Behandling av stora sår

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man har fått ett stort sår kan muskler, blodkärl, nerver och senor ha skadats. Ett stort sår bör inte läka på egen hand eftersom läkningen tar längre tid, risken för infektioner ökar, ärret kan bli fult och den skadade kroppsdelen kan fungera sämre.

Om man har fått ett stort sår ska man kontakta en vårdcentral eller akutmottagning även om man kan stoppa blödningen. Om man inte kan stoppa blödningen eller om det blöder kraftigt ska man ringa 112. Är man osäker kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen.

Förberedelser

Om såret blöder ska man försöka stoppa blödningen genom att trycka en ihoprullad kompress eller något annat rent tygstycke mot såret. Blödningen minskar också om man håller den skadade kroppsdelen högt.

Alla sår måste rengöras noggrant. Det kan finnas jord, grus, glas eller annat i såret. Ibland får man lokalbedövning för att såret ska kunna göras riktigt rent.

Hur går behandlingen till?

Läkaren undersöker musklerna, blodkärlen, nerverna och senorna. Även känseln och rörligheten i det skadade området undersöks.

Om man har fått in jord eller annan smuts i såret kan man behöva få en stelkrampspruta om man inte redan är vaccinerad mot det.

Sår som har raka kanter och inte är alltför stora kan limmas ihop med ett speciellt vävnadslim i stället för att sys. Det gäller inte sår på utsatta ställen där huden töjs vid rörelser, till exempel över knäleden eller armbågsleden. Ibland kan sår tejpas med en speciell sårtejp.

Om skadad vävnad, till exempel söndertrasad hud eller muskler, måste tas bort eller om såret ska sys får man först lokalbedövning med en spruta. Man känner sticket och det kan svida när bedövningsmedlet sprutas in. När bedövningen har börjat verka sys såret ihop.

Hur mår man efteråt?

När bedövningen släpper kan man få mer eller mindre ont beroende på hur stort såret är. Oftast brukar det räcka att ta smärtstillande tabletter som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Ibland behövs ingen medicin alls.

Stygnen ska tas bort när såret har läkt och hur länge de ska sitta kvar beror på var såret sitter. Det gör inte ont att ta bort stygnen.

Visa mer

Varför ges behandlingen?

Varför ges behandlingen?

Olika slags stora sår

Stora sår kan uppkomma på olika sätt. Man kan till exempel ha skadat sig på en kniv, råkat ut för misshandel eller olyckor med olika maskiner eller verktyg, varit med om en trafikolycka, eller blivit biten av ett djur. Om man fått ett stort sår kan även vävnader under huden som muskler, blodkärl, nerver och senor ha skadats.

Gemensamt för stora sår är att det har blivit en så stor skada i huden och musklerna att såret inte bör läka på egen hand. Visserligen skulle det läka till slut, men läkningen tar längre tid, risken för infektioner ökar, ärret blir inte så fint och den skadade kroppsdelen kan fungera sämre. Om skadan till exempel är i handen kanske man inte kan röra fingrarna på vanligt sätt om man inte får behandling.

Sårkanterna hålls ihop

När man har fått ett sår försöker huden alltid reparera skadan själv. Det kan därför finnas död eller skadad vävnad som måste tas bort innan läkningen kan börja. Ibland måste såret sys, tejpas eller limmas för att sårkanterna ska hållas ihop under läkningen.

Sårläkning

Läkningen sker ungefär på samma sätt oavsett hur såret har uppkommit. Man kan dela in händelseförloppet i tre faser:

  • Först blir skadan röd, svullen och ömmande. Blodkärlen vidgar sig och vita blodkroppar, kroppens försvarsceller, samlas i området. Den här fasen pågår i två till fyra dagar.
  • Därefter repareras den skadade vävnaden. Hudens celler delar sig och de nya cellerna växer över skadan. Nya blodkärl växer in i den nybildade vävnaden. Det tar allt från några dagar till flera veckor beroende på hur stort såret är.
  • Till sist förstärks den nybildade vävnaden. De blodkärl som inte längre behövs försvinner, vilket gör att ärret bleknar. Den här fasen tar från flera månader upp till ett par år.

Huden hos äldre människor har svårare att läka än hos yngre. Om man röker, äter dåligt eller har vissa sjukdomar, till exempel diabetes, försämras också sårläkningen. Rökning gör bland annat att blodet får svårare att transportera syre och näring till cellerna i den skadade vävnaden. Därför läker huden långsammare.

Fäll ihop

Hur går behandlingen till?

Hur går behandlingen till?

Vårdcentral eller akutmottagning

Om man har fått ett stort sår ska man kontakta en vårdcentral eller akutmottagning. Om man känner sig osäker kan man först ringa till sjukvårdsrådgivningen för att få råd. Eftersom såret måste behandlas inom åtta timmar är det viktigt att söka hjälp direkt.

Stoppa eventuell blödning

Om såret blöder ska man försöka stoppa blödningen genom att trycka en ihoprullad kompress eller något annat rent tygstycke mot såret. Blödningen minskar också om man håller den skadade kroppsdelen högt. Man ska ringa 112 omedelbart om såret blöder kraftigt och blödningen inte går att stoppa.

Först rengörs såret

Alla sår måste rengöras noggrant. Det kan finnas jord, grus, glas eller annat i såret. Ibland får man lokalbedövning för att såret ska kunna göras riktigt rent.

Såret undersöks

När såret är rent undersöker läkaren vävnaderna för att se hur mycket som har skadats. Om vävnaden är förstörd måste den först skäras bort för att såret ska kunna läka. Innan läkaren tar bort vävnaden får man lokalbedövning. Läkaren tittar även på blodkärl, nerver och senor för att kontrollera att de är hela, samt undersöker känsel och rörlighet i det skadade området. Läkaren bedömer också om såret ska sys.

Det kan finnas risk för att underliggande skelettdelar skadats och i så fall är det viktigt att de fixeras och att man får antibiotika för att förebygga den infektion som kan uppstå på grund av skadan. Om svårare skador upptäcks får man ofta remiss till en specialistmottagning.

Vissa sår kan limmas eller tejpas

Sår som inte är för stora, har raka kanter och inte sitter på utsatta ställen kan limmas ihop med ett speciellt vävnadslim, i stället för att sys. Fördelen är att det gör mindre ont när såret limmas och därför behöver man inte få bedövning först. Limning kan därför vara bra när det gäller barn.

Sår som belastas mycket under läkningen, till exempel sår som sitter över en led, så som knät eller armbågen, ska inte limmas eftersom det finns risk att såret spricker upp igen.

Ibland kan sår tejpas med en speciell sårtejp. Då måste sårytan vara någorlunda torr och inte vara utsatt för påfrestningar, till exempel att huden har töjts. Ärret brukar inte bli lika fint som när sår sys, men om man tycker att nålar och stick är mycket obehagliga kan tejpning ibland vara ett alternativ.

Man får bedövning

Om skadad vävnad måste tas bort eller om såret ska sys får man först lokalbedövning med en spruta. Man känner sticket och det kan svida när bedövningsmedlet sprutas in.

Bedövningen verkar inom någon minut. Läkaren testar att bedövningen tagit genom att nypa med en pincett. Ibland kan man fortfarande känna beröringen men det ska inte kännas vasst eller göra ont. Om det känns vasst väntar läkaren en stund till eller sprutar in mer bedövningsmedel.

Om man är allergisk mot lokalbedövningsmedel eller andra läkemedel, till exempel antibiotika, måste man berätta det för läkaren. Samma sak gäller om man inte tål vissa förbandsmaterial.

Så går det till att bli sydd

När läkaren är säker på att bedövningen har tagit sys såret ihop med hjälp av pincett, en så kallad nålförare och en speciell tråd. Tråden har en nål fastsatt i ena änden. Stygnen kallas suturer och kan se olika ut beroende på hur djupt såret är och var det sitter.

Sedan täcks såret ofta med sårtejp och utanpå denna sätts ett förband. Om såret går över en led får man ibland en skena som den första tiden håller leden still. Då läker såret lättare.

Det bör inte ha gått längre tid än åtta timmar från det att man skadat sig till det att såret sys, annars ökar risken för infektioner. Om det har gått längre tid än åtta timmar väljer läkaren därför oftast att bara rengöra såret och behandla eventuella infektioner.

Ibland räcker inte huden till

Ibland saknas mycket vävnad i såret. Stora hudflikar kan till exempel vara avslitna. Då räcker kanske inte den hud som är kvar för att täcka såret. Visserligen är huden elastisk och kan tänjas, men det får inte bli för stramt. Om inte huden räcker till får man ofta remiss till en plastikkirurgisk klinik. Plastikkirurgen kan till exempel ta hud från ett annat ställe på kroppen och transplantera över sårskadan. Ibland kan det vara bättre att huden själv får läka in från kanterna.

Vissa sår kan inte sys

Ibland bedömer läkaren att såret inte ska sys trots att det är stort. Det kan vara ett stort söndertrasat sår där mycket vävnad måste tas bort, eller ett sår med hög infektionsrisk, till exempel ett bitsår. Då rengörs såret och fuktiga kompresser eller kompresser med salva läggs närmast såret. Utanpå dessa läggs torra kompresser som kan suga upp den vätska som kommer från såret. Om man har ont kan man få lokalbedövning innan såret behandlas.

Kompresserna byts vid behov, till exempel när de är smutsiga eller blöta. Man brukar byta kompresserna själv.

Läkningen tar längre tid än när sår sys ihop och ärret blir oftast inte lika fint.

Smärtstillande läkemedel

När bedövningen släpper kan man få mer eller mindre ont beroende på hur stort såret är. Oftast brukar det räcka att ta smärtstillande tabletter som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Ibland behövs ingen medicin alls.

Håll förbandet rent och torrt

Innan man lämnar vårdcentralen eller akutmottagningen får man instruktioner om hur man ska sköta sitt sår, när man får duscha och när eventuella stygn ska tas bort.

Man ska vara noga med att hålla förbandet rent och torrt. Om man vill duscha måste man plasta in förbandet. Det finns speciella plastpåsar med klisterkant som man kan använda om man har ett sår på till exempel armen eller benet. Påsarna köps på apotek. Man kan också använda vanliga fryspåsar och frystejp.

Ibland får man ta bort det yttre förbandet efter en tid och bara behålla sårtejpen tills stygnen ska tas bort.

Om man får feber, om såret ser rött och kladdigt ut eller är svullet och gör ont, ska man kontakta vårdcentralen eller distriktssköterskan. Det kan vara tecken på en infektion.

Stygnen tas bort när såret har läkt

Stygnen ska tas bort när såret har läkt, men hur länge stygnen ska sitta kvar avgörs också av var såret sitter. I ansiktet brukar stygnen tas bort efter fyra, fem dagar. På övriga kroppen kan stygnen få sitta kvar en till två veckor. Om såret sitter på ett utsatt ställe, till exempel på knäet, är det bättre att stygnen sitter kvar någon extra dag än att de tas bort för tidigt.

Det gör inte ont att ta bort stygnen, men en del tycker att det känns lite obehagligt. När stygnen är borttagna är det bra att täcka såret med sårtejp. Plastikkirurger brukar rekommendera att man fortsätter med det under flera veckor, eller längre, för att ärret ska bli så fint som möjligt. Av samma anledning ska man också undvika att sola ärret det första halvåret.

De flesta ärr blir fina med tiden

Till en början är ärr röda och syns ganska tydligt, men med tiden bleknar de och försvinner mer och mer. Ärr på bröstkorgens övre del blir ofta lite upphöjda även när de läkt färdigt. En del personer har lättare att få ärr som syns mer oavsett var på kroppen det sitter.

Infektion vanligaste komplikationen

Om man råkar ut för en infektion i såret fördröjs och försämras läkningen. Infektionen beror på att bakterier har kommit in i såret. Såret blir rött, svullet och ömmar mer än tidigare. Huden runt såret kan också kännas varm, och såret varar och luktar ibland illa. Man kan även få feber. Ärr efter infekterade sår syns ofta mer än andra ärr.

Man kan få en liten ömmande knuta där ett stygn har suttit, ett så kallat suturgranulom. Den ömmande knutan brukar märkas några veckor eller månader efter att såret syddes och beror på att kroppen reagerar på en liten bit av tråden som har blivit kvar. När den tas bort försvinner besvären.

Om man tror att ett sår har infekterats ska man i första hand kontakta sjukvårdsrådgivningen eller en vårdcentral. Ibland räcker det att göra rent såret ordentligt, men man kan också behöva antibiotika. Det kan också vara så att såret måste öppnas igen för att tömmas på var.

Se över skyddet mot stelkramp

Om man har fått in jord eller annan smuts i såret kan man få stelkramp om man inte är vaccinerad. Det gäller även om man blivit biten, skurit sig på en smutsig kniv eller trampat på en rostig spik. Stelkramp är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av en bakterie som bland annat finns i jord och avföring.

I Sverige erbjuds alla barn vaccination mot stelkramp. Under det första året ges tre vaccinationer och då har barnet ett grundskydd. Det svenska barnvaccinationsprogrammet ändrades 2007, så för barn födda 2001 eller tidigare gäller att skyddet mot stelkramp förstärks med en fjärde och sista stelkrampsvaccinering vid tio till elva års ålder. För barn födda 2002 eller senare gäller att skyddet mot stelkramp förstärks med en fjärde stelkrampsvaccinering vid fem till sex års ålder och en femte och sista stelkrampsvaccinering vid 14 till 16 års ålder.

Om man sedan skadar sig med risk för stelkramp och det har gått mer än 20 år sedan den senaste vaccinationen bör man få en ny spruta.

Om man inte blev vaccinerad som barn och får ett sår med risk för stelkramp, kan man i stället få en spruta med immunglobulin. Då får man ett omedelbart skydd mot stelkramp. Samtidigt får man också en första vaccination mot stelkramp. Därefter får man ta flera vaccinationssprutor enligt ett särskilt schema för att få ett längre skydd.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-11-05
Skribent:

Fredrik Settergren, läkare, specialist i allmänmedicin, Samariterhemmets Vårdcentral, Uppsala

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ulf Gunnarsson, professor i kirurgi, Karolinska Institutet Gastrocentrum Kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge