Flytningar från underlivet

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Alla kvinnor har flytningar från underlivet, en del har normalt mer flytningar än andra och de är vanligtvis inte tecken på någon sjukdom. Den normala flytningen är slemmig, vitaktig eller genomskinlig. Den luktar inte obehagligt och orsakar inte klåda eller sveda. Flytningarna börjar i puberteten, oftast innan man får sin första mens och de bidrar bland annat till att skydda mot infektioner.

Om man plötsligt börjar lägga märke till flytningarna, till exempel på grund av att de blir rikligare, byter färg eller börjar lukta konstigt kan det vara ett tecken på att man har fått en infektion eller sjukdom, exempelvis bakteriell vaginos, svampinfektion eller en könssjukdom. Men flytningarna kan också variera av andra anledningar. Till exempel för att man har ägglossning, kommer in i puberteten eller klimakteriet, är gravid eller använder skydd mot graviditet som innehåller hormoner.

Behandling

Om flytningarna ska behandlas beror på vad som har orsakat dem. Om man har bakteriell vaginos, en infektion eller sjukdom kan man behöva någon form av antibiotika.

När ska man söka vård?

Om man får flytningar tillsammans med värk i underlivet eller feber ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Man ska kontakta en vårdcentral om flytningen plötsligt börjar lukta illa eller ändrar utseende så att den blir grön, gul, grynig eller blodblandad. Detsamma gäller om man misstänker att man kan ha blivit smittad med en könssjukdom, även om man inte har några tydliga symtom.

Om man får symtom på svamp för första gången ska man kontakta en vårdcentral. Det vanligaste symtomet på en svampinfektion är klåda i underlivet, flytningen kan också öka eller blir vit och kesoliknande. 

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad är flytningar?

Vad är flytningar?

Oftast inte tecken på sjukdom

Insidan av slidan är hos alla kvinnor täckt med ett sekret. När sekretet lämnar slidan kallas det för flytningar. Uppfattningen om vad som är onormala flytningar varierar från kvinna till kvinna. En del kvinnor har normalt mer flytningar än andra och de är vanligtvis inte tecken på någon sjukdom.

Sekretet är en del av kroppens infektionsskydd. Den ökar slemhinnornas motståndskraft mot angrepp av bakterier och har en surhetsgrad som minskar risken för att bakterier som kan orsaka infektion kan växa till.

En normal flytning är slemmig, vitaktig eller genomskinlig. Den brukar lukta lite syrligt och orsakar inte klåda eller sveda. Flytingen förändras vid kontakt med luft och får en ljusgul till brunaktig färg. I samband med ägglossningen ökar oftast mängden flytning. Detsamma händer vid sexuell upphetsning, då kalls det för lubrikation. Ökad flytning av normal karaktär är också vanligt när man är gravid eller använder skydd mot graviditet som innehåller hormoner.

Flytningar hos män

Om man som man får flytningar är det nästan alltid ett tecken på att något är fel. Om man haft oskyddat samlag och får flytningar från urinröret kan det bero på en könssjukdom, till exempel klamydia. Som man, eller kille, bör man alltid gå till en ungdomsmottagning, hud- och könsmottagning eller vårdcentral för att undersöka sig om man får flytningar.

Fäll ihop

Vad beror det på?

Vad beror det på?

Sjukdomar som ofta orsakar flytningar

Det finns olika typer av infektioner och besvär i underlivet som visar sig genom att man plötsligt börjar lägga märke till flytningarna. Här beskrivs några av dem kortfattat.

Bakteriell vaginos

Bakteriell vaginos innebär att bakteriesammansättningen i slidan är förändrad. Det är en mycket vanlig orsak till en illaluktande flytning som ofta märks tydligast efter oskyddat samlag och i samband med mens. Flytningen brukar vara grågulaktig till färgen. Tillståndet behandlas bara om man upplever att flytningarna och lukten är besvärande. Ett undantag är om man ska genomgå ett ingrepp i livmodern, till exempel en skrapning eller spiralinsättning, eftersom att slidans skydd mot infektioner kan vara försämrad vid bakteriell vaginos.

