Behandling av typ 1-diabetes hos barn

Blodsockervärdet är det mått som anger hur mycket socker som finns i blodet. Det är viktigt att förstå hur blodsockervärdet påverkas av vad barnet äter och gör. Att kontrollera blodsockervärdet är en viktig del i behandlingen.

För högt blodsocker behandlas med insulin och för lågt kompenseras med till exempel druvsocker. Insulin ska också tas till måltid för att inte blodsockervärdet ska stiga för mycket.

Blodsockervärdet anges med mmol/l, som är en förkortning av millimol per liter. Bra riktvärden är att barnet har ett blodsockervärde på 4–6 mmol/l på morgonen före frukost och ett värde på 4–8 mmol/l ungefär två timmar efter en måltid.

Det här är några hjälpmedel för att mäta blodsockervärdet:

• Små sensorer som sätts fast i underhudsfettet och som mäter hela tiden
• Mätsticka och blodsockermätare. Barnet behöver då stickas i fingret för att mäta blodsockervärdet. Det är ibland nödvändigt för att kontrollera värdet från den kontinuerliga mätningen med sensor eller om den kontinuerliga mätningen tillfälligt inte fungerar.

Nästan alla barn får en sensor som mäter blodsockervärdet i underhudsfettet kontinuerligt. Sensorn är cirka en centimeter lång och sätts fast med en nål i underhudsfettet, ofta på överarmens utsida. Sensorn byts ungefär en gång varannan vecka.

Sensorn kan föra över värdena till en liten bärbar dosa eller till en app i en eller flera mobiltelefoner. Då kan ni se hur barnets blodsockervärden förändras utan att behöva sticka barnet. Det kan vara bra exempelvis under natten när barnet sover.

Det finns sensorer som kan larma om blodsockervärdet blir för lågt. Det finns också sensorer som samverkar med insulinpumpen. De kan stänga av insulintillförseln tillfälligt om det finns risk för att blodsockervärdet blir för lågt. Några sensorer kan också öka insulintillförseln när det behövs.

Sensorn och insulinpumpen underlättar behandlingen, särskilt för barn. Men det är viktigt att komma ihåg att de är hjälpmedel och att en vuxen person fortfarande behöver ha kontroll över barnets blodsockervärde och vad hen äter.

Du eller barnet mäter själva blodsockervärdet med en mätsticka och blodsockermätare. Det behövs ett stick när blodsockervärdet ska mätas.

Det finns flera olika modeller av blodsockermätare och mätstickor. Diabetessjuksköterskan kan visa de olika modellerna.

Insulin gör att cellerna kan ta upp socker från blodet och blodsockervärdet hålls på en bra nivå.

Insulin förstörs om det kommer i kontakt med maginnehållet. Därför måste insulinet sprutas in i kroppen med hjälp av en insulinpump eller med insulinsprutor. Insulinsprutorna ser ut som pennor och kallas därför för insulinpennor.

Det varierar under olika delar av dygnet hur mycket insulin barnet behöver. Bland annat beror det på hur mycket barnet rör på sig. Det beror också på vad barnet äter och hur mycket hen äter.

I början av behandlingen kan det vara svårt att förstå hur aktiviteter och mat påverkar blodsockervärdet. Det kan också ta tid innan ni lär er hur mycket insulin som behövs i olika situationer. Pröva er fram genom att kontrollera blodsockervärdet.

Barnet behöver mer insulin när hen blir äldre. Det beror på att barnet växer. Behovet av insulin ökar också när barnet kommer in i puberteten.

Det är bra att föra anteckningar över vad barnet har ätit, vilka fysiska aktiviteter hen har ägnat sig åt och vilka insulindoser hen har fått. Doserna registreras automatiskt om hen har insulinpump. Använd värdena från sensorna kontinuerliga blodsockermätning och era anteckningar för att kontrollera följande:

• Vilket är blodsockervärdet före och två timmar efter en måltid?
• Vad händer med blodsockervärdet under och efter fysisk aktivitet?
• Stiger eller sjunker blodsockervärdet under natten?
• Hur varierar blodsockervärdet lediga dagar jämfört med skoldagar?

