Psykoterapi

En behandling för många tillstånd

Psykoterapi är en behandlingsmetod som utgår från någon form av psykologisk teori om hur människan fungerar. Det allmänna målet med psykoterapi är att hjälpa den som lider av någon form av psykisk ohälsa, psykiska problem eller psykiska kriser. Syftet med behandlingen är att hjälpa den som behandlas, till exempel med att

• släppa föreställningar som man håller fast vid trots att de begränsar livet
• förändra beteenden som är destruktiva eller hindrar en i livet
• lära sig något nytt om sig själv
• lära sig nya färdigheter för att kunna hantera sina problem
• komma i kontakt med sina känslor, förstå och acceptera dem
• i större utsträckning kunna leva sitt liv utifrån sina värderingar
• acceptera begränsningar och brister som tillhör livet
• känna sig som en vanlig människa i gemenskap med andra
• förstå hur vissa beteenden på kort sikt minskar besvären men på lång sikt förvärrar dem.

Rädsla, ångest eller oro vanliga skäl att söka hjälp

De flesta människor som söker hjälp kan peka på något speciellt problem eller besvär. Till exempel kan man vara rädd för att åka tåg eller buss. Man kan känna ångest i samband med vissa arbetsuppgifter eller i kontakten med andra människor.

Man kan också söka hjälp på grund av allmän oro och ångest. Kanske känner man meningslöshet i tillvaron, som man inte kan förklara. En del som vill ha hjälp känner sig ensamma, isolerade och ständigt nedslagna eller deprimerade. De har tappat livslusten och framtiden ter sig enbart problematisk och konfliktfylld.

Det finns även en grupp som inte själva söker hjälp utan snarare uppmanas av anhöriga eftersom de utåt visar att de inte mår bra. Det gäller ofta barn och ungdomar. Även vuxna som ständigt kommer i konflikt med andra eller har svårt att hantera vardagslivet kan uppmanas att söka hjälp.

Hur vanliga är psykiska besvär?

Ungefär var fjärde vuxen i Sverige har någon gång i livet psykiska besvär som är så allvarliga att de kräver professionell hjälp. Män söker mer sällan hjälp för sina psykiska besvär än vad kvinnor gör.

Varje år tar ungefär 1500 människor livet av sig, vilket kan jämföras med 500 dödsfall på grund av trafikolyckor. Drygt sex av tio personer som tar livet av sig är män. Psykisk sjukdom eller psykiska besvär är den näst vanligaste orsaken till sjukersättningar.

Vad beror psykiska besvär på?

Det finns inte några entydiga eller självklara orsaker till psykiska besvär. De flesta beror på både arv och miljö i olika omfattning. Vissa besvär utvecklas utifrån problematiska erfarenheter av olika situationer och relationer till andra människor. De sätt man reagerar på i dessa situationer och hur man hanterar dem kan fungera för stunden, men i det långa loppet eller i andra situationer kan det leda till ökade besvär och symptom.

Ibland utlöses psykiska besvär av olika slags livskriser, som till exempel när någon närstående dör, man går igenom en skilsmässa, blir arbetslös. I andra sammanhang tar det längre tid för besvären att utvecklas. Har man exempelvis upplevt en krävande barndom utan ömhet kan man i en konfliktsituation som vuxen reagera med misstänksamhet och isolering. Märker man att aggressivitet ibland har skapat fördelar eller är enda sättet att hantera vissa situationer kan detta beteende med tiden förstärkas. En uppväxt där det har varit fel att visa känslor kan leda till relationsstörningar senare i livet. Besvär med fobi kan utvecklas utifrån rädslor och hot som man inte har lyckats hantera under uppväxten.

Många människor har liknande besvär, men för vissa påverkar de livet mer än för andra. Det antas finnas olika grader av sårbarhet, ärftlig eller inlärd, som gör att en del personer är mer känsliga för svåra upplevelser eller har svårare att hantera vissa situationer än andra.

Psykisk ohälsa kan yttra sig på olika sätt

De vanligaste beteckningarna på olika psykiska problem är depressioner, olika typer av ångesttillstånd, fobier, personlighetsstörningar, missbruksproblem och ätstörningar. Begreppet psykisk sjukdom brukar användas för psykoser och svåra depressioner.

