Hjärtsvikt

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Hjärtsvikt är en vanlig och allvarlig sjukdom hos äldre personer. Genomsnittsåldern vid konstaterad hjärtsvikt är 75 år. Sjukdomen kräver livslång behandling och drabbar kvinnor och män i ungefär lika stor utsträckning.

När man har hjärtsvikt orkar hjärtat inte pumpa tillräckligt med blod ut i kroppen. Den försämrade pumpfunktionen kan bero på att hjärtats förmåga att dra ihop sig är försvagad. Hjärtsvikt kan också bero på att hjärtat inte fylls med tillräckligt med blod innan det pumpas ut. Det i sin tur kan bero på att man länge haft högt blodtryck, som har gjort hjärtmuskelväggen tjock och mindre elastisk.

Hjärtsvikt utvecklas för det mesta gradvis och man kan ha haft det ganska länge innan man får tydliga symtom. Det kan också utvecklas snabbt i samband med en hjärtinfarkt.

Orsaker till hjärtsvikt kan förutom hjärtinfarkt och högt blodtryck vara rytmrubbningar i hjärtat, vissa lungsjukdomar, klaffel eller en sjukdom i själva hjärtmuskeln som kallas kardiomyopati.

Symtom

Vanliga symtom vid hjärtsvikt är att man

  • blir trött och orkar mindre
  • lätt blir andfådd
  • kan få svårt att andas
  • ofta behöver upp och kissa på natten
  • får snabbare puls
  • går upp i vikt på grund av att vätska samlas i kroppen
  • får svullna anklar och ben.

Vid svår hjärtsvikt som kan vara livshotande kan man få symtom som

  • kraftig andnöd
  • rosslande andning
  • kallsvett
  • kraftig blekhet
  • svår hjärtklappning och ångest
  • rosaskummig vätska ur munnen, så kallat lungödem.

Behandling

Behandlingen inriktas på att underlätta hjärtats arbete och minska olika riskfaktorer, eftersom hjärtsvikt sällan kan botas helt. Man behandlas vanligtvis med olika mediciner främst kärlvidgande medel så kallade ACE-hämmare, betablockerare och vätskedrivande medicin. I vissa fall kan en ny typ av pacemaker förbättra hjärtsvikten och någon gång kan hjärttransplantation bli aktuell.

Orsaker som klaffel eller störd funktion i sköldkörteln kan ibland behandlas så bra att hjärtsvikten försvinner.

När ska man söka vård?

Om man har symtom på hjärtsvikt ska man söka vård på en vårdcentral. Behandlas man redan för högt blodtryck eller hjärtsjukdom och får symtom, som plötslig viktökning och att man blir påtagligt tröttare och mer andfådd, ska man ta kontakt med den läkare som sköter behandlingen. Vid svår hjärtsvikt ska man söka vård direkt på en akutmottagning. Om det kommer rosaskummig vätska i munnen från lungorna ska man genast ringa 112 efter ambulans. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Hjärtat

    Hjärtat fungerar som en pump.

    Mer information
    Hjärtat i genomskärning

    Hjärtat har fyra hålrum som består av två förmak och två kamrar. Höger förmak tar emot blod från kroppen genom övre och nedre hålvenen. Mellan hjärtats förmak och kamrar finns klaffar som öppnas och sluts i takt med hjärtats sammandragningar. Från höger förmak kommer blodet ner i höger kammare som sedan pumpar blodet till lungorna för syresättning. Från lungorna återvänder blodet till vänster förmak och vidare till vänster kammare. Därifrån pumpas det syresatta blodet ut i kroppen via stora kroppspulsådern, aorta. Där blodet lämnar hjärtats kamrar finns också klaffar för att förhindra att blodet rinner tillbaka.

En försvagad pump

Om man har hjärtsvikt innebär det att hjärtat inte förmår pumpa tillräckligt med blod ut i kroppen. Hjärtsvikt utvecklas oftast gradvis och kan ha funnits ganska länge innan man märker några tydliga symtom. Hjärtsvikt kan också kallas hjärtinkompensation eller hjärtinsufficiens.

Hur blodomloppet fungerar normalt

Själva hjärtat är lite större än en knytnäve och fungerar i princip som en blodpump. Det består av fyra olika hålrum, där två av hålrummen kallas förmak och två kallas kamrar. Hålrummens väggar består nästan enbart av muskelvävnad. I hjärtat finns också fyra klaffar, vars funktion är att se till att blodet drivs framåt i rätt riktning och inte läcker tillbaka när hjärtat slappnar av mellan slagen.

