Livmodercancer

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Livmodercancer, som även kallas livmoderkroppscancer, är en av de vanligaste cancersjukdomarna bland kvinnor i Sverige. Den innebär att man har fått en cancertumör inne i livmodern.

Orsaken till livmodercancer är okänd, men risken att få sjukdomen ökar ju äldre man blir. Det är ovanligt att få livmodercancer innan man fyllt 40 år. Risken ökar om man är mycket överviktig, tagit medicin med östrogen under lång tid, aldrig har varit gravid eller om man fick sin första mens tidigt och sin sista mens sent.

Eftersom symtomen oftast märks innan sjukdomen hunnit gå långt brukar man kunna få behandling tidigt. De flesta blir helt friska igen.

Symtom

Det vanligaste symtomet är att man får blödningar eller missfärgade flytningar efter att man slutat ha mens. Om man fortfarande har mens kan mellanblödningar vara ett symtom.

Behandling

Oftast måste hela livmodern, äggledarna och äggstockarna opereras bort. Efter operationen kan man behöva få strålbehandling eller cellhämmande läkemedel, cytostatika. Ibland får man bara strålbehandling eller hormonbehandling i stället för operation.

När ska man söka vård?

Om man har blödningar mellan menstruationerna, eller om man får blödningar efter att man har slutat få mens, ska man söka vård på en vårdcentral eller hos en gynekolog.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

Visa mer

Vad är livmodercancer?

Vad är livmodercancer?

Flera olika sorters cancer i livmodern

Det finns flera olika cancersjukdomar som kan uppstå i livmodern. De två vanligaste är livmodercancer, som även kallas livmoderkroppscancer, och livmoderhalscancer.

Det är viktigt att skilja på de två sjukdomarna, som är olika på flera sätt inte minst vad gäller åldern då man insjuknar. Ganska unga kvinnor kan få livmoderhalscancer, medan man mycket sällan får livmodercancer före 40 års ålder.

För att tidigt kunna upptäcka livmoderhalscancer kallas alla kvinnor regelbundet till gynekologiska cellprovskontroller. Däremot går det inte att använda sådana prover för att upptäcka livmodercancer.

Menscykeln

Livmoderhålan täcks av en slemhinna och omges av en kraftig muskelvägg. Slemhinnan är mycket känslig för kvinnliga könshormoner och stöts ut regelbundet i form av en mensblödning. Under en kvinnas liv pågår menscyklerna från den första blödningen, som man oftast får när man är mellan tio och femton år, till den sista i 50-årsåldern.

Mitt emellan två mensblödningar sker normalt en ägglossning. Om man blir gravid avbryts cykeln under ett till ett och ett halvt år, beroende på hur länge man ammar.

Cykeln styrs av två olika hormoner

Menscykeln styrs av två olika hormoner som produceras i äggstockarna: östrogen och gulkroppshormon, som även kallas progesteron. Hormonerna har olika funktioner och mängden av dem varierar under cykeln.

Östrogenet hjälper till att bygga upp slemhinnan när en mensblödning är avslutad.

Gulkroppshormon hämmar i stället slemhinnans tillväxt. Det ökar i samband med ägglossningen. Om ingen graviditet inträffar sjunker nivån av gulkroppshormon, vilket utlöser en ny mensblödning.

Cellförändringar i livmodern

Livmoderslemhinnan är uppbyggd av celler som nybildas genom delning. Denna process styrs från cellens arvsmassa, DNA, och om den skadas kan cellen börja dela sig okontrollerat. Då uppstår en cancertumör i slemhinnan. Till en början växer tumören bara i slemhinnan, men efterhand börjar den växa in i livmoderns muskelvägg.

Om en störning uppstår i en cell i livmoderns slemhinna kan den börja dela sig okontrollerat och en tumör utvecklas.  

Cancercellerna kan sprida sig

I muskelväggen finns lymf- och blodkärl, och genom dem kan cancerceller spridas vidare till lymfkörtlarna i bäckenet och buken och där bilda dottertumörer, så kallade metastaser. Cancercellerna kan också spridas framför allt till äggstockarna, slidan och lungorna.

Goda chanser att bli frisk

Genom att livmodercancer vanligen ger tidiga symtom upptäcks sjukdomen för det mesta i ett tidigt skede. Därför är möjligheterna att bota cancern ofta mycket goda. Cirka fyra av fem kvinnor blir friska efter behandling.

Fäll ihop

Vad beror livmodercancer på?

Vad beror livmodercancer på?

