Personliga berättelser

Reportage: Att bli mobbad, Christians berättelse

Innehållet gäller Västra Götaland

Christian Nordenström skulle fylla 13 år. Han hade hela livet framför sig. Men nu skulle det ta slut. Mobbningen hade gjort hans liv till ett helvete. Han samlade ihop tabletter, alkohol och gick ut i skogen.

Ali står på en bro i Göteborg
Christian har fått lära sig att älska sig själv men han måste jobba med det. Varje dag. Nuförtiden reser han runt i hela landet och föreläser. Han ser att mobbning förekommer överallt

Det börjar i andra klass. Christian är utbölingen från Hälsingland. Han pratar inte som de andra i Båstad. Han är annorlunda, hör liksom inte till.
– Först var påhoppen verbala, sedan eskalerade det hela. Ju längre tid det pågick desto mer växte aggressionerna inom mig.
Christian försöker kommunicera men misslyckas. Knytnävarna blir hans språk. Hans starka reaktioner på okvädesorden gör inte saken bättre. Det blir lite av en sport att mobba honom, att få tryckkokaren att explodera.

Lever i förnekelse

Trots att mobbningen blir värre och värre kan Christian umgås med plågoandarna var för sig efter skoldagens slut. Drivkraften att få höra till, att bli bekräftad, att få känna uppskattning och att betraktas som en kamrat, är starkare än sanningen. Verkligheten är för smärtsamt att ta in.
– Som mobboffer blir man en ”sucker for life” som jag brukar säga. Jag hade tack och lov Fredrik och Christian i min skola, de kom att bli min räddning och är skälet till att jag sitter här idag, säger Christian.
De andra skolkamraterna väljer att inte gå emellan av rädsla för att själva bli utsatta.

Kände sig skuldbelagd

Christian håller länge tyst om sin svåra situation – han vill inte klassas som skvallerbytta. Föräldrarna är skilda och det tar lång tid innan han berättar om mobbningen för sin mamma.
Att ta upp det hela med läraren hjälper ingenting, Tvärtom.
– Istället för att prata med mobbarna kändes det som det var mitt fel där jag satt utpekad i klassrummet, minns Christian.

Mobbningen fortsätter inom idrotten

Christian Nordenström är storväxt, stark och duktig i idrott, inte minst i bollsporter. Han kanske hade nått mycket stora framgångar om det inte vore för mobbningen. I lilla Båstad finns mobbarna överallt. De tar med sig sitt beteende från klassrummet in till idrottsföreningarna.
Christian får aldrig vara ifred. Det kommer till en punkt där han bara tänker på överlevnad, att kunna försvara sig. Vid ett tillfälle håller han på att strypa en kille till döds.

Försöker ta sitt liv

Hopplösheten växer sig allt starkare. Det finns inga frizoner. Precis innan han ska bli tonåring beslutar han sig – nu får det vara nog.
– Jag låg hela natten och grubblade och kom fram till att jag inte skulle tillbaka till helvetet. Jag funderade på alla möjliga sätt att ta livet av mig, säger Christian eftertänksamt.

Christians självmordsförsök med tabletter och alkohol, resulterar i att han mår dåligt och spyr. Han lommar hem från skogen. Spyr. Ännu ett nederlag. Han vet att på måndag väntar nya kränkningar. Han har ramlat ned i ett svart hål som han inte kan ta sig upp ifrån.

Mobbningen fortsätter i gymnasiet

Christian börjar skolka, driver runt på stan och slutar med idrotten. Det tar inte lång tid förrän han kommer in i ett äldre gäng. Den första fyllan upplever han i högstadiet. Sedan förvärras missbruket. Narkotika kommer in i Christians liv.
– Drogerna blev en tillflyktsort och det finns faktiskt en slags droggemenskap som det sällan pratas om, berättar Christian.