Svampinfektion

Underlivssvamp orsakas av en vanlig jästsvamp, Candida albicans. De vanligaste symtomen är klåda, svullnad, rodnad och irritation i underlivet. Ibland får man också en vit, kesoliknande flytning från slidan. Om man vet att det är svamp som har orsakat besvären kan man behandla själv med receptfria svampdödande medel som finns på apotek, men om man inte är säker ska man inte använda medlen. Då är det bättre att söka vård för att få en säker diagnos.

Om symtomen inte går över, eller återkommer inom ett halvår trots behandling med receptfria läkemedel, bör man också söka vård.

Klamydia eller gonorré

Både klamydia och gonorré överförs vid samlag och ger liknande besvär. Det kan kännas som sveda när man kissar och man kan få flytningar från underlivet om man är kvinna, eller från urinröret som man. Ofta får man inga symtom alls vilket gör att man kan vara smittad utan att veta om det.

Utan behandling kan sjukdomarna leda till svårigheter att bli gravid. Även män kan få svårare att få barn om de går länge med en obehandlad klamydia- eller gonorréinfektion. Det är därför väldigt viktigt att söka läkare för undersökning och provtagning vid minsta misstanke om att man blivit smittad. Det är också bra att testa sig innan man inleder en ny sexuell relation.

Livmoderinfektion eller äggledarinfektion

Tecken på livmoder- och/eller äggledarinfektion kan vara värk och smärtor nertill i buken. Smärtan brukar öka vid ansträngning. Flytningarna kan förändras, de kan bli mer tjockflytande och lukta illa, bli gul- eller grönaktiga och ibland blodtillblandade. Man kan få feber och allmän sjukdomskänsla. Om man har sådana symtom ska man alltid söka akut vård.

Livmoderinfektion kan uppstå efter att man har fått en spiral insatt eller efter ett missfall, abort eller förlossning. Äggledarinfektion kan vara en komplikation till gonorré eller klamydia.

Blodblandad flytning

Den vanligaste orsaken till att man har blod i flytningen är om man använder ett skydd mot graviditet som innehåller hormoner, till exempel p-piller eller en p-stav. Det kan vara besvärande men är ofarligt. Blod i flytningen kan även hänga samman med ägglossning och mens. Det kan också bero på en hormonell störning eller en infektion, till exempel klamydia. I sällsynta fall kan det bero på en cancersjukdom, men det är mycket ovanligt, särskilt hos yngre kvinnor.

Erosiv lichen ruber

En inte helt ovanlig orsak till ökade flytningar, framför allt efter menopaus, är hud- och slemhinnesjukdomen erosiv lichen ruber. Orsaken är inte helt klarlagd men den anses bero på en så kallad autoimmun reaktion, vilket innebär att kroppen bildar antikroppar mot den egna vävnaden. Sjudomen kan ge sårbildningar i slidan och orsakar då ökade flytningar och smärta vid samlag. Man behandlas oftast med ett kortisonpreparat lokalt.

Andra orsaker än sjukdomar

Det finns flera anledningar till att man får ökade flytningar fast man inte har någon sjukdom. Tidigare har nämnts att flytningarna kan öka i mängd exempelvis beroende på ägglossning eller sexuell upphetsning. Här nedan nämns ytterligare några orsaker.

För mycket körtelslemhinna på livmodertappen

Körtelslemhinnan utsöndrar hela tiden lite slem. Slemmet behövs för att spermierna ska kunna ta sig fram. Eftersom att slemhinnan i de flesta fall sitter inne i livmoderhalskanalen är det ingenting som märks, men en del kvinnor har ovanligt mycket av körtelslemhinnan på livmodertappen vilket brukar synas som en luktlös flytning. Om man har mycket besvär av flytningarna kan den extra slemhinnan brännas eller skäras bort.

