Barn som kissar på sig på dagen

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Urinblåsan är en tillfällig behållare för urinen och är elastisk så den kan tänjas ut. När urinblåsan börjar bli fylld sänds signaler till den del av nervsystemet som inte styrs av viljan och man känner sig då kissnödig. Urinblåsan drar ihop sig för att tömma sig på urin. Musklerna längst ner i bäckenet kan styra när urinblåsan ska hållas stängd och när den ska öppnas så urinen kan rinna ut. De här musklerna styrs av viljan men små barn som ännu inte kan styra den viljestyrda reflexen kissar så snart de känner sig kissnödiga.

Olika orsaker till att barn kissar på sig

Den vanligaste orsaken till att barn läcker urin på dagtid är att nervsystemet som kontrollerar urinblåsan inte har utvecklats färdigt. Urinblåsan kan då dra ihop sig helt omotiverat och barnet känner plötsligt att det måste kissa. För mindre barn innebär det ofta att det kommer en skvätt urin medan äldre barn kan ha lärt sig att knipa eller sätta sig på huk.

En annan orsak till att barn före skolåldern inte hinner till toaletten i tid att är att barnet inte har förmåga att ta emot signaler från flera håll samtidigt. När barnet leker och har roligt kan det vara lätt hänt att barnet glömmer bort att hon eller han egentligen behöver kissa och fortsätter att leka istället. En del barn kanske medvetet prioriterar bort kissandet tills det är absolut nödvändigt och hinner då inte riktigt fram till toaletten.

Att barn helt okontrollerat kissar på sig helt och hållet under dagtid är ovanligt.

När ska man söka vård?

Besvär med urinläckage går för det mesta över av sig själv och som förälder får man försöka hantera situationen under tiden.

Man bör söka vård på en vårdcentral eller barnmottagning om det finns ett eller flera tecken på att barnet har svårt att tömma blåsan ordentligt.

Tecken på det kan till exempel vara att

  • barnet har svårt att komma igång att kissa
  • barnet behöver krysta eller trycka på magen för att komma igång att kissa
  • barnet kissar på sig vid hosta eller ansträngning
  • urinen kommer i småskvättar, att strålen är svag eller det tar lång tid att kissa.

Man bör också söka vård på vårdcentral, barnmottagning eller skolhälsovård om barnet tömmer hela urinblåsan okontrollerat under dagtid.

 Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 

Undersökningar

Det är bra att försöka ta reda på när, hur mycket och i vilka situationer barnet kissar på sig. Som förälder kan man även behöva fråga andra, till exempel personalen på förskolan eller skolan. Det kan därför vara bra om man innan ett läkarbesök försöker föra dagbok under några dagar.

När barnet utreds vill läkaren ta reda på om orsaken till att barnet kissar på sig är att urinblåsan inte kan tömma sig ordentligt.

Ibland behöver barnet undersökas för att det ska gå att se hur urinblåsan tömmer sig och för att titta på urinvägarna och njurarna.

Barnet får lämna urinprov och blodprov som till exempel kan visa om besvären beror på en infektion och hur njurarna fungerar.

För att se att urinblåsan tömmer sig som den ska får barnet först kissa och sedan kan läkaren se hur mycket urin som finns kvar i blåsan med hjälp av ultraljud.

För att ta reda på hur mycket urin som ryms i urinblåsan görs en så kallad urinflödesmätning. Det går till så att barnet får kissa i en skål, så det går att mäta hur mycket urin som har kommit ut. Man mäter också hur lång tid det tar för barnet att kissa.

Ingen av undersökningarna gör ont men kan ta lite tid och barnet kan behöva vara på sjukhuset för undersökningarna under en halv dag.

Läs mer om "Att förbereda barn inför besök i vården"

Behandling

Så kallad kontinensträning innebär att blåsan tränas upp så att urinen kan hållas kvar. Barnet får lära sig hur urinblåsan fungerar och vad som behöver rättas till. Det är vanligen ingen idé att behandla barnet före fem års ålder eftersom barnet behöver vara motiverat och delaktigt för att behandlingen ska ha bäst effekt.

Första steget är vanligen att barnet får gå och kissa på bestämda tider med jämna mellanrum oavsett om barnet är kissnödigt eller inte. Toalettbesöken anpassas till barnets dagliga aktiviteter. Ett bra hjälpmedel kan vara att barnet själv får föra dagbok.

Ibland kan barnet behöva träffa en så kallad uroterapeut, som är en specialutbildad sjuksköterska eller sjukgymnast. Barnet får lära sig avslappningsövningar och träna på att hur det kan förhindra att urinblåsan plötsligt drar ihop sig.

Visa mer
Skriv ut
Publicerad:
2011-12-22
Skribent:

Anna-Lena Hellström, sjuksköterska, uroterapeut och professor i vårdvetenskap, Drottning Silvias Barnsjukhus, Göteborg

Redaktör:

Anna-Lena Byström, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare, 1177 Vårdguiden