Reportage: Prostatacancer, Bertils berättelse

Bertil hade inga symtom på prostatacancer men han visste att många män över 60 år drabbas. När han via jobbet erbjöds en allmän läkarkontroll begärde han därför en separat prostataundersökning. Hans så kallade PSA-värden hade kontrollerats under några års tid och värdena var stabila. PSA-halten kan mätas med ett blodprov. Förhöjda värden av PSA kan vara ett tecken på att det finns en cancertumör i prostatan.
– När läkaren kände på prostatan sa han att det inte kändes bra och att någonting var på gång och att vi var tvungna att gå vidare med nya undersökningar, berättar Bertil.

Efter tre månaders väntan blev han kallad till en specialist som både kände på prostatan och undersökte den med hjälp av ultraljud - en stavformad sond fördes då in en liten bit i ändtarmen. Läkaren sa att det hela såg allvarligt ut.

Chockartat besked

Bertil blev helt ställd. Han hade ändå hoppats på ett bättre besked. Nu kändes det som sista spiken i kistan.
– Det hela blev väldigt känslosamt. När jag kom ut från undersökningen så bara grät jag. Jag kände att jag ville leva ett tag till. Jag var ju ändå bara 63 år gammal. Under sommaren hade dessutom min syster dött i cancer så döden var väldigt nära mig.

Vävnadsprover av prostatan

Efter undersökningen gick det ytterligare två månader. Bertil fick då gå igenom en prostatabiopsi då man med hjälp av en tång knipsar små bitar av prostatan för att därefter undersöka vävnadsproverna.
– Det gjorde fruktansvärt ont fast jag hade bedövning, men jag sa till mig själv att om kvinnor kan föda barn så är det här ingenting i jämförelse, skämtar Bertil.

Fruktansvärt att gå och vänta på operation

Efter en månads väntan var analysen klar. Bertil blev kallad till sjukhuset för att få cancerbeskedet. Hans cancertumör var allvarlig och den växte relativt snabbt. Behandlingsplanen var operation i första hand. Skulle inte det hjälpa skulle man komplettera med strålning och mediciner.

Väntan på att få en operationstid var knäckande. Bertil kände att döden flåsade honom i nacken.
– Jag var oerhört rastlös. Jag gick till jobbet vid 3-4-tiden på morgnarna, att jobba skingrade mina tankar. Det var otroligt stressande att inte få veta när operationen skulle ske. Det var många gånger som jag var ledsen fast jag försökte intala mig själv att det kanske skulle ordna sig.

Skonsam kirurgi

Operationen genomfördes åtta och en halv månad efter den första undersökningen.
Bertil slapp en stor öppen operation. Istället gjordes så kallad titthålskirurgi bestående av fyra små hål. Ett hål vid naveln öppnades också upp för att kunna se in i till operationsstället. Tack vare titthålskirurgin kunde Bertil gå hem redan efter en natt på sjukhuset. Efter en månads konvalescens kunde han i princip leva på som vanligt.

Fick ha kateter och blöja

Inkontinens och potensproblem är vanliga komplikationer efter en prostataoperation. Bertil fick kissa genom en kateter de första tio dagarna och därefter ha blöja på sig under en månads tid. Den fångade upp urinläckaget. Övergången till ett normalt kissande gick relativt bra, bland annat tack vare de knipövningar han hade gjort innan operationen.

Vill bryta tystnaden kring prostatacancer

Potensen blev försämrad men även där fanns mediciner och hjälp att få. Men prostatacancer och dess biverkningar är enligt Bertil något som män har svårt att prata om.
– Som man ska du vara stark, ha potens och kunna klara dig själv. I det ligger många tabun när manligheten nedmonteras på grund av sjukdom. Det är känsligt och man vill inte erkänna att man har blivit svag, tillägger Bertil.

Bertil är trött på tystnaden. Han har därför varit öppen med sina erfarenheter. Det har fungerat lite som isbrytare och medfört att fler män – som tidigare varit tysta som möss - också har vågat prata om sin sjukdom. Det är en öppenhet som Bertil tror är viktig för att hämta kraft, stöd och för att sprida information.

Bertil tycker att män som kommit upp i 50-60-årsåldern ska börja bli observanta på symtom.
– Åldern tar ut sin rätt. Kolla PSA-värden och undersök helst prostatan var varje år, tipsar han.

Kollegor undvek samtal

Även ordet cancer får många människor att stänga dörrar. Omgivningens reaktioner på Bertils sjukdom var allt annat än stödjande.
– På ett tidigt stadium gick jag ut på min arbetsplats och berättade att jag hade prostatacancer. Reaktionen blev att ingen ville prata med mig under tiden jag gick och väntade på operation. Det var antagligen så besvärande att prata med mig när man inte visste vart livet skulle ta vägen. Jag fick acceptera att man undvek mig, berättar Bertil.

Bra liv efter operationen

Idag är Bertil friskförklarad men han måste fortfarande gå på undersökningar för att se så att cancern inte har kommit tillbaka. Vare sig sjukdomen eller operationen har hindrat Bertils nyfikenhet och optimism.
– Mitt liv efter operationen blev mer positivt än jag trodde det skulle kunna bli. Nu har det gått tre år efter operationen och jag är glad för det jag har och kan uppleva. Det finns inga tendenser idag som säger att jag är vingklippt efter att ha gått igenom operationen.
– Jag har hämtat kraft genom en positiv livssyn och mycket livsglädje. Jag kan idag göra nästan lika mycket som jag kunde för 20-30 år sedan.