Blodets väg genom hjärtat

Blodet pumpas runt i kroppen, ut från hjärtat och tillbaka till hjärtat. När blodet kommer till den högra halvan av hjärtat har det lämnat ifrån sig syre och näring till kroppens alla celler, vävnader och organ.

På vägen har det också lämnat av en del slaggprodukter i njurarna och tagit upp näring från tarmen eller lagrad energi från levern och fettväven. Blodomloppet är också ett slags kommunikationssystem där organ släpper ut hormoner och andra substanser i blodet som påverkar kroppens funktioner.

När det syrefattiga blodet kommer från kroppen in i hjärtat går det först in i det högra förmaket. Från förmaket pumpas det genom en klaff ner i höger kammare. Härifrån pumpas blodet vidare ut genom ytterligare en klaff, och genom lungans pulsåder ut i lungorna för att ta upp syre.

Efter att blodet syresatts i lungorna, där det också lämnar av koldioxid från ämnesomsättningen, återvänder det till den kraftigare vänstra delen av hjärtat, till det vänstra förmaket. Från förmaket pumpas blodet genom mitralisklaffen ner i den vänstra kammaren som har kraftiga muskelväggar. Den vänstra kammaren behöver vara stark eftersom den skall pumpa ut det syresatta blodet genom aortaklaffen ut i stora kroppspulsådern, aortan, och vidare ut till hela kroppen.

I ett friskt hjärta dras de bägge förmaken samman samtidigt för att tömma ner blodet i kamrarna. En bråkdel av en sekund senare pumpas blodet vidare, dels till lungorna från höger hjärtkammare, dels ut i kroppen från den vänstra. Hjärtmuskeln själv får sitt blodflöde genom hjärtats kranskärl. Blodet flödar genom hjärtmuskelvävnaden framför allt medan hjärtat slappnar av mellan sammandragningarna.

Blodflödet regleras genom hjärtslagen

I vila slår hjärtat vanligen 60-70 slag per minut. Vid maximal ansträngning hos unga människor kan takten öka till drygt 200 slag per minut, medan den hos en 60-åring kan öka till omkring 150 per minut. Med varje slag pumpar hjärtat ut cirka 70 milliliter blod, alltså omkring fem liter per minut i vila. När man anstränger sig behöver kroppen ett större blodflöde, och det ökas framför allt genom att hjärtat slår fler slag per minut.

Vad orsakar hjärtsvikt?

När man har hjärtsvikt förmår hjärtat inte pumpa ut tillräckligt med blod till kroppen, vilket gör att cellerna får för lite näring och syre, och då blir man till slut sjuk. Det försämrade blodflödet kan bero på att hjärtmuskeln inte orkar dra ihop sig tillräckligt kraftfullt eller på att väggarna är för styva, vilket gör att hjärtat har svårt att fyllas med tillräcklig mängd blod i avslappningsfasen. Det kan också bero på att klaffarna fungerar dåligt, exempelvis genom att de inte kan öppna sig tillräckligt eller att de inte håller tätt mot bakåtläckage.

Två olika mekanismer bakom hjärtsvikt

Den försämrade pumpfunktionen i hjärtat kan vara av två slag, men det är inte ovanligt att man har bägge samtidigt.

  • Den vanligaste formen kallas systolisk dysfunktion, eftersom det framför allt är den sammandragande, systoliska, pumpförmågan som är försvagad.
  • När hjärtat inte fylls med tillräcklig blodmängd före utpumpningen kallas det för diastolisk dysfunktion. Det sker till exempel när högt blodtryck eller andra tillstånd har lett till att förtjockningar och ärrbildning i muskelväggen gjort den mindre elastisk. Då kan muskeln inte vidga sig tillräckligt i avslappningsfasen.

Vanlig sjukdom hos äldre

Drygt en av hundra har hjärtsvikt i 50-årsåldern och ungefär var tionde person över 70 år. En knapp tredjedel av alla som ligger på sjukhus med hjärtsjukdom har hjärtsvikt. Modern behandling med bland annat nya mediciner har gjort att man nu kan leva längre med sjukdomen. De nya läkemedlen har också lett till ökat välbefinnande och gjort så att man inte behöver sjukhusvård lika ofta som tidigare.

