PERSONLIGA BERÄTTELSER

Reportage: Att vara fången i fel kropp, Davids berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland
Armar fjättrade med grova kedjor
David kände att han var fången i en kropp han inte ville vara i. Att anpassa sig till ett liv som tjej var aldrig ett alternativ. David kände sig tvungen att spränga bojorna eller så skulle han ta livet av sig.

Han hade aldrig orkat leva.
Inte inuti fel kropp.
23-årige David stryker handen över sitt svarta skägg. Han vill berätta om sin resa. Vi möts på ett kafé och han avböjer mitt förslag att flytta till en mer avskärmad hörna. David är inte rädd för tjuvlyssnare. Han står för vem han är. David fäster blicken i mig. Självsäkert. Men det var inte många år sedan han inte ville se folk i ögonen. Han var fylld av självförakt. Tonårstiden var en ensam vandring.
– Den låga självkänslan berodde inte på brist på kärlek i hemmet. Men blev bara tyngre och tyngre att anpassa mig i rollen som tjej.

Drabbas av ätstörningar

Som barn accepterades David för den pojkflicka han var. Då han var en hon och någon som inte funderade kring kön. Han är helst med killar, eller sin storebror, sportar och ägnar sig åt fysiska lekar. Den första upplevelsen av att det är skillnad på kön och kön är i tioårsåldern. Brorsan får springa runt med bar överkropp. Det får inte David. För han är då en hon och då visar man inte upp sig.

Puberteten blir en mental krock. Kroppen i spegeln motsvarar inte det kön som David anser sig ha. Rädslan för kvinnokroppen resulterar i ätstörningar. David vill hindra de växande kvinnliga formerna. Hans vapen: Självsvält. David låter håret täcka ansiktet och klär sig i bylsiga kläder. Allt för att dölja.

Davids mamma vill att David, då hennes dotter, ska få hjälp. David tar kontakt med en kurator på RFSL. Hon påpekar att man kan vara född i fel kropp. Då faller alla pusselbitar på plats. David berättar efteråt för sin mor och syster om sin aha-upplevelse. De tror bara att han bara är i en knepig fas i puberteten. Det kommer att gå över.

Vill inte längre spela teater

Tjejen vill inte längre vara tjej. David är 15 år gammal när han tar kontakt med skolsköterskan. ”Vänta tills du blir vuxen”. Skolsköterskan ser inte Davids hopplöshet. Identitetskriser går alla igenom. Det är bäst att bara avvakta. Men för David finns ingen tid att vänta. Inte om han ska orka leva. Inte om han ska bli den han upplever sig vara.
– Det är enormt energikrävande att omgivningen ser dig för någonting du inte är. Det är som man inte riktigt finns, att man bara går runt och spelar teater. Under hela gymnasietiden var jag upptagen med att bara överleva. Jag var så rädd att kroppen skulle utvecklas åt ”fel” håll.

Rädd att förlora familjen

Via en ungdomsmottagning får David kontakt med en läkare som är intresserad av att hjälpa honom vidare. Det blir därefter tre besök hos en psykiatriker innan han hamnar i kön till Lundströmmottagningen. Utredningen tar ett år – ofta tar den flera år. David minns mötena på mottagningen som positiva. Han får prata av sig, känner sig aldrig ifrågasatt. Istället får han en djupare självinsikt och en ökad beslutsamhet.

David har en enda rädsla i samband med planerna på en könskorrigering – att förlora sin familj. Den betyder så oerhört mycket för honom. Men han tar risken. Måste ta risken. Kan inte leva i en felaktig kropp. Förändring eller självmord. Det finns inga andra alternativ

Får hjälp av en präst

Davids ursprung står att finna i en djupt kristen miljö i Mellanöstern där familjen betyder allt. Att ta upp sin önskan och sitt livsmål inför familjen är svårt. Pappan vill slänga ut David, mamman gråter och säger att det känns som att hennes dotter nu dör. Mycket snart drar sig brodern undan och systern börjar lägga ut elaka saker på nätet. David har skämt ut familjen och släkten. Ett år går. Fyllt av känslor. Det är spänt och ansträngt.

Men så sker ett underbart möte. Tillsammans med sin mor träffar David en präst. De får höra att Jesus lyssnade på sitt hjärta och gick sin egen väg. Det borde David också få göra.

Passerar som kille

När David är 18 år börjar han ta testosteron. Underhudsfettet omfördelas, muskelmassan ökar, kroppsbehåring tilltar och David kommer i målbrottet. Han gör också en mastektomi, en bröstoperation. Den följs senare av en andra operation. Efter ett halvår kan David passera som kille. Han är rädd för att bli avslöjad av gamla kompisar men ingenting händer.

David går aldrig igenom en komplett könsoperation. Han inser till slut att han inte blir lyckligare av att få ett manligt könsorgan. David känner sig nöjd med sin kropp. Spegelbilden motsvarar hans könsidentitet som man. Det är det viktigaste.

Lära känna en ny individ

Förvandlingen sker till största delen inne i huvudet. David ska nu lära känna en ny individ. Sitt nya jag. Testosteronet påverkar honom mer än han trodde det kunde göra. Han får svårt att gråta, känner sällan upp- och nedgångar i humöret och har inget behov att prata av sig med sina vänner. David känner att han nästan har blivit apatisk. De starka känslorna är försvunna. Det är en märklig känsla.

Behöver inte vara macho

David saknar lite av sitt tidigare känsloliv. Efter lite experimenterande har han idag minskat dosen manligt könshormon. Han föredrar att vara känslig och inkännande. Men precis som många andra som går från kvinna till man kan David känna sig osäker. Är hans kropp tillräcklig manlig? När osäkerheten smyger sig på vill han bygga muskler.
– Men jag känner inte behovet att uppträda macho. Det beror mycket på att min förebild är min storebror. Han spelar inte macho.

Lever i stealt

Att berätta eller inte berätta. Många transpersoner ställs inför det valet. David lever i så kallad stealth under två års tid. Han smyger med sitt förflutna. Han berättar inte om sin biologiska bakgrund. Men han trivs aldrig med förnekelsen.
Idag är han öppen inför sina nära vänner. Han ser dock ingen anledning till att berätta för ytliga bekantskaper. Eller för tjejer han träffar. Inte på en gång men efter ett tag. Han vill bedömd för den han är. Ordet transsexuell kan annars ligga som ett filter i vägen för mötet. David har två längre relationer bakom sig men är för närvarande nöjd med att vara singel.

Hade tagit livet av sig

Davids beslut är sedan länge accepterat av familjen. Stark vänskap råder. Pappan behövde dock sju år på sig för att kunna bearbeta det faktum att han förlorade en dotter men vann en son. Än idag vill han inte riktigt prata om förvandlingen. Då hon blev en han.
– Man jag är helt övertygad om att jag inte hade klarat av att leva som kvinna. Och hade det inte varit möjligt med en korrigering hade jag tagit livet av mig. Jag kunde helt enkelt inte acceptera min kropp eller att få den att smälta samman med min könsidentitet.

Barn och familj

Vi pratar om familj och barn. Eftersom David har kvar äggstockar och livmoder skulle han kunna bli gravid. Det låter märkligt men är biologiskt möjligt. Han får sluta med testosteronet och för en period i livet kan han bli gravid som man. David vet däremot inte om han skulle orka det rent mentalt. Men barn handlar inte bara om att föra gener vidare. Om David träffar en tjej och hon har ett barn skulle han utan problem kunna se det som sitt eget.

Ser världen ur två perspektiv

Att ha varit med om den här långa resan har inte bara varit jobbigt. David menar att han har erfarenhet från både könen, av att både ha varit dominerad av östrogen en tid i livet och testosteron senare i vuxenlivet. Blivit behandlad både som en tjej och som en kille. Två olika roller. Det ger insikter. Han ser världen ur två perspektiv. Det skapar en helt unik förståelse.

FOTNOT: David heter i verkligheten någonting annat.

Till toppen av sidan