RÖST OCH TAL

Språkstörning hos barn och ungdomar

Innehållet gäller Västra Götaland

Talstörning kan till exempel innebära stamning. Ibland kan man både ha språk- och talstörning En språkstörning är en funktionsnedsättning som innebär att barnets språk är påtagligt försenat jämfört med jämnåriga barn.

Språket är en av människans viktigaste förmågor för att kunna tänka, kommunicera och lära. Redan som liten bebis finns en medfödd vilja till kommunikation som utvecklas genom att barnet samspelar med personer i sin närhet. Detta görs bland annat genom ögonkontakt, svarsleenden, gester samt övrigt kroppsspråk. Barnet börjar också ljuda och jollra och samordnar detta med kroppsspråk och snart är de första orden på väg.

Språkförståelse och språkproduktion

Man delar in språket i språkförståelse och språkproduktion. Med språkförståelse menas hur man tolkar ord och meningar. Med språkproduktion menas hur man producerar ord och meningar.  Språkets förståelse och språkets produktion kan gemensamt delas in i 4 fyra olika områden:

  • Ordförråd (vilka ord vi kan säga och vilka ord vi förstår)
  • Språkljud (de ljud som vi kan säga och de ljud som vi kan uppfatta)
  • Grammatik (hur vi sätter ihop talade ord i en mening och hur vi förstår andras yttranden)
  • Pragmatik (hur vi använder vår språkliga förmåga och förstår andra i social kommunikation)

Påverkar det sociala livet

En språkstörning kan påverka förmågan till att följa med i förskolan eller skolan, men även det sociala livet med kompisar. Språkstörning är inte detsamma som dyslexi/ läs- och skrivsvårigheter, men många barn som har sen språkutveckling kan senare få svårigheter med läsning och skrivning. Man skiljer även på språkstörning och talstörning. Talstörning kan till exempel innebära stamning. Ibland kan man både ha språk- och talstörning.

Ett barn kan ha en försenad eller avvikande språklig utveckling utan ha en försenad utveckling i övrigt. Barn med språkstörning kommer igång med sina talade ord senare än jämnåriga och ofta går tal- och språkutvecklingen långsamt.

Det här är en språkstörning

Man kan ha olika former av språkstörning; den kan vara omfattande och innebära svårigheter med både språkproduktion och språkförståelse. Men den kan också innebära svårigheter inom ett av dessa områden.  Språkstörning kan drabba enbart utvecklingen av ordförråd eller grammatik eller språkljud men kan även vara en kombination mellan dessa. Språkstörning innebär att man har svårigheter inom ett eller flera av dessa områden.

Språkstörning kan variera från att vara mindre omfattande till att följa med upp i vuxen ålder.

Därför får man en språkstörning

Man säger att orsaken till språkstörning är mulitfaktoriell det vill säga orsakerna är olika och många. Det finns inte alltid någon känd orsak till varför ett barn får en språkstörning. Orsaker som ändå är vanligt förekommande är ärftlighet, det vill säga det kan finnas någon släkting som har haft sen språkutveckling eller läs- och skrivsvårigheter.  Språket kan också vara påverkat om barnet har nedsatt hörsel eller har en allmänt försenad utveckling.

6-8 procent av förskolebarnen bedöms ha en försenad språkutveckling och ungefär 1-2 procent bedöms ha kvarstående språkliga problem i skolåldern. De är så pass omfattande att man talar om en språkstörning som består livet ut.

När ska man söka hjälp?

Under 1 år bör man vara observant på om:

  • Barnet har dålig kontroll av sug- och sväljmotoriken.
  • Barnet inte lyssnar till sitt namn eller ger annorlunda ögonkontakt.
  • Barnet inte har något stavelsejoller (ba, dada) eller om det jollrar sparsamt och entonigt.
  • Barnet inte följer med blicken för att titta på något intressant som du pekar ut.

Mellan 1 och 3 år bör man reagera om:

  • Barnet mest verkar intresserad av att delta när det själv vill.
  • Att det inte låter sig påverkas av andras önskemål.  
  • Barnet har svårt att imitera någon annan eller leka.
  • Barnet inte alltid förstår det man säger.
  • Barnets ord är mycket svåra att förstå.

Generellt kan man säga att det antal ord barnet bör uttrycka är sin ålder plus ett. En ettåring bör uttrycka sig i ett till två-ordsatser, en tvååring i två- till tre-ordsatser och så vidare.

Mellan 4 till 6 år om:

  • Barnets tal är svårt att förstå för personer utanför familjen.
  • Barnet har svårt att hitta ord och sätta ihop dem till meningar.
  • Barnet har svårt att berätta sammanhängande eller följa med i en dialog.
  • Barnet ofta missförstår det man säger.    

 Den här hjälpen kan du få

Om man är orolig för sitt barn ska man i första hand vända sig till BVC (för barn under 6 år) eller om barnet går i skolan till skolhälsovården. Om behov finns skrivs en remiss till logoped. Hos logopeden bedöms barnets språkliga förmåga. Logopeden ger även råd och handledning till föräldrar, men kan också ge direkt behandling till barnet i samförstånd med föräldrar. Den direkta behandlingen gäller i första hand förskolebarn.

Språkstörning och flerspråkighet

Språkstörning beror inte på att man lär sig flera språk. Man föds med språkstörning och skulle därför ha med sig den oavsett om man lär sig ett eller flera språk. Om man har en språkstörning, har man det inte bara på ett av språken. Då anses man istället inte ha hunnit lika långt i utvecklingen av de båda språken.
Har man en språkstörning har man samma svårigheter på alla språk.

Till toppen av sidan