Blodprov och EKG ingår i förberedelserna
Man får ofta genomgå en EKG-undersökning före undersökningen, som läser av hjärtats rytm och kan visa om man har haft en hjärtinfarkt tidigare. Om man har instabil kärlkramp kan även andra förändringar avläsas, som det kan vara bra för läkaren att känna till.
Före undersökningen får man lämna blodprover för att kontrollera blodvärde, saltbalans och njurfunktion. Man får även en liten venkateter insatt i ena armen. Venkatetern används för att ge medicin eller dropp om det behövs. Om man vill kan man få en lugnande tablett eller spruta före undersökningen.
Särskilt blodprov kan behövas ibland
Om man behandlas med blodförtunnande läkemedel, till exempel Waran, testas det så kallade INR-värdet som är ett mått på hur det blodförtunnande läkemedlet fungerar. Om INR-värdet är för högt, kan kranskärlsröntgen behöva flyttas fram några dagar för att risken för blödningar ska minskas.
Ofta får man sluta med Waran ett par dagar före undersökningen, för att INR-värdet ska sjunka.
Särskilda förberedelser krävs också om man har nedsatt njurfunktion, diabetes eller är allergisk mot kontrastmedel. Man får isåfall information om detta av sin läkare.
Om man använder läkemedel med metformin
Om man tar tabletter som innehåller ämnet metformin ska man sluta med medicinen i samband med undersökningen, eftersom det finns en liten risk för att kroppens balans av mjölksyra rubbas så att man får mjölksyraförgiftning, laktatacidos.
Diabetesläkemedel som innehåller metformin är till exempel Glucophage och Avandamet.
Man ska rådgöra med sin läkare om när man kan börja ta medicinen igen, och om blodsockret behöver kontrolleras extra noga. Vanligtvis får man ta ett blodprov och sedan börja med medicinen igen efter två dygn.
Undersökningen sker på röntgenavdelningen
Under undersökningen ligger man på rygg på ett röntgenbord. En röntgensjuksköterska tvättar huden där läkaren ska sticka in den plastslang som behövs för undersökningen. Sjuksköterskan täcker också kroppen med sterila dukar. Man är vaken under hela ingreppet och kan ställa frågor samt själv se delar av undersökningen på en tv-skärm. EKG och blodtryck följs under hela undersökningen.
Två metoder
Läkaren kan genomföra undersökningen genom att sticka in plastslangen i ett blodkärl antingen i ljumsken eller i handleden. En fördel med att använda handleden är att man efter undersökningen inte behöver ligga till sängs, som man måste göra om läkaren har stuckit i ljumsken. Blodkärlet i handleden är lättare att trycka ihop, och det minskar risken för blödningar. Men den här metoden passar inte alltid, till exempel kan man inte ha för svag puls eller för smalt kärl.
Vilken metod som ska användas diskuterar man tillsammans med läkaren, som sedan avgör vilken som passar bäst.
Undersökningen steg för steg
Först får man lokalbedövning i ljumsken eller handleden. Med en annan nål för sedan läkaren in en kort plastslang, och därefter en längre tunn plastslang, en så kallad kateter, som är cirka två millimeter i diameter. Katetern styrs från ljumsken eller handleden och förs via blodkärl ända till hjärtats kranskärl.
När slangens spets ligger i mynningen till kranskärlet sprutar läkaren in kontrastmedel, som behövs för att kranskärlen ska synas på röntgenbilderna. Kranskärlen filmas med en röntgenkamera som är placerad en bit över bröstet och bilderna visas på en tv-skärm. Det vänstra kranskärlet, som är störst, filmas vanligen från fem, sex eller sju olika vinklar. Höger kranskärl filmas från tre eller fyra vinklar. Läkaren filmar i olika vinklar för att kunna se och bedöma kranskärlen så noggrant som möjligt. Vid varje filmning sprutar läkaren in kontrastmedel i kranskärlet.
Om man tidigare har genomgått en kranskärlsoperation och gör en ny kranskärlsröntgen, filmas både de ursprungliga kärlen och de inopererade kärlen.
