Förlossningen startar

Fotokolage med två bilder som visar en kvinna som har värkar, som hänger mot sin partner.

Oftast börjar förlossningen med värkar

Förlossningsförloppet börjar vanligtvis med värkar. I början kan de vara lite oregelbundna men efter hand kommer de tätare och blir kraftigare. Förlossningen kan också starta med att man får en liten blödning från slidan när livmoderhalsen börjar öppna sig, en så kallad teckningsblödning. Det kan även finnas andra orsaker till att det blöder, därför bör man alltid kontakta förlossningsavdelningen om man får en blödning.

Ibland går fostervattnet först

Ungefär en av tio förlossningar startar med att fostervattnet går. Det märker man genom att något vått kommer ut genom slidan. Antingen kommer det mycket fostervatten och då vet man säkert, eller så sipprar det bara lite och fortsätter att rinna. Fostervatten luktar ungefär som hav och är genomskinligt, vitt eller svagt rosafärgat. Om det är gult eller grönt har barnet bajsat i fostervattnet. Om vattnet går bör man ringa förlossningsavdelningen på sjukhuset, eller åka dit. Om barnet har bajsat i fostervattnet får man stanna på sjukhuset tills barnet är fött. Det är ett tecken på att barnet har utsatts för någon form av påfrestning och då kan det behövas mer observation under förlossningen för att undvika komplikationer.

Om slemproppen kommer ut

Det kan även vara så att förlossningen startar med att livmoderhalsen börjar öppna sig och en slemartad flytning, den så kallade slemproppen, kommer ut. Om slemproppen kommer kan det ändå dröja upp till någon vecka innan förlossningen startar. Om värkarna inte har satt igång behöver man inte åka till sjukhuset utan kan stanna hemma och se tiden som en möjlighet att förbereda sig, äta ordentligt, vila och göra saker som man tycker om.

Är man osäker på om förlossningen har satt igång i samband med att slemproppen har kommit ut kan man ringa sin förlossningsavdelning.

Förlossningens tre steg

Förlossningen delas in i öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet. Före öppningsskedet kommer latensfasen, som är kroppens förberedelse inför förlossningen. Den klarar man bäst av hemma, och därför ska man vara beredd på att åka hem igen om barnmorskan konstaterar att man är i latensfasen.

Själva öppningen sker i två steg. Först utplånar sig livmoderhalsen, det vill säga förkortas och drar sig undan. Sedan börjar modermunnen, alltså öppningen av livmodern ned mot slidan, att vidga sig. För omföderskor brukar det här ske samtidigt.

Det kan vara svårt att veta om förlossningen har startat eller var i förlossningen man befinner sig, och om det man går igenom är som det ska. Man kan alltid ringa till barnmorskemottagningen eller förlossningsavdelningen för att få råd. På förlossningsavdelningen finns alltid personal som kan hjälpa till. Ibland kan man behöva åka in till sjukhuset för att göra en kontroll. Om allt är som det ska och barnmorskan bedömer att det är en tid kvar kan man få åka hem igen.

Latensfasen – kroppen förbereder sig

Under latensfasen har man mer eller mindre kraftiga sammandragningar när livmodern förbereder sig för förlossningen. Först känns värkarna som mensvärk som kommer och går. Sedan blir värkarna kraftigare, kommer tätare och mer regelbundet. Latensfasen pågår tills modermunnen har öppnat sig tre till fyra centimeter. Det tar vanligen åtta till tjugo timmar, ibland längre tid. Denna period kan vara jobbig eftersom man har lite ont nästan hela tiden utan att det verkar hända så mycket. Det kan också vara så att man inte märker av denna period alls utan kommer in till förlossningen och är nästan helt öppen.

Under latensfasen kan det vara lättare att skingra tankarna hemma och försöka göra saker så att man inte tänker lika mycket på smärtan. Det är bra om man har tränat avslappning i förväg. På barnmorskemottagningen kan man hyra en så kallad tens-apparat, transkutan nervstimulering, som används för att lindra smärtorna. Tens verkar genom ofarliga elektriska strömstötar som frisätter kroppens egna smärtstillande ämnen, så kallade endorfiner.

Det är bra att försöka vila så mycket som möjligt. På natten bör man försöka ligga kvar i sängen även om det kan vara svårare att hantera smärtan när man ligger ner. Anledningen är att man behöver vila för att spara krafter till förlossningen. Dessutom kan man bli svullen om man är uppe och rör sig mycket.

Ibland lindras smärtan om man badar eller duschar. Den blivande pappan, ens partner eller någon annan nära anhörig kan också hjälpa till genom att ge massage. Värme lindrar smärtan och man kan använda vetekuddar som värms i mikrovågsugn eller vanlig ugn. Man kan också ta smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Panodil eller Alvedon. Om man har så ont att man är fullständigt uttröttad kan man behöva läggas in på BB eller förlossningsavdelning under latensfasen.

Om latensfasen håller på i mer än ett dygn kan det bero på att värkarna inte är tillräckligt effektiva. Då kan det behövas att barnmorskan tar hål på fosterhinnorna så att vattnet går, och ofta även att man får värkförstärkande dropp, för att förlossningen ska komma igång ordentligt. Annars kan den blivande mamman bli helt utmattad innan den aktiva fasen har börjat.

Den aktiva fasen – dags att åka in

Det som kallas förlossningsarbetet startar när man har kommit in i den aktiva fasen. Det innebär att två av dessa tre saker sker eller har skett: Man har regelbundna sammandragningar, tre till fyra stycken inom loppet av tio minuter, vilket innebär att det är två till tre minuter mellan värkarna. Vattnet går. Modermunnen har öppnat sig tre till fyra centimeter, vilket är något som barnmorskan känner när man har kommit till förlossningsavdelningen.

Vid det här laget är det vanligt att man vill ha smärtlindring och då kan det vara dags att åka in. När man ska få sitt första barn kan det vara svårt att veta när det är dags. Det bästa är oftast att ringa och rådgöra med en barnmorska på förlossningsavdelningen när man tror att förlossningen har startat. Samtidigt ska man utgå från sig själv och hur man känner sig. Om det känns mycket jobbigt och man har svårt att slappna av, kan man åka in för en kontroll. Om allt är bra och barnmorskan bedömer att det inte är dags, får man åka hem igen. Det är inget ovanligt, ändå är det lätt att bli besviken.

Vattnet kan gå utan värkar

Om vattnet har gått utan att värkarna har börjat, får man oftast vänta ett till tre dygn för att se om värkarna kommer igång. Vanligtvis kommer förlossningen igång av sig själv, annars får man ett dropp som sätter igång värkarna eller så sätts förlossningen igång på annat sätt. Om livmoderhalsen inte är redo kan man först få prostaglandin som gör att den mognar. Det går också att sätta igång förlossningen med hjälp av en liten slang vars ände kan vidgas till en ballong, men detta är inte så vanligt när vattnet har gått.

Senast uppdaterad:
2013-01-16
Redaktör:

Anna Åkerman, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Roland Boij, gynekolog och förlossningsläkare, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Fotograf:

Juliana Wiklund