Bulimi

Kännetecknas av hetsätning

Bulimi är en ätstörning som kännetecknas av att man hetsäter och sedan försöker bli av med det man har ätit, främst genom att kräkas eller använda laxermedel. På medicinskt språk heter det bulimia nervosa. Bulimi är en vanlig psykisk sjukdom som allt fler får.

Bulimi är vanligast bland kvinnor, men även män får bulimi. Bulimi är vanligare än anorexi, som är en nära besläktad ätstörning som präglas av självsvält. Ofta är man lite äldre när man får bulimi än när man får anorexi, vanligtvis i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern. Bulimi blir allt vanligare bland människor som tidigare inte förknippades med ätstörningar, som till exempel män och äldre kvinnor.

Flera orsaker samverkar troligen

Orsakerna till varför man utvecklar bulimi varierar från person till person. Ofta är det flera olika faktorer som ligger bakom. Det är lätt att påverkas av de slankhetsideal som finns bland annat i reklam och annan media. Sådana ideal är svåra att leva upp till och kan påverka ens självbild, särskilt om den var dålig redan innan. Psykologiska faktorer spelar ofta in. Det är vanligt att man ställer orimliga krav på sig själv. Behovet av kontroll kan vara mycket stor.

Svåra upplevelser, exempelvis ett dödsfall eller en kris i familjen, kan utlösa sjukdomen. Man kan även ha en ärftlig benägenhet för bulimi. Den egna kroppen kan också reagera oväntat starkt på bantning. Allt detta kan skapa en grund för bulimi.

Bantning är den viktigaste utlösande faktorn. Bulimin kan sedan hållas vid liv av de egna kraven på att vara perfekt. Man ger vikt och kroppsform en orimligt stor betydelse för hur man värderar sig själv. Att bulimi brukar börja med bantning betyder därmed inte att all bantning orsakar bulimi. Det måste finnas en grund för att sjukdomen ska utvecklas.

Många som får bulimi upptäcker att de befinner sig i en ond cirkel som är mycket svår att bryta.

Känslan av tillfredställelse uteblir

Som ung kan man känna sig osäker i sig själv. Då är det lätt att man blir missnöjd med sin egen kropp, ett missnöje som späds på av samhällets slanka kroppsideal. Att banta eller motionera hårt för att gå ner i vikt kan verka som vägen att bli mer omtyckt och tycka bättre om sig själv. I början är försöken att gå ner i vikt oftast framgångsrika. Man får beröm och komplimanger av omgivningen och känslan av kontroll över både vikten och livet förstärks. Men ju längre man begränsar sitt ätande, desto starkare växer impulserna att få njuta av den förbjudna maten. När man inte längre orkar, kan man tappa kontrollen och börja pendla mellan försök att styra sitt ätande och impulser att njuta av det förbjudna. Man har fått bulimi.

Hemlig sjukdom som präglas av skuld och skam

Till skillnad från anorexi märks inte bulimi lika tydligt utåt eftersom man oftast har normal vikt. Eftersom man känner stor skuld och skam för sitt ätbeteende, försöker man dölja problemen och låtsas att allt är bra. Inombords känner man sig däremot misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna kretsar ständigt kring mat, koncentrationsförmågan påverkas och sömnproblem är vanliga. Man pendlar mellan hopp om att äntligen kunna ta kontroll över sina svårigheter och förtvivlan över att det aldrig kommer att ske. Eftersom man skäms för sina problem, och helst vill komma till rätta med dem på egen hand, kan man må dåligt i många år innan man erkänner sina problem och söker hjälp.

Brist på viktiga näringsämnen

Alla måste äta för att leva. Ett signalsystem i hjärnan förmedlar känslor av hunger när man behöver äta, och känslor av mättnad när man är tillfredsställd. Maten ger både byggstenar till kroppens olika delar, och energi för att hålla kroppen igång. På så sätt regleras kroppsvikten i ett samspel som är anpassat till varje människas livssituation.