I framtiden kommer fler människor att ha hjärtsvikt. Det beror på att de äldre är en allt större del av befolkningen, men också på att allt fler överlever en hjärtinfarkt, som är en vanlig orsak till hjärtsvikt. Nya behandlingsmetoder vid hjärtsvikt gör också att man kan leva längre med sjukdomen.

Högt blodtryck och hjärtinfarkt vanliga orsaker

Orsakerna till hjärtsvikt är många och ibland förekommer mer än en samtidigt. Hjärtsvikt kan bero på

  • hjärtinfarkt eller kärlkramp
  • högt blodtryck
  • kardiomyopati, en sjukdom som försvagar hjärtmuskeln
  • klaffel eller medfött hjärtfel
  • rytmrubbningar; för snabb eller för långsam rytm
  • alkoholmissbruk
  • följder av någon annan sjukdom som svår blodbrist, lungsjukdom eller diabetes
  • biverkan av vissa läkemedel
  • hjärtmuskelinflammation, myokardit.

Vanligt efter hjärtinfarkt

Under ett par dagar efter en akut hjärtinfarkt har ungefär hälften en övergående hjärtsvikt. Risken för långvarig, kronisk hjärtsvikt ökar om hjärtinfarkten var stor eller om man har haft flera infarkter. Högt blodtryck och hjärtinfarkt är orsaken till hjärtsvikt hos tre personer av fyra. Andra orsaker är läckage, som på läkarspråk kallas insufficiens, eller förträngning, så kallad stenos, i hjärtklaffarna. Hjärtsvikt kan även orsakas av hastig oregelbunden hjärtrytm, så kallat förmaksflimmer.

Diabetes ökar risken

Om man har diabetes är risken högre för att man ska drabbas av hjärtsvikt. Kvinnor med diabetes har dessutom en ökad risk jämfört med män med samma sjukdom. Den ökade risken beror till viss del på att kranskärlssjukdom i hjärtat är vanligare hos den som har diabetes, men också på att diabetes försämrar själva hjärtmuskeln.

Vad man kan göra för att undvika hjärtsjukdom?

Eftersom sjukdomar som diabetes, kärlkramp, hjärtinfarkt och högt blodtryck är vanliga orsaker till hjärtsvikt gäller det främst att försöka undvika de sjukdomarna. Man kan minska risken genom att

  • inte röka
  • behandla ett eventuellt högt blodtryck
  • motionera regelbundet
  • äta fisk 2-3 gånger i veckan
  • äta ett halvt kilo grönsaker och frukt dagligen
  • undvika skadlig stress
  • undvika alkohol i övermått
  • minska intaget av salt.

Hur farligt är hjärtsvikt?

Under årens lopp har de medicinska kunskaperna om hjärtsvikt ökat och behandlingen har förbättrats. Det har minskat dödligheten och förbättrat livskvaliteten för dem som får hjärtsvikt. Men det är fortfarande en av de svåraste hjärtsjukdomarna, och överlevnaden beror på hur allvarlig sjukdomen är.

Hjärtsvikt brukar indelas i fyra svårighetsgrader.

  • Grad 1: Hjärtsvikt där den drabbade inte själv känner några symtom, men som kan upptäckas vid en hjärtundersökning.
  • Grad 2: Lätt hjärtsvikt som ger andfåddhet och trötthet när man anstränger sig kraftigt.
  • Grad 3: Medelsvår hjärtsvikt med andfåddhet och trötthet även om man bara anstränger sig lätt eller måttligt.
  • Grad 4: Om man har svår hjärtsvikt blir man andfådd och trött redan i vila eller efter minimal ansträngning. Många är då sängliggande.

Livskvaliteten påverkas gradvis

En äldre person med måttlig hjärtsvikt och rätt behandling kan leva ungefär likadant som en jämnårig utan hjärtsvikt. När sjukdomen förvärras kan symtomen bli starkare och det kan bli svårt att klara av även måttlig fysisk aktivitet. Den försämrade pumpförmågan kan påverka möjligheterna att sköta vanliga dagliga aktiviteter, så att man blir beroende av andras hjälp. Om man får andra sjukdomar som anstränger hjärtat, som influensa eller lunginflammation, kan man behöva sjukhusvård under någon vecka för att behandla infektionen eller justera medicineringen.