Graviditet och klimakteriet påverkar

Hormonförändringar i kroppen kan påverka flytningarna så att de ökar eller minskar. Vid ägglossning och även vid graviditet gör hormonerna att flytningarna ökar. I klimakteriet minskar i stället flytningarna för de flesta. Äldre kvinnor kan få en varig flytning om slemhinnorna är sköra. Den behandlas med östrogen i form av slidpiller eller kräm, inte antibiotika. Ökad flytning kan också orsakas av begynnande framfall, alltså när livmodern och slidväggarna börjar falla ner för att eventuellt bukta ut ur slidan och irriteras av underkläderna.

Mer flytningar i puberteten

I samband med puberteten blir slidans slemhinnor fuktigare och det leder oftast till rikligare flytningar. Om man använder skydd mot graviditet som innehåller hormoner kan man ibland få rikligare flytningar.

Små flickor kan också ha flytningar

Flytningarna börjar i puberteten, oftast innan man får sin första mens, men det händer att flickor som ännu inte kommit in i puberteten kan få flytningar. Flytningarna är då oftast orsakade av bakterier som kommer från munhåla och svalg, det brukar kallas för stjärtfluss. Om en flicka som inte har kommit in i puberteten får flytningar som är besvärande ska man ta kontakt med en vårdcentral eller en barnläkarmottagning. Om flickan är upp till sex år kan man kontakta barnavårdcentralen.

Nyfödda flickor kan ha lite mer flytning de första dagarna, orsakad av mammans hormoner. De flytningarna kan ibland vara blodblandade. Det går över av sig själv efter några dagar.

Det är mycket ovanligt men flytningar hos små flickor kan också bero på att flickan petat upp ett föremål i slidan, till exempel en liten sten eller en legobit. Om man misstänker att det är så ska man söka vård.

Om man använder en tampong för länge

En kvarglömd tampong kan ge en riklig och illaluktande flytning. Man kan också få feber. Det beror på att bakterier får fäste i tampongen och ökar i antal.

Om man använder en tampong och plötsligt får hög feber, känner sig sjuk och får illaluktande flytningar ska man ta ut tampongen på en gång och söka läkare akut. Det kan vara den så kallade tampongsjukan, som orsakas av stafylokockbakterier. Den var vanligare tidigare, när det fanns tamponger med extra stark uppsugningsförmåga. Numera säljs inte den sortens tamponger och dessutom finns information i förpackningen om att det är viktigt att byta tampong flera gånger per dag.

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

När ska man söka vård?

Om man förutom flytningen får värk nertill i magen och feber ska man söka akut vård samma dag. Det kan vara tecken på till exempel en infektion i äggledaren eller livmodern.

Man ska kontakta en vårdcentral om flytningen plötsligt börjar lukta illa eller ändrar utseende så att den blir grön, gul, grynig eller blodblandad. Detsamma gäller om man misstänker att man kan ha blivit smittad med en könssjukdom, även om man inte har några tydliga symtom. 

Om man får symtom på svamp för första gången ska man kontakta en vårdcentral. Det vanligaste symtomet på en svampinfektion är klåda i underlivet, flytningen kan också öka eller blir vit och kesoliknande.

Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

Vart vänder man sig?

Om besvären är sådana att man behöver akut vård ska man söka sig till ett sjukhus eller en vårdcentral som har akutmottagning. Om det inte är lika bråttom bokar man tid hos en läkare på en vårdcentral eller en gynekolog som kan undersöka underlivet och ställa en diagnos. Läkaren beslutar också om lämplig behandling.

Undrar man mer allmänt om flytningar kan till exempel en barnmorska svara på frågor. På en ungdomsmottagning finns ofta både barnmorska och läkare som kan svara.

Läkarbesöket

Man får alltid först beskriva sina besvär, och läkaren ställer frågor för att bättre förstå vad som kan ha orsakat flytningarna. Ofta blir man ombedd att lämna ett urinprov. Därför är det bra att inte ha kissat precis innan man kommer till mottagningen. Ett urinprov kan visa på bakterier som kan orsaka till exempel urinvägsinfektion eller en könssjukdom.

Så går en gynekologisk undersökning till

Om man har besvär från underlivet brukar läkaren göra en så kallad gynekologisk undersökning. Först får man berätta varför man vill bli undersökt. Sedan får man klä av sig på underkroppen och lägga sig i en så kallad gynstol, en specialbrits. I den ligger man på rygg med benen vilandes på benstöd. Det är viktigt att man får känna sig trygg i undersökningssituationen. Man ska alltid fråga om sådant man undrar över och säga till om det känns obehagligt.

