Att ta hjälp
Det finns många ställen där du kan få hjälp, stöd eller bara prata med någon. Ta hjälp om du behöver det!
Aktuella artiklar
Så här har andra fått hjälp
Trots skuldkänslor över hans ångest gjorde jag slut
Han skrev till mig om nätterna att han kände sig värdelös och att han mådde väldigt dåligt. Jag försökte motbevisa honom i timmar.
Pappa drack, mamma mådde dåligt, stödgruppen räddade mig
Jag ser ut som en helt vanlig tjej. Det ingen visste när jag var yngre var att min pappa drack för mycket och att min mamma hade psykisk ohälsa.
Det blev bra i resursskolan
Det kändes som att allt var mitt fel och att jag förtjänade smärta. Jag kände att hela mitt liv var kört, aldrig skulle jag må bra igen.
Till dig som också är, eller har varit, mobbad
Jag vet hur det känns att sitta bland smutsen och de blöta pappersservetterna på ett toalettgolv - jag tror att det räcker med att säga det, ni förstår fortsättningen.
Det känns skönt att ha berättat för skolkuratorn
Ibland kan jag försvinna iväg i mina tankar, och då brukar även en känsla av oro komma. Jag har alltid varit rädd för att berätta om hur jag mår och sånt. Men nu i efterhand har jag märkt att det faktiskt var väldigt skönt. Om du är på väg att våga berätta för någon så är mitt bästa tips att du bör göra det.
Prata med någon om ni mår dålig!
Mina föräldrar skildes när jag var 6/7 år och jag har alltid tyckt att de varit jobbigt, för jag berättade inte för nån hur jag mådde och kände så de slutade med att jag fick många problem. Så jag uppmanar INGEN att ta samma väg som mig. Berätta för en lärare, kompis, förälder, tränare, nån du verkligen litar på så lovar jag att de blir bra.
Var inte rädda för att boka tid!
Tänk på att de som jobbar där är vana vid att hjälpa ungdomar, bland annat med pinsamma frågor. Det är deras jobb, och jag måste säga att de gör sitt jobb förvånansvärt bra.
Det hjälpte att prata med kompisarna och kuratorn
Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.