Risken ökar med åldern

Orsaken till att man får livmodercancer är inte helt känd, men det finns flera faktorer som kan spela in. Framför allt är åldern viktig – risken att insjukna ökar med stigande ålder. Det är mycket ovanligt att man får livmodercancer före 40 års ålder. Medelåldern för att bli sjuk är 63 år.

Ungefär 1 400 kvinnor insjuknar varje år vilket gör livmodercancer till en av de vanligaste cancerformerna bland kvinnor i Sverige.

På senare år har sjukdomen långsamt ökat i västvärlden. Orsaken kan vara livsstilsfaktorer som till exempel att barnafödandet har minskat eller att fler kvinnor är överviktiga idag. En annan orsak kan vara hormonbehandling.

Övervikt ökar risken

Om man är kraftigt överviktig ökar risken att få livmodercancer. Undersökningar har visat att risken är betydligt större för kvinnor med ett BMI över 30. BMI står för body mass index och är ett mått på kroppens vikt i förhållande till längden.

Mensen kan spela roll

Andra faktorer som ökar risken är att man får sin första mens tidigt och fortsätter att ha mens längre än genomsnittet.

Det kan också innebära en risk om man har en menscykel med mycket långa intervall mellan blödningarna, som vid polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS. Behandling med p-piller eller bara gulkroppshormon är viktig eftersom cykeln då normaliseras.

Östrogen påverkar

De flesta av riskfaktorerna är kopplade till hur balansen mellan östrogen och gulkroppshormon ser ut i kroppen. Enkelt uttryckt ökar östrogen risken medan gulkroppshormon minskar risken för livmodercancer.

Om man får sin första mens tidigt och sin sista men sent påverkar östrogen livmoderslemhinnan under en längre tid, vilket kan öka risken. Östrogen bildas, förutom i äggstockarna, även i fettväven vilket innebär att överviktiga kvinnor bildar mer östrogen.

Behandlas man med östrogen för klimakteriebesvär ökar risken att utveckla livmodercancer, men om östrogenet kombineras med gulkroppshormon upphävs riskökningen.

Sjukdomen är sällan ärftlig

Mindre än fem procent av all livmodercancer är ärftlig, och är då ofta kopplad till ärftlighet för tjocktarmscancer.

Fäll ihop

Hur kan man minska risken för livmodercancer?

Hur kan man minska risken för livmodercancer?

Graviditet och p-piller skyddar

När man är gravid dominerar gulkroppshormonet, och därför minskar risken att utveckla livmodercancer för varje graviditet. Använder man p-piller skyddar det mot livmodercancer, eftersom p-piller förutom östrogen innehåller gulkroppshormon. Skyddet finns kvar i flera år efter att man slutat med p-piller.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Blödningar vanligaste symtomet

Det vanligaste symtomet vid livmodercancer är blödningar eller missfärgade flytningar. Det är ovanligt att man har smärtor i början av sjukdomen, men det kan förekomma om livmoderhalsen är så trång att blodet inte kommer ut. Då spänns livmodern ut och man kan känna mensliknande smärtor i nedre delen av magen eller ryggen.

Om man får blödningar efter att man slutat att ha mens (menopaus) ska man kontakta en läkare. Den vanligaste anledningen till en sådan blödning är inte cancer, men ju längre tid som gått sedan sista mensen desto viktigare är det att utreda orsaken. Har man enstaka blödningar under första året efter menopaus beror det däremot ofta på att man har viss fortsatt hormonproduktion i äggstockarna, som kan utlösa en mensblödning.

Om man fortfarande har mens kan ett förändrat blödningsmönster eller mellanblödningar vara ett symtom på livmodercancer.

Fäll ihop

Söka vård

Söka vård

När ska man söka vård?

Om man har blödningar mellan menstruationerna, eller om man får blödningar efter att man har slutat få mens, ska man söka vård på en vårdcentral eller hos en gynekolog.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Vävnadsprov och ultraljud

För att avgöra om man har livmodercancer tar läkaren ett vävnadsprov från livmodern.

Ultraljudsundersökning av livmodern kan också ge information så att det ibland inte behöver tas vävnadsprov. Det gäller till exempel om man har haft en enstaka blödning och ultraljudsbilden visar på en mycket tunn slemhinna. Då är sannolikheten att man har cancer mycket liten.

Vävnadsprov på mottagningen

Ofta kan vävnadsprovet tas på mottagningen. Det går till så att läkaren för in en tunn slang via livmoderhalsen. Sedan sugs slemhinneceller ut och skickas till mikroskopisk undersökning på ett laboratorium. Obehaget av ingreppet kan jämföras med att sätta in en spiral. Även om det kan göra lite ont, så går det fort över.