Fäll ihop

Undersökningar

Undersökningar

Hjärt- och lungröntgen

En enkel röntgenundersökning av hjärtat och lungorna kan visa om det finns tecken på hjärtsvikt. Det kan till exempel vara att hjärtat är förstorat, att det finns utspända blodkärl i lungorna, eller att vätska samlats i lungvävnaden och ibland i lungsäckarna. Men ett förstorat hjärta behöver inte alltid betyda hjärtsvikt. Man kan ha hjärtsvikt även om röntgenundersökningen inte visar några viktiga förändringar. Därför görs också andra undersökningar.

Ett EKG kan bidra till att ge svar

En EKG-undersökning som registrerar elektriska impulser från hjärtmuskeln är till viss hjälp, eftersom ett EKG mycket sällan är normalt vid hjärtsvikt. Har man ett normalt EKG har man oftast inte hjärtsvikt. Men även om EKG-undersökningen visar på förändringar i hjärtat, så kan de bero på många andra sjukdomar än just hjärtsvikt, och därför görs också andra undersökningar.

Blodprov av BNP – natriuretisk peptid 

För att utesluta hjärtsvikt kan en analys av så kallad natriuretisk peptid, BNP, göras genom ett vanligt blodprov. Lågt värde är normalt, vid hjärtsvikt är värde förhöjt.

Om läkaren misstänker hjärtsvikt, men BNP-värdet är helt normalt, rör det sig sannolikt inte om hjärtsvikt. Även andra orsaker än hjärtsvikt kan finnas till ett något förhöjt värde på BNP. Provet kan användas av allmänläkaren för att utesluta hjärtsvikt. Patienter med måttligt förhöjt eller högt värde remitteras oftast vidare till ultraljudundersökning för att se om det beror på hjärtsvikt.

Ultraljud visar hjärtats rörelser

Det görs oftast en ultraljudundersökning av hjärtat eftersom läkaren annars kan ha svårt att ställa diagnosen. Undersökningen kallas också ekokardiografi och ger en bild av hjärtväggarnas rörelser och tjocklek, hjärtklaffarna, och även blodflödet inne i hjärtat. Då används en ultraljudsapparat som liknar den som brukar användas för att få bilder av fostret i livmodern. På en bildskärm ser läkaren hur hjärtats väggar rör sig, hur klaffarna ser ut och hur de fungerar. Med hjälp av så kallad dopplerteknik kan man samtidigt mäta blodflödet in och ut från hjärtat. Undersökningen kan göras av hjärtspecialister på de flesta sjukhus och specialistmottagningar, men görs normalt inte av allmänläkare på vårdcentraler.

Ibland görs även kärlröntgen

Om det har konstaterats, till exempel med ultraljud, att man har hjärtsvikt, men läkaren är osäker på varför hjärtsvikten uppstått, görs ibland en kontraströntgen av hjärtats kranskärl, en så kallad koronarangiografi. Om det visar sig att det finns förträngningar i kranskärlen, som kan bidra till hjärtsvikten, kan en bypassoperation eller ballongvidgning ofta förbättra hjärtsvikten.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Behandlingen lindrar men botar sällan helt

Någon botande behandling, eller någon som påtagligt ökar hjärtats pumpkraft finns egentligen inte. Därför inriktas behandlingen på att minska riskfaktorer och att underlätta hjärtats arbete. Målen för behandling av hjärtsvikt är att

  • minska symtomen
  • öka livskvaliteten
  • förbättra arbetsförmågan
  • förebygga komplikationer
  • minska behovet av sjukhusvård
  • förlänga överlevnaden.

I ett fåtal fall kan till exempel en klaffoperation förbättra hjärtats pumpfunktion så att hjärtsvikten försvinner. Om hjärtsvikten beror på att sköldkörteln inte fungerar bra kan man få behandling med läkemedel så att problemet försvinner.

En så kallad bypass-operation eller ballongutvidgning som förbättrar blodcirkulationen i hjärtats kranskärl kan förbättra pumpfunktionen vid hjärtsvikt.