Barnets blodsockervärde kan ändras om hen blir sjuk eller skadar sig. Mät blodsockervärdet ofta och dosera insulinet därefter.

Ofta behöver barnet mer insulin om hen får en infektion. Det kan gälla vid till exempel förkylningar och urinvägsinfektioner. Det är extra viktigt om barnet har feber.

Barnet kan behöva ta mindre insulin om hen får en magsjuka med diarré och kräkningar, eftersom det kan vara svårt att få i sig tillräckligt med mat. Men kroppens reaktion vid magsjuka kan också göra att blodsockervärdet stiger och att barnet då behöver mer insulin.

Kontakta diabetesmottagningen om du är osäker på hur mycket insulin barnet behöver. 

Sluta aldrig med insulinet

Fortsätt att ge insulin till barnet även om hen äter lite eller kräks upp allt. Mät blodsockervärdet oftare än vanligt och anpassa insulindosen utifrån värdet.

Kontrollera alltid blodsockervärdet om barnet kräks eftersom det även kan vara tecken på för högt blodsockervärde och ketoacidos. Det är ett allvarligt tillstånd som kan bli livshotande om det inte behandlas.

Läs om ketoacidos här.

Två av tre barn med diabetes i Sverige får behandling med insulinpump.

En insulinpump är en liten insulinbehållare som dygnet runt doserar insulin till kroppen i små doser. Barnet får då en jämn tillförsel av insulinet hela tiden och behöver inte sticka sig varje gång hen ska ta insulin.

Insulinpumpen fylls på olika, beroende på vilken modell barnet har. Vissa pumpar fylls på innan de sätts fast, andra genom att sätta fast eller byta små ampuller med insulin när pumpen sitter på plats.

Insulinpumpens basdosering styrs av ett schema som programmeras in i pumpen. Det går att öka eller minska dosen, om barnet behöver mindre eller mer insulin. En så kallad bolusdos ges när barnet ska äta eller om blodsockervärdet är för högt. Dosen motsvarar basinsulinet för ett par timmar.

Barnet kommer så småningom att kunna sköta pumpen själv, men till en början behöver en vuxen hjälpa till.

Pumpen kan kopplas ifrån när barnet ska duscha eller bada. Innan pumpen kopplas ifrån behöver få barnet en liten bolusdos som motsvarar basinsulinet för ett par timmar. Vid längre frånkoppling går det att tillfälligt koppla pumpen och åter ge en bolusdos motsvarande basinsulinet för ett par timmar.

Det finns två varianter av insulinpump:

• En som barnet kan bära i ett bälte utan att det syns utanpå kläderna.
• En liten kapsel som fästs på huden.

Insulinpump som barnet bär i ett bälte

Insulinet förs från pumpen till kroppen genom en tunn plastslang som kallas kateter. På katetern sitter en liten nål som fästs i underhudsfettet på magen. Katetern ska bytas minst två till fyra gånger i veckan.

Pumpen är cirka fem centimeter bred och åtta centimeter lång.

Insulinpump i form av en liten kapsel

I insulinpumpen som är i form av en kapsel förs insulinet direkt in i kroppen genom en tunn nål. Kapseln klistras först fast på huden. Därefter förs nålen automatiskt in i underhudsfettet med hjälp av en fjärrkontroll.

Kapseln kan placeras på överarmens utsida, magen, låren eller i den nedre delen av ryggen.

Insulinpumpen som är i form av en kapsel styrs trådlöst med fjärrkontrollen. Kapseln ska bytas var tredje dag.

Kontrollera blodsockervärdet ofta om barnet använder en pump. Anledningen är att barnet snabbare kan få ketoacidos om insulintillförseln bryts,. Det kan till exempel hända om pumpens kateter glider ut eller om nålen glidit ur sitt läge.

Ketoacidos är när blodsockervärdet blir för högt på grund av insulinbrist. Det är ett allvarligt tillstånd som kan bli livshotande om det inte behandlas.

Det är också viktigt att ofta kontrollera pumpens inställningar, så att barnet får rätt dos insulin vid rätt tillfälle. Det som ställs in är följande:

• Insulinkänslighet för kolhydrater under olika delar av dygnet.
• Insulinkänslighet för korrektionsdoser vid högt blodsockervärde för olika delar av dygnet.

För att barnet ska vänja sig vid behandlingen är det bra att berätta vad insulin är och varför hen behöver det. Förklara för barnet att kroppen behöver insulinet för att må bra och för att hen ska orka leka och göra andra saker.

Prata med barnet på hur hen mår när blodsockervärdet är lågt. Då kan barnet så småningom känna igen hur det känns och säga till en vuxen, eller själv behandla det.

Tillsammans med lekterapeuten kan du hjälpa barnet att få en avspänd inställning till att ta insulinet. Olika leksaker kan göra det lättare för barnet att lära sig använda insulinpennorna. Barnet kan till exempel öva sig på att sticka på en nalle eller docka.

Ofta blir barnet mindre rädd när hen får öva i en trygg miljö. Det är viktigt att barnet får känna att det går att påverka och förändra rädslan om hen är rädd och orolig.

Även om barnet lär sig att ta insulinet och kontrollera sitt blodsockervärde kan problem och protester ibland komma senare.

Hur barnet protesterar beror bland annat på hens ålder och vad som händer i livet. Det kan vara att barnet börjar i en ny skola eller får ett syskon, eller om hen har det är svårt i skolan eller med kompisar. Ni kan då få stöd och hjälp av diabetesteamet.

Barnets inställning påverkas av hur du själv reagerar på sprutorna. Hen känner om du är rädd eller osäker. Det är bra om du då kan bearbeta din egen rädsla eller osäkerhet. Prata då med en annan vuxen och inte med barnet.

Barnet behöver olika mycket hjälp och stöd i sin behandling, beroende på hens ålder. En del barn behöver också fortsätta att få stöd, uppmuntran och strategier för att sköta sin behandling även när de blir äldre.

Barnets rätt att bestämma själv i olika vårdsituationer hänger ihop med hens mognad. Ju äldre barnet är, desto viktigare är det att hen är delaktig i sin behandling.

Du behöver se till att det finns mat och insulin där barnet är om du har ett yngre barn med diabetes. Det måste alltid gå att mäta sockervärdet och ketonhalten i blodet. Det måste alltid finnas en vuxen som kan kontrollera barnets blodsockervärde och ge insulin om du inte kan vara där.

Närstående och förskolepersonal behöver veta att ditt barn har diabetes och hur barnet reagerar när hen har lågt och högt blodsockervärde. De ska också veta vad de ska göra och vem de ska kontakta om de behöver hjälp.

När barn kommer upp i skolåldern kan en del själva kontrollera blodsockervärdet och ta insulin. Men de kan behöva hjälp med att tolka värdet och veta hur mycket insulin de ska ta. De behöver också bli påminda om när de ska ta insulin och att mäta blodsockervärdet.

I den här åldern blir kompisar viktiga och det är då bra om de vet lite om diabetes. Om barnet ofta är hemma hos kompisar är det bra om även de vuxna där känner till barnets diabetes.

De flesta tonåringar tar insulin och kontrollerar blodsockervärdet själva. Men de behöver ändå få stöd och uppmuntran. Som tonåring kan det vara extra påfrestande att leva med en sjukdom som inte går över. Tonåringar vill oftast vara som andra, och då är det inte alltid lätt att sköta sin diabetes. Det är värdefullt att ha kompisar som kan stötta och som vet en del om diabetes.

I puberteten sker hormonförändringar som gör att barnet behöver mer insulin och det kan bli svårt att ställa in rätt mängd insulin. Det kan också hända att tonåringar gör uppror mot sin sjukdom. De kan till exempel strunta i att ta insulin eller att slarva med maten. Under de här åren är det extra viktigt att få stöd av sitt diabetesteam. Efter puberteten behövs inte lika mycket insulin längre.