Tillsatser i läkemedel

Ett läkemedel innehåller ett eller flera verksamma ämnen, så kallade aktiva substanser. Men i de allra flesta läkemedel finns också så kallade hjälpämnen. Utförlig information om vad ett läkemedel innehåller finns i bipacksedeln, som är det informationsblad som oftast följer med förpackningen.

Hjälpämnen tillsätts bland annat för att det verksamma ämnet ska kunna tillverkas i en lämplig form, till exempel som tabletter. Det finns också hjälpämnen som gör läkemedlet mer hållbart. Dessutom används de ibland för att läkemedlet ska smaka mindre illa eller se aptitligt ut.

I sällsynta fall kan vissa hjälpämnen ge besvär, du kan få en överkänslighetsreaktion. Om du vet att du är överkänslig mot ett hjälpämne bör du kontrollera vad läkemedlet innehåller innan du tar det. Du ska också berätta för din läkare att du är överkänslig. Det finns både allergiska och icke-allergiska överkänslighetsreaktioner.

Läkemedelsverkets webbplats finns de allra flesta bipacksedlarna publicerade.

Vanliga hjälpämnen

Hjälpämnen som kan finnas i läkemedel är till exempel

  • utfyllnadsmedel som laktos, det vill säga mjölksocker
  • bindemedel som till exempel stärkelse, som kan innehålla gluten, eller cellulosa
  • gelatin
  • smakämnen
  • konserveringsmedel
  • färgämnen.

Laktos – mjölksocker

Laktos, mjölksocker, finns naturligt i mjölk och är ett mycket vanligt utfyllnadsmedel i tabletter och kapslar. Det beror bland annat på att laktos har egenskaper som är passar bra för tillverkning av tabletter eller kapslar.

Om du får besvär av laktos, så kallad laktosintolerans, har du för lite av enzymet laktas, som är ett ämne som behövs för att bryta ner mjölksocker innan det kan sugas upp genom tarmslemhinnan. Mjölksockret blir då kvar utan att brytas ner i tarmen och orsakar magbesvär, till exempel koliksmärtor och diarré.

I Sverige är två till tre procent av befolkningen laktosintoleranta och i Finland femton till tjugo procent. Det är ännu vanligare med laktosintolerans i Medelhavsländerna.

Sällan problem för laktosintoleranta

Det är olika från person till person hur mycket laktos man som laktosintolerant tål utan att känna obehag från mage och tarm. De flesta tål små mängder laktos och kan dricka till exempel ett glas mjölk i samband med en måltid utan att få symtom, men vissa behöver laktosfri kost.

I läkemedel förekommer vanligtvis inte mer än några hundra milligram laktos, det vill säga mindre än ett gram. Dessa små mängder innebär sällan något problem om du är laktosintolerant.

Bindemedel

Som bindemedel i läkemedel används till exempel olika stärkelsesorter, ren cellulosa eller så kallade lösliga cellulosaderivat, HPMC (hypromellos). Några få läkemedel innehåller vetestärkelse.

Gluten

Gluten är ett protein som finns naturligt i mjöl, speciellt i vetemjöl. Om du har glutenintolerans, celiaki, skadas tarmens slemhinna av mat som innehåller gluten. Du kan då inte tillgodogöra dig maten på vanligt sätt.

Gluten tillsätts inte i läkemedel med avsikt. Däremot innehåller ett litet antal läkemedel vetestärkelse som bindemedel, och vetestärkelse innehåller gluten. Om vetestärkelse används vid tillverkning av läkemedel är gluteninnehållet lika lågt som det är i de livsmedel som får kallas glutenfria. Därför kan även personer med glutenintolerans ta dessa läkemedel utan besvär.

Gelatin

Gelatin är en animalisk produkt som utvinns från hud och ben. De flesta hårda kapslar innehåller gelatin som kommer från nötkreatur, medan gelatin i tabletter för det mesta kommer från gris.

Gelatin orsakar mycket sällan allergiska reaktioner. Om man inte vill få i sig gelatin kan man i vissa fall öppna kapslar och svälja innehållet utan kapselhöljet. Om det inte står något om detta i bipacksedeln kan man fråga på ett apotek.

Smakämnen

Några verksamam ämnen som finns i läkemedel har en oangenäm, ibland starkt bitter smak som behöver döljas. Då är det vanligt att sötningsmedel tillsätts. I några fall tillsätts vanligt socker.

Om du använder läkemedel som innehåller socker ska du borsta tänderna noga och använda fluortandkräm. Du ska också ta hänsyn till sockerinnehållet om du har diabetes.

Andra exempel på sötningsmedel är sorbitol, sackarin och aspartam. Aspartam omvandlas i kroppen till fenylalanin, vilket är viktigt att veta för personer som har fenylketonuri. Fenylketonuri är en sällsynt medfödd ämnesomsättningssjukdom som gör att fenylalanin ansamlas i kroppen, vilket leder till svår utvecklingsstörning. Personer med fenylketonuri måste äta fenylalaninfattig kost.

Olika fruktsmaker som apelsin, citron och banan är också vanliga i läkemedel, liksom pepparmynta, choklad, anis och lakrits. Smakämnen kan vara naturliga eller konstgjorda.

Konserveringsmedel

Konserveringsmedel ökar ett läkemedels hållbarhet. De tillsätts när det finns risk för att bakterier växer i läkemedlet under användningstiden. Till exempel tillsätts konserveringsmedel i ögondroppar i flerdosförpackning, krämer och lösningar. Vanliga konserveringsmedel är olika så kallade parabener, bensoesyra, natriumbensoat och bensalkonklorid.

Bensalkonklorid, som är ett vanligt konserveringsmedel i ögondroppar, kan missfärga kontaktlinser. För att undvika missfärgning kan du ta ut linserna när läkemedlet ska droppas in och vänta en stund innan du sätter in dem igen. Hur länge du ska vänta brukar stå i bipacksedeln.

Färgämnen

Färgämnen tillsätts för att tabletter eller kapslar inte ska förväxlas. Exempelvis kan olika styrkor av samma läkemedel ha olika färg. I vissa fall kan färgämnen också tillsättas för att ge tabletten eller kapseln ett aptitligt utseende.

Ett vanligt färgämne i läkemedel är titandioxid, E171 som ger tabletter vit färg eller gör kapslar ogenomskinliga. I färgade läkemedel ingår ofta järnoxid, E172, som ger olika gula, röda och gröna nyanser.

En del läkemedel innehåller paraorange, E110, som är känt för att kunna ge överkänslighetsreaktioner. Även tartrazin, E102, finns i några läkemedel.

Färgämnen och konserveringsmedel kan i sällsynta fall ge upphov till överkänslighetsreaktioner som klåda, utslag och snuva.

Jordnötsolja finns i få läkemedel

Det finns jordnötsolja i ett fåtal läkemedel. Jordnötsolja kan innehålla små mängder proteiner, som kan orsaka allergiska reaktioner.

De jordnötsoljor som används i läkemedel är renade och innehåller inte mätbara mängder av proteiner. Om du har jordnötsallergi och vill vara på den säkra sidan bör du ändå låta bli att använda läkemedel som innehåller jordnötsolja.

Senast uppdaterad:
2015-09-02
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Magnus Rörby, apotekare, Läkemedelsverket, Uppsala