Hjärtats pumpförmåga
Ibland avslutas undersökningen med att läkaren gör en bedömning av hjärtats pumpförmåga. En kateter som har flera små hål i sin spets förs ned i vänster hjärtkammare. Därefter sprutas kontrastmedel in. Undersökningen filmas, och läkaren kan bedöma hur vänster hjärtkammare pumpar, om något område rör sig sämre eller om det finns något klaffläckage.
Tryckförband efter undersökningen
Själva undersökningen på röntgenavdelningen tar mellan en halvtimme och en timme. Den avslutas med att plastslangen tas bort och man får ett tryckförband för att det inte ska börja blöda. Trycket är ganska hårt i början och minskas därefter.
Om undersökningen har gjorts genom handleden kan man vara uppe direkt efteråt, och tryckförbandet tas bort efter cirka två timmar.
Efter en undersökning genom ljumsken måste man ligga till sängs i några timmar. För att sluta hålet i ljumskpulsådern har en del sjukhus börjat använda även andra metoder än tryckförband, till exempel stygn, metallclips eller liknande.
Det gör inte ont
I samband med att man får bedövningen och när plastslangen förs in kan man känna att det sticker till och trycker i ljumsken eller handleden. Det gör inte ont när katetern ligger inne i blodkärlet.
Om läkaren även undersöker hjärtats pumpförmåga kan man få hjärtklappning när katetern förs ner i hjärtats vänstra kammare. Det går snabbt över. När kontrastvätskan sprutas in känner man ofta en våg av värme som sprids genom kroppen. Det är inte farligt.
Olika behandlingar
Efter undersökningen granskar läkaren filmen för att se om det finns förträngningar eller stopp i kranskärlen.
Vilken behandling som är lämpligast beror på resultatet av kranskärlsröntgen och andra undersökningar, samt tidigare sjukdomar och nuvarande besvär. Olika behandlingar som kan bli aktuella är
- läkemedelsbehandling
- ballongvidgning
- kranskärlsoperation, så kallad bypass-operation.
Ballongvidgning samtidigt som röntgen
En ballongvidgning kan ibland genomföras i direkt anslutning till en kranskärlsröntgen. Det förutsätter förstås att det finns tillgång till metoden på det sjukhus där man undersöks och att man före undersökningen har fått information om vad en ballongvidgning innebär.
Man kan oftast åka hem samma dag
Man får oftast åka hem senare samma dag, om undersökningen är planerad och man inte har behövt genomgå en ballongvidgning. Om man har gjort undersökningen i samband med att man har lagts in akut på sjukhus, till exempel för en hjärtinfarkt, får man stanna kvar någon eller några dagar. Hur länge man behöver vara kvar beror på vilken behandling man har fått eller om någon behandling planeras.
Blödning i ljumsken – vanligaste komplikationen
Det är mycket ovanligt med allvarliga komplikationer efter en kranskärlsröntgen. Oftast får man inga besvär alls.
Om undersökningen har gjorts via ljumsken kan en del få en blödning där efteråt. Första veckan efter undersökningen ska man därför undvika tunga lyft och kraftig kroppsansträngning. Ibland uppstår det ändå en blödning, oftast inom första dygnet efter undersökningen. Då får man ligga och vila i ytterligare några timmar med tryckförband tills det har slutat blöda från kärlet. Någon enstaka gång kan det uppstå en skada på kärlet som behöver opereras.
Om undersökningen har gjorts via handleden ska man vara försiktig med armen det första dygnet och undvika tunga lyft, eftersom det även här kan finnas en liten risk för blödningar.
Allergiska reaktioner går att förebygga
Allergiska reaktioner vid en kranskärlsröntgen är ovanliga, men kan ibland förekomma. Det är mycket ovanligt med allvarliga allergiska reaktioner. Har man tidigare blivit allergisk, till exempel fått hudutslag, astma eller en annan allvarlig reaktion av kontrastmedel eller lokalbedövning, är det viktigt att tala om det i förväg. Man kan då få läkemedel som förebygger allergiska reaktioner.