Psykisk ohälsa kan visa sig genom många olika psykiska symtom, som till exempel sömnstörningar, relationsproblem, trötthet och koncentrationssvårigheter.

Det är vanligt att man känner sig främmande för sina symtom, precis som de är svåra att förstå för utomstående. Man kan till exempel vara mycket nervös när man ska prata inför grupper, känna sig underlägsen andra människor eller uppleva sig negativt bedömd. Det händer att man blir nedstämd eller irriterad för saker som är bagateller utan att förstå varför man är ledsen. Ibland undviker man till synes vardagliga och ofarliga situationer för att man upplever obehag i dem.

Ofta tar sådana här besvär inte så stor plats i vår vardag och därför glömmer vi fort bort dem. Men för en del människor upptar rädsla, ångest och oro stort utrymme och skapar konflikter och svårigheter att hantera livet.

Att hitta en psykoterapeut

För att bedriva psykoterapi ska man vara psykolog med specialistutbildning i klinisk psykologi, eller vara legitimerad psykoterapeut. Psykologer och psykoterapeuter kan under sin utbildning bedriva psykoterapi under handledning.

För att bli legitimerad psykoterapeut krävs förutom grundutbildning en minst tre år lång fortsättningsutbildning i någon form av psykoterapi. Förutom psykologer kan även sjuksköterskor, socionomer, psykiatriker och präster utbilda sig till psykoterapeut. De flesta psykoterapeuter arbetar inom den offentliga sektorn. Den största andelen arbetar med psykiatrisk öppenvård och en mindre del inom psykiatrisk slutenvård. Ytterligare en grupp finns i andra yrkesområden som socialtjänst, skola, familjerådgivning eller vård och omsorg. Flera av de offentligt anställda har också en privat mottagning på deltid. Det finns också många psykoterapeuter som arbetar heltid på en privat mottagning.

Vårdcentralen kan vara första steget

Man kan söka psykoterapi genom att ta kontakt med en vårdcentral eller en psykiatrisk klinik på ett sjukhus. Är man 18 år eller yngre kan man söka kostnadsfri hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Vilket bidrag man kan få till psykoterapi i privat regi varierar från landsting till landsting. Är man över 18 år kan det finnas möjlighet att få ekonomiskt bidrag för terapin. Oftast får man bara ekonomiskt stöd om man bedöms ha svåra psykiska besvär eller en mycket konfliktfylld livssituation.

Privata mottagningar

I telefonkatalogen eller genom en sökning på internet kan man hitta legitimerade psykoterapeuter som har egen mottagning. Kostnaden för behandling beror på vem man går till. Ett fåtal läkare med privat mottagning för psykoterapi är anslutna till försäkringskassan och då minskar kostnaden. Övriga legitimerade psykoterapeuter kan genom avtal vara anslutna till ett landsting. Även då minskar kostnaden och det finns möjlighet att få en inkomst- och behovsprövad ersättning från de sociala myndigheterna.

Det kan vara olika svårt att få tid hos en psykoterapeut beroende på var i landet man bor. Mer än hälften av alla landets psykoterapeuter arbetar i storstäderna. De flesta arbetar med så kallad psykodynamiskt orienterad psykoterapi eftersom andra terapiformer har utvecklats senare. Kognitiv beteendeterapi har ökat de senaste åren.

Psykoterapins ramar

Även om det finns flera olika terapiformer gäller vissa regler och överenskommelser för de flesta former. När man har sökt upp en psykoterapeut och kommit fram till att man ska börja i terapi gör man en överenskommelse tillsammans med terapeuten. Den handlar om hur ofta man ska träffas och under hur lång tid, hur mycket och när man ska betala och vad man gör vid sjukdom eller andra uppehåll. I sjukvården finns ofta tydliga ramar för detta. Ofta tar överenskommelsen också upp något om psykoterapins mål. Till överenskommelsen hör att den terapeutiska relationen är en professionell relation, det vill säga att man inte umgås privat.

Tystnadsplikt

En psykoterapeut har tystnadsplikt. I en gruppterapi blir det mindre privat, men där får alla gruppdeltagarna enas om tystnadsplikt. Det innebär att det som sägs i gruppen stannar där.

