PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Medberoende, Peters berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Att vara tillsammans med en alkoholist gör dig lätt till medberoende. Du kan bli fast i ett nät av lögner och leva i ett självbedrägeri. – Du är väldigt inriktad på att själv kunna hjälpa din partner alkoholisten, och ser inte att du själv behöver hjälp. Som anhörig går du också in i en otrolig förnekelse. Det gör det ännu svårare att ta emot hjälp, säger Peter som är gift med den idag nyktra alkoholisten Marie.

Peter och Marie var mycket unga när de träffades. De ville ha kul. Det innebar mycket festande och mycket alkohol. Peter höll jämna steg med Marie men han tröttnade och försökte förmå Marie att trappa ned på supandet men utan resultat. Peter tyckte att Marie betedde sig pinsamt, gjorde bort sig, skämde ut både honom och sig själv när hon drack.

Går inte att locka eller hota

Peter var övertygad att när Marie fick självinsikt om sin alkoholism skulle allt lösa sig. Och det var han som skulle ge henne den kunskapen. Hon skulle få höra sanningen oavsett om hon ville höra den eller inte.
– Man tror att man kan ordna det hela med rätt manöver. Först kanske man provar med att skälla som en hund. När det inte fungerar provar man att vara snäll och tror att det ska hjälpa. Sedan försöker man med nya metoder. Men det går ju inte att hota eller locka en alkoholist till att bli frisk. Alkoholisten älskar sin sprit, betonar Peter. Peter ville bevisa för Marie att han hade rätt, att han inte trodde på hennes lögner. Han skaffade en alkomätare som han tvingade henne att blåsa i fast det var hur tydligt som helst att hon var full. Men Peter ville få Marie att inse faktum, att erkänna sitt beroende. Det var en lönlös strategi.

Problemen tystades ned

Peter hade hamnat i ett medberoende. Nära och kära var också med i den stora livslögnen. Locket lades på trots att paret levde i kaos.
– Alla i vår omgivning visste om problemet men det tystades ned. Alla visste att Marie inte borde dricka på fester men ingen sa något när hon gjorde det. Peter gjorde sitt bästa för att visa upp en bild av ett normalt par.
– En missbrukare ljuger och manipulerar. Det tillhör sjukdomsbilden. Men som anhörig blir man också duktig på detta eftersom man vill hålla en bra fasad utåt. Man är fokuserad på att man kan lösa problemet själv. Därför har man som anhörig svårt att ta emot hjälp, förklarar Peter.

Blev socialt isolerade

Tiden gick och hopplösheten blev bara värre. Marie kunde sluta tidigare från sitt jobb för att få en chans att supa på eftermiddagen. När Peter kom hem kunde hon ligga halvt medvetslös av berusning. Paret blev allt mer isolerat. Vänner försvann och för Peter bestod livet av jobb och sedan hem för att ensam ta sig an alla bekymmer. Efter många barnlösa år blev Marie till sist gravid. Hon slutade dock inte att dricka ens under graviditeten eller när deras efterlängtade barn såg dagens ljus. Det blev uppenbart för Peter vilken fruktansvärd sjukdom alkoholism är. Peter insåg att familjen skulle falla isär om inte Maries missbruk fick ett tvärt stopp. Han sökte hjälp hos kommunens socialtjänst. Marie erbjöds att delta i en behandlingsgrupp och psykologsamtal. Hon blev ändå inte nykter.

