Lymfkörtlarna svullnar
Körtelfeber, eller mononukleos som sjukdomen heter på latin, brukar visa sig genom att man får mycket ont i halsen, feber och blir väldigt trött. Samtidigt blir halsmandlarna inflammerade och lymfkörtlarna svullna. Namnet mononukleos kommer av att de vita blodkropparna förändras i både mängd och utseende på ett sätt som är typiskt för just körtelfeber.
Viruset smittar via saliv
Det virus som brukar orsaka körtelfeber kommer oftast in i kroppen när man utbyter saliv med någon, till exempel genom pussar eller kyssar. Smittan kan också spridas genom att man till exempel delar sked med någon. Inne i munhålan och i halsen förökar sig viruset i de ytliga cellerna.
Viruset sprids till blodet och de vita blodkropparna och sedan vidare till lymfkörtlarna, levern och mjälten. Viruset utsöndras även med sädesvätska och sekret från livmodermunnen. Man kan smittas genom sexuellt umgänge med någon som bär på viruset, men det är förmodligen ovanligt.
Påminner om halsfluss
I svalget på var sin sida om tungan sitter halsmandlarna, de så kallade tonsillerna. När man får körtelfeber blir de oftast stora och röda med gråvita beläggningar. Inflammationen i halsmandlarna ser likadan ut som när man har halsfluss.
Lymfkörtlarna som finns samlade i små klungor på flera ställen i kroppen svullnar också upp. Då kan man lätt känna dem i nacken, på halsens sidor, i armhålorna och i ljumskarna. Det finns även lymfkörtlar inne i bröstkorgen och i magen, men dem kan man inte känna från utsidan.
Mjälten kan svullna och ibland kan läkaren känna den nedanför den vänstra revbensbågen. Levern kan också svullna och den känns i sådana fall nedanför höger revbensbåge.
En vanlig virussjukdom
Körtelfeber orsakas oftast av ett virus som heter Epstein Barr-virus. Det är mycket vanligt och i 20-årsåldern har nio personer av tio antikroppar i blodet mot viruset. Antikropparna är ett tecken på att kroppen har varit i kontakt med viruset och skyddar mot en ny infektion av smittan.
Hos ungefär en av tio med symtom som vid körtelfeber är det andra virus som är orsaken. Vanligast är Cytomegaloviruset. Då brukar man få svullna körtlar och feber men vanligtvis inte liknande symtom som vid halsfluss.
Vanligt att smittas som liten av Epstein Barr-viruset
Det vanligaste är att man blir smittad i förskole- eller lågstadieåldern av Epstein Barr-viruset. Då får man oftast inga eller bara lindriga symtom av infektionen, ungefär som vid en vanlig förkylning.
Körtelfeber får man oftast i övre tonåren
Först om man blir smittad när man är mellan 15-25 år brukar man få typisk körtelfeber. Då blir man trött, får feber och ont i halsen. Lymfkörtlarna svullnar och man får svårt att svälja. Andedräkten kan bli illuktande och halsmandlarna inflammerade. Men ibland får man inga symtom i denna ålder heller. Mer än hälften av dem som fått en infektion av Epstein Barr-viruset får inte ett enda symtom. Efter tonåren blir det vanligare att man bara får körtelförstoring och feber, utan halsbesvär.
Smittar genom nära kontakt
Smittsamheten är ganska låg och viruset smittar inte genom luften utan via saliv eller sekret från underlivet. Det krävs nära och upprepad kontakt för att överföra tillräckligt många viruspartiklar, det vill säga så många som det krävs för att infektionen ska få fäste.
På engelska har sjukdomen fått namnet "kissing disease" eftersom den bryter ut i övre tonåren och man genom kyssar kan få i sig så pass stora mängder virus att det räcker för att man ska bli infekterad.
Viruset stannar kvar i kroppen
Det tar mellan fyra och sex veckor från det att man blivit smittad tills eventuella symtom visar sig.
Även när symtomen upphört finns viruset kvar i kroppen. Virus utsöndras från svalget under en lång period, ofta mer än ett år. I vissa fall fortsätter detta från och till hela livet.
Många bär på viruset men få blir sjuka
De allra flesta blir någon gång i livet smittade av Epstein Barr-viruset men det är bara få som utvecklar körtelfeber. Det beror på att många har haft infektionen som barn utan att märka det, och tack vare det är immuna resten av livet.
Det finns inga kända risker med att få en infektion med Epstein-Barr viruset under en graviditet.
Det är bra att ha sjukdomen som liten
Det finns ingen specifik behandling och inget vaccin mot Epstein Barr-viruset. Det bästa är om man får infektionen före tonåren eftersom den då inte ger några eller bara få symtom. De barn som gått på förskola har oftare antikroppar än barn som inte gjort det. Det beror på att den täta kontakten mellan förskolebarn gör att viruset sprids.
Man kan vara trött länge
De akuta symtomen med feber och halsont brukar gå över på två-tre veckor. Det är vanligt att man känner sig trött en längre tid, ibland i flera månader efter infektionen.
Komplikationer är ovanliga
Körtelfeber är i de flesta fall en ofarlig sjukdom som läker av sig själv. Bara i enstaka fall ger den allvarliga komplikationer. Då kan man få svårt att äta och dricka, eller problem att andas.
När man har körtelfeber ökar risken för att man ska få bihåleinfektion, djup luftrörsinfektion, öroninfektion och blindtarmsinflammation.
Man bör inte träna första månaden
Körtelfeber ger ofta symtom under någon månad. Även om man bara haft en lindrig form av körtelfeber bör man inte träna den första månaden eftersom en inflammerad mjälte kan skadas om man faller eller blir klämd. Detta gäller framför allt ridning och till exempelvis fotboll, ishockey och kampsporter. All form av kontaktsport bör undvikas i fyra veckor när man fått körtelfeber.
Körtelfeber kan i vissa fall ge hjärtmuskelinflammation. Därför blir man ibland undersökt med EKG.
Levern och mjälten påverkas
Det är vanligt att levern tillfälligt påverkas av infektionen. Levern svullnar ofta under första till andra sjukdomsveckan. Det är ovanligt att det ger några symtom, men ibland kan man få gula ögonvitor. Genom blodprover kan läkaren se att levern är påverkad. Levern kan vara påverkad i sex veckor. Under denna period bör man därför inte dricka alkohol.
Det är också vanligt att mjälten svullnar under första till andra sjukdomsveckan. Men det är ovanligt att man känner av det. Man bör vara noga med att inte utsättas för slag mot mjälten när man har körtelfeber. I sällsynta fall kan mjälten brista och då får man en blödning i buken. I de få fall mjälten brister är det vanligast i tredje sjukdomsveckan.
Sällsynta följdsjukdomar
Någon enstaka gång kan körtelfeber leda till följdsjukdomar som till exempel hjärnhinneinflammation, blindtarmsinflammation eller brist på vita eller röda blodkroppar. Men det är mycket ovanligt.
