Huvud- och halscancer

Allmänt

Ungefär tusen personer får varje år cancer i munhålan, svalget eller i strupen. De flesta som får sjukdomen är över 65 år.

Det finns många svåråtkomliga och känsliga ställen i mun, svalg- och halsområdet och det kan ibland försvåra behandlingen, men de flesta brukar bli friska. En del behandlingar kan kräva en längre tids rehabilitering, till exempel om talet påverkas.

Symtom

Ett tecken kan vara långvarig heshet utan att man har någon infektion eller ser någon annan tydlig förklaring till symtomet. Men heshet är ett vanligt symtom som ofta inte betyder cancer.

Om man upptäcker en knöl, en vårta eller ett sår inne i munhålan eller på läpparna som inte försvinner efter några veckor ska man söka vård för att få förändringen undersökt. Man ska också söka vård om man får svårt att svälja, äta och tugga eller har en känsla av att ha en klump i halsen som inte försvinner. Man kan också få en knuta på halsen som inte gör ont. Det är vanligt att man får knutor på halsen om man har en infektion men de knutorna brukar vanligtvis ömma lite.

Utredning och undersökningar

En öron-näsa-halsläkare ska undersöka dig om den läkare som du träffar först misstänker att du kan ha cancer eller någon annan sjukdom som kräver specialistvård. Du får sedan en remiss till ett standardiserat vårdförlopp om undersökningen stärker misstanken om cancer. Standardiserade vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Bland annat finns tider avsatta för de undersökningar du kan behöva göra. Läkaren som skriver remissen berättar för dig varför du bör utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp, vad det innebär och när du kan få besked om du har cancer eller inte. Det går ofta fort att få kallelser till undersökningar i ett standardiserat vårdförlopp. Det är bra om du är tydlig med hur personalen säkrast når dig, så att du inte missar någon tid.

Vid en utredning brukar man få göra olika undersökningar som datortomografi eller röntgen. Om man har problem i munhåle, svalg- och strupområdet undersöks man också med ett så kallat endoskop som är ett smalt och böjligt rör som förs in via näsan och ner i halsen. Med endoskopet kan läkaren se området bättre och ta ut en bit vävnad som sedan undersöks i mikroskop för att se om det innehåller cancerceller.

Om du har fått diagnosen munhåle-, svalg- eller strupcancer och känner dig osäker på om du får den vård och behandling som är bäst för dig, kan du få en ny medicinsk bedömning, en så kallad second opinion. Då träffar du en annan läkare, oftast vid en annan specialistvårdsmottagning. Fråga din läkare om du vill veta mer om hur du kan få en ny medicinsk bedömning.

Behandling

Behandlingen kan vara en operation eller strålbehandling, och ibland en kombination av båda metoderna. Ibland kan man även behöva få cytostatika. Mycket av det som skadas genom operationen kan repareras genom plastikkirurgi. Det är vanligt att en plastikkirurgisk operation görs vid samma tillfälle som operationen när tumören tas bort. De flesta blir friska efter att man behandlats.

I vissa fall, när tumören är stor eller sitter på ett svåråtkomligt ställe, kan man få varaktiga problem efter behandlingen. Man kan till exempel få svårt att svälja eller att tala. Ibland kan man behöva operera bort hela struphuvudet och då kan man inte längre tala som man gjort tidigare. Istället får man en röstventil inopererad. Man får hjälp av en logoped att lära sig tala genom den. Det innebär en stor och svår förändring, men efter en tid brukar både man själv och omgivningen vänja sig vid det nya talet. Om tumören sitter på tungan så måste ibland en del av tungan opereras bort. Det kan påverka talet, man kan till exempel få svårt att uttala vissa ord.

När ska man söka vård?

Om man har de symtom som beskrivs ovan ska man söka vård på en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Senast uppdaterad:
2016-04-11
Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden

Susanna Olzon Schultz, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Roger Henriksson, läkare, professor, specialist i cancersjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Helena Brändström, samordnare nationella vårdprogram och standardiserade vårdförlopp vid Regionala cancercentrum i samverkan