PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Ulcerös kolit, Fredriks berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Fredrik upptäckte de första symtomen när han var 26 år. Året innan var turbulent med ett stressigt jobb, sambon som fick cancer och ett hus som skulle byggas om från sommarstuga till permanentboende. Fredrik hade varit trött en längre tid men det fanns ju många anledningar.

Det fortsatte sedan med blodiga diarréer någon gång då och då, och senare flera gånger per dag. Läkaren på vårdcentralen rekommenderade en kurs i stresshantering. Han trodde att det var magkatarr eftersom Fredriks liv var så stressigt.
- Någon tanke på sjukdom fanns inte, berättar Fredrik.

Fredrik följde läkarens råd och gick kursen. Men hans tillvaro såg fortfarande ut som den gjorde och kursen blev bara ännu en sak som skulle hinnas med.

Tidigare hade Fredrik mycket huvudvärk. Men så slutade huvudvärken och istället började han känna smärtor i magen.
- Det var som att kroppen sa ifrån: Om du inte fattar så får vi väl ta i med hårdare tag! säger Fredrik.

Undersökningen

I början av sommaren skickades han med akutremiss från vårdcentralen till det lokala sjukhuset. Där undersöktes han med koloskopi. Det innebär att en tunn slang försedd med en kamera förs in genom ändtarmen och upp till tjocktarmen. På TV-skärmen kunde han själv följa undersökningen.
- Tarmen ska ju vara bullig och se ut ungefär som en michelingubbe i formen men vid det laget var den som ett sårigt rör. Till och med jag förstod att det var fel.

Fredrik blev inlagd på sjukhuset med dropp och tarmvila, ingen mat och ingen dryck under en vecka.

Beskedet

- Jag förstod att det var allvarligt när de sa att jag skulle läggas in omedelbart. Det var en kluven känsla. Det var naturligtvis jobbigt att få besked om att jag fått en kronisk sjukdom men samtidigt kändes det skönt. Jag hade försökt jobba som vanligt under en längre tid fastän jag inte mådde bra. Nu fick jag äntligen vila…

Första behandlingen

Fredrik påbörjade behandlingen med kortison i droppet och antiinflammatoriska kapslar att svälja med minimalt med vatten. Kapslarna skulle lösa upp sig i tarmen och hjälpa tarmen att läka. Han var nöjd med att något var igångsatt. Någon annan hade tagit över.

Sommaren gick och det blev höst. Fredrik fortsatte att äta kortison och antiinflammatoriska kapslar men han mådde inte särskilt mycket bättre. Under hösten föreslog läkaren en annan medicin.
- Jag läste om medicinen och insåg att den var väldigt stark, snäppet bättre än cellgifter ungefär. Då tänkte jag: Nej, det här vill jag inte vara med om!

Alternativ behandling

Fredriks pappa hade en kompis som var läkare.
- I egenskap av vän föreslog han att jag skulle prova akupunktur, och han kunde dessutom rekommendera en person som han tyckte var bra. Jag bestämde mig för att testa innan jag började stoppa i mig starkare mediciner.

Fredrik pratade med sin läkare på sjukhuset.
- Han kom nerifrån Europa någonstans och egentligen hade han nog en öppen inställning till alternativa behandlingsmetoder som akupunktur, men enligt den svenska sjukvården fick han inte rekommendera något annat än mediciner. Men han kunde inte heller förbjuda mig. Han sa att jag skulle komma tillbaka om jag blev sämre, och det var ju inte så svårt att gå med på.

Akupunktören bad Fredrik att hålla upp med kortisonet ett par veckor innan behandlingen. Vid det första besöket hade de ett långt samtal om när Fredrik fick ont, hur snart efter måltiderna, var i kroppen, på vilket sätt med mera. Efter en stund satte han nålar i ytterörat. Strax därefter började det kurra märkbart i Fredriks mage.
- Bra, då vet jag att du reagerar på behandlingen. Då kan vi göra ett försök, sa akupunktören.

Efter det följde fem behandlingar under cirka en månads tid och i slutet var Fredrik nästan helt symtomfri.
- Jag hade verkligen inga förhoppningar innan behandlingen, ingen stark tro som kunde försätta berg. Jag tyckte att det var otäckt att se andra bli stuckna med nålar, det var min enda tanke om akupunktur, säger Fredrik.

Fredrik är tacksam för att han kom till en seriös behandlare.
- Man är ju väldigt utsatt och sårbar när man inte mår bra. Det hade känts jobbigt om jag kommit till någon som var ute efter att tjäna pengar på min sjukdom. Jag hade inte vågat prova om jag inte hade blivit rekommenderad av min pappas vän.

Resultat

Sedan dess har Fredrik mått bra. Det är nu sju år sedan. Han fortsatte att äta antiinflammatorisk medicin under ett par år men av en tillfällighet upptäckte han att han inte behövde den. Under en semester utomlands tog medicinen slut och receptet hade gått ut. Han märkte ingen skillnad och har inte ätit medicinen sedan dess. 
- Man kan ju undra om jag fortfarande skulle ha ätit kapslarna om det inte hade hänt. Vilket slöseri med både hälsa och resurser – att äta mediciner som man inte behöver, säger Fredrik.

Livsstil

Idag tänker inte Fredrik på att han har ulcerös kolit.
- Jag är medveten om det men går inte runt och anpassar mig.
Han lade tidigt om kosten och äter fortfarande inte gris- och nötkött. Dessutom äter han låglaktosprodukter. Till en början undvek han fet mat, grädde och feta såser, men nu kan han äta det igen.

Omhändertagandet

Fredrik har i efterhand gjort två reflektioner angående vården.
- Jag kan inte låta bli att undra om jag inte kunde ha fått en ordentlig undersökning gjord tidigare. Då hade jag sluppit en del lidande i början. Dessutom har jag tänkt på de antiinflammatoriska kapslarna som jag åt i flera år utan att jag behövde dem. Kanske hade jag ätit dem än om de inte hade tagit slut där på semesterresan.

Råd till andra

Fredrik rekommenderar att berätta för människor omkring sig att man är sjuk.
- Under skoven är man ju lite tröttare och behöver gå på toaletten oftare och så vidare. Då blir det bara påfrestande att låtsas som ingenting.

Fredrik tycker att man kan vara öppen för alternativa behandlingsmetoder men att man inte ska sätta för stora förhoppningar till dem. En balans mellan den traditionella medicinen och alternativmedicinska metoder är nog bra.
- I mina ögon var det akupunkturen som gjorde mig bra men det går naturligtvis inte att bevisa vetenskapligt. Dessutom kanske det inte skulle vara bra för alla, säger Fredrik.

Framtiden

När Fredrik berättar sin historia hänger den väl samman och det märks att han har funderat en del både på sjukdomen och på livet. Under åren som gått sedan han fick diagnosen ulcerös kolit har han fått tillfälle ett stanna upp och tänka efter. Han har gjort sig av med det stressiga jobbet och börjat på en utbildning som han verkligen känner för. Sambon och Fredrik bestämde sig för att separera för några år sedan och huset hyr han ut under studietiden.

Fredrik tänker inte på sjukdomen i dag och han verkar heller inte oroa sig för framtiden. Han konstaterar att det är en kronisk sjukdom, men också en mycket individuell sjukdom.

FOTNOT: Fredrik heter i verkligheten något annat.

Till toppen av sidan