Man kan själv påverka

För att må bättre trots sin sjukdom kan man

  • sluta röka
  • röra sig regelbundet om det är möjligt
  • ta mediciner regelbundet och i rätt dos
  • äta grönsaker och frukt dagligen
  • minska mängden salt i maten
  • undvika att dricka för mycket, både alkohol och annan vätska
  • gå på regelbundna besök hos läkare och kanske också hos en hjärtsjuksköterska
  • delta i speciell träning eller gymnastik i grupp som finns på många håll för personer med hjärtbesvär
  • ta en vaccinspruta mot influensa varje höst och en grundvaccinering mot lunginflammation eftersom man lättare får komplikationer av influensa.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har hjärtsvikt ska man söka vård på en vårdcentral. Får man de symtom som beskrivits och redan behandlas för högt blodtryck eller hjärtsjukdom ska man ta kontakt med den läkare som sköter behandlingen. Vid svår hjärtsvikt ska man söka vård direkt på en akutmottagning. Om man får svår andnöd ska man genast ringa 112 efter ambulans. Om man är tveksam kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart man ska vända sig.

Om man vet att man har hjärtsvikt bör man ta kontakt med sin behandlande mottagning om man får svårare att andas, går upp mer än 2-3 kilo i vikt inom en vecka eller blir påtagligt tröttare. Om man mår väldigt mycket sämre kan man behöva söka vård direkt på en akutmottagning eller ringa efter ambulans.

Bra att förbereda läkarbesöket

Man kan få ut mer av sitt läkarbesök om det är väl förberett, så att man verkligen får svar på allt som är oklart. Om man har svårt att uppfatta all information kan det vara bra att ta med en närstående. Några förslag på förberedelser:

  • Skriv ner alla frågor och alla symtom. Använd listan som minnesanteckning vid läkarbesöket, eller lämna den direkt till läkaren.
  • Det är också bra att ta med en aktuell medicinlista om man har det. Annars kan man skriva ner namnen på alla mediciner man tar med styrka och dos. Även receptfria och naturläkemedel ska tas med på listan.
  • Det är inte ovanligt att man missförstår hur och när man ska ta sin medicin. Alltså är det bra om man frågar ordentligt om medicineringen. Se också till att ta reda på de vanligaste biverkningarna som medicinerna kan ge.
  • Var inte rädd för att fråga en gång till om ett svar från läkaren är svårt att förstå. Be läkaren förklara de medicinska termer som används.
  • Om man efter besöket känner att det finns någon fråga man inte fick svar på, kan man be mottagningssköterskan sätta upp en telefontid hos läkaren då man kan fråga mer.

Mediciner vid hjärtsvikt

Det finns flera grupper av läkemedel som används när man behandlas för hjärtsvikt. De vanligaste och viktigaste är

  • ACE-hämmare alternativt angiotensinreceptorblockerare
  • vätskedrivande medel, så kallade diuretika
  • betablockerande läkemedel
  • spironolakton
  • digitalis
  • nitrater.

Har man den allra lindrigaste formen av hjärtsvikt, som man inte själv känner av men som kan upptäckas med ultraljudundersökning, kan det räcka med en så kallad ACE-hämmare som behandling. Har man lite svårare hjärtsvikt med vätskeansamling i kroppen, som ger ankelsvullnad och andfåddhet, får man oftast även någon vätskedrivande medicin. Det underlättar hjärtats arbete. När man har hjärtsvikt försämras blodcirkulationen så att kroppens förmåga att driva ut vatten och salt genom njurarna försämras.

Efter instruktion från läkare eller sjuksköterska kan man själv lära sig hur länge man behöver fortsätta med behandlingen och när det är dags att sluta ta den vätskedrivande medicinen. Att väga sig ofta kan vara ett bra hjälpmedel för att se om kroppen samlar på sig vätska. Det blir allt vanligare att man själv får anpassa dosen medicin efter sin vikt och hur andfådd man är.

För att stabilisera hjärtsvikten brukar man få kombinera ACE-hämmare med ett betablockerande läkemedel. Behandling med både ACE-hämmare och så kallade betablockerare måste påbörjas med låg dos som långsamt ökas.

Om man trots denna medicinering har kvar symtom kan man behöva ytterligare några läkemedel. Dessa finns i genomgången nedan.

ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare

ACE-hämmare är kärlvidgande läkemedel som bland annat används mot hjärtsvikt. De används också vid behandling av högt blodtryck. De har i flera undersökningar visat sig förbättra överlevnaden, minska symtomen och behovet av inläggningar på sjukhus för personer med hjärtsvikt.

