Neuroblastom hos barn

Allmänt

Neuroblastom är en cancersjukdom som har sitt ursprung i det sympatiska nervsystemet som sträcker sig längs ryggradens kotor och förgrenas till bland annat binjurarna. Eftersom detta nervsystem finns spritt i stora delar av kroppen kan man få neuroblastom på flera olika ställen men vanligast är att man får det i den ena binjuren.

Av de ungefär 15-20 barn som varje år får neuroblastom är de flesta under två år. Vissa barn föds med sjukdomen. De flesta barn blir friska. På senare tid har läkare kunnat anpassa behandlingen mer effektivt efter varje barns behov eftersom kunskapen om hur olika neuroblastomceller ser ut i detalj har ökat. För barn under 18 månaders ålder handlar det oftast om en mer lättbehandlad variant av neuroblastom, medan det för barn äldre än 18 månader oftast handlar om en sjukdom som kräver en betydligt mer intensiv behandling.

Symtom

Sjukdomen upptäcks ibland genom att föräldrarna eller en läkare upptäcker en knöl under huden någonstans på barnets kropp. Vissa barn kan ha haft diarré, feber eller svettningar på grund av hormoner som utsöndrats av tumören.

Läkaren brukar ta blod- och urinprov som en del av undersökningen. Ett vävnadsprov, en biopsi, tas från den misstänkta tumören och undersöks innan man kan få en exakt diagnos. Andra undersökningar barnet får göra är till exempel ultraljud, magnetkameraundersökning, benmärgsprov och så kallad skintigrafi för att läkaren ska kunna bedöma om sjukdomen är spridd eller inte. 

Behandling

Det finns olika former av neuroblastom. En form som är vanligast hos de minsta barnen kan växa bort av sig själv utan behandling, och behöver bara följas genom kontroller. Ibland kan neuroblastom behöva opereras bort. Därefter får barnet får gå på efterkontroller för att läkaren ska kunna se att sjukdomen inte kommer tillbaka. Om sjukdomen har hunnit sprida sig, eller om den är mer svårbehandlad, kan barnet behöva ytterligare behandling. Oftast är det då en kombination av cytostatika, operation och strålbehandling.

De flesta barn blir friska även om en del behöver få en längre och mer ansträngande behandling.

Alla barn får gå på efterkontroller ganska ofta under flera år, dels för att upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka, dels för att se hur barnets kropp och utveckling fungerar efter behandlingen.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-09-16
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Hjorth, barnläkare, specialist i cancersjukdomar, Skånes Universitetssjukhus, Lund