PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Bipolär sjukdom, Peters berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

På grund av bipolär sjukdom har 44-årige Peter levt med både ankare och turbo: en känsla av att dras ned i djupet eller full fart genom livet. Han kunde vara helt gränslös. – Jag var farlig för mig själv och andra. Jag var helt oansvarig och kunde till exempel köra i 220 kilometer i timmen utan problem.

– Jag känner mig aldrig fri. Antingen spinner allt på så att huvud och kropp vibrerar hela tiden av positiv energi. Eller så suger depressionerna musten ur mig. Själen får aldrig vila, säger Peter.

Han har svårt att veta när de första symtomen på manodepressivitet, eller bipolär sjukdom, dök upp i hans liv. Med ett kaos i hemmet, en tablettmissbrukande mamma med psykisk sjukdom och problem i skolan, är det inte lätt att bena ut vad som är vad. Vad berodde hans ångest på? Hemmiljön eller sjukdom? Eller både och?
– Jag har haft en oro i kroppen ända sedan jag var barn. Om det beror på vad som väntade hemma eller på något annat vet jag inte men jag kommer ihåg att när jag var ung så hade jag alltid en konstig känsla i kroppen vid ett speciellt ljus på våren eller hösten.

Kärlek hos mormor och morfar

Peter försökte periodvis bo hemma hos sin mamma och styvpappa men det slutade oftast illa. Hon hade vanföreställningar och anklagade honom och sina egna föräldrar för allt möjligt.
– Mamma slog min styvfar och kunde vara helt livsfarlig. Fysiskt slog aldrig mamma mig, men psykiskt tog jag en massa stryk. Dessutom brukade hon hota med självmord. Jag var också med när hon försökte ta sitt liv.

Skolarbetet blev lidande.
– Jag kände en ständig oro, hade svårt att fokusera på skolarbetet och blev en mobbare. Det var som om min oro behövde få utlopp. Då mobbade jag. Det är inget jag är stolt över idag, säger Peter med en suck.

Peters trygghet i livet kom att bli mormor och morfar som kärleksfullt tog hand om honom. Även styvpappan var mycket bra.

Alltid jobb och fest

Samtidigt med alla privata problem hade Peter inga svårigheter att få kompisar och bli populär. Under många ungdomsår kom han utnyttja sitt utåtriktade sociala sätt. Han var Säljaren med stort S. Såväl på arbetsplatsen som när han sålde in sig själv. Han ville vara en vinnare och det fanns knappt några gränser för vilka projekt han kunde starta, hur många arbetstimmar han kunde lägga ned eller hur mycket han kunde festa. Sömnen negligerades totalt. Peter blev partykillen alla kände igen i Stockholms innevärld.

Maniska perioder med gränslöshet

Så här efteråt förstår Peter att hans maniska beteende var ett utslag av bipolär sjukdom. Under de maniska perioderna fanns inga gränser, allt var möjligt. Livet var ett vansinnesrace.
– Jag brände hur mycket pengar som helst på krogarna. Jag tänkte aldrig på ekonomin. Jag var med i 3-4 olika festgäng. När ett gäng vilade upp sig hoppade jag snabbt in i nästa.
– Det var som jag försökte döva något. Det kändes konstigt i kroppen, på gränsen till panikångest. Det måste hända saker hela tiden. Jag kunde aldrig vara stilla och tröttnade alltid på det jag gjorde, berättar Peter.

Fick en depression

Peter skruvade delvis ned tempot när han träffade sin nuvarande fru och fick barn. Fortfarande kastade han sig in i alla möjliga projekt och tog på sig mängder med uppdrag men livet kändes bra.
– Men när jag blev 30 fick jag en jättedepression, något jag försökte att dölja. Jag accepterade inte att jag var psykiskt sjuk. Andra fick vara det men inte jag, konstaterar han.
Att inte kunna prestera på högsta nivå passade inte alls in i Peters självbild. Han var ju en vinnare.

Tål inte stress och press

Peter har haft långa perioder av mörker och maniskt beteende och perioder av både mani och depression.
– Jag kan ha ett maniskt skov i ett år men dessemellan åka ned i små perioder av depression under en till två veckor. Då känns allt svårt, jag isolerar mig och kan inte gå ut. Det känns nattsvart och jag kan gråta för allt; något jag ser på teve eller om jag möter någon person som ser ledsen ut. Jag kan också bli väldigt aggressiv om någon retar mig.
– Utlösande faktor till en depressiv period kan vara att jag känner en press. Jag vet inte om jag bygger upp pressen själv eller om det att finns något undermedvetet. Det kan ju också vara ett fel i hjärnans kemiska balans, resonerar Peter.

Planerade självmord

Under en flerårig mörk period kände Peter att självmord var enda utvägen. Han kände sig totalt värdelös. Sjukdom inom familjen och trycket från Försäkringskassan att återgå till arbete, blev för mycket för honom.
– Det var en sådan press både från mig själv och Försäkringskassan att komma ut och jobba igen. Då kände jag panikångest och en extrem sårbarhet.
Peter bröt ihop, avslöjade sina självmordsplaner och blev inlagd på psykiatrisk klinik. Han fick stanna i några veckor för behandling. Därefter följde en lång sjukskrivningsperiod.

Slipper pressen

Idag är Peter förtidspensionär. Han känner sig tryggare nu när han inte behöver gå ut i arbetslivet igen. Han har fortfarande svårt att acceptera att han är sjuk. Hans fru väljer också att förneka det.
– Hon blundar för det och jag gör ju det själv men då gör det också mycket ondare. Det hade nog varit bra att rensa luften ibland, säger han lite sorgset.

Är projektberoende

Peter kallar sig själv för projektberoende. Det är som ett kraftigt sug, en farlig drog. Även om självinsikten är bättre idag får han fortfarande en känsla av att han ska ta på sig alla arbetsuppgifter, alla förtroendeuppdrag och göra alla till viljes. Men idag kan han ångra sig efteråt och dra sig ur självpåtagna uppdrag.

Det positiva med sjukdomen tycker Peter just är engagemanget, kraften som han får under en manisk period. Det har han kunnat utnyttja då han kämpat mot orättvisor i samhället.

Haft nytta av KBT

Att gå med i en självhjälpsgrupp för att obehindrat och anonymt kunna prata med människor med likartade upplevelser, har varit mycket bra för välbefinnandet enligt Peter. Medicinering med stämningsbalanserande och antidepressiv medicin har kapat de värsta topparna i manin och dalarna i depressiviteten. Humöret har jämnats till.

En andlig öppenhet och motion är andra saker som förbättrat Peters tillstånd.
– Jag har också haft jättebra hjälp av att ha lärt mig självträning och kognitiv beteendeterapi, KBT, för att kunna prata positivt till mig själv, påpekar han.

FOTNOT: Peter heter i verkligheten någonting annat.

Till toppen av sidan