Läkaren börjar med att titta hur det ser ut i underlivet för att se om det finns sår och blåsor eller om det är rött och irriterat. För att kunna se mellan blygdläpparna måste läkaren sära på dem med händerna. Sedan för läkaren försiktigt in ett skedliknande instrument och en rund stavformad pinne vilka oftast är engångsartiklar av plast. De behövs för att hålla undan vecken i slidan. En lampa riktas så att den lyser in i slidan.

En gynekologisk undersökning brukar inte göra ont. Det kan kännas lite ovant första gången. Om man är orolig eller om något känns fel eller gör ont kan man alltid säga det till den som undersöker. Man har rätt att avbryta undersökningen när man vill.

Flytningarna undersöks i mikroskop

Läkaren kan nu titta på slidans slemhinnor och livmodertappen för att se hur flytningarna ser ut. Ibland tas prov från livmodertappen för till exempel könssjukdomar, svamp eller cellprover. Det kan kännas som att det skrapar lite grand.

När instrumenten tas ut ur slidan torkas lite av flytningen av på ett objektglas så att den kan undersökas i mikroskop. Surhetsgraden i flytningen undersöks med en så kallad pH-indikator.

Livmodern undersöks också

Nästa steg är att läkaren för in ett eller två fingrar i slidan och känner med den andra handen utanpå på magen. Det görs för att känna om livmodern och äggstockarna är normala i storlek, form och konsistens. Om något känns ömt ska man säga till, men läkaren brukar också fråga. Läkaren har alltid handskar på sig när den här undersökningen görs.

Ibland tas också ett blodprov som kan visa på infektion.

Olika behandlingar

Om flytningarna beror på någon infektion eller en rubbning i bakteriebalansen är den vanligaste behandlingen antibiotika. Medicinen kan antingen föras in direkt i slidan som slidpiller eller vaginalkräm, eller tas som tabletter genom munnen. Man kan också få annan behandling, till exempel östrogen eller svampmedel, beroende på vad som orsakat flytningarna.

Kan man själv minska sina flytningar?

Det finns många åsikter om hur man ska tvätta sig i underlivet för att minska mängden flytningar, några exempel är att man ska använda så lite tvål som möjligt och att oparfymerade eller milda tvålar är bättre än vanlig tvål. Men det enda som bevisligen påverkar mängden flytningar är att man inte tvättar sig för mycket, en gång om dagen räcker.

Om man har för lite flytning

Det finns flera orsaker till att man har för lite flytning, det vill säga torra slemhinnor. En orsak kan vara förändrad hormonbalans, man kanske ammar eller är i klimakteriet. Vissa typer av p-piller och p-spruta kan också ge torra slemhinnor som en biverkan. Kroniska, det vill säga långvariga, besvär av svampinfektion kan också orsaka en torrhetskänsla i underlivet.

Om man besväras av torra slemhinnor i underlivet ska man undvika att tvätta sig med tvål och vatten. Man kan minska besvären genom att använda sig av så kallad oljehygien. Det innebär att man lägger på en intimolja och torkar bort den innan man duschar, då blir man ren samtidigt som man skyddar sig mot det uttorkande vattnet. Vilken intimolja man använder spelar mindre roll men man kan pröva exempelvis barnolja som finns att köpa på apotek. Under perioder av besvär kan det kännas bättre att inte använda allt för trånga byxor, trosor eller annat som sitter tajt och försöka undvika sådant som ökar trycket mot underlivet, till exempel ridning och cykling.

Om besvären beror på klimakteriet kan man bli bättre genom behandling med östrogensalva eller slidpiller.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-09-03
Redaktör:

Theresa Larsdotter, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Inga Sjöberg, läkare, specialist i gynekologi, Ersboda hälsocentral, Umeå.

Katrin Hint, läkare, specialist i allmänmedicin och kirurgi, Avonova Hälsa Danvik, Stockholm.