Svampinfektion i underlivet

Vanligt

Tre av fyra kvinnor får någon gång i livet en svampinfektion i underlivet. Vanliga symtom är intensiv klåda, sveda och flytning. Det är ett ofarligt tillstånd som i många fall går över av sig själv. Men antalet kvinnor som får återkommande svampinfektioner ökar utan att forskarna har någon förklaring till det.

Varför får man svampinfektion i underlivet?

Den svamp som kan ge besvär från underlivet hos kvinnor är en vanlig jästsvamp. Det är en mikroorganism som växer inne i cellerna i hud och slemhinnor och som livnär sig på sockerarter som cellerna producerar. Jästsvampen finns normalt i huden och slemhinnorna hos de flesta människor och ger i regel inga besvär. Var femte kvinna bär på svamp i slidan utan att ha besvär.

Ännu är det inte utforskat varför en svampinfektion bryter ut i slidan hos vissa kvinnor. Sannolikt håller immunsystemet svampen i schack men ibland kan en tillfällig rubbning i immunförsvaret göra så att en svampinfektion bryter ut. Det som då händer är att svampen förökar sig snabbare inne i cellerna och gör att man får en inflammation. Den orsakar en kraftig irritation i slemhinnan, som blir röd och svullen.

Olika faktorer ökar risken
Även om grundorsaken är okänd finns det faktorer som anses öka risken för svampinfektioner:

• En antibiotikabehandling mot en infektion dödar även de nyttiga mjölksyrebakterierna i slidan, vilket kan bidra till att en svampinfektion blossar upp.
• Hormonbalansen i kroppen påverkar slemhinnorna och därmed immunförsvaret i slidan. Därför är det vanligt att man får en svampinfektion under graviditeten eller att en svampinfektion lättare blossar upp strax före mens.
• Små sår och skavning i slidan och på blygdläpparna minskar slemhinnornas motståndskraft och svampen får lättare fäste. Små sår kan uppstå om man till exempel haft många samlag tätt, om man ridit eller cyklat mycket.
• Ärftliga faktorer kan sannolikt också ha betydelse för om man lättare får en svampinfektion och om en infektion ger symtom.

Det finns inga säkra belägg för att p-piller eller spiral ökar risken för svampinfektion. Men om man ofta, mer än fyra gånger om året, drabbas av svampinfektioner kan det vara bra att diskutera frågan om preventivmedel med en läkare.

Smittar sällan

Det är mycket ovanligt att svamp smittar. Någon enstaka gång kan en man smittas efter samlag med en kvinna som har en svampinfektion. Det märks genom att huden längst ut på penishuvudet blir röd, torr och lite fnasig. Infektionen går ofta över av sig själv eftersom miljön på penis inte alls är lika gynnsam för svampen som kvinnans slida. Det är framförallt kvinnan som behöver behandling. Mannen blir då också oftast besvärsfri.

Underlivssvamp kan inte smitta mellan två kvinnor som har sex och det smittar inte heller vid munsex eller toalettbesök.

Hur kan man undvika svampinfektion?

Att skydda sig mot svampinfektion är svårt eftersom det inte finns tillräckligt mycket kunskap om orsakerna. Att tvätta sig ofta med tvål i underlivet har ansetts öka risken men det är inte bevisat. Om man har besvär av en svampinfektion eller får infektioner ofta brukar det rekommenderas att man använder barnolja i stället för tvål och vatten.

Om man får svamp ofta

En svampinfektion är helt ofarlig även om det är besvärligt med klådan och svedan. Nästan alla blir bra genom att behandla sig med de receptfria medel som finns.

Hos ett fåtal kvinnor återkommer infektionerna med täta mellanrum, till exempel efter samlag eller i samband med varje menstruationen. Då ska man kontakta en gynekolog eller allmänläkare för att få hjälp.

Klåda och flytningar

De vanligaste tecknen på svamp i underlivet är klåda och irritation. Det kliar och svider kring slidöppningen och på blygdläpparna.

Ibland kommer en vit, grynig, och lite torr flytning från slidan. Det liknar torkad filmjölk eller yoghurt. Men flytningen kan också vara tunn och ibland har man ingen ökad flytning alls.