Effekter av psykoterapi

I ett flertal vetenskapliga undersökningar har det visat sig att psykoterapi i allmänhet har goda effekter, långsiktigt ofta bättre än medicin. Forskning har inte entydigt kunnat visa att den ena metoden är bättre än den andra, men vid vissa typer av problem har vissa metoder ett bredare forskningsstöd än andra. Många undersökningar har kommit till motstridiga resultat och mycket forskning återstår att göra. I Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av depression rekommenderas KBT - kognitiv beteendeterapi, IPT - interpersonell terapi och psykodynamisk korttidsterapi. För behandling av ångestproblem rekommenderas KBT.

Vilken hjälp man får av terapin beror till stor del på hur väl samarbetet med terapeuten fungerar. Det har också betydelse hur motiverad och intresserad av terapin man är. Om man själv har en bestämd uppfattning om vilken terapi man önskar gå i är det sannolikt bättre att börja med att pröva just den terapiformen. Samtidigt är det viktigt att vara öppen för andra former om man inte når de mål man önskar.

För en del fungerar en kombination av medicin och terapi bäst.

Hypnos lade grunden

I slutet av 1800-talet hade man kunnat visa att hypnos kunde framkalla vissa symtom som liknade psykiska besvär. Man antog därför att nervösa eller psykiska besvär kunde uppstå av psykologiska orsaker. Med hjälp av hypnos försökte man behandla besvären.

Freud var upphovsman till psykoanalysen

I början av 1900-talet beskriver Sigmund Freud sin behandlingsmetod för psykisk ohälsa, den så kallade psykoanalysen. Freud arbetade först med hypnos men ville finna en metod som inte hade de nackdelar som han ansåg att hypnos hade. Han utformade en metod där patienten ligger på en soffa och terapeuten sitter på en stol bakom patienten.

Som patient instrueras man att säga vad som faller en in utan att bekymra sig om vad som dyker upp i medvetandet. Under den här processen kan det visa sig att man har svårt att tänka fritt i anslutning till vissa tankar och minnen eftersom ett inre motstånd skapar blockeringar i tänkandet. Analytikern lägger märke till motståndet och tar upp det med patienten, för att man ska få tillgång till känslor och minnen. Patientens reaktioner i analyssituationen och på psykoanalytikern är också viktiga.

Psykodynamisk psykoterapi

Psykoanalysen har utvecklats sedan Freuds tid och det finns numera olika inriktningar. De terapiformer som har sin grund i psykoanalysen och dess utveckling kallas psykodynamiska psykoterapier. Ibland används istället begreppet psykoanalytiskt orienterade psykoterapier.

Olika grundidéer i psykodynamisk psykoterapi

Det finns vissa grundläggande tankar som är gemensamma för psykodynamiska psykoterapier. En bärande idé är att människans handlingar har en mening och ofta en avsikt. Det innebär att man söker lösningar på problem och svåra situationer. Ofta kan den lösning som man har skapat en gång i tiden ha fungerat bra då, men kanske inte gör det längre.

Visserligen har ofta olika omständigheter i omgivningen bidragit till besvären, men det är man själv som försöker lösa sina personliga konflikter på ett visst sätt. Därigenom är man också aktiv och har ansvar för sitt handlande. Att lösningen man har valt inte är den bästa utan skapar ångest eller försätter en i nya konfliktsituationer är ett uttryck för att man under nuvarande omständigheter inte kan hitta på någon bättre lösning. Skälet till det är att man inte alltid är medveten om orsaker och motiv till sina handlingar.

Bortträngning och konflikt

Den andra grundidén är att det finns psykiska skeenden som man vanligtvis är helt omedveten om men som ändå påverkar ens handlande. Det uppkommer genom vad som kallas för bortträngning. Bortträngningen är ett försvar som syftar till att undvika den starka olust som tankarna ger om de blir medvetna. Det kan bero på att de är skrämmande, ger skuldkänslor eller hotar den bild man har av sig själv. Man försöker då, omedvetet, på olika sätt att inte bli medveten om ångest och smärtsamma känslor.

Den tredje grundidén är att alla psykiska skeenden kännetecknas av konflikt. Tanken är att det finns en ständig konflikt inombords mellan att ge uttryck för vissa tankar och känslor, och att försvara sig mot dem. Syftet med de psykodynamiska terapierna är att man ska få tillgång till de bortträngda tankarna och de känslor som är förknippade med dem. Därmed kan man lära känna sig själv bättre.