ACE-hämmare är basmedicinen vid hjärtsvikt som man nästan alltid får om det inte finns hinder, som till exempel dålig njurfunktion eller att man är allergisk mot medicinen. Biverkningar vid ACE-hämmare är främst torrhosta, som kan komma efter en tid. Andra är njurproblem, främst vid försämrad njurfunktion, och ändrad smakupplevelse. En del patienter får yrsel när de reser sig hastigt, speciellt i behandlingens början. Det beror på att blodtrycket sänks.

Om man får besvärande hosta kan de så kallade angiotensinreceptorblockerarna, ARB, som har en liknande verkan som ACE-hämmarna, vara ett bra alternativ. Exempel på sådana läkemedel är Candesartan, Atacand, Losartan och Cozaar. 

Betablockerande läkemedel

Betablockerare är en typ av läkemedel som ger en positiv effekt både på symtom, antalet sjukhusinläggningar och överlevnad vid hjärtsvikt. Förbättringen gäller framför allt dem som redan tar både vätskedrivande medel och ACE-hämmare.

Betablockerare måste först tas i låg dos, som sedan höjs sakta till den högsta dosen man tål. Innan förbättringen hinner visa sig kan man tillfälligt må lite sämre, vara lite tröttare och känna viss yrsel. Exempel på betablockerare vid hjärtsvikt är Metoprolol, Seloken ZOC, Emconcor, Bisoprolol och Kredex.

Vätskedrivande medel – diuretika

När blodcirkulationen fungerar dåligt i njurarna samlas salt och vatten i kroppen. Därför behöver många med hjärtsvikt någon form av vätskedrivande medicin, även kallade diuretika. De vanligaste är Furosemid, Furix, Lasix Retard och Impugan. Man behöver ofta kissa extra mycket under några timmar efter det att man tagit medicinen.

Biverkningar som kan förekomma när man använder dessa mediciner är muskelsvaghet, trötthet och huvudvärk.

Om man själv eller någon närstående fått tillräcklig information kan man efter överenskommelse med läkaren ibland själv variera hur mycket vätskedrivande medicin man ska ta, eller om man ska hoppa över några dagar ibland. Det beror på hur andfådd man är och vad man väger. Har man blivit mer andfådd och gått upp några kilo i vikt kan man behöva mer vätskedrivande medicin. Har man gått ner lite, inte är andfådd men känner sig trött och yr kan man behöva minska. Är man osäker bör man tala med sin läkare.

Spironolakton

Spironolakton är ett äldre, svagt vätskedrivande verksamt ämne i läkemedel. Tidigare har det använts vid högt blodtryck och vätskeansamling i kroppen. En undersökning har visat att en låg dos ger både en ökning av överlevnaden och minskat antalet inläggningar på sjukhus vid medelsvår och svår hjärtsvikt.

Eplerenon (Inspra) är ett nyare läkemedel som liknar spironolakton i sin effekt. Vissa män får som biverkan av spironolakton lite tillväxt av bröstkörtlarna som även kan ömma. Då kan man byta till Eplerenon.

Digitalis

Digitalis från fingerborgsblomman har använts ända sedan slutet av 1700-talet mot hjärtsvikt. Idag används det i första hand för att lugna ner hjärtrytmen vid förmaksflimmer, som är en rubbning av hjärtrytmen då hjärtat slår ojämnt och oftast alltför fort.

Vid svårare hjärtsvikt används ibland digitalis även vid normal, regelbunden rytm, men då som ett tilläggspreparat till ACE-hämmare, betablockerare och vätskedrivande medel. Digitalis anses ha en viss stärkande effekt på hjärtmuskulaturen, men om hjärtrytmen är regelbunden är effekten liten. Det verkar också som att digitalis har en positiv effekt enbart på män. Exempel på digitalismedicin är Digoxin.

Biverkningar som kan förekomma vid för hög dos eller försämrad njurfunktion är till exempel dålig aptit, illamående och synrubbningar som dimsyn. För att rätt dos ska kunna ställas in kan man få lämna blodprov för att mäta digitaliskoncentrationen.

Nitrater

Nitrater vidgar blodkärlen, både venerna som för blod till hjärtat och artärerna som för blod från hjärtat. Detta kan avlasta hjärtat och förbättra hjärtats arbete. Nitrater kan därför användas som tilläggsbehandling vid kronisk hjärtsvikt, särskilt om man samtidig har kärlkramp.