Rädd att barnet skulle skadas

Som nybliven förälder fanns en oro att något skulle hända barnet, att Marie i fyllan och villan skulle kunna orsaka någon olycka.
– Varje morgon när jag åkte till jobbet var jag så rädd att jag nästan var illamående. Jag var livrädd att Marie till exempel skulle dra iväg med bilen och sedan krocka med vårt barn, berättar Peter. Livet med lögner, besvikelser, desperation, brutna löften och sorg fortsatte. Vändpunkten kom när sonen hade fyllt tre år och via kommunen kom Marie in på ett behandlingshem. I behandlingen ingick det att även anhöriga var med.  Peter fick under en vecka vara med i en anhöriggrupp.
– Det första dagarna öste jag mest galla över Maries beteende. Jag sa att jag själv mådde bra och att problemet låg hos Marie. Men i slutet av veckan började jag att förstå mera. På fredagen bröt jag ihop och låg och grät hela natten. Jag insåg plötsligt hur dåligt jag själv mådde och att jag måste ta hand om mig själv, minns Peter.

Anhöriga behöver hjälp

Efter behandlingsveckan tog Marie tag i sitt liv och Peter gick med i Al-Anon, en organisation som erbjuder ett program för tillfrisknande med hjälp till självhjälp för familjer och vänner till alkoholister. Det finns en styrka att träffa andra anhöriga tycker Peter.
– Det är lätt att tro att man är ensam om ett problem men när man kommer till ett möte och märker att alla omkring en vet vad du pratar om så brukar det kännas bra. Att delta i mötena har inneburit en stor hjälp och självinsikt. Peter känner att han fortfarande behöver jobba med sig själv men att han samtidigt inte är dömd till misär. Det går att förändra sitt liv.
– Anhöriga tvingas se sin egen del i medberoendet, att man behöver jobba med sig själv och säga förlåt.
Även Peter har mycket att bearbeta och be om förlåtelse för.
– Jag kände skam, att det var mitt fel att allt hade blivit som det hade. Jag ville också dölja vem jag hade blivit. Jag var väldigt elak mot min fru efter att hon hade druckit. Jag slog henne aldrig men verbalt så öste jag på. Det var ett slags psykisk misshandel, förklarar Peter. Det självdestruktiva förhållandet skapade en stark livsstress som också gick ut över deras son. Peter blev vansinnigt arg för minsta lilla detalj. Han blev sträng och kontrollerande, något som sonen minns än idag fast han vid tillfället bara var tre år gammal.

Förnekelse skapar medberoende

Peter har funderat mycket på varför det blev som det blev och hur det kunde gå så långt. Förnekelse är ett grund för att den anhöriga ska fortsätta i ett medberoende. Man vill och orkar inte se verkligheten. Peter valde ett självbedrägeri, att bli lurad och blunda framför att tvingas ta tag i problemet. Peter menar att man som anhörig vill konstruera en falsk verklighet. Man bedrar sig själv hela tiden och tror att man kan påverka sin partner. Men till sist måste man inse att man inte kan förändra en alkoholist och dessutom få klart för sig att man inte behöver vara ett offer.
– Det blir lätt mycket med självömkan. Man tycker lätt synd om sig själv, att allt är andras fel. Men man behöver faktiskt inte fortsätta med det livet, menar Peter.

Var omhändertagande

Peter kunde i ett tidigt skede ha släppt taget om Marie, låtit henne inse att hon måste ta ansvar för sitt eget liv. Peter tror att anledningen till att han inte gjorde det kan bero på att han omedvetet fått med sig vissa värderingar från sin uppväxt. Föräldrarna hade också samma omhändertagande attityd till sin omgivning.

Ser ljust på livet

Idag har Peter och Marie accepterat det som har hänt. De är fortfarande gifta. Marie har haft några återfall men är idag nykter och Peter mår bra. Han känner att livet har vänt. Från det totalt oärliga förhållandet har nu paret en helt annan relation. De visar varandra förtroende och försöker vara öppna med problem och känslor.

Råd till andra

Peters råd till andra situation är att söka hjälp även om det är otroligt svårt att ta första steget. Det är svårt att få sin partner att bli nykter om man befinner sig i ett medberoende. Därför behöver man ofta hjälp från utomstående som ser verkligheten som den är. Peter och Marie heter i verkligheten någonting annat.

Till toppen av sidan