I terapi får man också hjälp att mentalisera upplevelser, vilket innebär att man försöker förstå sig själv och andra utifrån tankar, känslor, avsikter, impulser och önskningar. Mentalisering handlar om att försöka se sig själv utifrån och andra inifrån. Man får då lättare att hantera svåra känslor och upplevelser och att fungera i relationer.

Psykoanalys eller psykoterapi?

Om man går i psykoanalys träffar man en analytiker tre till fem gånger i veckan under flera års tid. För en del personer med komplicerade problem kan den intensiva kontakt som psykoanalysen ger vara en väg ut ur en hopplös och isolerad livssituation. Psykoanalys är än så länge endast tillgängligt i Stockholmsområdet, Skåne och Göteborg.

Den vanligaste psykoterapiformen är psykodynamisk individualterapi. Då träffar man en terapeut för samtal en till flera gånger i veckan. Man talar med terapeuten om hur man upplever sina besvär, sina relationer och sitt liv i övrigt.

Att få visa sig som man är

Ofta beskriver den som går i terapi en låg självkänsla, en känsla av misslyckande och av att vara utan värde. Det visas kanske inte öppet från början, eftersom det är smärtsamma känslor. I stället visas kanske motsatsen, en överdrivet hög självuppfattning. En viktig del av den psykodynamiska psykoterapin är just att man ska lära känna allt det som är ens jag, både det som är värt att prisa och det som är värt att beklaga. I terapin får man vara som man är och behöver inte ta hänsyn till andra.

Många märker när de börjar i terapi hur svårt det egentligen är att vara som man är. Ofta har människor svårt att ge uttryck för djupt upplevda känslor som sorg, ilska och glädje. Får man vara arg på någon man tycker om? Kan man verkligen visa vad man tycker?

Ett annat slags stöd än från vänner

Den terapeutiska relationen är inte densamma som till en kamrat eller en förstående vuxen. Om någon visar sorg eller förtvivlan är det vanligaste att vännen tröstar. Psykoterapeuten kan i stället genom att acceptera sorgen och förtvivlan tillsammans med den som går i psykoterapi undersöka sorgens eller förtvivlans olika känslonyanser och orsaker.

På det sättet skiljer sig terapeutens hållning även från den vanliga bilden av en professionell hjälpare. Den bilden präglas i mångt och mycket av någon som ger goda råd, förslag till handlingsalternativ, uppmuntrar och stöder. Den psykodynamiske psykoterapeuten är också aktiv, men i ett annat avseende. Man kan säga att terapeuten är aktivt lyssnande och försöker förstå vad som tilldrar sig i den andres inre värld. Terapeuten försöker också förmedla sin förståelse till den som går i terapi.

I psykodynamiska terapier betonas den terapeutiska relationens betydelse. I den relationen får patienten hjälp att acceptera sitt sätt att fungera i relationer och att vara känslomässigt närvarande i dem.

En neutral lyssnare

I den psykoanalytiskt orienterade psykoterapin betonas terapeutens neutralitet och i viss mån anonymitet. Det betyder framför allt att den som går i terapi inte får veta något om terapeutens personliga värderingar eller privatliv, historia och nära relationer. Syftet med neutraliteten är att det är den som går i terapi som är huvudpersonen. Samtidigt som terapeuten är neutral så erbjuder han eller hon ett samarbetsklimat som präglas av deltagande, accepterande, förståelse och medkännande.

Man har naturligtvis rätt att få information om terapeutens professionella förhållanden, yrkesutbildning och om terapeuten är legitimerad eller inte.

Kort eller längre terapi?

Man kan gå i korttids- eller långtidsterapi. Korttidsterapi innebär från 12 upp till 40 samtal. Varje samtal varar i ungefär 50 minuter. I korttidsterapin formuleras från början ett eller flera centrala områden i de problem man har, och under terapin försöker terapeuten hålla sig till dessa. Korttidsterapi är vanlig vid neurotiska relationsproblem, depression och vid vissa specifika isolerade problem som inte påverkar hela personens liv. Långtidsterapi har ett bredare fokus och pågår ofta flera år.

Utveckling av psykodynamisk terapi

Inom psykodynamisk terapi har på senare år relationsinriktade terapiformer utvecklats. Ett exempel är en metod som kallas MBT, mentaliseringsbaserad terapi, som handlar om att öka förmågan att tolka sina egna och andras handlingar och på så sätt förstå hur vi själva och andra mår och reagerar.

En annan grupp av metoder har fokus på känslor, till exempel Accelererad upplevelsebaserad dynamisk psykoterapi. Då är målet att man ska öka medvetenheten och kunskapen om sina känslor.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Tonvikten i kognitiv beteendeterapi, KBT, ligger på både samspelet mellan individen och omgivningen och mellan en individs tankar, beteenden och känslor. Detta är en annan typ av terapi än den psykodynamiska och har en annan grundsyn. KBT har sin förankring i inlärningspsykologi, socialpsykologi och kognitionspsykologi.

Ordet beteende har inom KBT en vidare betydelse än det brukar ha; det innefattar medvetna handlingar, omedvetna eller automatiska reaktioner, vanor, fysiologiska reaktioner, känslor och ibland även tankar. I denna vida bemärkelse är beteende sådant som kan förändras genom olika former av inlärning.

Ordet kognition avser allt som rör intellekt och kunskap. Begreppet innefattar inte bara medvetna tankar som man enkelt kan berätta om, utan också bilder eller föreställningar som kanske far blixtsnabbt genom huvudet. Det kan också avse idéer eller omedvetna tendenser till exempel när det gäller att tolka olika situationer enligt invanda mönster.

Kognitiv beteendeterapi går ut på att man ska må och fungera bättre genom att förändra sitt beteende och hur man uppfattar och tolkar sig själv och sin omgivning. I KBT är terapeuten mer aktiv än i psykodynamisk och psykoanalytisk terapi. Av terapeuten får man hjälp med att konstruera olika uppgifter som man på egen hand ska arbeta med mellan terapisamtalen. Det är en mycket viktig del i behandlingen, eftersom det är utanför terapirummet man lever sitt egentliga liv och det är där man vill få till en förändring. När man träffas berättar man för terapeuten hur det har gått, och man utvärderar tillsammans resultatet.

KBT kan även fungera som gruppbehandling eller som vägledd självhjälp med hjälp av bok eller internet.

Dåtid, nutid och framtid

I KBT arbetar man framför allt med fokus på nuet och framtiden. Insikt om sin historia och hur problemen uppstått är viktig, men det krävs också ett aktivt arbete för att åstadkomma en förändring i sitt liv. Det som gör att problemen inte försvinner, eller kanske till och med ökar, kan dessutom vara något annat än det som gjorde att de en gång uppstod. Därför behöver båda dessa aspekter finnas med i terapin. Stor kraft läggs ner på att man ska utveckla nya sätt att hantera och förhålla sig till sina problem så att dessa försvinner, minskar eller inte längre utgör ett stort hinder i livet.

Målorienterat samarbete

KBT är en målorienterad behandlingsform där samarbete och samförstånd med terapeuten är en central del. I början av terapin sätter man tillsammans med terapeuten upp mål som man sedan arbetar mot. På så sätt vet båda vad som är syftet med terapin, och det blir tydligt om terapin hjälper en att nå sina mål eller om den behöver förändras. Målen kan omformuleras under resans gång om det skulle behövas, men det beslutar man alltid gemensamt.

Strukturerat arbetssätt

Varje möte då man träffar KBT-terapeuten har en klar struktur och sina egna delmål. För varje möte kommer man överens om vad man ska ta upp den gången. Självklart har terapeuten många idéer utifrån sina teoretiska kunskaper och sin erfarenhet. Men det är viktigt att man själv också är delaktig, eftersom det bara är man själv som har erfarenhet av just sin situation.

Kontinuerlig utvärdering

Under behandlingen utvärderar man hur det går, vad som verkar fungera och vad som inte fungerar. Ibland görs utvärderingen med hjälp av utprövade frågeformulär, men framför allt diskuterar man hur det går och jämför med de mål och delmål man satt upp. Utvärdering är överlag en viktig grundfilosofi inom KBT, vilket både märks i terapirummet och av den forskning om KBT som producerats genom åren.

Hur långa är behandlingarna?

På samma sätt som för den psykodynamiska terapin finns korttids- och långtidsterapier även om dessa begrepp sällan används inom KBT. Behandlingstiden beror på vilka problem man har och vilka mål man vill uppnå.

Vanligtvis träffar man terapeuten mellan fem och tjugo gånger i en KBT-behandling. Ofta ses man 45 minuter en gång i veckan, men vid allvarliga problem kan det inledningsvis bli två till tre gånger i veckan. Efter en behandling kan man ha en eller flera uppföljningsträffar med några månaders mellanrum.

För att behandla en avgränsad fobi kan det räcka med endast ett lite längre möte. Mer genomgripande och allvarliga problem kan kräva att man ses upp till 50 gånger under flera år.

Viktigt att hålla fast vid förbättringar

I KBT kommer förändringarna ofta rätt snabbt, men när behandlingen är slut och vardagen tar över är det lätt att glömma det nya och falla tillbaka i gamla vanor. Därför är det viktigt att man får lära sig vad man ska göra när man hamnar i en svacka, och hur man ska bära sig åt för att hålla fast vid de förbättringar man har uppnått.

Beteendeterapi + kognitiv terapi = KBT

KBT är egentligen en integration av två terapiformer, kognitiv terapi och beteendeterapi.

Beteendeterapi har funnits länge men fick sitt stora genombrott på 50-talet. Den utgår från inlärningsteorier om hur människan lär sig av och påverkas av sin omgivning samt av sina egna handlingar. I det här sammanhanget betyder lärande både medvetet och omedvetet lärande om allt som händer. Det kan vara allt från att köra bil och umgås med andra människor till hur man reagerar känslomässigt och kroppsligt och hur man hanterar till exempel besvikelser eller oro. Inom beteendeterapin börjar man ofta med att göra en så kallad beteendeanalys av de situationer som man upplever som problematiska. Där tittar man på hur tidigare inlärning kan ha bidragit till problemen och hur man ska kunna lära sig något nytt som fungerar bättre.

Kognitiv terapi växte fram under 70-talet. Grunden i kognitiv terapi är att de tankar man har i hög grad påverkar vad man gör och hur man mår. Enkelt beskrivet går kognitiv terapi ut på att försöka identifiera vilka tankemönster och tankesätt man har när man mår dåligt. Tillsammans med terapeuten arbetar man sedan med att förändra dessa tankemönster för att man ska må bättre.

Till exempel kan man få uppgiften att försöka komma ihåg vilka tankar man hade det senaste tillfället då man kände sig nedstämd. När man lär sig upptäcka tankarna kan man mer tydligt formulera för sig själv vad man tänker om sig själv och sitt handlande. Därefter kan man tillsammans med terapeuten arbeta vidare för att hantera dessa tankar på ett konstruktivt sätt.

Exempel på beteendeinriktade metoder

Exponering är en mycket användbar beteendeterapeutisk metod som används för många olika typer av problem. Det handlar om att man stegvis får lära sig att närma sig sådant som man tidigare har undvikit. Om man gör exponeringen i samförstånd med en kunnig terapeut leder det till en effektiv ominlärning. Det som tidigare gav upphov till rädsla och oro blir mer känslomässigt neutralt och hindrar en inte längre från att göra det man vill.

Utifrån så kallad modellinlärning får man lära sig nya och mer lämpliga beteenden. Man använder sig då ofta av rollspel tillsammans med terapeuten. Detta är ofta en förberedelse inför hemuppgifter där man får praktisera färdigheterna där de behövs – i vardagen.

Tillämpad avslappning är en enkel avspänningsmetod vars främsta styrka ligger i att den kan användas i många olika vardagssituationer. Tillämpad avslappning kan bland annat användas för att motverka stress, spänningsvärk, oro och för att öka uthålligheten.

Beteendeaktivering används främst då man är deprimerad eller orkeslös. Det är ett sätt att bryta en ond cirkel där passivitet och hopplöshet gör att kroppen går på allt "lägre varv". I praktiken innebär det att man långsamt och gradvis ökar aktivitetsnivån. En effekt av detta blir att man så småningom upplever det man gör som mer positivt och meningsfullt.

En kedjeanalys innebär att man analyserar de händelser som leder fram till en punkt där man har hamnat i en besvärlig situation. På så vis kan man identifiera vad som orsakade upplevelsen. Man kan också komma fram till om det finns något tillfälle, då man skulle kunna försöka bryta en motsvarande kedja i framtiden genom att göra på ett annat sätt.

Exempel på kognitiva metoder

Vid schemafokuserat arbete försöker man hitta sina grundläggande tankemönster, eller scheman, för att se hur de har bildats och hur de påverkar känslor och beteenden.

Sokratisk frågeteknik innebär att terapeuten med vägledande frågor hjälper en att utforska sina tankar och deras påverkan på beteende och humör. Tanken är att man själv ska göra den största delen av det terapeutiska jobbet, i stället för att terapeuten ska tala om hur det förhåller sig.

Beteendeexperiment betyder att man tillsammans med terapeuten kommer överens om ett konkret sätt att testa huruvida en tanke stämmer eller inte. Det kan handla om att utmana en tanke genom att i förväg skriva ner vad man tror ska hända, utföra beteendeexperimentet och sedan jämföra vad som verkligen hände med vad man hade förväntat sig.

Nya former av KBT

De senaste åren har nya metoder utvecklats inom det kognitivt beteendeterapeutiska synsättet, till exempel Dialektisk Beteendeterapi (DBT) och Acceptance and Commitment Therapy (ACT). De innehåller båda influenser från österländsk tradition och har fokus på att balansera förändringsarbetet med acceptans av känslor och tankar. Man fokuserar till exempel på så kallad medveten närvaro, sina övergripande värderingar, medvetenhet om språkets inverkan samt sin förmåga att hantera starka känslor och att ha en icke-dömande attityd.

Internetbaserad psykoterapi

I en del landsting kan det finnas möjlighet att få KBT-behandling via internet. Innan man påbörjar ett sådant program får man träffa en psykolog eller psykoterapeut som bedömer om internetbehandlingen kan passa för de problem man har.

En internetbehandling pågår under åtta till femton veckor. Man loggar in på en webbplats för att steg för steg läsa om och arbeta med de olika momenten i behandlingen. Under hela behandlingen har man kontakt med en psykolog eller psykoterapeut via e-post.

Det finns också privata företag som erbjuder KBT via internet, där man själv betalar för behandlingen.

Gruppterapi

I gruppterapi träffas vanligen sex-åtta deltagare en gång i veckan under en och en halv timmes tid. Deltagarna brukar om möjligt väljas ut så att de inte känner varandra tidigare och inte har någon kontakt utanför gruppen. I allmänhet är det lika många män som kvinnor i varierande åldrar och med olika problem och även olika bakgrund. Det finns också grupper som sätts samman utifrån att de har en gemensam bakgrund, exempelvis unga vuxna som haft föräldrar med allvarliga psykiska besvär.

På samma sätt som i individualterapi är målsättningen att deltagarna ska få bättre förståelse för sig själva, men i gruppterapi ligger betoningen på ökad förståelse för relationer. I gruppen får man en chans att se att andra kan ha liknande problem som man själv. Samtidigt får man möta en mängd reaktioner och känslor i gruppen. Man får möta både önskan om kontakt och avvisande attityder, ömhet och aggressivitet, besvikelse och mycket annat. Gruppen kan sägas fungera som en miniatyr av den enskilde gruppmedlemmens livssituation. Var och en beter sig ungefär likadant som de brukar göra i vardagssituationen. Skillnaden är att här blir deras sätt att relatera föremål för diskussion. Man får reda på vad man väcker för känslor hos andra och man får tillfälle att mer öppet ge uttryck för vad man själv känner.

I Sverige bedrivs ofta gruppterapi antingen på psykodynamisk grund eller så kallad systemteoretisk grund. Men även kognitiva och beteendeintriktade behandlingar kan bedrivas i grupp och terapin kan då vara lite annorlunda upplagd.

Familjeterapi

I familjeterapi riktas intresset mot hela familjen i stället för att en enskild människa försöker komma till rätta med sina symtom eller problem.

Framför allt har denna form gjort sig gällande när det är fråga om barn och ungdomar. Man utgår från att psykiska problem grundläggs tidigt på grund av konfliktfyllda relationer inom familjen. Om en familjemedlem får psykiska besvär ses det snarare som ett tecken på problem i familjen än problem hos den enskilda människan.

Barn kan reagera med psykiska besvär

Det är rimligt att man inte alltid kan vara helt öppen, men om de flesta budskap inom familjen präglas av omskrivningar och undvikande blir situationen problematisk. Barn är öppna och behärskar inte förställningens konst från början. För dem kan det bli svårt att förstå vad de vuxna menar. Barnet blir förvirrat eftersom föräldrarna lämnar så svårförståeliga besked. Det leder lätt till psykiska besvär.

Det finns också familjeterapi som har utvecklats från andra teoribildningar än de psykoanalytiska.

Existentiell terapi

Att kunna konsten att leva väl är lika med att veta hur man bäst ska hantera livets utmaningar och kriser. Så beskrivs grundsynen i existentiell psykoterapi, som har sina rötter i existensiell filosofi. När man går i existentiell psykoterapi för man samtal med en terapeut kring sin livssituation, sina relationer till andra människor och till sig själv, och sina värderingar och ideal. I Sverige examinerades de första psykoterapeuterna med existentiell profil vid Linköpings universitet januari 2007. De som vill gå terapeututbildningen ska ha en bakgrund som psykolog, läkare, präst eller något annat människovårdande yrke.

Gestaltterapi

Gestaltterapi utvecklades i USA under 1950-talet och blev ett alternativ till de då ledande terapiformerna psykoanalys och beteendeterapi. Gestaltterapin kom till Sverige under 1970-talet. Rötterna till gestaltterapin finns att hämta i gestaltpsykologin, existentialismen och zenbuddismen. Gestaltterapin har likheter med andra terapiformer, bland annat den psykodynamiska och den kognitiva psykoterapin, samt olika kroppsterapier. Några av de metoder som man använder i gestaltterapi är dramatisering av konflikter man har varit med om och att arbeta med sina drömmar. Svenska gestaltterapeuter utbildas på privata skolor och om man vill gå i gestaltterapi betalar man arvodet själv.

Interpersonell psykoterapi, IPT

Interpersonell psykoterapi, IPT, är en korttidsterapi som främst har utarbetats och använts vid depression. Interpersonell innebär att det har med samspelet mellan människor att göra. Metoden utarbetades i början av 1980-talet och det pågår en utveckling för att försöka anpassa den till även andra psykiska problem än depression.

I IPT ligger fokus på hur problem i mänskliga relationer medverkar till psykisk ohälsa, men också på hur psykiska problem påverkar relationerna till andra.

Ofta ingår rollspel och träning av hur man samspelar med andra människor i behandlingen. Man burkar träffa terapeuten 16 gånger, men det kan variera. IPT har hämtat idéer både från psykodynamisk teori och kognitiv terapi. Utbildning i IPT leder inte till legitimation, däremot vidareutbildar sig legitimerade psykoterapeuter i metoden.

Skapande terapiformer

Legitimerade psykoterapeuter har någon av de psykoterapiformer som beskrivits här som sin specialistutbildning. Det finns också andra mer uttryckande terapiformer vars utbildningar inte leder till legitimation. Däremot vidareutbildar sig många legitimerade psykoterapeuter i någon av dessa terapiformer, som till exempel kan vara

• psykodrama
• symboldrama
• bildterapi
• musik- eller dansterapi
• kroppsterapi.

Gemensamt för dessa former är att de använder en form av skapande för att uttrycka känslor och inre konflikter, som sedan kompletteras med mer traditionella psykoterapeutiska samtal.

I psykodrama får man i en mindre grupp spela upp scener som gestaltar konfliktfyllda situationer och relationer. I symboldrama hjälper terapeuten personen att föreställa sig en situation eller en viss scen och sedan utforska den och berätta vad man ser, känner och vad som händer. Scenerna används som underlag för samtal om konflikter och problem i livet.

I terapiformer med bild, musik och dans används bilder som man oftast målar själv, musik eller dans för att uttrycka problem och spänningar. Det som uttryckts i någon av dessa former kan sedan diskuteras i grupp eller enskilda samtal.

I kroppsterapi undersöker terapeuten muskelspänningar och kroppshållningar som uttryck för psykologiska problem. Man får hjälp att närma sig sina problem genom att arbeta med kroppen och spänningslösning i muskler.

Vid dessa terapiformer kan det vara viktigt att göra klart för sig att terapeuten har en grundläggande terapiutbildning, som gör det möjligt att bearbeta vad som framkommit med hjälp av den speciella tekniken.