Slemhinnorna i slidan svullnar och blir sköra. Det svider när man kissar och oftast gör det ont vid samlag. Slemhinnorna blir också röda och blöder lättare än vanligt.

Ibland får man eksem på blygdläpparna och i ljumskarna.

Symtomen kan försvinna av sig själva och då behöver man inte göra någonting. Annars ökar de inom några timmar eller dagar, och blir så starka att man måste behandla dem. Receptfria svampdödande medel finns på apotek.

Första gången kan man känna sig osäker

Första gången man får symtomen kan man känna sig osäker på om det verkligen är svampinfektion man drabbats av. Eftersom klådan är så besvärande måste man ofta söka läkare akut.

Vid en gynekologisk undersökning är tecknen på svamp tydliga och enkla att se. Slemhinnorna kring slidöppningen, på blygdläpparna och ofta bakåt mot ändtarmsöppningen är röda och irriterade. Inne i slidan är slemhinnorna också rödare än normalt. Vit, grynig flytning sitter på slidans väggar. Ibland är flytningen tunn eller så har man inte någon flytning alls.

Genom att titta i ett mikroskop på lite av flytningen kan läkaren se svampen. Ibland görs ett prov som skickas till ett laboratorium för odling. Det är viktigt att säkerställa diagnosen svampinfektion särskilt om besvären återkommer ofta. Det finns andra sjukdomar med återkommande klåda som kräver annan behandling, till exempel eksem som inte beror på svamp eller vitfläckssjukan.

Vad kan man göra själv?

Klådan kan minska om man har luftiga underkläder och inte tvättar sig alltför mycket i underlivet. När man tvättar sig är det bra att använda barnolja istället för tvål och vatten för att minska irriationen i slemhinnorna. Om man tidigare haft en svampinfektion som säkerställts av läkare och får tillbaka samma besvär kan man även behandla sig själv med läkemedel.

Ofta är klådan och svedan i underlivet så stark att man vill ha snabb lindring. Det finns receptfria läkemedel som brukar fungera bra. De används direkt i slidan och man kan välja mellan en kräm som sprutas in i slidan, slidpiller eller ett vagitorium som förs in i slidan med ett finger. Om man är gravid bör man fråga på ett apotek vilket läkemedel man kan använda.

Medlen kan ge kortvariga biverkningar som sveda, klåda, rodnad och en brännande känsla.

Viktigt att inte överbehandla

Om man inte är säker på att man har fått svamp i underlivet ska man inte använda svampdödande medel i onödan. Svampen kan bli motståndskraftig efter många behandlingar, och då hjälper inte läkemedlet om man sedan får en svampinfektion.

Man kan också i sällsynta fall bli allergisk mot medicinen. Används svampmedel ofta utan att man verkligen har en svampinfektion kan det också bidra till att man får kroniska besvär.

Läkemedel på recept

Om man söker läkare kan man få recept på ett svampdödande läkemedel som tas genom munnen. Medlet tas oftast bara under en dag, som en enstaka dos. Det kan göra att man får biverkningar som illamående, magont och lös mage. Biverkningarna går över på några timmar. Medlet används restriktivt under graviditet, endast vid enstaka tillfällen och i samråd med läkare på mödravårdscentralen.

Vart vänder man sig?

En allmänläkare på en vårdcentral är van vid att upptäcka och behandla svampinfektion i underlivet. Man brukar få en akut tid, inte för att tillståndet är allvarligt utan för att klådan är plågsam.

Ungdomsmottagningar kan också hjälpa till, eller så kan man ta kontakt med en gynekolog.

Hjälper inte att smörja in med yoghurt

Det finns många föreställningar om vad som orsakar svamp i underlivet och vilka behandlingsmetoder som hjälper. Dessa föreställningar har inget stöd av forskningsresultat, men kan förekomma i tidningar, i hälsokostbutiker eller som tips från bekanta.

Exempel på åsikter som inte har stöd av forskning är att varma, åtsittande kläder skulle orsaka svamp i underlivet eller att man kan få det av att äta mycket socker. Att man skulle kunna behandla svamp i underlivet genom att smörja in slidan med yoghurt eller surgörande medel finns det heller inget stöd i forskningen för. Tamponger som preparerats med mjölksyrabakterier har inte heller någon vetenskapligt dokumenterad effekt.