Behandling av akut lungödem

Akut svår hjärtsvikt, lungödem, kan uppstå exempelvis om man får en akut hjärtinfarkt, rytmrubbning eller infektion. Lungödem måste behandlas på sjukhus. Man får syrgas i en mask och får sitta upp för att underlätta andningen och avlasta hjärtat. Genom en kanyl får man vattendrivande medel och morfin direkt in i blodet, och nitroglycerin i dropp eller som tablett under tungan. Man kan också få andra mediciner vid behov. Medicineringen avlastar hjärtat genom att genom att bland annat vidga kärlen, vilket minskar tryckbelastningen på hjärtmuskeln. Samtidigt syresätts blodet.

Vaccination mot influensa och lunginflammation

Om man har hjärtsvikt kan man bli mycket sämre och till och med dö av de påfrestningar som en influensa eller lunginflammation innebär för hjärtat. Man tillhör alltså en riskgrupp som rekommenderas att vaccinera sig årligen med influensavaccin och en gång grundvaccination mot lunginflammation.

Förbättring med speciell typ av pacemaker

Denna behandling kallas CRT eller "Resynkronisering med biventrikulär pacing". Det rör sig om en speciell form av pacemakerbehandling med impulsgivare i både höger och vänster hjärtkammare. Detta är en metod som kan förbättra tillståndet för vissa personer med svår hjärtsvikt. Pumpförmågan förbättras genom att sammandragningarna i hjärtats kammare samordnas tidsmässigt på ett fördelaktigt sätt.

Skydd mot livshotande rytmrubbning

En del personer med hjärtsvikt, som överlevt tidigare livshotande hjärtstopp, eller som löper stor risk att få livshotande störningar i hjärtrytmen, kan få en inopererad defibrillator, en så kallad ICD. Det är en batteridriven apparat som ser ut ungefär som en pacemaker. Om apparaten märker att hjärtat råkar in i en svår rytmrubbning löser den ut en stark strömstöt genom hjärtmusklen så att rytmrubbningen försvinner och hjärtat slår normalt igen.

Enstaka personer kan ha behov av både en CRT och en ICD. Då finns apparater med bägge funktionerna i samma dosa.

Hjärttransplantation och andra kirurgiska ingrepp

Jämfört med behandling med mediciner är kirurgiska ingrepp ovanliga vid hjärtsvikt.

Hjärttransplantation kan göras

  • vid svår hjärtsvikt
  • om man inte är för svag
  • om chansen att överleva det närmaste året utan transplantation är liten.

Tekniskt är hjärttransplantation i dag ett rutiningrepp med goda resultat, men det är stor brist på donerade organ. Resultaten vid hjärttransplantation är betydligt bättre än de som uppnås med den bästa medicinska behandlingen vid riktigt svår hjärtsvikt. I mycket begränsad omfattning har försök startats med ”konstgjorda hjärtan”, en slags mekanisk hjälppump. Den kan stödja hjärtats arbete i väntan på transplantation. Men den här tekniken är fortfarande komplicerad och resurskrävande.

Efter en stor hjärtinfarkt kan ett försvagat och utbuktande parti, ett hjärtaneurysm, bildas på hjärtats vänsterkammare. Om man samtidigt lider av hjärtsvikt kan hjärtats funktion förbättras av ett kirurgiskt ingrepp som tar bort utbuktningen.

Om hjärtsvikten är orsakad av sjukdom i kranskärlen kan ibland så kallad by-passkirurgi eller ballongvidgning förbättra syresättningen till hjärtmuskeln. Då kan både symtomen och överlevnaden förbättras.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Socialstyrelsens nationella riktlinjer

Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för behandling av olika sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar. Riktlinjerna ger rekommendationer om hur till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården ska prioritera sina resurser. De bygger på samlad vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riktlinjerna finns också i en version som är riktad till patienter. Patientversionen ger dig kunskap om vilka krav du kan ställa på vården och omsorgen där du bor.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-05-24
Skribent:

Anders Hernborg, specialist i internmedicin och allmänmedicin, Halmstad.

Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Anders Roijer, överläkare, avdelningen för kardiologi, Skånes universitetssjukhus, Lund.

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.