I gymnasiet i Ängelholm fortsätter mobbingen. Han får ingen chans till en nystart eftersom klasskompisarna från Båstad har placerats i samma skola. Christian börjar skolka. Han hatar skolan eller rättare sagt vad han tvingas stå ut med i skolan. Han slutar också med golfen.
– Jag spelade golf på hög nivå och golfbanan var det enda stället jag kunde få vara i fred och få vara mig själv. Jag hade dessutom en mycket bra tränare.

Kunde inte låta bli att svika

Idag är Christan Nordenström 37 år. Under 15 års tid bestod livet av en räcka uppbrott.
– Fram till för fyra år sedan har jag mått precis lika dåligt som i skolan.
De själsliga ärren har inte velat läka. Det förflutna har ständigt varit närvarande. Medvetet och omedvetet. Christian har drivits av en rotlöshet och prestationsångest. Band har hela tiden klippts av. Och alltid detta sökande efter bekräftelse och uppskattning – någonting han samtidigt inte har kunnat hantera.
– Jag har svikit fantastiska människor på ett eller annat sätt eftersom jag har haft så svårt med tillit. Och jag har inte varit någon bra pojkvän för jag har hela tiden skyddat den lilla integritet jag har haft kvar.

Ständigt på flykt

Christian har två barn med två olika kvinnor. Relationerna har aldrig blivit långvariga. Behovet av fly alla som har kommit nära har varit övermäktigt. Christian har byggt en mur som har hindrat folk att komma för nära. För den kan ju brista. Och då man blir sviken. Det blir ju man alltid …
Utan förtroende för sina medmänniskor skylde han också ifrån sig vid varje motgång. Det var någon annans fel: Kamrater, jobbet eller flickvännen.
– Jag har nästan letat efter ursäkter för att kunna bryta upp. Det har varit en rädsla för att binda upp mig och då bli sviken.

Framgångsrik på ytan

Christian har ett omfångsrikt och imponerande CV. På ytan var han framgångsrik inom områdena event och reklam. Han var också en driven entreprenör, ständigt igång att starta nya projekt och företag
– Jag har rest mycket, jobbat utomlands och lärt känna massor av människor men jag har aldrig haft kapaciteten att vårda relationerna. Det kan jag vara bitter över, påpekar han.

Maria blev en vändpunkt

Livet har för Christian bestått av förnekelse och lögner – mot andra och sig själv. Vändpunkten inträffade för tre år sedan då han träffade Maria, sin nuvarande flickvän. Hon hade blivit fysiskt och psykiskt misshandlad i en tidigare relation. Både Maria och Christian behövde stöd och hjälp för att ta sig vidare. Christian trodde att allt fokus skulle hamna på Maria men i ett samtal med personal på Alla kvinnors hus föll bitarna på plats när han fick frågan:
– Men hur mår egentligen du Christian?

Organisation mot mobbning

För första gången började Christian analysera och bearbeta sitt eget liv, sitt eget trauma. Han började också att inse att han ville hjälpa andra människor. Han ville göra skillnad. Under ett och ett halvt år av läste han allt som finns att läsa om mobbning och förebyggande metoder.
Efter att ha upptäckt brister och behov startade han den ideella organisationen Make a change.  Han ville introducera nya metoder, ny teknik, nya verktyg och en kommunikation som väcker känslor och tankar.

Medling förvärrar

Christian har fått lära sig att älska sig själv men han måste jobba med det. Varje dag. Nuförtiden reser han runt i hela landet och föreläser. Han ser att mobbning förekommer överallt. Den är faktiskt värre i välmående kommuner där det gäller att ha yttre statusmarkörer.

Inte mycket har förändrats sedan Christians barn- och ungdomstid. Fortfarande använder skolor medling, fortfarande pekas mobboffer ut, fortfarande skuldbeläggs offren.
Christian menar att mobbning måste motverkas genom att den sociala ”belöningen” för mobbarna tas bort. Omgivningen måste sluta att reagera uppmuntrande på mobbningen.
Samtidigt måste föräldrar också ta på sig ett ansvar.
– Inga barn föds onda, dom formas av yttre faktorer och av vuxna människor omkring dem.

Till toppen av sidan