Om det av någon anledning inte går att ta vävnadsprovet på det sättet, eller om man tycker att en sådan undersökning är obehaglig, kan det göras på sjukhus. Då bedövas man och läkaren gör en så kallad skrapning.

Hur lång tid det tar att få svar på provet kan variera. Man kommer överens med den behandlande läkaren om hur och när man kan få svar.

Lungröntgen och datortomografi

Om det visar sig att man har cancer får man gå igenom andra undersökningar för att ta reda på hur stor tumören är och om den har spridit sig. Lungorna brukar röntgas eller så undersöks hela bröstkorgen och buken med hjälp av datortomografi, som ger mycket detaljerade bilder. Ibland undersöks man även med magnetkamera.

Fäll ihop

Att få ett cancerbesked

Att få ett cancerbesked

Vanligt men ändå skrämmande

Varje dag får över 100 människor i Sverige ett cancerbesked. För en del innebär ordet cancer samma sak som döden, trots att de flesta som får cancer blir friska. Nya behandlingsmetoder utvecklas hela tiden, och även om inte alla blir helt friska så finns det goda möjligheter att leva med sjukdomen under en lång tid.

Ofta behöver man gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal efter att man fått ett cancerbesked. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan fungera som ett stöd och hjälpa till att minnas vad som sagts. Om man inte är svensktalande har man rätt att få information på sitt eget språk.

Hjälp finns både inom och utom vården

Oavsett hur det kommer att gå innebär beskedet om sjukdomen och om den kommande behandlingen att tillvaron vänds upp och ner, inte bara för den som är sjuk utan också för många runt omkring. Om man behöver prata med någon kan man få hjälp av patientföreningar och det går också att kontakta Cancerfonden eller Cancerupplysningen.

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och man vet vad som ska hända. Nästan alla sjukhus har särskilda kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan stötta.

Läs mer: Hjälp och stöd vid cancer

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Operation 

Livmodercancer behandlas först och främst genom att man opereras. Livmodern, äggledarna och äggstockarna tas bort, oftast genom ett snitt i magen. Det är viktigt att ta bort äggstockarna eftersom cancern ibland sprider sig till dem. Ibland tas också lymfkörtlar i buken bort. Operationen tar vanligen en till en och en halv timme. Man vårdas sedan på sjukhus i upp till en vecka.

Idag utförs operationen allt oftare med titthålsteknik, så kallad laparaskopi. Genom ett litet snitt i naveln förs en kamera in och kopplas till en bildskärm. Kirurgiska instrument förs in genom ytterligare små hål i magen och med dessa kan livmodern och äggstockarna lossas och tas ut genom slidan. På vissa sjukhus utförs den här operationen med hjälp av en robot. Efter en titthålsoperation brukar man vara kvar på sjukhus två till tre dagar.

Efter en undersökning i mikroskop av tumören i livmodern bedömer läkarna om man behöver ytterligare behandling.

Ofta är det tillräckligt med bara operation. Om tumören vuxit djupt i livmoderväggen eller ner i livmoderhalsen, eller om cancercellerna är av ett aggressivt slag, får man strålbehandling och ibland även cytostatika efteråt.

Sluta röka inför operationen

Om man röker är vinsterna många med att göra ett uppehåll inför operationen. Såren läker bättre och det minskar risken för infektioner, dessutom återhämtar man sig snabbare efter operationen. Om det finns möjlighet bör man helst göra uppehåll åtta veckor före och efter operationen. Man kan prata med sin läkare om man behöver hjälp och stöd.

Strålbehandling

Man får strålbehandling efter operationen när det finns risk att tumören kan ha spridit sig till vävnader kring livmodern. Om det är olämpligt med operation kan livmodercancer behandlas med enbart strålning.

Behandlingen får man som strålinlägg i slidan. En stavformad kapsel, som först provas ut, laddas med strålkällor. Kapseln placeras i slidan vid en gynekologisk undersökning. Man får ha kapseln i slidan under några minuter, sedan tas den ut. Man brukar få behandlingen tre gånger med en veckas mellanrum.

Ibland får man också yttre strålbehandling, som innebär några minuters behandling varje vardag under fem veckor. Man ligger inte på sjukhus utan kommer bara dit för de korta behandlingarna.

Cytostatika bromsar celldelningen

Vid vissa typer av livmodercancer ges även tilläggsbehandling med cytostatika, som bromsar cellernas delning. Om sjukdomen spridit sig, eller vid återfall, får man också ofta cytostatika.

Hormonbehandling

Hormonbehandling med höga doser av gulkroppshormon kan också ha en god effekt på både tumören i livmodern och metastaser. Den kan ibland användas som enda behandling när man mår så pass dåligt allmänt att det inte är lämpligt med vare sig operation eller strålbehandling.