Vid en ätstörning som bulimi gör man stora ingrepp i kroppens naturliga process och signalsystemet sätts ur spel. I stället för att lyssna på kroppen blir den en fiende som ska tuktas.

Om man har bulimi låter man bli att äta vissa näringsämnen som förknippas med risken att gå upp i vikt, vanligtvis kolhydrater, fett och socker. Dessvärre får det inte den effekt man avser, utan leder i stället till att kroppen får ett naturligt sug efter just de ämnen som man vill undvika. På så sätt kan kroppen framkalla en attack av hetsätning i ett försök att få i sig dessa näringsämnen. Biologiskt kan man se det som kroppens rop på hjälp.

De kaotiska matvanorna som pendlar mellan bantning och hetsätning gör att kroppens energiförbrukning förändras. Under en bantningsperiod ställer kroppen in sig på svält genom att dra ner på energiförbrukningen. När hetsätningsattacken kommer har kroppen vant sig vid att klara sig på mindre energi. Därför blir kroppens naturliga reaktion att lagra kalorierna från hetsätningen i stället för att förbränna dem. Det kan leda till en ond cirkel där försöken att minska sin vikt i stället leder till motsatsen och känslan av att man måste banta ännu hårdare.

Både kropp och själ påverkas av bulimi

Om man har bulimi kan man få en rad kroppsliga besvär. Mag- och tarmproblem är vanliga. Hos kvinnor kan mensen försvinna eller bli oregelbunden trots att man är normalviktig. Eftersom man undviker att äta vissa livsmedel kan man få brist på olika ämnen och salter som kroppen, till exempel hjärtat behöver. Om man samtidigt har mycket låg kroppsvikt, det vill säga både bulimi och anorexi, kan det vara livsfarligt att hetsäta och kräkas eller missbruka laxermedel.

Om man har bulimi är det inte ovanligt att man får allvarliga tandskador eftersom man kräks och magsaften är frätande.

Många personer med bulimi har andra psykiska problem, som ångest, självskadebeteenden och problem med att kontrollera sina impulser. Runt hälften av alla med bulimi får allvarliga problem med depression.

Om man har bulimi hamnar man lätt i en ond cirkel. Man känner att man vill få kontroll på en kaotisk inre värld. Man vill dämpa sina känslor hellre än att uppleva deras fulla kraft. Inledningsvis stillas ångesten när man äter stora mängder mat mycket snabbt och sedan kräkas upp den, men alla svåra känslor förblir osorterade. Snart återkommer känslor av nedstämdhet, ångest och tvångsmässighet tillbaka, ofta förstärkta. Om man då åter försöker döva känslorna genom att återigen äta och kräkas är man inne i en cirkel som man behöver professionell hjälp för att bryta. Känslorna behöver sorteras snarare än dämpas.

Laxermedel leder inte till viktminskning

Det kan kännas frestande att använda laxerande läkemedel om man har bulimi. Man vill bli av med den mat som man har hetsätit. Det är inte särskilt effektivt och kan på sikt skapa stora problem. Laxermedel tömmer nämligen tjocktarmen, men energiupptaget sker redan i tunntarmen där laxermedel saknar effekt. Den viktminskning man får beror i stället på vätskeförlust. Kroppens reaktion blir därför att samla på sig vätska så fort som möjligt. Det kan felaktigt tolkas som att man har samlat på sig fett och leda till att man använder ännu mer laxermedel.

Att använda laxermedel i stora mängder kan bland annat förändra kroppens saltbalans förändras, vilket kan påverka hjärtrytmen.

Många som lider i tysthet vill ha hjälp

Om man har bulimi har man oftast större insikt om att man behöver hjälp än om man har anorexi. Trots det kan man känna sig kluven inför att ta emot behandling. Samtidigt som man vill bli bra skäms man över sina problem och vill helst bli av med dem utan andras inblandning.

Bulimi är nära förknippad med anorexi

En del personer som utvecklar bulimi har tidigare haft anorexi. Man kan också ha symtom av både anorexi och bulimi samtidigt. Det brukar kallas en bulimisk form av anorexi. Det kan vara mycket farligt eftersom man har låg kroppsvikt samtidigt som man hetsäter, kräks eller missbrukar laxermedel.

Man kan pendla mellan de båda sjukdomarna men det är vanligare att man går från anorexi till bulimi, än tvärtom. Om man tidigare har haft anorexi och senare utvecklar bulimi kan man känna sig som "misslyckad anorektiker". Man kan längta tillbaka till den tiden då man åtminstone var "duktig" på någonting – att banta och hålla en låg vikt.

De flesta blir bra igen

När man är som sjukast kan det kännas som om man aldrig kommer att bli bra eller känna sig lycklig igen, men så är det inte alls. Det finns behandling som hjälper mot bulimi.

Vägen tillbaka kan vara lång och svår, men det finns inga hopplösa fall. Även om man har levt med bulimi i många år kan man bli bättre eller helt frisk. Om man söker hjälp, genom vården eller i en stödgrupp, ökar man sina möjligheter att bli frisk.

Många av de kroppsliga förändringar som förknippas med ätstörningar återställs när man börjar äta normalt igen, till exempel mag-tarmbesvären. Men ibland behöver man hjälp även efter att sjukdomen har övervunnits så att man kan komma till rätta med de psykiska och sociala problem som finns kvar.

Andra mindre kända ätstörningar är exempelvis ätstörning utan närmare specifikation, UNS, och ortorexi.

Ifrågasätt slankhetsindealen

Om man vill börja banta för att minska oro eller känslor av otillräcklighet kan det vara bra att prata med en närstående om saken innan. Man kan också fråga en läkare eller någon annan i vården om man verkligen väger för mycket.

För att skydda sig mot bulimi bör man ifrågasätta slankhetsideal i tidningar, reklam och annan media. Man ska också vara kritisk till olika antaganden om att viss mat absolut bör undvikas. Istället kan man behöva lära sig mer om vad kroppen behöver och lära sig lita på kroppens signaler som yttrar sig som olika "sug". Genom att prata med personer i sin omgivning om vad som är viktig och meningsfullt i livet kan man få ett mer hälsosamt perspektiv än om man går ensam med sina funderingar. Alla är värda att må bra och känna sig nöjd med den man är. Det är viktigt att umgås med människor som bidrar till att man uppskattar och utvecklar sig själv.

Hetsätning och försök att bli av med maten

När vården talar om bulimi menar de återkommande perioder av hetsätning, minst en gång i veckan under tre månader, som kompenseras av att man gör sig av med maten. Ofta gör man det genom att kräkas, använda laxermedel eller andra läkemedel, motionera överdrivet mycket eller fasta. Självkänslan är starkt beroende av kroppsformen och vikten.

De flesta har någon gång ätit för mycket och känt sig proppmätta. Men det är inte samma sak som att hetsäta. Hetsätning innebär att man på kort tid äter mycket stora mängder mat. Ofta handlar det om mat som man annars försöker undvika för att inte gå upp i vikt.

Innan hetsätningsattacken börjar kan man känna ett stigande sug efter den förbjudna maten. Under hetsätningen känns det som om man helt tappar kontrollen. Efteråt får man stark ångest och stigande panik över allt man har ätit. Det känns som att man måste bli av med allt som har kommit in i kroppen innan det omvandlas till fett. Därför försöker man på olika sätt bli av med det man har ätit. Det brukar lindra den akuta ångesten efter hetsätningen, men göra så att man känner sig fysiskt utmattad och fylld av självförakt.

Kroppsliga problem som beror på bulimi

Det är vanligt att man får mag- och tarmproblem när man har bulimi. Man kan få förstoppning, gasbildning och ont i magen. Järnbrist gör att man blir trött.  För kvinnor kan mensen försvinna eller bli oregelbunden.

Tändernas emalj skadas av frätande magsyra när man kräks. Om man kräks ofta en längre tid kan tänderna frätas sönder. Tandskadorna går inte över av sig själva när man blir frisk utan kan kräva omfattande och kostsam behandling hos tandläkare.

Om man har bulimi får man ofta även sprickor i mungiporna, så kallade munvinkelsprickor. Man kan också få inflammation i matstrupen och svullna spottkörtlar. Om man missbrukar laxermedel eller vätskedrivande läkemedel kan det bli förändringar i kroppens saltbalans. Det kan vara skadligt för hjärtat.

Psykiska och ekonomiska problem

Det är vanligt att människor med bulimi också får problem med depression och självmordstankar. Ibland kan en förlust utlösa en depression som övergår i bulimi. Men ofta är depressionen ett resultat av bulimin. Man skäms för sitt okontrollerade beteende, stänger ut andra och självbilden blir allt mer negativ. Ångest och fobier kan också förekomma och man kan känna ett stort behov av att dra sig undan sin omgivning och isolera sig eftersom man skäms för sina problem. Den som är sjuk i bulimi kan ibland ta till alkohol och droger att dämpa matlusten och minska känslor av ångest och oro. Det är ett riskfyllt beteende eftersom det i sin tur kan leda till att man börjar skada sig själv, men även till missbruk och beroende

Man kan också få ekonomiska problem på grund av de stora summor pengar som går åt till att köpa mat.

Sök hjälp så snart som möjligt

Bulimi är en sjukdom som innebär mycket ensamhet och skamkänslor, men det finns hjälp att få. Det kan kännas oöverstigligt att ta kontakt med vården eller ens tala med någon kompis eller anhörig, men det brukar ofta kännas bättre när man slipper bära allt helt ensam.

Ju längre tiden går, desto svårare blir det att komma till rätta med problemen och bulimin får ett starkare grepp över både kropp och själ. Därför är det viktigt att söka hjälp för bulimi så fort som möjligt. Det gäller även om man har andra ätstörningar. Det första steget är att inse att man behöver hjälp. Nästa steg blir att ta reda på vart man ska vända sig. Många, främst yngre personer, kan ha nytta av någon som hjälper dem att hitta rätt. Här kan både vänner och närstående ha en viktig och stödjande roll.

Vart ska man vända sig?

Om man är ung kan man vända sig till skolhälsovården, ungdomsmottagningen eller till Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) som behandlar barn och ungdomar under 18 år. Som vuxen kan man vända sig till sin vårdcentral. I vissa landsting ges remiss till specialistmottagning. Oroliga föräldrar kan också vända sig till dessa ställen.

I vissa delar av landet kan man också få bra stöd av frivilligorganisationer som vänder sig till de som har ätstörningar, men även till deras närstående, exempelvis Anorexi-Bulimi-kontakt, abkontakt.se och ätstörningszonen.se. Det finns också privata terapeuter och behandlingshem som man kan vända sig till utan remiss, men då måste man betala själv.

Undersökningar och utredningar

För att kunna planera rätt behandling görs en noggrann utredning. Man får besvara frågor kring sitt ätproblem och om hur man har det i livet i övrigt. Det sker i en rad intervjuer som görs av en psykolog eller kurator. Ibland får man fylla i olika frågeformulär för att kartlägga problemen. Man kan också få genomgå en allmän kroppsundersökning, vägas och lämna olika prover. Om man är under 18 år brukar föräldrarna också intervjuas.

Att få veta att man är sjuk

Att få veta att man har bulimi är ofta en bekräftelse på något man länge förstått. Trots det kan beskedet framkalla stor ångest eftersom det innebär att man blir tvungen att konfronteras med sitt dubbelliv där man förnekat allvaret med sina problem för andra och viss mån även för sig själv. Man kan känna sig frestad att tro att problemen inte är så allvarliga eller att man själv kan få ordning på allt på egen hand, något som sällan stämmer.

För en förälder eller nära anhörig kan däremot beskedet komma som en chock. Det är inte ovanligt att man som sjuk har lyckats dölja det för sina närmaste eftersom man har suttit med vid måltider och ätit. Man kanske även har lyckats behålla ungefär samma vikt som innan eller endast i långsam takt gått upp i vikt. Många föräldrar känner skuldkänslor och anklagar sig själv för sitt barns problem, men forskning visar att bulimi inte beror på föräldrars handlande eller försummelser.

Psykoterapi är den viktigaste behandlingen

Om man har bulimi behöver man sällan sjukhusvård. Psykoterapi är den viktigaste behandlingen, antingen individuellt eller i grupp. Två terapimetoder som har visat sig vara särskilt effektiva när man vill komma till rätta med bulimi är kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi. Kognitiv beteendeterapi innebär att man får hjälp att förändra sitt ätbeteende och börja äta regelbundna måltider för att bryta den onda cirkeln och motverka suget efter hetsätning. Som stöd har man en matdagbok där man skriver upp allt man äter och de tankar och känslor som dyker upp. Hos terapeuten används dagböckerna för att se hur ätmönstret förändras och för att titta närmare på viktiga tankar, känslor och situationer som utlöser hetsätningsattacker.

Interpersonell psykoterapi har en annan infallsvinkel och fokuserar främst på hur man handskas med konfliktfyllda relationer. Denna terapimetod kan ta längre tid för att uppnå symtomförbättring, men har fördelen att den gör så att man får hjälp att mogna i hur man relaterar till andra människor.

Behandlingens längd och utformning varierar, men för de flesta brukar en gång per vecka i sex till nio månader leda till en tydlig förbättring. Vissa kan behöva gå vidare med längre eller mer djupgående psykoterapi som fokuserar mindre på ätbeteendet och mer på bakomliggande problem som rör det egna känslolivet, självbilden, samt nuvarande och tidigare relationer.

Andra behandlingsformer

Det finns en del andra behandlingar som kan vara till hjälp för en person som är sjuk i bulimi. Många specialistmottagningar ordnar gruppträffar både för den som har bulimi och för de närstående. Där får man information om bulimi, mat och ätande. Om sådana grupper inte finns där man bor kan man ha nytta av självhjälpslitteratur. Det ersätter inte kvalificerad behandling, men det kan vara ett extra stöd att ändra sina matvanor. Man kan även ha nytta av dagvård och gruppsamtal som anordnas inom specialistvården där man lagar och äter mat tillsammans, och diskuterar olika problem kring ätande.

Bulimi kan också behandlas med antidepressiva läkemedel. De så kallade SSRI-preparaten har en viss antidepressiv effekt och kan till viss del hejda impulsen att hetsäta. Men behandling med enbart mediciner fungerar inte lika bra som psykoterapi. Därför bör behandling med antidepressiva läkemedel alltid ske i kombination med psykoterapi och inte som enda behandlingsform. Om man är så ung att man fortfarande bor hemma kan familjeterapi, när även föräldrarna deltar i samtal, vara ett alternativ.

Om man hetsäter och kräks mycket ofta, börjar skada sig själv, har självmordstankar eller mycket låg kroppsvikt kan man behöva läggas in på sjukhus. Men det är ovanligt.

Återfall

Det finns en risk för återfall efter behandling, särskilt i samband med att man utsätts för stress eller nya utmaningar som man inte känner sig förberedd inför. Många specialistvårdsenheter anordnar uppföljningar eller särskilda samtal för att motverka återfall.

Det flesta biverkningarna av bulimi försvinner när man börjar äta regelbundet igen. Ett undantag är de tandskador som man får till följd av magsaftens frätande. I värsta fall kan det krävas dyra tandoperationer. Därför är det viktigt att man söker hjälp tidigt och inte låter problemen rulla på i hopp om att man ska kunna lösa dem själv.

Ekonomiskt stöd för tandvård

Man kan ha rätt att få ekonomiskt stöd för den tandvård man behöver om man har eller har haft bulimi. Dels kan man ha rätt till ett bidrag för förebyggande tandvård, så kallat särskilt tandvårdsbidrag.

Om tandvården är en del av rehabiliteringen efter sjukdomen, kan man ha rätt att få tandvård till samma kostnad som sjukvård under en begränsad tid. Man kan fråga sin läkare eller tandläkare för att få mer information.
Läs mer: Tandvård i samband med vissa sjukdomar och sjukdomsbehandlingar

Mödravården kan ge råd

Även om man har varit fri från bulimi i flera år kan negativa tankar kring mat och den egna kroppen komma tillbaka under graviditet eller efter att man fått sitt barn. Det är inte ovanligt att man känner rädsla inför den viktuppgång som är nödvändig när man är med barn.

Om man har bulimi och blir gravid är det viktigt att barnmorskan och mödravårdscentralen känner till ätproblemen så att de kan följa graviditeten på bästa möjliga sätt. Kroppen har en naturlig tendens att skydda fostret genom att till exempel se till att fostret får näring i första hand. Det allra bästa är att vänta med att bli gravid tills man har fått bukt med sin ätstörning.

Det finns en viss ökad risk för missfall om man har bulimi, men problemen kan även uppstå efter att barnet har fötts. Därför är det mycket viktigt att man får professionell hjälp tidigt.

Mycket energi går åt till att dölja bulimin

När man hetsäter och gör sig av med maten genom kräkning eller laxering väljer man samtidigt bort mycket av det som gör livet värdefullt. För den som inte lider av bulimi består meningen med livet av så mycket – relationer, meningsfullt arbete, utbildning, musik, konst, vardagens olika guldkorn och mycket annat. Om man har bulimi förlorar dessa saker ofta sin mening. Man upplever att det enda som är viktigt är att kompensera för det okontrollerade ätandet. Mycket energi går även åt till att dölja bulimin. Därför är bulimi och andra ätstörningar livsförnekande till sin natur.

Viktigt att vara tydlig

Omgivningen kan reagera på olika sätt. Som vän eller anhörig kan man ibland ha haft misstankar en längre tid. För andra kommer det som en chock att någon närstående har bulimi. Vänner och närstående brukar reagera med känslor av skuld, oro och handlingsförlamning, alltså samma känslor som den som har bulimi själv har.

Det kan lätt uppstå en konflikt mellan oroliga föräldrar och ett barn som har bulimi. Som förälder, vän eller nära anhörig är det viktigt att komma ihåg att ilska och avvisande inte behöver ha att göra med en själv. Känsloutbrott kan vara ett sätt att visa känslor som inte går att förmedla med ord. För den som är anhörig gäller det att inte gripas av panik. Som anhörig är det viktigt att vara klar och tydlig, ger stöd och uttrycka sitt medlidande. Att närstående lyssnar kan ha stor betydelse för den som äntligen har vågat söka hjälp.

Alla inser inte att de behöver hjälp

Om man har bulimi är man ofta mer benägen att söka hjälp än om man har anorexi, men det gäller förstås inte alla. För omgivningen kan det då bli en uppslitande utmaning att få den som är sjuk att inse att man behöver hjälp av andra för att sluta hetsäta. Det är viktigt att man som anhörig talar klarspråk och inte låter den egna ångesten ta över.

Det svåraste brukar vara att börja prata om problemet. Det är bra om man som anhörig lyckas hålla en dialog vid liv så att det inte uppstår låsningar. Som förälder kan man själv behöva få hjälp av någon utomstående för att orka hjälpa sitt barn vidare. Det finns även frivilligorganisationer som kan ge närstående ett viktigt stöd.

• Jag har redan ätit - att vara anhörig till någon som lider av ätstörning.
  Anna Keski-Rahkonen, Pia Charpentier, Riikka Viljanen red.
  Förlagshuset Gothia AB, 2011
• En närståendes handbok
  Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt, 2005
• Sluta hetsäta
  Heléne Glant:
  Natur & Kultur, 1993
• Sluta svälta
  Heléne Glant:
  Natur & Kultur, 1998
• Matkampen: Om ätstörning i familjen
  Bulle Davidsson, Christina Lillman Ringborg:
  Förlagshuset Gothia AB, 2001
• Ätstörningar: Bakgrund och aktuella behandlingsmetoder
  David Clinton och Claes Norring (red)
  Natur & Kultur, 2002