Flytningar från underlivet

Oftast inte tecken på sjukdom

Flytningar i underlivet har alla kvinnor, men i olika stor omfattning. Flytningen är en del av kroppens infektionsskydd. Den ökar slemhinnornas motståndskraft mot angrepp av bakterier och har en surhetsgrad, ett pH-värde, som minskar risken för att bakterier som kan orsaka infektion kan växa.

En normal flytning är oftast vit eller svagt gul och kan vara lite grynig. Den brukar lukta svagt och lite syrligt, ungefär som filmjölk luktar. I samband med ägglossningen ökar oftast mängden flytning, och detsamma händer vid sexuell upphetsning. Ökad flytning av normal karaktär är också vanligt när man är gravid eller använder vissa p-piller. Flytningen kan alltså variera i mängd beroende på olika omständigheter.

När kan flytningen vara tecken på sjukdom?

Om man förutom flytningen får värk i underlivet och feber kan det vara ett tecken på till exempel en infektion i äggledarna eller i livmodern. Då ska man söka akut vård samma dag.

Ändrat utseende på flytningarna kan också vara tecken på sjukdom. Om flytningen luktar illa eller ändrar utseende så att den blir grön, gul, grynig eller blodblandad ska man boka tid hos en allmänläkare eller en gynekolog för undersökning.

Sjukdomar som ofta orsakar flytningar

Det finns olika typer av infektioner och besvär i underlivet som visar sig genom att flytningarna ökar och förändras. Här beskrivs några av dem kortfattat.

Svampinfektion

Om man förutom flytning också får stark klåda och sveda i underlivet kan det bero på en svampinfektion. Flytningen kan vara vit och grynig, men ibland klar och tunn. Man kan behandla svampinfektionen själv med receptfria medel som finns på apotek, men är man osäker ska man boka tid för undersökning. Om symtomen inte går över, eller ofta återkommer trots behandling med receptfria läkemedel, bör man också söka vård.

Bakteriell vaginos

Bakteriell vaginos innebär en rubbning i bakteriebalansen. Det är en vanlig orsak till en illaluktande flytning som ofta märks tydligast efter samlag och efter mens. Flytningen brukar vara grågulaktig till färgen. Tillståndet bör behandlas inför spiralinsättning, skrapningar eller andra kirurgiska ingrepp via slidan eftersom det ökar risken för allvarligare infektioner. I övrigt behöver man bara behandlas om flytningarna och lukten är besvärande.

Rubbningen i bakteriebalansen brukar gå över av sig själv och betraktas inte som en sexuellt överförbar sjukdom. Man får behandling med slidpiller eller slidkräm med antibiotika. Surgörande kräm eller gel kan minska lukten men botar inte besväret. Det finns inga vetenskapliga undersökningar som visar att tamponger med mjölksyrabakterier har effekt.

Trikomonasinfektion

Infektionen orsakar oftast att flytningarna blir illaluktande, gröngulaktiga, fyllda med små luftbubblor och någon enstaka gång blandade med blod. Dessutom kan svullnad och sveda i underlivet förekomma. Var tredje person som blir smittad har inga besvär alls.

Infektionen smittar genom samlag. Både man själv och ens partner behöver behandlas med antibiotika. Nuförtiden är trikomonas ovanligt i Sverige.

Klamydia eller gonorré

Båda sjukdomarna överförs vid samlag och ger liknande besvär. Det kan kännas som sveda när man kissar och man kan få flytningar från underlivet om man är kvinna, eller från urinröret som man. Ofta får man inga symtom alls vilket gör att man kan vara smittad utan att veta om det. Både klamydia och gonorré har blivit vanligare de senaste åren.

Utan behandling kan sjukdomarna leda till att man blir steril och alltså inte kan få barn. Det är därför väldigt viktigt att söka läkare för undersökning och provtagning vid minsta misstanke om att man blivit smittad.

Klamydia och gonorré faller under smittskyddslagen, vilket betyder att man är skyldig att genomgå en undersökning och sedan blir man erbjuden behandling. Dessutom måste man lämna uppgifter om vilka personer som smittan kan komma från och vilka den kan ha förts vidare till.

Om man har klamydia eller gonorré behandlas både man själv och ens partner med antibiotika.

Kondom skyddar mot smitta om den används under hela samlaget.

Livmoderinfektion eller äggledarinfektion

Tecken på livmoder- eller äggledarinfektion kan vara värk och smärtor nertill i buken. Smärtan brukar öka vid ansträngning. Flytningarna kan förändras, de kan bli mer tjockflytande och lukta illa, bli gul- eller grönaktiga och ibland blodtillblandade. Man kan få feber och allmän sjukdomskänsla.Om man har sådana symtom ska man alltid söka akut vård.

Livmoderinfektion kan uppstå i samband med att man får en spiral insatt eller efter missfall eller förlossning. Äggledarinfektion kan vara en komplikation till gonorré eller klamydia.

Blodblandad flytning

Om man har blod i flytningen kan det i sällsynta fall bero på en cancersjukdom. Det är mycket ovanligt, särskilt hos yngre kvinnor. Blod i flytningen kan också vara helt normalt och hänga samman med ägglossning och mens. Det kan också bero på en infektion, till exempel klamydia.

Andra orsaker än sjukdomar

Det finns flera anledningar till att man får ökade flytningar fast man inte har någon sjukdom. Tidigare har nämnts att flytningarna kan öka i mängd beroende på ägglossning eller sexuell upphetsning. Här nedan nämns ytterligare några orsaker.

Graviditet och klimakteriet påverkar

Hormonförändringar i kroppen kan påverka flytningarna så att de ökar eller minskar. Vid ägglossning och även vid graviditet gör hormonerna att flytningarna ökar. I klimakteriet minskar i stället flytningarna för de flesta. Äldre kvinnor kan få en varig flytning om slemhinnorna är sköra. Den behandlas med östrogen i form av slidpiller eller kräm, inte antibiotika. Ökad flytning kan också orsakas av begynnande framfall, alltså när livmodern börjar falla ner för att eventuellt bukta ut ur slidan.

Små flickor kan också ha flytningar

Flickor som ännu inte kommit i puberteten kan få lite flytningar. De flytningarna är genomskinliga eller vitaktiga, lite sega, och luktar ingenting. Nyfödda flickor kan ha lite mer flytning de första dagarna, orsakad av mammans hormoner. De flytningarna kan ibland vara blodblandade. Strax före puberteten, innan första menstruationen kommer igång är flytningar vanligt.

Flickor kan också få flytningar som är lite gulgröna eller brunfärgade, luktar illa, är rikligare än vanliga flytningar och ibland kan också huden vara röd i underlivet. Det beror oftast på en infektion orsakad av bakterier som finns i luftvägarna och på huden. Infektionen kan behöva behandlas med antibiotika.

Det är ovanligt men flytningar hos små flickor kan också bero på att det finns något föremål i slidan, till exempel en liten sten eller en legobit.

Mer flytningar i puberteten

I samband med puberteten blir slidans slemhinnor fuktigare och det leder oftast till ökade flytningar. Om man använder p-piller kan man ibland få ökade flytningar.

Om man har en tampong för länge

En kvarglömd tampong kan ge en riklig och illaluktande flytning. Man kan också få feber. Det beror på att bakterier får fäste i tampongen och ökar i antal.

Om man har tampong och plötsligt får hög feber, känner sig sjuk och får illaluktande flytningar ska man ta ut tampongen på en gång och söka läkare akut. Det kan vara den så kallade "tampongsjukan", som orsakas av stafylokockbakterier. Den var vanligare tidigare, när det fanns tamponger med extra stark uppsugningsförmåga.
Numera säljs inte den sortens tamponger och dessutom finns information i förpackningen om att det är viktigt att byta tampong flera gånger per dag.

När ska man söka vård?

Det finns fyra tillfällen då man ska söka vård för sina flytningar:

Om man förutom flytningen får värk nertill i magen och feber ska man söka akut vård samma dag. Det kan vara tecken på till exempel en infektion i äggledaren eller livmodern. Om flytningen luktar illa eller ändrar utseende så att den blir grön, gul, grynig eller blodblandad ska man boka tid hos en allmänläkare eller gynekolog för undersökning. Det kan också vara tecken på en infektion. Om man misstänker att man kan ha blivit smittad med en sexuellt överförbar sjukdom som till exempel klamydia, gonorré eller trikomonasinfektion. Man kanske har haft samlag utan kondom. Då bör man söka vård även om man inte har några tydliga symtom. Om symtom på svampinfektion gång på gång återkommer, trots behandling med receptfria medel.

Vart vänder man sig?

Om besvären är sådana att man behöver akut vård ska man söka sig till ett sjukhus eller en vårdcentral som har akutmottagning. Om det inte är lika bråttom bokar man tid hos en läkare på en vårdcentral eller en gynekolog som kan undersöka underlivet och ställa en diagnos. Läkaren beslutar också om lämplig behandling.

Undrar man mer allmänt om flytningar kan till exempel en barnmorska svara på frågor. På en ungdomsmottagning finns ofta både barnmorska och läkare som kan svara.

Läkarbesöket

Man får alltid först beskriva sina besvär, och läkaren ställer frågor för att bättre förstå vad som kan ha orsakat flytningarna. Ofta blir man ombedd att lämna ett urinprov. Därför är det bra att inte ha kissat precis innan man kommer till mottagningen. Ett urinprov kan visa på bakterier som kan orsaka till exempel urinvägsinfektion eller klamydia.

Så går undersökningen till

En gynekologisk undersökning görs alltid. Om man tycker att det är väldigt obehagligt eller aldrig har varit med om en sådan undersökning tidigare är det bra att tala om det för läkaren, som då kan anpassa sig efter det.

Man klär av sig på underkroppen, men behåller andra kläder på, som till exempel en tröja. Sedan lägger man sig på rygg på en särskild undersökningsbrits, eller gynstol. Britsen har benstöd där man lägger benen för att de ska säras ordentligt. Man ska ligga med stjärten längst ned på kanten, och får ofta hasa sig ner lite för att komma i rätt ställning.

Läkaren börjar med att titta hur det ser ut i underlivet för att kontrollera om det finns sår och blåsor eller om det är rött och irriterat. För att kunna se mellan blygdläpparna måste läkaren sära på dem med händerna. Sedan för läkaren försiktigt in ett skedliknande instrument och en rund stavformad pinne som oftast är engångsartiklar av plast. De behövs för att hålla undan vecken i slidan. En lampa riktas så att den lyser in i slidan.

Flytningarna undersöks i mikroskop

Läkaren kan nu titta på slidans slemhinnor och livmodertappen för att se hur flytningarna ser ut. Ibland tas prov från livmodertappen för till exempel klamydia, gonorré eller cellprover. Det kan kännas som att det skrapar lite grand.

När instrumenten tas ut ur slidan torkas lite av flytningen av på ett objektglas så att den kan undersökas i mikroskop. Surhetsgraden i flytningen undersöks med en så kallad pH-indikator.

Livmodern undersöks också

Nästa steg är att läkaren för in ett eller två fingrar i slidan och känner med den andra handen uppe på magen. Det görs för att känna om livmodern och äggstockarna är normala i storlek, form och konsistens. Om något känns ömt ska man säga till, men läkaren brukar också fråga. Läkaren har alltid handskar på sig när den här undersökningen görs.

Ibland behöver läkaren känna med ett finger i ändtarmen eftersom det gör det lättare att undersöka livmodern. Även vid den här undersökningen använder läkaren handskar.

Ibland tas också ett blodprov som kan visa på infektion.

Olika behandlingar

Om flytningarna beror på någon infektion är den vanligaste behandlingen antibiotika. Medicinen kan antingen föras in direkt i slidan som slidpiller eller vaginalkräm, eller tas som tabletter genom munnen. Man kan också få annan behandling, till exempel östrogen eller svampmedel, beroende på vad som orsakat flytningarna.

Kan man själv minska sina flytningar?

Även om det är vanligt med rikliga flytningar som inte beror på någon sjukdom kan de för vissa vara ett problem. Man kan försöka att påverka mängden flytningar genom att använda så lite tvål som möjligt när man tvättar underlivet. Oparfymerad olja som barnolja kan användas i stället för tvål. Det är inte bra att skölja med tvål och vatten inuti slidan, eftersom man då rubbar kroppens naturliga försvar mot infektioner.

Om man har för lite flytning

Det finns flera orsaker till att man kan ha för lite flytning, det vill säga torra slemhinnor. En orsak kan vara förändrad hormonbalans, man kanske ammar eller är i klimakteriet. Torra slemhinnor kan också bero på att man tvättar sig inne i slidan eller använder en tvål som är är uttorkande. Vissa typer av p-piller och p-spruta kan också ge torra slemhinnor som en biverkning.

När man har mindre mängd flytning blir slemhinnorna i slidan och underlivet torra och sköra. Det svider och ömmar till exempel då man cyklar, rider eller har samlag.

Man kan minska besvären genom att undvika att tvätta med tvål. Oparfymerad barnolja kan vara utmärkt att använda istället. Ibland lättar besvären om man använder trosor av bomull som sitter lite löst. Undvik sådant som ökar trycket mot underlivet, som till exempel ridning och cykling.

Om besvären beror på klimakteriet kan man bli bättre genom behandling med östrogensalva eller slidpiller.