blåsan kontinuerligt, eller på bestämda tider under dygnet med hjälp av en ventil, så kallad flip-flow.

Suprapubiskateter

En kvarliggande kateter från urinblåsan, genom huden, tömmer blåsan kontinuerlig, eller på bestämda tider under dygnet med hjälp av en ventil.

Kocks blåsa

En ny, konstgjord blåsa görs av tunntarm och en stomi för urin läggs på buken. Tömning av blåsan sker via en kateter som förs in via stomin.

Råd för att få urinvägarna att fungera bra

För att urinvägarna ska fungera så bra som möjligt, trots nedsatt/förlorad känsel och blåsrubbningar är det viktigt att du:

  • inte låter urinblåsan bli för full med urin innan du tömmer den. Töm blåsan regelbundet. Urinmängden bör inte vara större än 500 ml. Om blåsan tänjs ut för mycket kan den bli slapp och urin blir kvar. Det ökar risken för infektioner och läckage.
  • dricker rimliga mängder, jämt fördelat över dygnet. Vätskan hjälper till att skölja ut bakterier och minska risken för att det bildas njursten.
  • är uppmärksam på symtom för urinvägsinfektion, ett vanligt problem när blåsan töms på konstgjort väg. Utöver vanliga symtom kan de vid ryggmärgsskada även vara ökad muskelspänning och/eller kramper (spasticitet), svettningar, dunkande huvudvärk, fläckig hud runt nacken eller gåshud (kan tyda på autonom dysflexi).
  • söker hjälp om du får problem med läckage. Under tiden som du är på rehabilitering är det viktigt att du pratar med din undersköterska, sjuksköterska eller läkare för råd, stöd och åtgärd. Är du hemma så vänder du dig till din sjuksköterska på vårdcentralen. Trots att du sköter blåstömningen noggrant kan det läcka med dålig lukt och fuktig, irriterad och sårig hud som följd. Det finns effektiva läkemedel för att hindra ofrivilliga läckage. Ett annat alternativt är att byta metod för tömning av urinblåsan.

Behandling av spastisk blåsa

I första hand behandlas en spastisk blåsa med läkemedel som får spasticiteten i blåsan att minska och ökar din förmåga att hålla kvar urinen i blåsan längre.

Om behandling med läkemedel inte har effekt, eller du har problem med biverkningar, finns möjlighet att behandlas med Botox. Botox sprutas in direkt i urinblåsans vägg och slår ut de spastiska sammandragningarna som ger läckage. Efter behandlingen tömmer du blåsan manuellt med engångskateter. Effekten av Botoxinjektionerna är individuell, men behöver ofta upprepas var tredje månad.

Självtappning med engångskateter - gör så här

4-6 tömningar av urinblåsan per dygn är lagom. Det bör inte gå mer än 5 timmar mellan tömningarna under dagtid. På natten går det bra med längre uppehåll och följer den normala dygnsrytmen.

Du bör vara uppmärksam på om du ofta har stora urinmängder. Då finns risk för att du tänjer ut din urinblåsa. Urinmängden vid varje tömning bör inte överstiga 400 ml. Töm i så fall blåsan en extra gång varje dygn. Du kan själv påverka hur mycket urin som bildas genom att ha kontroll över hur mycket du dricker. Det kan vara lagom att dricka 1500 – 2000 ml vätska, jämnt fördelat över dygnet.

  1. Tvätta händerna med tvål och vatten, alternativt handsprit.
  2. Öppna och häng upp kateterförpackningen på lämplig ren plats.
  3. Koppla katetern till en urinuppsamlingspåse, om du inte sitter på toaletten.
  4. Tvätta urinrörsmynningen.
  5. Män: För tillbaka förhuden. Håll penis utsträck och uppåt magen för att räta ut urinröret.
    Kvinnor: sära på blygdläpparna och lokalisera urinrörsmynningen. Använd gärna spegel.
  6. Sprita händerna eller använd steril engångshandske, tag ur katetern ur förpackningen med den andra handen.
  7. För försiktigt in katetern i urinröret tills urinen börjar rinna, och sedan ytterligare ett par centimeter.
  8. Låt urinen rinna ut i toalettstolen eller i urinuppsamlingspåsen.
  9. När urinen slutar rinna, dra långsamt ut katetern en liten bit i taget.
  10. Släng katetern.
  11. Tvätta händerna med tvål och vatten eller handsprit.

Komplikationer och besvär

Var uppmärksam på komplikationer som kan uppstå. Prata med vårdpersonalen om du är inskriven på en vårdavdelning eller kontakta vårdcentralen.

Urinvägsinfektion

Feber, sveda eller trängningar, grumlig urin och påverkat allmäntillstånd kan vara tecken på urinvägsinfektion. När du har en ryggmärgsskada är det även viktigt att vara uppmärksam på symtom som urinläckage, ökad spasticitet eller symtom som svettningar, bultande huvudvärk, obehagskänsla och andra tecken på autonom dysreflexi. Det är viktigt att veta att som ryggmärgsskadad är det vanligt att det växer bakterier i urinen som inte gör någon skada (så kallad kolonisering) och som inte ska behandlas. Däremot är det viktigt att så snart som möjligt påbörja behandling med antibiotika om du har en urinvägsinfektion som orsakar feber.

Blod i urinen eller på katetern

Det är relativt vanligt med små mängder blod i urinen eller på katetern vid självtappning med engångskateter. Blodet kommer oftast genom retning av urinrörets insida eller slutarmuskeln och är oftast något du bara kan nonchalera. Var däremot observant på om du har tjock blodfärgad urin eller levrat blod i urinen. Om det händer - prata med vårdpersonalen om du är inskriven på vårdavdelning eller kontakta akutsjukvården om du är hemma.

Stopp i urinröret

Män kan ibland i samband med införande av kateter uppleva att det är stopp i urinröret i höjd med prostatan. Var noga med att hålla urinröret så uträtat som möjligt, vänta en liten stund och försök sedan igen. Det kan också upplevas som ett stopp när katetern har nått urinblåsan. Då kan det vara slutarmuskeln som kniper åt, särskilt om det står mycket urin i blåsan. Vänta en liten stund, med katetern kvar i urinröret, och försök sedan igen.

Till toppen av sidan