Kontroller efter behandlingen

Efter att man har avslutat sin behandling för livmodercancer får man gå på kontroller enligt ett schema som varierar något mellan olika delar av landet. Det är vanligt att man får gå tre gånger per år under de två första åren. Därefter glesnar antalet besök, men man går ofta på kontroller under åtminstone fem år.

Kontrollerna är till för att upptäcka om sjukdomen skulle komma tillbaka och för att se om man fått några biverkningar av behandlingen. Kontrollen innebär alltid en gynekologisk undersökning. Om det behövs får man göra till exempel en lungröntgen eller datortomografi.

Risken för återfall

Risken att sjukdomen ska komma tillbaka är störst under de första åren efter avslutad behandling. Om man får återfall finns det flera olika behandlingsmöjligheter, som beror på var i kroppen cancern kommer tillbaka och hur man mår för övrigt.

Även om cancern inte skulle försvinna helt av behandlingen, kan man idag leva länge med cancer och få symtomen lindrade genom strålbehandling, cytostatika eller hormonbehandling. Om man har smärtor kan man få hjälp och behandling av särskilda smärtteam, som i dag finns på många sjukhus. Många kan leva med cancer och ha god livskvalitet.

Fäll ihop

Komplikationer och följdsjukdomar

Komplikationer och följdsjukdomar

Operationen oftast inte komplicerad

Själva operationen brukar inte vara komplicerad. Allvarliga komplikationer är ovanliga, men som vid alla bukoperationer kan det hända att man får sårinfektion eller urinvägsinfektion. Blodpropp som komplikation är ovanligt, eftersom man får blodförtunnande medel under tiden man är på sjukhus.

Sexuella problem

Man kan få sexuella problem efter behandlingen. Detta kan ha både psykologiska och kroppsliga orsaker. Ett vanligt problem är sveda och torrhet i slidan. Besvären brukar lindras effektivt om man behandlar med östrogen i form av kräm eller slidpilller.

Om man tar östrogen på det här sättet har det aldrig någon inverkan på cancern. Man ska inte tveka att ta upp och diskutera sexuell problematik med sin läkare vid kontrollbesöken.

Strålbehandling kan ge övergående besvär

Man kan få akuta besvär under strålbehandlingen som exempelvis trötthet, illamående, diarré och sveda när man kissar. Besvären går vanligtvis över efter en tid, men hos några få kan de bli bestående.

Biverkningar av cytostatika

Tidigare var det vanligt att man blev illamående och kräktes i samband med cytostatikabehandling, men idag är det ett mindre problem eftersom det har kommit flera bra motmedel.

De vita blodkropparna kan minska i antal, vilket kan leda till att man blir mycket trött och lättare får infektioner. Man kan också tappa håret av vissa cytostatika, men det kommer tillbaka efter avslutad behandling.

Östrogen och gulkroppshormon mot klimakteriebesvär

Om man ännu inte kommit in i klimakteriet innebär förlusten av äggstockarna hormonella förändringar, bland annat kan man känna av klimakteriebesvär. Om man får svåra besvär med svettningar och värmevallningar kan man få en kombination av östrogen och gulkroppshormon.

Tidigare ansågs det olämpligt med östrogenbehandling eftersom hormonet har samband med livmodercancer. Nu finns ökad kunskap om livmodercancerns biologi och det anses att en kombination av östrogen och gulkroppshormon är en säker behandling efter att man har avslutat en cancerbehandling.

Fäll ihop

Hur påverkas livet av livmodercancer?

Hur påverkas livet av livmodercancer?

Livmodercancer och behandlingen av sjukdomen kan innebära stora förändringar i livet. Vilka de blir beror på vilken behandling cancertumören kräver, men också på hur man mår i övrigt och om man har andra sjukdomar.

Det är ovanligt att få livmodercancer innan man fött barn, men om det händer så kan förstås förlusten av livmodern och äggstockarna orsaka en stor sorg. Förutom att ha fått cancer förlorar man möjligheten att bli gravid. Man har rätt att få prata om sin sorg eller oro med någon professionell, till exempel en läkare eller en kurator. Det finns också särskilda stödföreningar för kvinnor med gynekologisk cancer.

Trots att det ofta kan kännas tungt och att mycket kan bli annorlunda, kan många återfå en god livskvalitet efter behandlad livmodercancer.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-03-18
Redaktör:

Anna Dahllöv, 1177 Vårdguiden

Manusunderlag:

Barbro Larson, gynekolog och förlossningsläkare, Stockholm

Granskare:

Janusz Marcickiewicz, läkare, Kvinnokliniken, Hallands sjukhus, Varberg

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge