PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Utmattningsdepression, Catharinas berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Catharina var nyutexaminerad socionom. Nu stod hon där med dörren öppen mot framtiden med jobb, regelbunden inkomst och personlig utveckling. Men det hände något som skulle förändra hennes liv. – Jag började plötsligt må fysiskt dåligt med huvudvärk, magont och jag kände en extrem trötthet.

Catharina står och tittar ned i vattnet.
– Jag har lärt mig att känna efter vad min kropp tål. Att jag har möjligheten att säga nej har tagit bort onödig rädsla och oro, säger Catharina som fick diagnosen utmattningsdepression.

29-åriga Catharina beskriver sig själv som en Fröken Duktig med ett starkt engagemang, kontrollbehov och en vilja att prestera på topp. Det var självklart för henne att sikta på bra betyg men också ta ansvar för andra. Hon sa aldrig nej, ville alltid ställa upp.
– Jag har aldrig legat och latat mig. Antingen har jag pluggat eller jobbat. Plötsligt orkade jag ingenting, inte heller att ställa upp för andra.

Hård kamp

Catharina gick till vårdcentralen för att ta reda på orsaken till hennes symtom. Nu påbörjades en lång vandring inom vården där hon återkom flera gånger till vårdcentralen utan få en diagnos.

Catharina beskriver den här tiden i hennes liv som knäckande: jakten på en diagnos och krångel med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan
– Det har varit en hård kamp och hade jag inte haft vänner och familj som stöttat mig vet jag inte hur det hade gått, funderar hon.

Ville inte acceptera

Catharina ville så gärna förstå vad hände med sin kropp men ville inte se ett samband med hennes psyke.
– Någonstans har jag haft i bakhuvudet att det hela kan vara stressrelaterat men jag ville inte acceptera det innan vården först hade tagit mina fysiska symtom på allvar.

Catharina hade också svårt att förstå att hon av alla människor skulle vara sjuk i själen.
– Om jag nu var bra på att förstå andra människor borde jag väl kunna förstå mig själv?

Fick diagnosen utmattningsdepression

Ett steg på väg mot rätt diagnos var när Catharina bytte vårdcentral och upplevde där ett bättre bemötande än tidigare och fick remisser till olika specialister.

Nästa steg var när hon nio månader senare läste en killes blogg som bland annat handlade om utbrändhet. Catharina såg att symtomen passade in på henne själv.

Månaden därefter frågade Catharina vid ett läkarbesök om det inte kunde vara utmattningsdepression som hon hade, varpå läkaren gick igenom ett frågeformulär med henne. Diagnosen kunde nu ställas.

Catharina fick ett erbjudande om medicinering men valde att avstå. Ett år senare tog hon ett eget initiativ till att medicinera.

Catharina tycker att det var bra att hon fick veta att det var utmattningsdepression som hon led av.
– Det hjälpte otroligt mycket att få en diagnos. Då kunde jag börja tänka på hur jag skulle ta mig ur det hela. Jag visste också att i princip alla som blir utbrända blir bra även om det kan ta lite olika lång tid.

Svårt att sätta egna gränser

När Catharina tittar i backspegeln kan hon se faktorer som hjälpte till att putta henne över kanten.
– Jag har alltid haft svårt att se var mina egna gränser går någonstans, påpekar hon.
Relationsproblem, sjukdomsfall och dödsfall inom familjen lade ytterligare sten på bördan.

Idag mår Catharina betydligt bättre. Hon har gått i basal kroppskännedom, deltagit i gruppverksamhet inom Hälsodisken och gått i psykoterapi med inriktning mot KBT.
– Det var bra att gå i terapi. Vi kunde gå på djupet och titta på vilka svagheter jag hade som jag behövde arbeta med, berättar hon.

Fick hjälp av självhjälpsgrupp

Catharina gick också med en självhjälpsgrupp som hon tyckte var mycket givande. Inte minst mot bakgrund att hon kände sig utanför samhället. I gruppen träffade hon helt kravlöst människor med liknande erfarenheter som förstod henne.
– Gruppen fungerade jättebra. Här fanns respekt, alla lyssnade och delade med sig av sig själva, man gav varandra tid att prata, ingen avbröt. Det var som att tillhöra en och samma familj där man känner gemenskap med varandra, förklarar hon.
Catharina är fortfarande med i samma självhjälpsgrupp.

Lärt sig säga nej

Det har varit en sorgeprocess att inte kunna fullfölja vissa livsplaner men idag har Catharina en helt annan inställning till sig själv och alla måsten.
– Jag kan tillåta mig själv att säga nej om jag till exempel inte orkar träffa en vän. Jag har lärt mig att känna efter vad min kropp tål. Att jag har möjligheten att säga nej har tagit bort onödig rädsla och oro.
– Det viktigaste är inte att det inte blev som jag hade tänkt mig utan att det blir bra. Och så har min tro på Gud burit mig genom den här svåra tiden.

Vågar släppa sitt kontrollbehov

Catharina är inte längre så självkritisk. Hon försöker vara snäll mot sig själv, se tillvaron från olika perspektiv och inse att hon faktiskt har gjort sitt bästa. Idag jobbar hon också med att tillåta sig att inte ha full kontroll över saker och ting. Catharina ser ljust på framtiden. Hon har haft en givande arbetsträning och är säker på att tillvaron ska ljusna – även om livet kommer att gå upp och ned och att hon fortfarande tar antidepressiv medicin.

Erfarenheter för livet

Att ha upplevt en utmattningsdepression har inte bara varit negativt.
– På ett sätt har sjukdomen varit det värsta som har hänt mig samtidigt som jag har fått så många insikter om mig själv som kommer vara värdefulla resten av mitt liv.
– Erfarenheterna har tagit ned mig lite på jorden och jag har kunnat ställa frågor till mig själv om vad som egentligen är viktigt i livet; det är att ha människor som betyder mycket nära mig och att kunna njuta av det lilla i livet, säger Catharina.

Lyssna på din kropp

Catharina svarar snabbt och säkert när hon får frågan om hon har några råd att ge till andra som är på väg in i utmattning och depression.
– Jag vill betona att man ska stanna upp och lyssna på sin kropp och känna efter hur man mår. Klipp bort alla krav och måsten. Lyssna på dig själv. Ställ frågan vad du behöver här och nu. Våga acceptera att du är svag och behöver hjälp. Våga också ta emot hjälp, tipsar hon.

Till toppen av sidan