Eva fick hjälp av digitala möten

Eva Albertsson bor i det lilla samhället Bondstorp, drygt två mil söder om Jönköping. Hon är en av alla de patienter som fått hjälp genom så kallade lärcaféer. För Evas del blev de, på grund av pandemin, digitala.

- Jag var glad att de kunde hålla de här caféerna digitala, sen är det klart att det kan vara svårt när det är digitalt med de tekniska problem som kan komma. Vi patienter är ju inte så vana vid digitala möten, haha. Men det har varit ett fullgott alternativ till fysiska träffar, särskilt om man tänker på tiden man har sparat eftersom jag har kunnat sitta hemma, säger hon.

Du träffade andra personer med förmaksflimmer. Personer du inte känner sedan tidigare, var det inte svårt att vara öppen?

- Nej, det tycker jag inte. Man måste våga vara öppen med hur man mår och känner, jag tyckte inte att det var några problem. När man träffas fysiskt kan man ju prata genom ögonkontakt och kroppsspråk på ett helt annat sätt.

En lärcaféserie består av fyra träffar med ett par veckors mellanrum. Varje träff är drygt två timmar. Gruppen består av mellan sex och tio deltagare, gärna med personer med blandad erfarenhet av att leva med sjukdomen. Erfarna patienter kan, vid träffarna, dela med sig av sina erfarenheter till de som är mer nybörjare.

Eva som har varit med i en serie om fyra träffar tyckte att det var givande och att lärcafé är ett väldigt bra koncept. Under de här mötena fick de också träffa specialister som hjärtläkare, sjukgymnast, dietist och psykolog. Det var något som Eva uppskattade.

- Ja, jag har förvisso skaffat en del kunskap själv, men det var bra att få höra dem prata om det här också. Lärcafé är väldigt bra, man får träffa professioner som man inte annars får göra, säger hon.