Det finns många sajter som säljer mediciner och andra preparat. Men alla sajter är inte säkra att köpa ifrån. Handla bara från godkända sajter. Då du kan vara säker på att inte få i dig något som kan skada dig.
Varje gång jag behöver hjälp så gör jag samma sak: besöker hemsidan och letar efter svar eller hjälp, eller så besöker jag ungdomsmottagningen. Så var inte rädd och ha självförtroende!
Till alla er som kämpar, ni klarar det! Ni är så starka! Jag vet det. Jag fick hjälp hos bup, fick gå i terapi och kbt. Allt kändes förgäves då och att det inte skulle hjälpa. Men sakta men säkert började jag hitta lycka igen.
Jag kom till Sverige när jag var 8 år gammal. När jag kom till Sverige bodde jag på en kamping, sen kunde inte min pappa ta hand om mig, så då kom socialen in i mitt liv och fucka upp allt.
Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.
I 8:an var jag på gränsen till anorektisk, och jag gillade det. I 7:an skadade jag mig, och hela min kompisgrupp mådde psykiskt dåligt. I 8:an var det som värst, men det var först i 9:an som jag försökte ta tag i mina problem.
Jag vet hur det känns att sitta bland smutsen och de blöta pappersservetterna på ett toalettgolv - jag tror att det räcker med att säga det, ni förstår fortsättningen.
